Visa alla inlägg skrivna december 2020
Det var bättre förr, eller var det...
Filiph Johansson, Robert Hagström, Väinö Venetjoki och Joni Virkkala sänkte klubbrekordet på 4x400 m i stafett-FM.
Det är en rätt allmän uppfattning att nivån på friidrotten var mycket bättre förr. Uppfattningen överensstämmer i stora drag med verkligheten. Åtminstone var bredden större förr då konkurrensen om talangerna var betydligt mindre och friidrotten hade hög status.
GIF har en väl uppdaterad statistik över resultaten som klubbens friidrottare svarat för genom tiderna. Statistiken visar att dagens situation är rätt hyfsad. Klubbrekord slås då och då. Den gångna säsongen var ur den synvinkeln bra. Dagens GIF-elit ligger i topp eller nära toppen i klubbens statistik. I ärlighetens namn ska medges att en del grenar saknar utövare.
Till saken hör också att GIF under sin storhetstid på 1970-talet uppvisade resultat som till och med Finlands elit bara kan drömma om i dag. Mona-Lisa Pursiainen håller fortfarande nationsrekordet på 200 meter, 22,39. På 100 meter klockades hon för 11,19 som bäst och på 400 meter för 51,27. På herrsidan hade vi Lasse Orimus som på 5000 meter noterades för världstiden 13,18 och på 10000 meter hade 28,04.
I GIF-statistiken återfinns även en rad gamla klubbrekord. Helge Nylunds 14,97 i kula noterades 1954. I slägga innehar Gunnar Åvik klubbrekordet 51,66 och det är från år 1956. Från år 1966 är klubbrekordet i stav. Viking Brunells rekord var förhållandevis bra på den tiden då materialutvecklingen just fått fart. Det är länge sedan någon på allvar satsat på dessa grenar.
Filiph har hittills i sin karriär lagt beslag på samtliga klubbrekord mellan 60 och 400 meter. I stafett-FM i höstas ingick han också i GIF-laget som noterade klubbrekord på 4x400 meter tillsammans med Robert Hagström, Väinö Venetjoki och Joni Virkkala. Klubbrekordet skrivs 3,24,84.
Helt rättvist är det inte att jämföra alla resultat över tiden. Bättre banor och bättre utrustning påverkar resultatnivån. Å andra sidan är den elektriska tidtagningen obönhörlig och det har betydelse i synnerhet i tidsjämförelserna på de korta sträckorna. Vindmätare fanns inte heller att tillgå förr och det gör att gamla noteringar på 100 och 200 meter inbegriper en viss osäkerhet. I dag godkänns inte resultat som noterats då medvinden varit över 2,0 meter per sekund. (Tom Johansson)