cropped tom header

Sverigekampen en positiv upplevelse

Skrivet av Tom Johansson 02.09.2018 | 0 Kommentarer

Landskampen mot Sverige blev en mycket positiv upplevelse för Filiph. Att det finländska herrlandslaget lyckades vinna över svenskarna för första gången på sju år var lika glädjande som överraskande. För den nersablade finländska friidrotten var det mycket viktigt.

Svenskarna kan skylla på en del återbud från deras stjärnors sida, bland andra stavhopparstjärnan "Mondo" Duplantis. Men så är det förstås på höstkanten, efter en lång säsong. Också Finland saknade några av sina toppar, Tero Pitkämäki och Oskari Mörö kan nämnas som ett par exempel.

Avgörandet fälldes av att finländarna denna gång hade marginalerna på sin sida. Laget lyckades tänja sig och tog en rad oväntade extra poäng. Det är här som vi har tjusningen med landskampen.

De yttre omständigheterna var lite tråkiga. På fredagen gapade läktarna tomma, endast huvudläktaren var fylld. I lördags såg det helt annorlunda ut. Det var mycket folk och stämningen var god. Och bäst av allt, publiken fick valuta för pengarna. Regin var fulländad. Herrkampen avgjordes i sista grenen, 1500 meter. På förhand sett kunde man förvänta sig ett svenskt övertag. Statistik är statistik, finländarna med Topi Raitanen i spetsen överraskade de favorittyngda svenskarna.

Filiph är glad att han fick chansen att delta i denna friidrottsfest. Det är ovanligt med landskamper numera. Denna kamp har som tur är överlevt, och lever förhoppningsvis vidare länge ännu. Den ger även de idrottare som inte är med i de stora mästerskapen eller får inbjudan till diamantligan en möjlighet att tävla i en anrik landskamp, även om Sverigekampen inte längre har den status den tidigare haft.

För den finländska friidrotten är det ett sätt att skapa en laganda. Nu var andan bra i laget och där fanns även lekfullheten och glädjen i att tävla i den finländska landslagsdressen. Att man dessutom i någon mån kunde återupprätta den finländska friidrottens heder var mycket viktigt.

Landskampen visade att de finländska friidrottarna ligger ungefär på samma nivå som svenskarna då det gäller bredden. Att Sverige har lyckats få fram individer som tar medalj i internationella värdetävlingar ska vi se som en sporre.

För Filiphs del blev det två lopp. I fredags löpte han 400 meter. Han valde att öppna hårt. Svenskarna var favoriter till topplaceringarna och de finländska löparnas (alla tre för övrigt SFI:are) uppgift var att förhindra en svensk trippelseger. Det lyckades också. Eljas Allto kom in på en tredje plats. Filiph tröttnade på sluttampen och fick nöja sig med en sjätte plats i det tunglöpta föret. Hans tid var 48,80, vilket var 7 hundradelar sämre än lagkompisen Christoffer Envall.

I lördagens långa stafett löpte han tredje sträckan. Han höll sin svensk bra och växlade över till ankaret Markus Teijula strax efter svenskarna som hade "omöjlige" Erik Martinsson. Svenskarna vann stafetten, men det finländska laget bjöd som sagt på bra motstånd.

Filiph ser landskampsuppdraget som motiverande. Siktet ställs nu in på nästa säsong. Tanken är att kunna ta sig upp en nivå, och nästa år bidra med extra poäng i landskampen. (Tom Johansson)

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar