Gravidstilen tredje gången
En av de mer efterlängtade fredagarna på länge. Jag har haft så mycket jobb på sistone och behöver verkligen veckoslut nu. Även om jag har en grej ännu på söndag, men kompenserar med att vara ledig på måndag så. Vi har kört fullt ös med ett projekt som äntligen går i hamn nu till helgen och jag hoppas verkligen att allt går som det ska så jag får stänga ner datorn idag. Dock är det ju förstås fredagen den trettonde. Får hoppas på tur denna fredag. Bortsett från stress på jobbet så har det inte hjälp att jag börjar ha så pass stor mage att det nu är lite svårt att hitta en bekväm ställning när jag ska sova. Vilket gör att jag känt mig lite extra sliten den här veckan.
Min andra förlossningsberättelse
Förlossningen då. Har inte kommit mig för att skriva något om den ännu. Istället har jag haft fullt upp med att umgås med familjen eftersom vi alla har varit lediga tillsammans. Men nu måste jag börja innan jag glömmer för mycket. I och för sig har det redan hunnit gå åtta veckor så får se hur mycket jag lyckats förvränga sen dess...
Gravid vecka 41 - kommer hen någonsin komma?
Jag tror alla som passerat beräknade datum känner igen sig i känslan av att babyn aldrig kommer komma ut. En accepterar liksom att jaha, den här ungen blir kvar där inne. Just nu skämtar vi här om att det här kommer antagligen bli första babyn i världshistorien som blev kvar i magen och aldrig kom ut. Den bara är där för alltid.
Nå, jag har hittills bara gått två dagar över tiden så än är det ju inget konstigt. Frustrerande kanske, men annars ganska normalt. För någon dag sedan trodde jag nästan att de skulle komma igång men sedan dess har det hänt nada. Så nu har jag lite gett upp stressen och lever mest efter att de händer när det händer. Stundvis är det svårt att tänka så men det blir lättare för var dag som går. Istället försöker jag få ut babyn genom att gå på stan och i butiker, basta och promenera.
Magen är iallafall stor nu men ännu ändå ganska hanterbar. Obekvämt javisst, men det går.
GRAVIDVECKA 41 (40+2)
100% avklarat och två dagar över.MIN KROPP:
Magen är stor och jag går inte speciellt snabbt men annars inget speciellt. Sammandragningar mest hela tiden men inte så många som gör ont hittills bara någon enstaka som känts ”mer”. Så i den bemärkelsen känns förlossningen vääääldigt långt borta.SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:
Ligger mest på soffan och vilar om jag kan. Läser böcker, surfar och tar tupplur mitt på dagen om det behövs. Passar på att njuta av göra saker som jag kanske inte kommer hinna/orka/kunna när babyn kommit. Så som måla naglar, ha ansiktsmasker, duscha och smörja osv. I den här farten kommer jag vara århundradets fräschaste människa när jag väl får komma till BB...MITT MÅENDE:
Bättre denna vecka än förra. Förra veckan gick jag och väntade och väntade och väntade. Var helt säker på att det skulle hända när som helst. Skulle ha satsat allt på att babyn skulle komma i förtid. Och nu. Ja. Så blev det ju då inte. Nu har jag lite lagt ner den stressen och tänker mesta att nå någon gång måste det ju hända så lika bra att chilla. Fram till för någon vecka sen var jag kolugn inför förlossningen. Förra gången gick så bra att jag bara tänkt att det här är inga problem, jag kommer klara det igen. Men så plötsligt till kvällarna började en sån ångest krya på och jat kände mest att ”aldrig i livet att jag föder något barn, fixar INTE det”. Vet inte varifrån det kom men nu som då känner jag mig livrädd inför förlossningen och allt vad det innebär.VECKANS CRAVING:
Inget speciellt. Cravings har dött ut lite tycker jag.BEBISEN:
I magen är det fest på kvällarna. En kan riktigt se hur babyns rumpa putar ut mitt på magen. Hen liksom ligger med armar och ben och trycker med sån kraft att den antagligen tror att det är så en kommer ut ur magen. Och så får jag nu som då så fruktansvärt ont i snippan när hen trycker och rör sig. Tycker babyn bra kunde härja såhär på utsidan istället för insidan... Andra gravidrelaterade inlägg hittar ni här.Överraskningsbabyshower
Tanken på babyshower har seglat förbi under våren men ju närmare beräknat har jag liksom glömt bort det. Så igår när mannens brors fru frågade om jag skulle med till butiken och jag var sådär äh orkar inte visste jag inte alls vad som var på gång. Jag låg och halvsov i sängen och kände mig inte alls sugen på butikutflykt. Hade ändå varit på utfärd till Kristinestad så kände inget behov av att göra något mer.
