Lite mediaträning skadar inte

Skrivet av friidrottenidag 26.07.2014 | 0 Kommentarer

Ska i dag ta upp en fråga som jag tror mig ha vissa grundkunskaper i. Hur ska en idrottare hantera media? En del är ointresserade av den biten medan andra igen har lust att bli mera sedda. Klart är att den här biten har en betydelse även då idrottaren ger sig ut på sponsormarknaden. I vårt fall har vi inte ännu kommit så långt. Men utgående från mina egna yrkeserfarenheter ska jag försöka resonera kring frågan på ett mera allmänt plan. Som sagt här finns många olika modeller och för idrottaren gäller att hitta den modell som känns bekväm, men som samtidigt kan ge en bra bild av personen i fråga. I regel vinner man på ett vänligt bemötande av journalisten som är utkommenderad på ett uppdrag och som under tidspress måste kunna leverera något till sin redakation. Idrottaren kan vara trött och irriterad efter tävlingen och till och med den klassiska öppningsfrågan ”hur det nu känns” kan uppfattas som provocerande. Här har idrottaren ändå sin stora chans att styra rapporteringen. Det är klokt att på förhand tänka igenom några ärliga och vettiga svar för olika scenarier. Kanske dessa svar aldrig kommer att behöva användas, men det är ändå bättre än att tvinga fram enstaviga svar ifall någon journalist intresserar sig för din prestation. En vänlig uppsyn, samarbetsvilja och åtminstone något att säga räcker för det mesta. Som i alla andra sammanhang är det uppriktighet som gäller. Om du till din natur är lågmäld går det inte att mitt i allt börja skrävla för att få uppmärksamhet. Skyll inte heller på någon annan ifall det inte gått så bra som du förväntat dig. Ska strax inskjuta att det förstås finns exempel där motsatsen varit ett framgångsrikt koncept. Vi har haft några burdusa idrottare som skapat ett varumärke av det, inga namn nämnda men var och en har säkert sina egna exempel att hänvisa till. Detta är en krävande konstart. Dels är detta varumärke redan använt och dels kräver det att du konsekvent lever upp till ditt rykte som en besvärlig och egensinnig person. Vem vill hela tiden spela den rollen, om du inte i verkligheten är sådan? Utan att vara någon expert på marknaden kan jag tänka mig att denna utstrålning exkluderar många potentiella sponsorer. Om du klarar dig tillräckligt bra i din gren klarar du ändå ekonomin. Idrottaren bör ha förståelse för journalistens situation. Det handlar som sagt ofta om att snabbt samla in material för sin rapportering. Man kan inte förutsätta att alla journalister kan vara så insatta i det hen satts att bevaka. Det uppstår lätt missförstånd, och förstås ibland en oförståelig vinkling i rapporteringen. Idrottaren får lära sig att leva med det, liksom även alla andra som är under medial bevakning. Det handlar om en pågående process och i slutändan har vi för det mesta en förhållandevis rättvisande bild. Ifall idrottaren, eller oftare kretsen kring idrottaren, hela tiden hakar upp sig på detaljer och visar sitt missnöje leder det lätt till att idrottaren man väljer att undvika idrottaren i allt högre grad. Idrottaren ska också komma i håg att då hen en gång blivit kändis ökar även det egna ansvaret. Då är det mediala intresset också bredare, sträcker sig utanför det som sker på idrottsarenan. Den positiva vinklingen är då inte självklar. I det skedet går det inte att mitt i allt dra sig ur. För många är detta betungande. Och då är det säkert orsak att i högre utsträckning lära sig hantera de olika situationerna. Man ska lära sig att få något positivt ur uppmärksamheten, inte bara känna en extra tung börda. (Tom Johansson) 0