Om medias idrottsbevakning

Skrivet av friidrottenidag 15.07.2014 | 0 Kommentarer

Ett uttalat syfte med denna blogg är att stimulera friidrottsintresset. Många är på det klara med att de individuella idrotterna hamnar i skuggan av bollsporterna. Uppfattningen är knappast helt tagen ur luften. Ofta pekar man finger mot journalistkåren. Det är klart att nyhetsbedömningen sker inom redaktionerna, men det är många faktorer som bidrar till att vi har en situation där vissa sporter får tillsynes mera uppmärksamhet än de förtjänar. Det är till exempel svårt att begripa att NHL-ishockeyn kan ha sådan genomslagskraft under grundspelet. Matcherna duggar tätt och det är först när slutspelet börjar som matcherna har någon betydelse. Under vintern spelar man för att få statistik över så gott som allt som sker. Men som sagt, tanken är inte nu att kritisera mitt eget skrå, tvärtemot att ge min syn på varför lagsporter får mera synlighet. I viss mån handlar det om möjligheten att planera redaktionens arbete. Lagsporternas serieprogram är fastslaget i god tid. Vi vet länge på förhand att det blir match och att vi får ett resultat att redovisa och kommentera. Journalistiskt spelar det egentligen inte så stor roll om det blir, seger, förlust eller oavgjort. Den planerade textboxen kan fyllas ändå. Bedömningen av spelarna är också alltid subjektiv. Läsarna kan vara av annan åsikt, men de kan inte säga att du har fel. Matchresultatet är förvisso obestridligt, men alltid finns det många olika tolkningsmöjligheter. I de individuella sporterna har vi ett annat upplägg. De stora tävlingarna är rätt säkra, många ställer upp och någon gör resultat som når över nyhetströskeln. Men till exempel en friidrottare anmäler sig också mera slumpmässigt till tävlingar som kan arrangeras i princip var som helst i landet. Redaktionerna har förstås inte resurser att följa med anmälningslistorna i Kilpailukalenteri. Dessutom finns möjligheten med efteranmälningar, ofta just före tävlingen börjar. Till saken hör också att det är betydligt svårare att bedöma nyhetsvärdet i ett friidrottsresultat. Det är så många faktorer som kan beaktas. Även om den kunskapen finns är det osannolikt att man får till en bevakning som tillfredsställer alla. Och även om redaktionen gjort ett grundligt förarbete kan det ”skita sig”. Idrottaren fick kanske förhinder och deltog aldrig i den tävling som redaktionen tänkt rapportera från. Där sitter man då med ett stort gap på sidan och deadline närmar sig.. Redaktionerna är kanske inte så intresserade av upprörda reaktioner i efterskott. I stället är de glada om någon kring idrottarna meddelar resultaten och eventuellt sätter in resultaten i ett sammanhang, eller kanske tipsar på förhand om sådant det är skäl att hålla ett öga på. (Tom Johansson) 0