Det hade hon dock inte räknat med eftersom jag annars gärna åker med till butiken, så efter en stund kom hon och petade i mig igen och sa att tyvärr måste jag ändå upp för hon tänker kidnappa mig. Så det var bara att stiga upp, snabbt smeta på lite smink eftersom jag inte visste vad som stod på agendan och försöka hitta något rent att ha på mig. Som tur hade svärmor tvättat min marimekko klänning eftersom hon visste vi skulle iväg. Så när jag var klar vinkade vi hejdå åt barnen och styrde kosan mot vad som visade sig vara Vasa.
Framme i Vasa gick vi till ett bekant hus och där möttes vi av de resterande bröders fruar med skumpa och chokladdoppade jordgubbar i högsta hugg. Vi beställde pizza, lekte lekar, åt, pratade en massa och åt världens maffigaste chokladtårta. En perfekt kväll och precis vad jag behövde då typ det enda jag gör just nu är att ligga på soffan och vänta. Plus alltid tacksamt att få paus från nattande och sånt, hehe.
Vecka 40: midsommar och väntan
Sitter i soffan på landet och vilar mig från mygg och sol. Bekvämast just nu är att vila här, så de gör jag mest. I väntan på bebis. Tycker nog det kan börja vara dags nu. Midsommaren gick lugnt förbi även om vi var 13 personer. Åtta vuxna, en fyraåring, två treåringar, en snart tvååring och en åtta månaders. Och en hund. Lite kontrast från början av veckan då vi ännu trodde vi skulle vara fyra vuxna och ett barn. Men mysigt på sitt sätt! Och barnen älskar att få vara med sina kusiner, vilket gör att de vuxna ganska långt kan pyssla med sitt.
Vi hade tänkt åka härifrån idag men nu har terassbygget inletts igen så vem vet hur länge vi stannar. Eller det hänger väl mest på när babyn tänker komma ut. Då avbryts det, iallafall för min mans del. Till dopet är det tänkt att vi ska ha en terass så vi är lite delade om babyn ska komma nu eller först om nån vecka. Jag håller mig nog fortfarande gärna till nu...
Nu till något annat, missade graviduppdateringen i veckan så här kommer en kortare version!
Vecka – 40 (39+4).
Craving – Inget speciellt för tillfället. Kalla saker är gott. Som is, kall cokis och glass.
Äter inte – Äter det mesta men borde hålla mig borta från godis för börjar alltid må illa av det. Dock kommer jag alltid ihåg det först när jag ätit för många godisar...
Krämpor – Har väldigt lågt hb så det har gjort mig väldigt trött och lite svag. Äter massa vitaminer och tabletter nu för att få det höjt så mycket som möjligt innan förlossningen. Vilket gör att magen är lite upp och ner.
Namn – Har alla ganska långt bestämt. Nu gäller det bara att se om det passar när hen kommer ut. Oavsett kan de bli svårt att övertala Agnes om något annat namn ifall vi inte tycker det passar. Hon har nämligen haft det på klart ungefär sen hon fick veta att det skulle bli en baby.
Favorit outfit – Just nu använder jag mest en blommigt trikåkjol från H&M med valfri överdel, min unikkolångklänning och blus med leggings.
Humör – Förvånansvärt bra. Så länge inte Agnes trotsar jättemycket...
Nervös över – Har de senaste dagarna blivit vettskrämd av tanken på förlossningen. På dagarna känner jag mig kolugn över förlossningen och tänker att det kommer gå hur bra som helst. Men när natten smyger sig på blur jag livrädd och så ångestfylld över tanken på smärtan och själva förloppet.
Sover – Varierar. Så länge inte Agnes eller mannen stör mig med ljud eller liknande går det bra, då vaknar jag endast när jag måste kissa ungefär två gånger. Mot morgonen är jag ofta så kissnödig att jag sover ytligt och oroligt, men vill inte gå upp och kissa ifall jag väcker Agnes. Så då sover jag lite dåligt.
Vill hinna innan – Vi borde ännu tvätta babynestet och bygga ihop babysängen...
Sagt hos barnmorskan – Var till rådgivningen förra måndagen och då var det mest fokus på lågt hb. Utöver det så verkade babyn må bra, låg med huvuden riktigt långt nere och eventuellt fixerad. Bara en tidsfråga med andra ord!
I denna ljuva sommartid
Tiden går snabbt här uppe. Så snabbt att jag börjat känna lite panik över att jag snart ska föda barn. När vi fick nyheten om att våra vänner fått barn i helgen fick jag en stark känsla av att ”herregud jag fixar inte att föda barn”. Känns smått panikartat att jag ska pressa ut en unge och att det ska KOMMA en unge. Hur ska det gå?! Och så att vänta och inte veta när det ska ske. Ovissheten och väntan är påfrestande.
Så under denna ljuva sommartid (tralala) är det bara att vänta. Även om en lite önskar att veta när det ska hända. Och framförallt veta att de inte kommer hända något innan J kommer upp på onsdag eller torsdag. Så fort han är här kan jag äntligen slappna av lite. Om än för en stund. Sen kanske paniken kommer krypande igen... Konstigt för jag är egentligen inte orolig över själva förlossningen, det tror jag går bra och litar på att barnmorskorna vet vad de sysslar med.
I helgen var det äntligen dags för bröllop. Blommor var den röda tråden genom hela dagen. Vi fixade en hel massa små och stora buketter som festplatsen dekorerades med, jag band kastbuketten, blomkransar till barnen och matchade förstås med den blommigaste klänning jag har. Tänkt ändå att den passade även om den inte alls är en gravidklänning (dock blev det lite obekvämt under middagen så bytte om till en annan blommig i pausen).
Bröllopet var så ljuvligt, härligt och kärleksfullt. Och nu har vi alla samma efternamn! Väldigt fint ändå. Och tänk, jag var en av de sista på plats. Och dansade en himla massa! Vem kunde tro att jag skulle orka det. Gick faktiskt hur bra som helst, även om jag lite trott att jag skulle kapitulera ganska snabbt. Men men, visst kan en dansa i vecka 39! Det resulterade i lite svullna fötter (första gången under graviditeten!) och en dödströtthet idag. Men ändå så värt, inte varje dag en går på bröllop ju!
Och förresten, imorgon kommer en rolig nyhet. Håll utkik på svenska yle...
Gravid vecka 38 - värmebölja och läckande bröst
I typ tre dagar har det varit varmt ute, och redan nu är vår lägenhet som en bastu. Jag som annars inte svettas speciellt mycket torkar svett ur pannan. Tur att det bara är tre dagar kvar i hettan. Jag tänker att jag skulle vilja gå och ta till vara på veckorna som är kvar innan babyn kommer. Klä mig i något fint, göra saker och *njuuuta* av sista tiden som gravid. Men istället ligger jag hemma och angstar över hur jobbigt allt är. Jag är mästare på att tycka synd om mig själv och det ÄR faktiskt väldigt tungt just nu, vilket gör det ännu svåraste att ”snap out of it”. Känner att jag är världens mest otacksamma och gnälliga person, men vet inte hur jag ska komma ur den onda cirkeln. Och ja, det skulle ju vara att bara skärpa sig men då det är så förbannat svårt.
