Visa alla inlägg skrivna augusti 2019
FM-guld i sista junior-FM, första guldet på 400 meter
Filiph avslutar sina juniorår som FM-guldmedaljör på 400 meter. Han tog hem guldpengen i ett tätt lopp i Borgå. Öppningen var lugn i det blåsiga vädret. På upploppet hade han krafter kvar och på kalkstrecken tog han ledningen som han höll in i mål. Tvåa kom tammerforslöparen Ilari Ryyppö som ibland brukar brukar vinna över Filiph. Trea kom Markus Teijula som inte är lika vass på banvarvet som han varit de senaste åren. Han är i varje fall FM-guldmedaljör på 800 meter, i allmänna klassen. Tuomas Lehtonen som tog FM-medalj på korta häcken och stor för en stark insats i Sverigekampen kom fyra.
Segrartiden var 48,52, Ryyppö klockades för 48,64 och Teijula för 48,77. Det blev alltså inga kanontider, men hyfsat bra med tanke på att loppet stördes av en hård blåst.
Under sin karriär har Filiph tagit hem 14 FM-medaljer, det har blivit medalj varje år sedan han som 16-åring debuterade år 2013. Banvarvet har varit Filiphs huvudsträcka. Det var nu faktiskt den första guldmedaljen på den sträckan. Som 17-åring tog han guld i hall-FM på 300 meter, vilket då upplevdes som lite överraskande. Samma år tog GIF FM-guld i stafett, 3x800 meter i klassen P19, med Filiph som ankare.
Några FM-medaljer har det inte blivit i herrklassen, även om han hela sedan 2014 deltagit i varje mästerskap, både utomhus och inomhus. Siktet får nu vara inställt på att förlänga medaljkedjan, men det blir förstås ännu svårare än hittills.
Filiph ska också löpa 200 meter i Borgå. Han har några 200-meterslopp bakom sig i år, men det har inte riktigt tagit fart. (Tom Johansson)
Sista gången i junior-FM
Under veckoslutet är det ungdoms-FM i Borgå. Det är sista gången Filiph tävlar i juniorklassen. Det blir 400 meter på fredag och 200 meter på söndag. Motståndet är tufft på båda sträckorna.
Det har blivit 13 FM-medaljer för Filiph hittills, vara en kom i stafett 3x800 meter. Han tävlade första gången på FM-nivå år 2013. I hall-FM blev det inga medaljer. Utomhus avgjordes FM i Åbo och det blev en bronspeng på 300 meter i klassen P16. Denna medalj blev kanske avgörande för hans grenval. Han beslöt att satsa på friidrott. Fotbollen lades åt sidan. Det är ett val han inte ångrat.
Nästa år är det allmänna klassen som gäller. Filiph har i och för sig tävlat mot seniorerna också på FM-nivå sedan år 2014.
Efter junior-FM i Borgå återstår ännu stafett-FM i Ylivieska följande veckoslut. GIF medverkar både på 4x400 och 4x800 meter och Filiph är en länk i laget. Dessutom föreningen ett flicklag och ett pojklag. (Tom Johansson)
Årets bästa lopp på Djurgårdens plan, 48,29
Filiph närmar sig sitt personbästa på 400 meter. I Elittävlingarna på anrika Djurgårdsplanen i Helsingfors (Eltsun Tähtikisat) tog han hem segern i ett väldisponerat lopp. Tiden blev 48,29, vilket är sex hundradelar över personliga rekordet. 30 löpare var anmälda, en stor del av gruppen strax efter löparna som deltog i lag-EM.
Tvåa i loppet kom Tuomas Lehtonen, FM-medaljör på långa häcken kom tvåa strax före Markus Teijula, FM-guldmedaljör på 800 meter. I fjol vann han även 400 meter i Kalevaspelen. Lehtonen hade tiden 48,43 och Teijula 48,44. Fem löpare var under 49 sekunder. Mot den bakgrunden var det en bra prestation av Filiph.
Filiph är nöjd med sitt lopp han lyckades behålla tekniken hela loppet och avgjorde på sluttampen. Den som missade loppet i direktsändning kan se det på Yle Areena under en månads tid.
På fredag är Filiph nästa gång i elden. Då är det ett inbjudningslopp i Lahtis. Det blir en tung vecka. Han åkte med tåg till Helsingfors i morse och tar tåget hem ännu i kväll. Vid halvtvåtiden är han i Karleby. På morgonen är det tidig väckning då han ska vikariera som lärare, med skolstart klockan 9. (Tom Johansson)
Lite blandat kring FM-tävlingarna
Kalevaspelen i Villmanstrand är över och en bilresa på nästan 500 kilometer förestår. Resan gick för övrigt bra.
