Visa alla inlägg skrivna 2019
Givande läger i Portugal
Mellan varven är det viktigt med vila.
Filiph har varit i portugisiska Monte Gordo på träningsläger under snart två veckors tid. Orten som är bekant för honom från ett antal SFI-läger bjuder på något som påminner om finländskt försommarväder. Temperaturen rör sig mellan 15 och 20 grader.
Han tränar tilsammans med Robert Parge från Rumänien som är god för tider en bra bit under under 46 sekunder på 400 meter och Cristi Esanu från Moldavien som har sitt personbästa på rejält under 49 sekunder. De har sin tränare Vasile Bobos med. Någon kan undra hur det kommer sig att Filiph är i detta sällskap. Kontakten har skett via Mustafa Al-Jubouri, GIF, som studerat i Rumänien och kommit i kontakt med gruppen där. Mustafa är också med i Monte Gordo.
För Filiph är det nytt med ett utlandsläger den här tiden på året. Tanken är att han åker tillbaka till Monte Gordo i april tillsammans med SFI:arna.
Han är hittills mycket nöjd med lägret. Har har varit frisk och skadefri och gjort några riktigt bra träningspass. Filiph tycker att han också lyckats hänga rätt bra med i träningskamraternas tempo och löpningen känns bra. Han tycker det är givande att följa med hur man tränar på andra håll i Europa.
Under hösten har Filiph tillsammans med sin tränare Thomas Asp i Vasa siktat på att bland annat förbättra snabbheten. Testresultaten antyder att man lyckats rätt bra. Veckorna i Portugal har inneburit en träning med kortare och snabbare drag. Vid mjölksyredragen har det varit korta pauser. Det har på så sätt varit tunga träningspass. Filiph berättar att man samtidigt varit lyhörda för kroppens signaler. Mellan de hårda träningspassen har man fått in ordentligt med vila.
På tisdag reser Filiph från Portugal och på onsdag ska han vara i Karleby där han befinner sig över julhelgen. Så småningom blir det att lusläsa tävlingskalendern för att hitta lämpliga tävlingar för hallsäsongen. Han har kommit över junioråren. Hall-FM avgörs i Tammerfors i mitten av februari. Filiph har för avsikt att tävla både på 200 och 400 meter. (Tom Johansson)
Karleby erbjuder friidrotten primitiva förhållanden
Banan är ljusare än normalt beroende på rimfrost.
En isig sportplan är vad som erbjuds löparna i Karleby i november 2019. På Filiphs program stod i dag mängdintervall 5x600 meter och 6x400 meter. Kyrkbackens sportplan som egentligen är stängd bjuder på de bästa förhållandena. Det är vardagen för dem som satsar på friidrott, en av landets mest traditionella idrottsformer. Filiph tog sig under stängslet och kunde genomföra sitt träningspass. Banorna var hala och det blev inget riktigt grepp för steget. Men som sagt, det får duga, det kunde ha varit värre om höstens snö hade legat kvar.
Träningen blev förstås inte den bästa möjliga. Det gällde att hålla sig på benen. Löpningen blev givetvis för spänd.
Som bäst diskuterar beslutsfattarna idrottsförhållandena i Karleby. Diskussionen utgår från framför allt fotbollen, men även ishockey, innebandy och volleyboll ligger beslutsfattarna nära hjärtat. Framför allt vill de tydligen med skattepengar bygga sittplatser år bänkidrottare.
Friidrottarnas önskemål om en hall med löparbana runt tycks ingen vilja tillmötesgå. Då är det brist på pengar. En raksträcka har man försökt få inträngd. En av motiveringarna är att det inte finns tillräckligt med friidrottare. GIF har cirka 140 licenserade friidrottare. De övriga föreningarna i Karleby har tillsammans lika många. Ifall man vill satsa på ordentliga träningsförhållanden skulle upptagningsområdet vara stort. Inom en radie på 70 kilometer finns en hel del friidrottare. Om man vill vara vill ta en jämförelse finns på samma område åtminstone sju ishallar. Karlebypolitikerna håller på att ge upp möjligheten att locka folk till staden från grannskapet.
De som planerar Idrottsparken har bekantat sig med bland annat Seinäjoki där man klarar sig med en raksträcka för löparna. Man beaktar inte att Seinäjoki ligger relativt nära Kuortane, en drygt halvtimmes bilresa. Friidrottarna i Karleby har sin närmaste riktiga träningsarena i Botniahallen, Korsholm.
För att ingen ska tro att detta inlägg är ett upprop för att Karleby ska bygga en dyr arena åt Filiph kan sägas att han har sina träningsförhållanden i skick i och med att han studerar i Vasa. Men I Karlebyregionen finns för tillfället många unga som borde få utöva sin idrott. Dessutom skulle en riktig löparbana ge allmänheten möjlighet att röra på sig även under tiden med glashala vägar och gator. Som studieort skulle Karleby även kunna öka sin attraktionskraft. Det finns friidrottsintresserade. I Karlebyregionen har förhållandena för friidrotten inte funnits någonsin. Det kanske invaggar beslutsfattarna i tron att det inte finns något behov och man vill tydligen inte skapa något behov heller... (Tom Johansson)
http://www.youtube.com/watch?v=uwu_P5k7Kac
Nej, det är inte Jamaica...
https://youtu.be/uwu_P5k7Kac
Nej det är inte Spanien heller...
htts://youtu.be/dSHs5S7vWjY
Mattestet antyder en positiv utveckling
I träningsperioden ingår även olika test. I dag var det det så kallade mattestet på programmet. Resultatet visar överlag att utvecklingen går i rätt riktning. I jämförelse med motsvarande test i fjol är resultatet betydligt bättre. Också tidigare test i höst talar samma språk. Nu får vi hoppas att testresultaten även syns i tiderna då tävlingssäsongen vidtar. Filiph har för avsikt att tävla under hallsäsongen, om han får vara frisk och skadefri.
Upplägget för den kommande säsongen avviker lite från tidigare. Han har ett utlandsläger i Portugal under första halvan av december. Han tränar då tillsammans med bland andra rumänska löpare och hoppas att eventuellt få nya impulser. Han planerar att återvända till Monte Gordo i april då SFI håller sitt läger. Tidigare har han haft bara ett utlandsläger per vinter.
Det är ännu lite ovisst hur tävlingsprogrammet ser ut i vinter. Samma gäller förstås sommaren. Det är OS-år och även EM i Paris, vilket kan vara ett mer realistiskt mål. (Tom Johansson)
Nivåtestet gav positiva signaler
Grundträningen har hittills förlöpt bra. För drygt en vecka sedan deltog Filiph i SFI:s 7-tusanläger i Kuortane. Under lägret gjorde han även det så kallade nivåtestet, 3x3x3x300 meter. Det handlar om att löpa nio 300-meterslopp. Man börjar med tre lopp med lugn fart. Sedan ökar man på farten i de tre följande och ytterligare i de tre sista. Testet visade att pulsen sjönk snabbt efter loppen och laktatmätningen visade 8,7 som högst. Mjölksyrenivån är några enheter lägre än under motsvarande mätningar som gjorts tidigare. Testet antyder att grundnivåerna är bra.
Målet är att förbättra snabbheten ytterligare. Den gångna säsongen gav kvitto på att tiderna på 100 och 200 meter förbättrats. Nu fortsätter han på samma linje, om än lite intensifierat. I praktiken betyder det att han tidigare än förr om åren ökar farten. Det blir kortare drag med hårdare fart. Explosiviteten ska förbättras.
Filiph har under hösten tränat i Vasa. I början av december åker han till Portugal, Monte Gordo, på ett par veckors träningsläger. Han får antagligen assistans i träningen av den rumänska tränaren Vasile Bobos. Hans adepter finns då också i Monte Gordo. Till dessa hör bland andra Robert Parge som vid flera tillfällen löpt under 46 sekunder på 400 meter.
