cropped tom header

Tabell för utvecklingen

Skrivet av friidrottenidag 07.10.2014 | 0 Kommentarer

Kategorier:
En utbredd uppfattning inom lagsporter, till exempel fotboll, är att tränarnas barn och barn till forna ligaspelare har företräde då man bildar träningsgrupper som så småningom leder till representationsuppdrag. Gäller samma i de individuella idrotterna? Det är klart att det i lagsporter finns många olika bedömningsgrunder, vem som är duktigast är en subjektiv bedömning. Men det finns väl inga klara belägg för den utbredda uppfattningen om företräden. I de individuella idrotterna är bedömningen mera genomskinlig och objektiv, åtminstone finns förutsättningar för det. I synnerhet inom friidrotten finns det möjligheter att jämföra resultaten, åtminstone i samma gren. Helt rättvis är kanske inte bedömningen, men få ifrågasätter ändå resultatjämförelsen. Då friidrottsförbunden väljer ut sina grupper finns säkert också ett mått av subjektivitet, men i hög grad går det ändå att försvara valen med ”hårda data”. Häromdagen fick utvalda friidrottare inbjudan till träningsgrupper som siktar mot framtida mål. Om vi tar gruppen under 19 år som har junior-EM i sikte har man valt ut de som i klassen 17 år är bland de tio bästa i Europastatisstiken. Klart som korvspad. Den utmanargrupp som Filiph valdes till utsågs tydligen på basis av en på förhand fastställd utvecklingstabell. Förbundet har bedömt nivån i de olika grenarna och lagt upp riktmärken för hur resultatutvecklingen ska vara. För en 17-årig pojke har man på 400 meter 49,7 som en gräns. Den som under säsongen har varit under den tiden får i princip inbjudan till utmanargruppen. Filiph har som bekant 49,53 som personbästa. På till exempel 200 meter ligger motsvarande gräns på 22,2. Frågan är om 22,2 på 200 och 49,7 på 400 är lika goda resultat som 11,0 på 100 meter, ho vet? Ifall Filiph ska hålla sig inom ramen borde han nästa säsong komma under 48,8. Som 19-åring ska han under 48,3, som 20-åring under 47,9, som 21-åring under 47,5 och som 22-åring under 47,1. Då har vi år 2019. Sedan är han på seniornivå och utvecklingskurvan siktar på att löparen kommer under 46,75. Kriterierna är till synes rätt klara. Det är i första hand beroende av idrottaren och hans uppbackning hur utvecklingskurvan ser ut. Nu gäller det att se tabellen som en sporre, inte ett skrämmande spöke. Resultatutvecklingen brukar för de flesta trots allt vara ojämn, och känns inte heller alltid som följdriktig. (Tom Johansson)

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar