Visa alla inlägg skrivna 2016
Ett Gott Nytt Friidrottsår!
Vi önskar alla våra läsare ett Gott Nytt Friidrottsår!
Året lider mot sitt slut. Träningen fortsätter med oförminskad styrka. I ärlighetens namn ska erkännas att det blivit ett par dagar med endast små träningsdoser, men i stora hela är förberedelserna för nästa år i full gång. Under jullovet har träningen skett i Kipparihallen, på konstgräs.
Sedan sist har det även varit läger i Pajulahti med en del tester. Några sensationella resultat blev det inte, men heller ingenting som skapar någon större oro. Filiph kände sig lite slö efter mycket bilkörning och tyckte inte han kunde göra sig fullständig rättvisa.
Nu är blicken riktad framåt, mot det nya året. Det blir en rivstart med SFI:s 7-tusanläger i Kuortane under trettondagshelgen.
Så småningom blir det även några halltävlingar. Den 17 januari ordnas mästerskap mellan landets idrottsgymnasier. Botniahallen är arena för årets evenenmang. Filiph har tänkt löpa 300 meter och antagligen ankaretappen i svenska stafetten. Det kan även bli 60 meter.
Överlag är det ingen egentlig satsning på hallsäsongen i år.
På sponsorfronten noteras med tacksamhet att NSA-bolagen fortsätter att samarbeta. (Tom Johansson)
Stadsdirektör Stina Mattila och idrottsdirektör Lotta Nyqvist överräckte Karleby stads hederspris till Filiph. (Bild: Seppo Järvelä)
http://www.youtube.com/watch?v=tFDKuiW0jYw
Julskinkan ska smältas mellan varven.
http://www.youtube.com/watch?v=B8VOGzg_qtsSpurter på 50 meter genomfördes på annandag jul.
På läger i Pajulahti
Filiph befinner sig i Pajulahti under slutet av veckan. Juniorlandslagsgruppen håller läger och på plats finns även en del andra av hans medtävlare. Det blir en del tester som ska visa hur träningsperioden fallit ut. Innan vi har tävlingssäsong är många träningspass inprickade. Facit får vi först i sommar. Men intressanta dagar är det nu i vilket fall som helst. Vi får återkomma med reflektioner kring lägret.
De senaste veckorna har även nnehållit säsongsavslutningar. Filiph utsågs till ÖID:s bästa manliga friidrottare i klassen under 19 år. GIF:s avslutning var välbesökt och även här blev det pokaler.
I övrigt gäller det att försöka marknadsföra sig för potentiella sponsorer. Denna del blir allt viktigare i takt med att den idrottsliga ambitionen växer.
Även om löpningen i sig inte är så kostsam krävs det en ekonomisk grund. För att hänga med i konkurrensen behöver man vara på träningsläger i ett varmare klimat. Idrottsorganisationerna kan inte bidra med så mycket i direkta penningbidrag åt idrottare som inte nått den absoluta toppnivån.
För att intressera sponsorerna måste idrottaren ha något att ge i gengäld. Man kan inte förvänta sig att företag strör pengar kring sig utan att få motprestationer.
Under årens lopp har Filiph fått en hel del uppmärksamhet i medierna. Ifall hans satsning lyckas kan synligheten förstås bli ännu större. Men som vi vet är konkurrensen om uppmärksamhet knivskarp i dag. Det är inte bara konkurrenterna på idrottsarenan, eller andra idrottsformer som pockar på uppmärksamhet. I dag kan i princip vad som helst bli så kallade klickmonster i sociala medier.
Till idrottens konkurrensfördelar hör att allt fler börjar lägga vikt vid den egna fysiska konditionen och sunda levnadsvanor. Det är allt viktigare även för företagen som givetvis vill att personalen mår bra och orkar jobba. Här kan en aktiv idrottare säkert bidra med inspiration och en del tips om hur man bättrar på konditionen.