Nå, idag har jag iallafall försökt. Klädde på mig något jag känner mig fin i, tvättade ansiktet med mitt superskrubb, lade en mask och åt frukost. Kände mig faktiskt fräsch för en stund! Sen kom värmen och jag har varit mest svettigt. Men försökt att ta många pauser, packa lite, vara ute med Agnes en stund och inte känna så mycket ångest över allt jag inte ännu gjort. Ångesten över allt som ska ännu packas är svår att mota bort. Men är ju faktiskt höggravid i en lägenhet som just nu har innetemp på 26 och en treåring som sällskap. Så en kan inte klara allt! Imorgon åker hon iväg med farfar så då får jag två dagar för mig själv att vila och packa!
Idag går jag in i vecka 38 vilket betyder att nu är jag ”fullgången” enligt alla appar. Efter nästan nio månader av att varje vecka läst och följt med i apparna vad som händer i magen känns plötsligt allt som antigen ett hån eller bara irriterande. ”95% av alla födslar sker mellan vecka 37 och 42”. Och jag känner mest när jag läser att eeeh ja, det är självklart?!?! Och sen står det ”nu kan det vara dags när som helst, MEN de kan också vara fem veckor kvar”. Bara jee tack för ”peppen”, känner mig verkligen lugnare och gladare nu.
Det som provocerar mig mest just nu är dock ”nu kan dina bröst börjat läcka råmjölk som är babyns första mjölk”. Börjat... Det har läckts i flera månader och jag är redan i det skedet att jag vaknar på nätterna av att jag har våta fläckar på täcket. Och går jag utan bh får jag stora våta fläckar på mina kläder. Så att de nu börjar känns som ett hån mot mina konstant läckande bröst. Att det skulle börja först nu vore drömmen!
Utöver måndagens lilla sjukhusbesök rullar dagarna på som vanligt. Känner mig ganska trött och otymplig. För att jag ska göra något krävs en minst lika lång paus som själva ansträngningen jag tagit, om det så gäller tömma diskmaskinen eller åka iväg och handla. Så är inte speciellt snabb just nu. Men babyn rör sig kanske lite mindre än tidigare men ändå regelbundet och så inget jag oroar mig för. På fredag ska jag till rådgivningen för sista gången här i Esbo. Efter det blir det Malax rådgivning under sommaren. Måste bara komma ihåg att ringa och boka tid...
När en inte längre kan, eller orkar, vara 100 %
Vet ni känslan av att vara psykiskt utmattad? Det kanske i och för sig jag inte helt vet heller, men jag var ganska nära det igår vill jag påstå. Jag har redan förra veckan stressat över att jag ska vara ensam med Agnes hela veckan nu när hon fått sommarlov. Jag är trött mest hela tiden, och en treåring kan vara väldigt krävande. Morgonen började ändå helt okej igår, men så började jag må konstigt. Spyfärdig, brännande känsla i magen, dålig mage och kallsvettningar. Till sist blev det så att vi ställde in dagens program och åkte iväg till sjukhuset.
Spenderade så gott som hela eftermiddagen där. Tog blodprov och lyssnade på babyn. Som tur var allt bra och mina prover visade inget. Måendet gick över efter några timmar så jag fick åka hem igen. Men den känslomässiga påfrestningen alltså. Slocknade som ett ljus på sängen när vi kom hem. Och när jag nattat Agnes och J kom hem från fotbollen kunde jag inte sluta gråta. Alla dagens känslor bara vällde ut. Usch alltså, rädslan att någonting ska vara fel och sen lättnaden över att det inte var det. Samtidigt som allt annat händer just nu och jag ska klara av att hålla ihop det tills vi flyttat, bröllopet är över, mannen får semester och allt är i sin ordning. Igår kändes precis allting övermäktigt.