GIF:s friidrottssektion hade i dag säsongavslutning med prisutdelning. Det blev en del pokaler också i år för Filiphs del. Det är glädjande att GIF är en växande förening. (Tom Johanson)
En del av pristagarna, bakom från vänster Jan Kaas, Joni Virkkala, Väinö Venetjoki, Minna Hollanti, Filiph och Peter Björkroth (årets tränare). Framme Mustafa Al-jubouri och Kaisla Keiski.
Dags att ta nya tag mot nya utmaningar
Säsongen 2019 kröntes med ett FM-guld. Ilari Ryyppö och Markus Teijula tod hem de två övriga medaljerna.
Nästa vecka återupptar Filiph träningarna och förberedelserna inför nästa säsong. För den internationella eliten kulminerar friidrottssäsongen med VM i Doha. För majoritetens del avslutades den inhemska säsongen med stafett-FM i Ylivieska för någon vecka sedan. GIF hade herrlag på såväl 4x400 som 4x800 meter. Lagen hade inget favoritok att bära och kunde ta det hela som en lärorik resa i grannskapet. Att laget på 4x400 diskvalificerades efter ett par steg på på linjen förtog egentligen inte stämningen. Laget genomförde stafetten bra, även om insatsen inte nu statistikfördes. Filiph startade i båda stafetterna. Att han var under två miuter på sin etapp i den längre stafetten får ses som hyfsat.
Efter det har det varit träningsuppehåll för att vila upp i tre veckor. Studierna i Vasa har vidtagit och det har varit ett Stockholmsderby i fotboll. "Bajen" som är Filiphs favoritlag tog segern i en nervkittlande match.
Han gjorde en del framsteg under den gångna säsongen och han fortsätter träningen ungefär enligt samma koncept som i fjol. Målet är att bättra på inom alla moment. Snabbheten ska förbättras ytterligare för att kunna öppna lite snabbare och ändå orka i mål utan att mjölksyran bränner till i benen i ett för tidigt skede.
Om vi ser tillbaka på den gångna säsongen är just den förbättrade snabbheten ett glädjeämne. Han kom under 11 sekunder i sitt enda 100-meterslopp. Tiden 10,98 borde kunna förbättras. På 200-meter blev det också nytt personligt rekord. I försöken i ungdoms-FM klockades han för 21,83. Också i finalen var han under 22 sekunder. Under början av säsongen gick 200 meter lite segt för honom, men det ordnade som sagt upp sig.
Att det inte blev något nytt rekord på huvudsträckan, 400 meter, grämer kanske lite. Han var i varje fall nära då han i Helsingfors löpte på 48,29, vilket är sex hundradelar över det personliga rekordet. Den allmänna nivå har i varje fall höjts. Siktet är förstås att nästa säsong få till något lopp där han kommer under 48 sekunder.
Det skulle vara dags att banvarvets status skulle höjas i Finland. I dagens läge spelar kvartmilarna en rätt undanskymd roll. För det behövs en resultatmässig nivåhöjning. Vi jämför oss ofta med grannlandet Sverige, delvis tack vare den unika landskampen. Sverige har lyckats få fram en handfull världsstjärnor, men om man ser på bredden är det inte så stor skillnad mellan länderna.
Eftersom denna blogg utgår från Filiphs idrottande får han fungera i en liten jämförelse. Hans årsbästa på 200 meter berättigar honom till en 19:e plats i den finländska årsstatistiken. Samma placering skulle han ha i den svenska statistiken. På 400 meter är hans årsbästa sjunde bäst i Finland. I Sverige skulle tiden berättiga honom till en sjätteplats. Alltid något att glädjas över. (Tom Johansson)
FM-guld i sista junior-FM, första guldet på 400 meter
Filiph avslutar sina juniorår som FM-guldmedaljör på 400 meter. Han tog hem guldpengen i ett tätt lopp i Borgå. Öppningen var lugn i det blåsiga vädret. På upploppet hade han krafter kvar och på kalkstrecken tog han ledningen som han höll in i mål. Tvåa kom tammerforslöparen Ilari Ryyppö som ibland brukar brukar vinna över Filiph. Trea kom Markus Teijula som inte är lika vass på banvarvet som han varit de senaste åren. Han är i varje fall FM-guldmedaljör på 800 meter, i allmänna klassen. Tuomas Lehtonen som tog FM-medalj på korta häcken och stor för en stark insats i Sverigekampen kom fyra.
