Din partner på förlossningen!
Okej - en liten, liten paniktanke har uppenbarat sig i vår (okej, min) tillvaro. För ett par veckor sedan fick ett par bekanta barn, och mannen var förkyld så han fick varken vara med på förlossningen - eller dagarna på BB. Alltså - ångesten det ger! Och med tanke på att vi verkar vara småförkylda hela tiden nu har jag fått en jäkla oro över att det skulle hända oss. Tänk om Rasmus skulle vara så krasslig att han inte skulle få vara med..!?
Vecka 35
Godmorgon onsdag, och några dagar in i vecka 35 här. Nuuu känns det som att tiden helt står stilla. Men, Melker kom i vecka 37+4, så det kanske inte är så långt kvar nu.. Spännande!
Förlossningen!
Vår förlossning började egentligen fredagen den 19:e. Jag nattade Sigge vid kl 20 och somnade på en madrass som vi har på golvet bredvid hans säng. Kl 22 vaknade jag av värk. Steg upp och gick ner till Rasmus. En till värk dök upp ganska snabbt. Och en till. Och en till. Vid 23 ställde jag mig i duschen medan Rasmus värmde en vetekudde. Men det hjälpte inte. Vid 24 kom värkarna med 4 minuters mellanrum, och de kändes rätt ordentligt. Vi ringde in, och de bad oss komma direkt. Rasmus föräldrar (som bor granne med oss) kom över och vi åkte iväg. Väl inne på BB kunde dom konstatera att värkarna var kraftiga och täta - men jag var bara 3 cm öppen. Vi fick förflytta oss till förlossningssalen där jag fick en Tens apparat påkopplad (det var väldigt skönt!) och ny koll efter en timme. Ingenting hade hänt även om värkarna fortsatte. Såhär höll det på till kl 04. Då fick vi ett rum och ombads sova lite i väntan på att det skulle starta på riktigt. Vid 05 började värkarna avta och jag lyckades somna en timme. På morgonen var det ny undersökning. Ingenting hade hänt under natten, och värkarna var borta. Vi fick order om att gå en promenad runt sjukhusområdet för att hjälpa kroppen på traven. Inte heller det gav något resultat. Vid lunch bestämdes det att vi får åka hem igen i väntan på att det drar igång igen. And so we did!
Tog en bild på magen vid 04 - som även kom att bli den sista bilden på magen.
På promenad efter en hel natt med värkar och en timmes sömn. Vackert var det inte, men rätt skönt.
Inför andra barnet - saker jag lärt mig.
Det tickar neråt hela tiden mot lillebrors ankomst, och det mesta börjar vara redo. Med Sigge hade vi allt redo i vecka 30 (typ) och nu började vi 3 veckor före beräknat datum. Lite mer lugna denna gång, kanske. Egentligen har vi inte gjort så mycket mer än att fixa nytt babyskydd till bilen (det vi hade åt Sigge hade blivit för gammalt), släpat fram bedsidecrib:en och lagt ett babynest i den - samt gått igenom alla Sigges kläder i storlek 56 och 62. Jo, blöjor har vi köpt också. Och lite våtservetter och två nappar.
Hela havet stormar.
Vi är tillbaka på Åland efter några härliga dagar i Nagu. Sigge fick hänga i mitt barndomshem och klappa hästar, ankor och kycklingar. Han fick plocka ägg till sina plättar direkt från hönshuset, hämtat potatis till middagen direkt från åkern, vara med och ta upp kräftburar (eller iallafall kika in i dem), pilka abborrar och simma så mycket han bara orkade. Han har verkligen haft sommarlov!
Att välja namn till sitt barm.
Vi har ett litet dilemma hemma hos oss. Eller dilemma kanske är fel ord, men jag kommer inte på något bättre. Hur som helst. Vi har inte en blekaste aning om vad lillebror ska heta. Vi har säkert 25 förslag, men hittills ingenting som känns helt rätt. Vår tanke är ju att låta honom komma till världen först, och sedan se vad han är för filur - och därefter hitta ett namn som passar just honom. Men jag känner ändå att jag vill ha två-tre alternativ vi kan ha med oss till BB.
När cravings blir en besatthet.
Okej - det här med gravid-cravings: har tagit en helt ny nivå i vårt hus just nu. Det har övergått från "jag är så sugen på" till "jag är besatt". Helt galet. Det enda jag är sugen på är iskall oboy och rostade mackor (måste vara rostat och varmt) med ost och gurka på. Och jag skojjar inte. Jag vill ha det till frukost, lunch och middag. Sedan till kvällsmål också. Och jag har inte druckit oboy på säkert 15 år, så förstår inte ens varifrån det kommer. Inatt vaknade jag vid 03 och tänkte gå upp och blanda ett glas. Men insåg någonstans i min dröm-dimma att det var helt galet, så lyckades somna om. Rasmus sitter tyst vid andra sidan bordet och bara stirrar på min meny. Nu när vi har Sigge kan jag ju inte sitta och äta mackor till middag, då ska ju han också ha det såklart - så jag petar lite i maten som dom andra äter och sitter och räknar sekunder tills dom är klara och har gått från bordet, så jag kan slänga i mig mina mackor. Hahah - ja, jag hör hur galet det låter! But mama cant help it!
Annars: Har jag haft två stora "föräldra-moments" denna vecka. Du vet säkert vad jag menar. Dom där stunderna när man stannar upp och inser hur stort livet är sedan man fick barn. När dom utvecklats, utan att man ens märkt det. Första var här om kvällen när Sigge själv bad oss att få gå ut och plocka hallon. Han hämtade en egen liten skål, och plockade så duktigt. Vi har en miljon vild-hallon buskar runtomkring oss och brukar alltid ta en näve eller två när vi går förbi. Men nu plockade vi en hink full. Så gott!
Hur vi berättade om graviditeten och könet.
Imorgon: Går vi in i vecka 32. Jag mår fortfarande fysiskt väldigt bra. Ryggen början kännas ganska tung mot kvällarna, speciellt om Sigge haft en riktig famn-dag - men inte så att det värker eller så. Så länge jag slipper smärta är jag tacksam! Sammandragningarna har ökat också, och nu kommer dom helt oprovocerat ibland. Bara av att jag sitter i soffan, åker bil.. Men dom gör inte ont, så låter dom komma och gå. Var på en kontroll förra måndagen och läkaren trodde att jag inte skulle gå över tiden denna gång och tyckte jag skulle börja sakta ner tempot lite för att hålla bebis inne så länge som möjligt. Om 2 veckor ska vi tillbaka till TYKS i Åb för att kolla hjärtat en gång till. Det känns riktigt bra faktiskt, ingen stress.
Kan man älska två barn lika mycket?
Äntligen är min älskade lilla bebis hemma igen. Om jag tänker bli en sådan där jobbig mamma som kallar mitt barn för bebis till han går ut högskolan - antagligen! Men det var verkligen helt fantastiskt att hämta hem honom igår. Han riktigt flög upp i min famn och satt kvar länge, länge och bara gosade. "Min mamma, hej min mamma, hej mamma" om och om igen. Men dessa tre dagar han var hos Mommo har dock gjort väldigt gott, för både kropp och själ. Och han har verkligen haft otroligt roligt med sina kusiner. Så win win på detta, verkligen!