Idag mår jag bättre, men känner mig fortfarande lite utmattad. Jag är väldigt trött och orkar inte så mycket. Som tur har Agnes varit en kämpe de senaste två dagarna och visst har vi bråkat lite men för det mesta märker hon att jag inte fixar bråk och slutar. Jag har så svårt att kontrollera min känslor just nu så börjar gråta väldigt lätt, vilket resulterat i att varje gång jag säger att hon nu måste sluta bråka så frågar hon om jag är ledsen nu. Stackarn som måste stå ut med ett känslomässigt vrak som jag just nu. Det blir väldigt mycket tv och klippa sönder papper för hennes del. Men känner att jag inte tänker stressa över sånt just nu, utan vi fokuserar på att klara de dagar vi har kvar här hemma.
Som tur ser det nu ut som att hon får åka upp några dagar tidigare. Så får jag möjlighet att vila, och packa i lugn och ro. Och så behöver jag inte ha dåligt samvete över att jag inte kan vara där så mycket för henne just nu. Försöker åtminstone förklara och bekräfta henne så mycket jag kan, men utöver det fixar jag inte så mycket mer. Hög gravid ensam med en treåring 12 timmar per dag, de som gör det här hela livet alltså. All styrka till er!
Snart är vi iallafall här och då känns förhoppningsvis allt lite lättare!
Gravid vecka 37 - otåligheten är här
Sitter med balkongdörren och försöker dränka ljudet av borrandet i trapphuset (de har börjat med remonten i trapphuset bredvid nu...) med serier. Som tur har det ganska långa pauser mellan borrandet så behöver inte lyssna på det konstant. Det har gått nästan två månader sen jag uppdaterade om graviditeten sist. Eller uppdateringar kommer ju smått hela tiden, men en mer grundlig en.
Nu är det bara en månad kvar, och det märks verkligen tycker jag. Jag är verkligen SÅ redo att föda nu. Eller egentligen inte eftersom jag ännu inte tvättat något, alla babyn saker är ännu nerpackade hos svärföräldrarna och vi är ännu i södra Finland. Samtidigt som jag gärna skulle träffa babyn nu och få hela förlossningen och väntar överstökad, så skulle jag gärna ha något klart. Men nästa veckas lördag flyttar vi upp så då är ungefär det första jag ska göra att packa upp ALLA babysaker, tvätta och ställa babyn säng i ordning. Så då är något färdigt åtminstone.
GRAVIDVECKA 37 (36+0)
90% avklarat och 28 dagar kvar av graviditeten.MIN KROPP:
Magen börjar bli stor nu. Har fått frågan ett par gånger om jag är säker på att det bara är en (suck!) och så vidare, men känner mig faktiskt inte SÅ stor. Tycker också kanske att magen ser lite annorlunda ut än tidigare. Upplever inte att det syns så mycket bakifrån, men i och för sig kommer jag inte riktigt ihåg hur det såg ut förra gången mera. Så kan hända att det var precis likadant förra gången också. Sammandragningar är en konstant kompanjon just nu. Och den senaste veckan har de också börjar göra ont. Tidigare var det mest att magen blev hård men nu kommer det med lite smärta också. Antar att det är kroppen som övar sig. Nätterna är också si sådär. Måste springa på wc, har värk i kroppen och så vidare. Det gamla vanliga med andra ord. Vår säng är antagligen lite för hård för mig, men som tur är sängen i Malax bättre så hoppas att de sista veckorna blir lite bättre. Jag är som tur fortfarande inte det minst svälld, halsbrännan finns kvar men är mycket mindre än tidigare och huvudvärken har inte varit på besök på evigheter. Så det är åtminstone positivt!SÅ HAR JAG TAGIT HAND OM MIG SJÄLV:
Försöker vila och sova så mycket som möjligt. Inte ta i för mycket och så. Annars ja, försöker dricka mycket. Typ så.MITT MÅENDE:
