Lite blandat kring FM-tävlingarna

Skrivet av Tom Johansson 05.08.2019 | 0 Kommentarer

Kalevaspelen i Villmanstrand är över och en bilresa på nästan 500 kilometer förestår. Resan gick för övrigt bra.

Filiphs summering av årets FM-tävlingar i Villmanstrand är att det gick helt OK, ingen överprstationen men heller ingen underprestation. Sjunde platsen på 400 meter var nöjaktig. Tiden 48,57 var egentligen bra mot bakgrunden att det var kyligt väder, cirka 13 grader (plusgrader). På 200 meter löpte han på 22,32 som inte räckte till för final. En fjortonde plats är ändå helt acceptabelt.

Om vi börjar med lite kritik. Årets upplaga av Kalevaspelen står sig inte i konkurrensen med fjolårets i Jyväskylä då man ser på arrangemangen. Vädret gjorde för all del sitt till. Men det var även en del irritationsmoment för deltagarna, ibland onödigt väntande och i bland för kort tid för förberedelserna. Nästa år avgörs Kalevaspelen i Åbo som har vana med arrangemang av stortävlingar.

Idrottsligt var det lite ojämnt. Det är klart att man inte ska se på resultatnivån kritiklöst. Det handlar i första hand om att försöka komma åt medaljerna och det innebär i bland att man måste taktikera. Men i en del grenar är det tunt. Det beror delvis på att många av toppidrottarna dras med skador.

Till det positiva hör att det skett en ordentlig uppryckning i flera grenar, damernas 100 meter häck är bara ett exempel. Positivt är också att många unga presenterade sig för en större publik. Ur Karlebysynvinkel var sprintern Konsta Alatupas insats synnerligen glädjande. Förhoppningsvis fungerar det som en injektion för hela stadens friidrott. Beslutsfattarna kan även manas till eftertanke då de planerar den så kallade hybridarenan. Karlebyborna behöver kanske inte bara sittplatser, utan även en arena där de själva kan förkovra sina idrottsliga färdigheter. Det räcker inte för fridrotten med att ha bara en raksträcka att löpa på.

Filiph ser nu framåt. Det blir en del tävlingar och han hoppas ännu kunna sänka sina rekord. Några landskampsuppdrag blir det inte i år. 400 meter har varit lite styvmoderligt behandlad i Finland. Nivån är förstås inte i heller i världsklass, men om man vill kan man ana en viss uppryckning. Intressant är för övrigt alla sprintgrenar i och med att det på förhand var ytterst ovisst hur FM-medaljerna skulle fördelas.

Om Filiph illustrerar utvecklingen kan konstateras att han blev FM-femma på 400 meter ifjol i varmt väder med samma tid som i år. Det antyder att nivån kan ha höjts i landet. Nästa år kan det kanske krävas bättre tider för att överhududtaget komma till final. (Tom Johansson)