Då är det förstås också viktigt att idrotten undviker att trassla in sig i tvivelaktiga metoder. Alla lider sist och slutligen av att förtroendet sviktar, idrotten och i förlängningen även det folkhälsoarbete som idrottarna som förebilder ska bidra till. (Tom Johansson)
Full rulle i träningen
I fredags på kvällen var det ett riktigt skitväder i Karleby då GIF:arna skulle träna. Stora våta snöflingor kom ner och det var överlag råkallt. Men det får inte skrämma friidrottarna.
Även om Idrottsgården har sett sina bästa dagar ger den ändå skydd och alternativ i träningen. Det blev en del hoppövningar.
http://youtu.be/BVghCqCMWXY
Ännu är det långt till tävlingssäsongen. Benstyrkan och spänsten ska utvecklas.
http://youtu.be/rHZzKv0dMuk
Hoppsteg ingår i träningen.
Det ser rätt lovande ut
Filiph tycker att träningen går bra och han ser med tillförsikt fram mot nästa säsong. Till optimismen bidrar att foten som bråkat i över ett års tid verkar vara på bättringsvägen. Tejpanvändningen har minskat och foten ömmar inte som tidigare. Vi hoppas förstås att kroppen tål för påfestningarna som förestår.
Sedan vi sist hördes av har det varit SFI-läger i Kuortane. För Filiphs del kändes lägret riktigt bra. Det var ett par tester, mängdintervall och fartuthållighet, som antyder att han är på rätt väg. Tillsvidare vill han inte stirra sig blind på testresultaten, alltså det handlar om grundträning som skapar basen för att sedan kunna vässa formen inför tävlingssäsongen. Dit är det ännu långt.
I fredags tränade han i Idottsgården i Karleby, enligt traditionellt mönster.
I dag har det varit två pass, på förmiddagen i gymmet och på kvällskvisten på teststräckan i Friis. Det handlar där om cirka tre kilometer. På det hala väglaget avverkades sträckan på lite över 11 minuter, vilket får betraktas som hyfsat bra. (Tom Johansson)
Inbjudan till landslagsläger i Pajulahti
Ankarsträckan i långa stafetten i NM var en av säsongens höjdpunkter.
Filiph fick härom dagen kallelse till undomslandslagets läger i Pajulahti i mitten av november. Det var ett glädjande besked efter en halvbra säsong. Han kom inte riktigt ner till de tider som den förväntade utvecklingskurvan förutsätter för landslagsidrottare. Men så har det gått åt massvis med idrottstejp under året.
Filiph ingår i träningsgruppen för kvartmilare och långa häcken. Det är tredje året i rad som han får inbjudan. Vem som fungerar som tränare under lägret är åtminstone för oss okänt. Hela organisationen håller på att omdanas.
Från Karleby ingår KV:s sprinter Henriikka Parpala i SUL:s träningsgrupp. Från IF Åsarna ingår trestegshopparen Anna Pajunen i träningsringen.
Veckoslutet före landslagslägret samlas SFI-idrottarna i Kuortane för det traditionella sjutusanlägret. Filiph ska delta även där. Det gäller förstås att ha is i magen och lyssna på kroppens signaler för att undvika onödig överbelastning. (Tom Johansson)
Tränar för att orka träna ännu mer
Filiph satsar nu på att förbättra grundkonditionen. Den behövs då snabbheten och fartuthålligheten ska utvecklas. Med bättre grundkondition orkar han träna mera i vinter. Förra veckan blev dt 58 kilometer och i den här veckan 47. Som tidigare någon gång nämnts kan mängden uppfattas som blygsam. Men en spinters träning ska inte jämföras med till exempel en maratonlöpares.
För tillfället känns kroppen relativt pigg. Foten som bråkat över ett år känns nu också bättre, vilket syns i blanda annat en mindre tejpanvändning. Under slutet av tävlingssäongen hade han känningar av ryggont. Det problemet tycks nu ha gett med sig.
Till idrottarens vardag hör nu också att planera vintern. Det handlar om att försöka hitta tid och pengar för utlandsläger. SFI-läger lär det bli. Hur det är med SUL:s läger återstår att se. Organisationen är i stöpsleven och det känns öppet vad som kommer, och framför allt om Filiph har någon plats i det koncept som utvecklas.