Segrartiden var 48,52, Ryyppö klockades för 48,64 och Teijula för 48,77. Det blev alltså inga kanontider, men hyfsat bra med tanke på att loppet stördes av en hård blåst.
Under sin karriär har Filiph tagit hem 14 FM-medaljer, det har blivit medalj varje år sedan han som 16-åring debuterade år 2013. Banvarvet har varit Filiphs huvudsträcka. Det var nu faktiskt den första guldmedaljen på den sträckan. Som 17-åring tog han guld i hall-FM på 300 meter, vilket då upplevdes som lite överraskande. Samma år tog GIF FM-guld i stafett, 3x800 meter i klassen P19, med Filiph som ankare.
Några FM-medaljer har det inte blivit i herrklassen, även om han hela sedan 2014 deltagit i varje mästerskap, både utomhus och inomhus. Siktet får nu vara inställt på att förlänga medaljkedjan, men det blir förstås ännu svårare än hittills.
Filiph ska också löpa 200 meter i Borgå. Han har några 200-meterslopp bakom sig i år, men det har inte riktigt tagit fart. (Tom Johansson)
Sista gången i junior-FM
Under veckoslutet är det ungdoms-FM i Borgå. Det är sista gången Filiph tävlar i juniorklassen. Det blir 400 meter på fredag och 200 meter på söndag. Motståndet är tufft på båda sträckorna.
Det har blivit 13 FM-medaljer för Filiph hittills, vara en kom i stafett 3x800 meter. Han tävlade första gången på FM-nivå år 2013. I hall-FM blev det inga medaljer. Utomhus avgjordes FM i Åbo och det blev en bronspeng på 300 meter i klassen P16. Denna medalj blev kanske avgörande för hans grenval. Han beslöt att satsa på friidrott. Fotbollen lades åt sidan. Det är ett val han inte ångrat.
Nästa år är det allmänna klassen som gäller. Filiph har i och för sig tävlat mot seniorerna också på FM-nivå sedan år 2014.
Efter junior-FM i Borgå återstår ännu stafett-FM i Ylivieska följande veckoslut. GIF medverkar både på 4x400 och 4x800 meter och Filiph är en länk i laget. Dessutom föreningen ett flicklag och ett pojklag. (Tom Johansson)
Årets bästa lopp på Djurgårdens plan, 48,29
Filiph närmar sig sitt personbästa på 400 meter. I Elittävlingarna på anrika Djurgårdsplanen i Helsingfors (Eltsun Tähtikisat) tog han hem segern i ett väldisponerat lopp. Tiden blev 48,29, vilket är sex hundradelar över personliga rekordet. 30 löpare var anmälda, en stor del av gruppen strax efter löparna som deltog i lag-EM.
Tvåa i loppet kom Tuomas Lehtonen, FM-medaljör på långa häcken kom tvåa strax före Markus Teijula, FM-guldmedaljör på 800 meter. I fjol vann han även 400 meter i Kalevaspelen. Lehtonen hade tiden 48,43 och Teijula 48,44. Fem löpare var under 49 sekunder. Mot den bakgrunden var det en bra prestation av Filiph.
Filiph är nöjd med sitt lopp han lyckades behålla tekniken hela loppet och avgjorde på sluttampen. Den som missade loppet i direktsändning kan se det på Yle Areena under en månads tid.
På fredag är Filiph nästa gång i elden. Då är det ett inbjudningslopp i Lahtis. Det blir en tung vecka. Han åkte med tåg till Helsingfors i morse och tar tåget hem ännu i kväll. Vid halvtvåtiden är han i Karleby. På morgonen är det tidig väckning då han ska vikariera som lärare, med skolstart klockan 9. (Tom Johansson)
Lite blandat kring FM-tävlingarna
Kalevaspelen i Villmanstrand är över och en bilresa på nästan 500 kilometer förestår. Resan gick för övrigt bra.
