Rekordputsning också på 400 meter, 47,59 i Åbo

Skrivet av Tom Johansson 05.08.2021 | 0 Kommentarer

Det var glada miner i Åbo efter rekordförbättringen på 400 meter. (Foto: Joni Virkkala)

Filiph har nu förbättrat sina rekord på alla sina distanser. I onsdags stod banvarvet i tur. På Paavo Nurmi Stadion i Åbo avverkade han varvet på 47,59. Det var en putsning av personliga rekordet med 30/100. Tiden gör honom till trea i den inhemska årsstatistiken. Segraren i Åbo, Jonni Blomqvist, är tvåa med tiden 47,54. Nämnas kan att Tuomas Lehtonen var trea i Åbo-loppet med tiden 47,60 vilket berättigar till en fjärde plats i statistiken. Viljami Kaasalainen är statistiketta med 47,48 som han noterade i Äänikoski för en tid sedan.

Filiph är givetvis nöjd med loppet. Flera faktorer ligger bakom förbättringen. En omändring i träningen är en viktig del. Då han förut tagit lugnare med träningen under tävlingssäsongen har han nu tränat hårdare. Naturligtvis tar han lugnt dagen före tävling, men i övrigt är det mera träning sommartid än under tidigare år. Det tidigare konceptet passar inte riktigt för Filiph. Han fungerar bättre då "on-knappen" hela tiden är intryckt. Att vila sig i form fungerar sämre för honom.

En bra fartfördelning bidrog även till rekordtiden. Denna del har varit problematisk för honom. Att han löpt på de yttre banorna har gjort att han inte får någon hjälp med farthållningen av medtävlarna. Också i onsdagens lopp hade han ytterbanan, men han var denna gång mera förberedd på det eftersom hans tidigare årsbästa indikerade på att det skulle bli så. På den första 200-metern noterades han för ungefär 22,9. Vid 300 meter klockades han för 34,7. Det betyder att sista hundringen gick på cirka 12,9.  Skillnaden mellan första och andra halvan av loppet var under två sekunder.

Den tredje faktorn som bidrog var ett gott självförtroende. Till det bidrar rekordputsningarna på de kortare distanserna. Snabbheten har förbättrats. De nya spikskorna i kolfiber har troligen också en andel, åtminstone kan de förstärka självförtroendet. "Monsterskorna" har väckt en hel del uppmärksamhet i olika diskussioner. Filiph har sänkt sina rekord på de kortare distanserna med traditionella spikskor. I Åbo hade de uppmärksammade skorna. Hur stor andel spikskorna har kan knappast någon säga, inte heller på vilket sätt de påverkar löpningen.

Nivån på de finländska 400-meterslöparna har varit ett kärt samtalsämne redan länge. En hånfull diskussion triggades i gång av Karsten Warholms fantomlopp på 400 meter häck. Han ligger långt före de finländska kvartmilarna utan häckar. Man glömmer lätt att samma situation gäller i de flesta länder. I Norden finns väl för tillfället ingen 400-meterslöpare som kan matcha Warholms tider med häckar.

De aktiva själva är förstås medvetna om hur deras nivå är i förhållande till världseliten. Man ska då komma i håg att det är en populär sträcka som man satsar på i hela världen. Konkurrensen är stenhård. Vilka är då de finländska löparnas utgångsläge. De kan inte leva på sin löpning. De studerar eller jobbar och idrotten inte den totala satsning som skulle behövas för att komma nära världstopparna. Uppbackningen från förbundet är kanske inte heller den bästa. Det är undantag att 400 finns med på tävlingsprogrammet i de inhemska GP-tävlingarna. De får hålla till i tävlingar med mindre medial uppmärksamhet.

Om 400-meter är ett sorgebarn inom finländsk friidrott är det inte ensamt, vilket förstås inte är någon tröst. (Tom Johansson) 

Det blev ett högklassigt lopp med finländska mått mätt.