Det går i vågor, och ofta beroende på hur jag sovit eller hur mycket program jag har haft. Har jag en bra dag är det helt okej, är jag trött är jag på gränsen till breakdown. Vissa dagar är jag så trött på att vara gravid att jag vill spy, vissa dagar är det helt okej. Antar det är ganska klassisk sista månadens känslor. Jag kommer ihåg med Agnes så fick jag sista veckan ny energi och kände att jag inte orkar älta längre utan lika bra att leva livet så mycket som möjligt. Så just nu är mitt mål att komma till det sinnestillståndet. Tänker att när vi väl är i Österbotten och har allt på plats blir det lite bättre. Just nu är det så mycket stress med flytten och allt som ska fixas de kommande veckan så kan inte riktigt slappna av före allt är klart.VECKANS CRAVING:
Is, precis som förra gången. Vill helst att allt jag dricker ska vara iskallt och älskar att tugga på isbitar. Annars kommer jag inte på något annat jag är speciellt sugen på. Det märks att magsäcken är ganska liten just nu för orkar inte äta så mycket i gången utan blir mätt nästan genast. Orkar inte äta så mycket på dagarna så lever mest på smörgåsar och flingor.BEBISEN:
Babyn är kring 45 cm och väger runt 3 kg just nu, beroende på gener och så. Gissar att vår bebe ligger lite under tre kilo. Babyn ligger med huvudet neråt och ganska ofta känner jag hens rumpa puta ut genom magen. Agnes påstår att hen pruttar på henne hela tiden, haha! Babyn har haft en period av att trycka hårt på revbenen vilket gör så förbannat ont, men tycker det var lite bättre de senaste dagarna. Nu bökar hen mest runt, mest på kvällarna. Och trycker sjuuuuukt mycket neråt. Andra gravidrelaterade inlägg hittar ni här.Min typ av gravidfotografering
Ni vet när en hela tiden säger "imorgon ska jag dammsuga" eller "imorgon ska jag byta i sängen" och så vidare? Ja ni vet vad jag menar. Idag var den dagen, och har jag gjort det? Nej. Efter att jag fört Agnes till dagis åkte jag hem för att fixa mig och byta om. Vidare in till stan för en grej med bokklubben och så lunch. Passade på att hämta Agnes när jag ändå kom från stan så när vi steg in genom dörren hemma vid tre var jag helt slut. Har legat på soffan tills nu. Att städa hemma ligger inte högt på prioriteringslistan... Och snart måste jag börja med middagen och efter det är antagligen den lilla energi jag laddat upp slut igen. Livet livet just nu.
Men annars så! Imorgon har jag en helt oplanerad dag så då kanske jag får något gjort hemma. Eller så vilar jag hela dagen. Jag har som tur kommit till det skedet att jag inte känner skuld över att inte göra något hemma, eller bara vila bort dagen. Jag får ju faktiskt betalt för att göra just det nu. Att ta hand om mig själv i väntan på babyn. Och om det betyder att ligga i soffan, sova tre timmar och se på serier, ja då är det så. Men ibland mår en faktiskt bra av att ha det städat runt sig. Ju sunkigare det blir hemma desto sunkigare känner jag mig. Så tror bestämt att jag iallafall försöka fixa det lite trevligare hemma imorgon.
Igår kom min kusin Anna hit för att hänga. Vi passade på att gå ut för att ta lite bilder. Hon studerar nämligen foto och klipp så nu som då har vi lite fotosessioner. Jag ville ha lite bilder till veckans graviduppdatering och så hade jag efter en jakt på syrener sett en plats som jag tänkte kunde göra sig bra på bild. Så vi traskade dit och knäppte lite bilder.
Vi hann få en hel del bilder tagna på en kort stund och vips så hade det blivit en gravidfotografering. Som jag skrev på instastories igår så har jag alltid tyckt att gravidfotograferingar inte är min grej. Känns alldeles för onaturligt och fixat för mig. Jag är överlag väldigt obekväm med att vara med på bild. Men med Anna bakom kameran och en lite mer naturlig och "jag" look, dvs min vardagliga sminkning och enkel outfit, blev jag riktigt nöjd!
Tips tips om ni vill föreviga graviditeten med en fotograf men inte känner er hemma i långklänningar med tyll och spets, massa fix och så utan hellre vill ha något enkelt, naturligt och modernt: kontakta Anna! Hon tar super fina bilder.
Så varsågod, en bildbomb med bilder på... mig själv haha. Har en hel hög med dem så om ni vill se flera hojta till! Vi tog SÅ många fina!