Att få till stånd samarbete med sponsorer är också en del av höstens verklighet. Som gymnasist ligger han givetvis långt under det som brukar betraktas som fattigdomsgräns. Friidrotten är för de flesta en hobby som utövaren betalar för, inte en födkrok som håller in i framtiden. (Tom Johansson)
Grundträningen i gång
Förberedelserna inför nästa säsong har kommit igång. Efter tävlingssäsongen blev det en paus i träningen på två veckor, i praktiken endast några lätta träningspass per vecka. Då blev det även att skriva ett par ämnen i studentskrivningarna.
De två senaste veckorna har det varit ett par träningspass per dag. Grundträningsperioden är med andra ord i gång. Filiph hoppas att han ska kunna hållas frisk och nu få en grundträning som bär fram till en högre prestationsnivå. Ifall hälsan och fötterna håller är det EM för under 23-åringar som får fungera som inspirationskälla. EM-tävlingarna hålls i polska Bydgoszcz. Kvalgränsen på 400 meter torde ligga på 47,85. Det innebär en knapp sekund bättre än årets bästa, utamanande men ändå inte helt utopiskt.
Han siktar på att få ett utlandsläger i vinter förutom det traditionella vårlägret. Hallsäsongen blir sannolikt kortare än de senaste åren. Men något test av formen ska det väl ändå bli även inomhus.
Under veckoslutet som vi just haft har han hjälpt till under det så kallade Sisu-lägret i Kuortane. Det är ett gemensamt läger för SFI:s unga uthållighetsidrottare. Han tycker uppdraget var givande och dessutom fick han också själv bra träning.
Med lite perspektiv på den gångna säsongen är Filiph rätt nöjd. Skadeproblemen störde i någon mån. (Tom Johansson)
Förklaringar eller bortförklaringar?
Många kan irriteras över att de individuella idrottarna tycks ha så lätt att hitta förklaringar till att de inte lyckats i tävlingarna som de önskat sig, och som publiken önskat sig. I synnerhet de som inte är riktigt insatta kan reagera negativt. Idrottaren har inte fått ut sin maximala kapacitet i en prestation. Floran av orsaker kan vara brokig.
Men vid närmare eftertanke är det inte så märkligt att det allt som oftast blir förklaringar i efterskott. Till konceptet hör att idrottarna ska tro på sig själva före tävlingen. Det behövs optimism. I annat fall kommer anklagelsen att man har gett upp på förhand.
Men sin allra bästa prestation når idrottaren endast en gång under sin karriär. Många faktorer ska samverka. Grundträningen och finslipningen är förstås det viktigaste. Av någon anledning varierar förmkurvan. Ibland känner man sig pigg och ibland slö. Det kan bero på många saker, hur man kunnat vila, vad man ätit, om man har en förkylning med mera. Förstås kan det även handla om fel i träningsupplägget, eller fel i förberedelserna. Även om det handlar om rutinerade idrottare kan det bli underprestationer.
För att få bort tiondelarna och hundradelarna krävs bra yttre förhållanden. Var och en kan föreställa sig hur mycket en tiondel är. Med alltför styva ben på upploppet rinner tiden lätt i väg.
För en kvartmilare har även temperaturen betydelse. Det får inte vara för kallt, men heller inte för varmt. Man kunde tänka sig att vinden inte har någon betydelse eftersom man löper hela varvet. Men de flesta 400-meterslöpare föredrar medvind på bortre långsidan, ifall det blåser. Starten är inte lika avgörande som i de korta sprintloppen. Men det gäller att snabbt få upp farten, och få en rullande löpning på bortre långsidan. Med 150 meter kvar tar löpare i för fullt och sedan gäller det att klara av mjölksyran och smärtan då målsnöret närmar sig. Det kan förefalla enkelt, men här finns ändå många saker som kan slå fel.
