Visa alla inlägg skrivna augusti 2021
Första medaljen på seniornivå, trägen vinner. Sverigekampen nästa
Äntligen medalj för Filiph! (Foto: Maisa Järvelä)
Talesättet trägen vinner passar bra in på 400-metersfinalen i lördags. Filiph vann inte loppet, men lyckades ta sin första FM-medalj i seniorklassen. Erik Back, HIFK, som på många sätt haft en liknande utvecklingskurva som Filiph steg för första gången upp på högsta pallen i Kalevaspelen. Guldet i den nionde finalen är honom väl unnat. Back har länge hört till den absoluta landseliten, men har inte tidigare vunnit i Kalevaspelen.
Filiphs uthållighet belönades också till slut med en efterlängtad medalj. Det var femte FM-finalen på raken. Han har för övrigt deltagit i alla seniormästerskap sedan han var 17 år, både inomhus och utomhus. I juniorklasserna blev det medalj varje år.
Känslan nu kan jämföras med FM för 16-åringar i Åbo år 2013. Helt ny i branschen och osäker på vilken idrott han skulle satsa på tog han en bronspeng på 300 meter. Det var gnistan som på allvar tände intresset för en löparkarriär. Han övergav fotbollen och inriktade sig på långsprint. Utvecklingen var då snabb. År 2014 blev ett bra år för honom. FM guld i hall-FM på 300 meter och SFI-rekordet 35,60 var en inspirerande början på friidrottskarriären. Som 22-åring tog han i sitt sista junior-FM blev det också en guldpeng på 400 meter.
I sitt 107:e 400 meterslopp kom den första medaljen i Kalevaspelen. Han är glad över att det lyckades denna gång. Hans lopp var dock inget vidare, vilket tiden 48,29 också antyder. Även med sin erfarenhet i bagaget blev det för mycket stress mellan 100 och 250 meter. Vid 300 meter var han i takt med sin tidsplan. Löpningen blev ändå inte tillräckligt avslappnad under de sista 100 metrarna. På TV-bilden såg det ut som om han kom bra på slutet, men det beror i hög grad på att mjölksyran bromsade in de flesta av konkurrenterna ännu kraftigare. Segraren Back gjorde sitt eget lopp och hade krafter kvar på målrakan. För ”hemmastudion” uppfattades loppet som bra TV-underhållning, dessutom med lyckligt slut. En medalj har funnits på önskelistan. En omläggning av träningen tror Filiph att är en betydande faktor bakom medaljen. Han har under sommaren tränat mera mängd än under tidigare somrar och det har hjälpt honom.
Medaljen i Kalevaspelen ger också Filiph en plats i Finlands lag i Sverigekampen. Han har fått besked att han är uttagen för 400 meter och långa stafetten.
För GIF har Kalevaspelen i Tammerfors varit en riktig framgångssaga. Det började med ett övertygande millopp av Nina Chydenius som hon sedan följde upp med en bronsmedalj på 5000 meter Att Joni Virkkala tog plats i 800-metersfinalen var en bedrift. I finalen löpte han in som sjua. (Tom Johansson)
Förutom ära och berömmelse blev en medalj och en Mumin-mugg belöningen.
Rekordputsning också på 400 meter, 47,59 i Åbo
Det var glada miner i Åbo efter rekordförbättringen på 400 meter. (Foto: Joni Virkkala)
Filiph har nu förbättrat sina rekord på alla sina distanser. I onsdags stod banvarvet i tur. På Paavo Nurmi Stadion i Åbo avverkade han varvet på 47,59. Det var en putsning av personliga rekordet med 30/100. Tiden gör honom till trea i den inhemska årsstatistiken. Segraren i Åbo, Jonni Blomqvist, är tvåa med tiden 47,54. Nämnas kan att Tuomas Lehtonen var trea i Åbo-loppet med tiden 47,60 vilket berättigar till en fjärde plats i statistiken. Viljami Kaasalainen är statistiketta med 47,48 som han noterade i Äänikoski för en tid sedan.
Filiph är givetvis nöjd med loppet. Flera faktorer ligger bakom förbättringen. En omändring i träningen är en viktig del. Då han förut tagit lugnare med träningen under tävlingssäsongen har han nu tränat hårdare. Naturligtvis tar han lugnt dagen före tävling, men i övrigt är det mera träning sommartid än under tidigare år. Det tidigare konceptet passar inte riktigt för Filiph. Han fungerar bättre då "on-knappen" hela tiden är intryckt. Att vila sig i form fungerar sämre för honom.
En bra fartfördelning bidrog även till rekordtiden. Denna del har varit problematisk för honom. Att han löpt på de yttre banorna har gjort att han inte får någon hjälp med farthållningen av medtävlarna. Också i onsdagens lopp hade han ytterbanan, men han var denna gång mera förberedd på det eftersom hans tidigare årsbästa indikerade på att det skulle bli så. På den första 200-metern noterades han för ungefär 22,9. Vid 300 meter klockades han för 34,7. Det betyder att sista hundringen gick på cirka 12,9. Skillnaden mellan första och andra halvan av loppet var under två sekunder.
Den tredje faktorn som bidrog var ett gott självförtroende. Till det bidrar rekordputsningarna på de kortare distanserna. Snabbheten har förbättrats. De nya spikskorna i kolfiber har troligen också en andel, åtminstone kan de förstärka självförtroendet. "Monsterskorna" har väckt en hel del uppmärksamhet i olika diskussioner. Filiph har sänkt sina rekord på de kortare distanserna med traditionella spikskor. I Åbo hade de uppmärksammade skorna. Hur stor andel spikskorna har kan knappast någon säga, inte heller på vilket sätt de påverkar löpningen.
Nivån på de finländska 400-meterslöparna har varit ett kärt samtalsämne redan länge. En hånfull diskussion triggades i gång av Karsten Warholms fantomlopp på 400 meter häck. Han ligger långt före de finländska kvartmilarna utan häckar. Man glömmer lätt att samma situation gäller i de flesta länder. I Norden finns väl för tillfället ingen 400-meterslöpare som kan matcha Warholms tider med häckar.
De aktiva själva är förstås medvetna om hur deras nivå är i förhållande till världseliten. Man ska då komma i håg att det är en populär sträcka som man satsar på i hela världen. Konkurrensen är stenhård. Vilka är då de finländska löparnas utgångsläge. De kan inte leva på sin löpning. De studerar eller jobbar och idrotten inte den totala satsning som skulle behövas för att komma nära världstopparna. Uppbackningen från förbundet är kanske inte heller den bästa. Det är undantag att 400 finns med på tävlingsprogrammet i de inhemska GP-tävlingarna. De får hålla till i tävlingar med mindre medial uppmärksamhet.
Om 400-meter är ett sorgebarn inom finländsk friidrott är det inte ensamt, vilket förstås inte är någon tröst. (Tom Johansson)
Det blev ett högklassigt lopp med finländska mått mätt.