Filiphs summering av årets FM-tävlingar i Villmanstrand är att det gick helt OK, ingen överprstationen men heller ingen underprestation. Sjunde platsen på 400 meter var nöjaktig. Tiden 48,57 var egentligen bra mot bakgrunden att det var kyligt väder, cirka 13 grader (plusgrader). På 200 meter löpte han på 22,32 som inte räckte till för final. En fjortonde plats är ändå helt acceptabelt.
Om vi börjar med lite kritik. Årets upplaga av Kalevaspelen står sig inte i konkurrensen med fjolårets i Jyväskylä då man ser på arrangemangen. Vädret gjorde för all del sitt till. Men det var även en del irritationsmoment för deltagarna, ibland onödigt väntande och i bland för kort tid för förberedelserna. Nästa år avgörs Kalevaspelen i Åbo som har vana med arrangemang av stortävlingar.
Idrottsligt var det lite ojämnt. Det är klart att man inte ska se på resultatnivån kritiklöst. Det handlar i första hand om att försöka komma åt medaljerna och det innebär i bland att man måste taktikera. Men i en del grenar är det tunt. Det beror delvis på att många av toppidrottarna dras med skador.
Till det positiva hör att det skett en ordentlig uppryckning i flera grenar, damernas 100 meter häck är bara ett exempel. Positivt är också att många unga presenterade sig för en större publik. Ur Karlebysynvinkel var sprintern Konsta Alatupas insats synnerligen glädjande. Förhoppningsvis fungerar det som en injektion för hela stadens friidrott. Beslutsfattarna kan även manas till eftertanke då de planerar den så kallade hybridarenan. Karlebyborna behöver kanske inte bara sittplatser, utan även en arena där de själva kan förkovra sina idrottsliga färdigheter. Det räcker inte för fridrotten med att ha bara en raksträcka att löpa på.
Filiph ser nu framåt. Det blir en del tävlingar och han hoppas ännu kunna sänka sina rekord. Några landskampsuppdrag blir det inte i år. 400 meter har varit lite styvmoderligt behandlad i Finland. Nivån är förstås inte i heller i världsklass, men om man vill kan man ana en viss uppryckning. Intressant är för övrigt alla sprintgrenar i och med att det på förhand var ytterst ovisst hur FM-medaljerna skulle fördelas.
Om Filiph illustrerar utvecklingen kan konstateras att han blev FM-femma på 400 meter ifjol i varmt väder med samma tid som i år. Det antyder att nivån kan ha höjts i landet. Nästa år kan det kanske krävas bättre tider för att överhududtaget komma till final. (Tom Johansson)
Sjunde plats i finalen, 48,57
Det blev en rutininsats för Filiph i finalen på 400 meter. Hans tid 48,57 räckte till en sjunde plats. Filiph har stabiliserat sig på denna nivå. Förhoppningen är förstås att få till ett och annat bättre lopp ännu denna säsong. I finalen gick han in för att öppna lite lugnare för att inte tappa så mycket på upploppet då mjölksyran slår till. Det lyckades rätt bra att hålla farten upp på slutrakan. Men å andra sidan var avståndet till täten lite för stort. Det är en svår balansgång. Filiph tror att öppningen denna gång var en aning för långsam. Den bedömningen kan bero på att några av konkurrenterna öppnade stenhårt.
Det var i varje fall Filiphs tredje bästa tid i år och hans sjunde bästa i karriären. Även om det inte blir några landslagsuppdrag i år återstår en mycket av säsongen. Chanser att attackera de egna rekorden finns.
Kalevaspelen fortsätter för Filiphs del på söndag. Klockan 14 är det försök på 200 meter. Han har inte fått till det riktigt på den sträckan i år. Nu har han chans att förbättra sitt årsbästa som är på 22,08. Den inhemska nivån på 200 meter är föhållandevis bra. (Tom Johansson)
Fjärde finalplatsen fixades
Det blir final i Kalevaspelen för Filiph också i år, fjärde året i rad. I ett kyligt Villmanstrand löpte han in på en tredje plats i sitt heat efter Christoffer Envall och Ville Lampinen som gled förbi Filiph på slutmetrarna. Heatet var det snabbaste och Filiph gick till final via tidsjämförelsen. Envall hade bästa tiden i försöken och Lampinen den nästbästa. Filiphs 48,72 var den fjärde bästa. Vi ska komma i håg att finalisterna de två första heaten klarnade i ett tidigt skede och kunde spara på krafterna på upploppet.
Finalen avgörs på fredag klockan 17.45, och televiseras. (Tom Johansson)