Jovisst. I en final har all i princip samma yttre förutsättningar. Men visst kan också här finnas skillnader. För de flesta kvartmilare är ide innersta banorna de impopuläraste.
Om man analyserar sina lyckade och misslyckade prestationer landar man lätt på detaljerna. Ibland är det förstås bortförklaringar, men ibland är det en ärlig beskrivning av verkligheten.
Efter OS i Rio blev det en hel del förklaringar i efterskott, vilket framkallar beska kommentarer. Men då det gäller individuella grenar står idrottaren ensam där i med- och motgång. I OS drömmer alla om segern. De flesta avkrävs ett svar varför inte drömmen slog in.
I lagsporter kan den enskilda utövaren gömma sig bakom andra. De egna supportrarna tar lätt till sig dessa förklaringar. Till och med oturen duger som förklaring. Det var stolpe ut för det egna laget och stolpe in för motståndaren. Medspelarna kan ha gjort misstag, motståndarna rörde sig i gråzonen. Och förstås. Domaren, alltid på fel sida.
Visst, i enskilda matcher kan det ”sämre” laget vinna turligt. Men då serien spelats färdigt har det i regel jämnat ut sig.
På tal om tur sade en svensk förbundskapten en gånga att det lag som förberett sig bäst under träningssäsongen tenderar att ha bäst tur under säsongen. Samma stämmer sannolikt in också på de individuella idrotterna. Men turen spelar kanske inte så stor roll här. (Tom Johansson)
Tävlingssäsongen lider mot sitt slut
Friidrottssäsongen lider mot sitt slut. För Filiph var Elittävlingarna i Villmanstrand sannolikt den sista stora drabbningen för denna säsong. Eventuellt blir det några mindre tävlingar och kanske då någon för honom mera udda gren.
Finalen av Elittävlingarna gick förhållandevis bra. På 400 meter fick han löpa i A-heatet och kom i mål på 48,78, hans tredje snabbaste lopp i karriären. Det räckte dock inte längre än till en åttonde plats. Loppet följde det mönster som vi blivit vana vid i sommar. Krafterna tröt på sluttampen efter att han hängt med bra under början av loppet. Han hade hoppats på lite bättre tid, men känner sig nog ändå nöjd med insatsen. Inbromsningen på de sista 50 metrarna förklaras sannolikt av fotproblemen som förföljt honom. Grundträningen kunde inte genomföras till fullo. Och foten har inte heller hållit för att ta igen det som förlorades under träningssäsongen. Mot den bakgrunden har säsongen varit bra. Han har lyckats bättra på sin nivå och stabiliserat sig på överlag lite bättre tider än i fjol.
Med en skadefri träningssäsong tror han sig kunna ta sig ner till följande nivå.
De som följde med Elittävlingarna i Villmanstrand på TV, och satt kvar hela sändningen, blev kanske förvånade då han dök upp också på 1500 meter. Det var förstås inget försök att testa sig på den sträckan utan han anlitades som hare, farthållare, under första halvan av loppet. Det var i och för sig en intressant upplevelse, som han desutom lovades en liten ekonomisk ersättning för. (Tom Johansson)
Finland bäst i Norden
Filiph hade äran att löpa ankarsträckan.
Finland vann fyrlandskampen för juniorer under 20 år klart. Såväl totalt som både pojk- och flicklandskampen. Det kan lova gott för framtida duster på arenorna.
Filiph hade äran att som segrare ta stafettpinnen i mål i landskampens sista gren. Därmed kan han titulera sig nordisk mästare. Han gick ut på ankarsträckan strax efter Sverige. På upploppet avgjorde han loppet som hade en riktig god stafettkänsla. Norge kom slutligen tvåa i stafetten och även i fyrlandskampen.
Filiph tyckte att löpningen kändes bättre än under gårdagens individuella tävling då han inte riktigt kom i gång.
Island med sin imponerande natur kommer sannolikt att vara ett minne för livet.
Nu förestår en lång hemresa och så småningom börjar skolan. Hur resten av tävlingssäsongen ser ut är fortfarande oklart. (Tom Johansson)