Filiphs summering av årets FM-tävlingar i Villmanstrand är att det gick helt OK, ingen överprstationen men heller ingen underprestation. Sjunde platsen på 400 meter var nöjaktig. Tiden 48,57 var egentligen bra mot bakgrunden att det var kyligt väder, cirka 13 grader (plusgrader). På 200 meter löpte han på 22,32 som inte räckte till för final. En fjortonde plats är ändå helt acceptabelt.
Om vi börjar med lite kritik. Årets upplaga av Kalevaspelen står sig inte i konkurrensen med fjolårets i Jyväskylä då man ser på arrangemangen. Vädret gjorde för all del sitt till. Men det var även en del irritationsmoment för deltagarna, ibland onödigt väntande och i bland för kort tid för förberedelserna. Nästa år avgörs Kalevaspelen i Åbo som har vana med arrangemang av stortävlingar.
Idrottsligt var det lite ojämnt. Det är klart att man inte ska se på resultatnivån kritiklöst. Det handlar i första hand om att försöka komma åt medaljerna och det innebär i bland att man måste taktikera. Men i en del grenar är det tunt. Det beror delvis på att många av toppidrottarna dras med skador.
Till det positiva hör att det skett en ordentlig uppryckning i flera grenar, damernas 100 meter häck är bara ett exempel. Positivt är också att många unga presenterade sig för en större publik. Ur Karlebysynvinkel var sprintern Konsta Alatupas insats synnerligen glädjande. Förhoppningsvis fungerar det som en injektion för hela stadens friidrott. Beslutsfattarna kan även manas till eftertanke då de planerar den så kallade hybridarenan. Karlebyborna behöver kanske inte bara sittplatser, utan även en arena där de själva kan förkovra sina idrottsliga färdigheter. Det räcker inte för fridrotten med att ha bara en raksträcka att löpa på.
Filiph ser nu framåt. Det blir en del tävlingar och han hoppas ännu kunna sänka sina rekord. Några landskampsuppdrag blir det inte i år. 400 meter har varit lite styvmoderligt behandlad i Finland. Nivån är förstås inte i heller i världsklass, men om man vill kan man ana en viss uppryckning. Intressant är för övrigt alla sprintgrenar i och med att det på förhand var ytterst ovisst hur FM-medaljerna skulle fördelas.
Om Filiph illustrerar utvecklingen kan konstateras att han blev FM-femma på 400 meter ifjol i varmt väder med samma tid som i år. Det antyder att nivån kan ha höjts i landet. Nästa år kan det kanske krävas bättre tider för att överhududtaget komma till final. (Tom Johansson)
Sjunde plats i finalen, 48,57
Det blev en rutininsats för Filiph i finalen på 400 meter. Hans tid 48,57 räckte till en sjunde plats. Filiph har stabiliserat sig på denna nivå. Förhoppningen är förstås att få till ett och annat bättre lopp ännu denna säsong. I finalen gick han in för att öppna lite lugnare för att inte tappa så mycket på upploppet då mjölksyran slår till. Det lyckades rätt bra att hålla farten upp på slutrakan. Men å andra sidan var avståndet till täten lite för stort. Det är en svår balansgång. Filiph tror att öppningen denna gång var en aning för långsam. Den bedömningen kan bero på att några av konkurrenterna öppnade stenhårt.
Det var i varje fall Filiphs tredje bästa tid i år och hans sjunde bästa i karriären. Även om det inte blir några landslagsuppdrag i år återstår en mycket av säsongen. Chanser att attackera de egna rekorden finns.
Kalevaspelen fortsätter för Filiphs del på söndag. Klockan 14 är det försök på 200 meter. Han har inte fått till det riktigt på den sträckan i år. Nu har han chans att förbättra sitt årsbästa som är på 22,08. Den inhemska nivån på 200 meter är föhållandevis bra. (Tom Johansson)