Årets sista månad
Nästan tre månader har gått sedan jag skrev någonting här sist. Hups! Emellanåt saknar jag bloggen. Men samtidigt inte alls. Jag försöker ersätta med instagram, men det är inte samma sak. Det är ju bara det visuella som får uttryck där. Att skriva på insta är ju bara jobbigt. Nog om somes vara och inte vara. Här är jag nu i alla fall. Hur det blir och hur det fortsätter har jag inte ännu bestämt. Kanske man borde börja söndagsblogga så där som Jonski?
Anywho. Första december idag! Så otroligt skönt att november är över. Nu är jag all in på julmys. Det är jag ju varje år, men ännu lite extra pepp pga den rådande c-situationen. Granen kom till exempel upp rekordtidigt hos oss i år. Det är så härligt att julpynta och mysa i vårt nya hem dessutom. Blir liksom extra speciellt när man kan uppgradera julpyntet och göra lite nytt. Måste förresten erkänna att jag är lite orolig över om man över huvudtaget kan fira jul. Jäkla skit corona. Hoppas utvecklingen nu går åt rätt håll och alla i våra familjer hålls friska också så där överlag.
Annars händer det ju inte så mycket av förklarliga skäl. Vi jobbar hemma. Är mest hemma. Myser här hemma. Umgås med familjen, hemma. Alla barnens hobbyer avbokades nu också. Så i december kommer vi med andra ord att bara vara hemma. Kanske våga sej på någon liten julklappsshopping till något köpcenter, men mask och käsidesi förstås. Fast de flesta julklapparna är faktiskt redan hemklickade på Black Friday.
Hur mår du? Är du ivrig över julen? Hur har du orkat denna höst skräpvirus till trots?
Jag har målat tavlor till vårt vardagsrum. Det var så roligt, och jag är riktigt nöjd med slutresultatet till och med! Döpte tavlorna till "November".
Julymyyys i vårt hus! Och det här är bara början. Jag vill ännu pynta mer och mer....
Ett litet hej
Livet rusar igen i full fart. Och denna blogg är totalt försummad. Men ett litet hej får jag i alla fall till idag. Hej hej! Jag lever och mår bra (eller inte så bra egentligen, har tid för coronatest imorgon... men månne det inte är falskt larm och bara liten höstflunssa). Vi har kommit till ordning bra i huset. På min instagram hinner jag uppdatera lite mer, men bara lite. Tänk att det fanns en tid då man helst skulle uppdatera sin blogg flera gånger per dag. Helt galet. En gång i månaden är ju redan nästan en aktiv blogg. Eller i alla fall en blogg...
Annars är det inte mycket nytt under solen. Skolstarten för Hubbe har gått finfint. Lillasysters tillbaka till dagisstart lite motigare, men nu börjar det löpa även där. För mej är det mest bara distansjobb och mycket också i övrigt på jobbfronten. Men jag firade min födis coronaskräpet till trots! Och det var så härligt att se alla mina väninnor med en skumppabrunch i vårt nya hem. Vår nya soffa väntar vi ännu på, och att få upp tavlor på rätt väggar. Men annars börjar allt vara hemaktigt här nu.
Under veckoslutet rensade jag ogräs i över fem timmar. Bara jag hittar tiden och inspirationen kanske det blir lite trädgårdsblogg också?! Mest för min egen dokumentations skull, men kanske det kan inspirera någon annan också. Vi var också i svampskogen på årets obligatoriska svampplockartur. Och hittade en hel del svamp! Skogen är på hösten är alltid lika härlig. Jag tror bestämt att vi skall försöka få till fler familjeturer till skogen. Om ni har tips på de bästa kortare vandringslederna i Hforsregionen så hojta gärna till i kommentarsfältet.
Lördagsutfärd till höstlig skog med sikte på trattisar!
Vi hittade en hel del. Så roligt när också barnen själva kunde fynda trattisar då det fanns så mycket. 
Nya hemmet tar sej. Så här ser det ut i vår hall.
Vilka veckor
Vilka veckor det varit! Packa, flytta, jobba, fixa inför skolstart, packa, flytta, Hubbe börjar skolan, flytta lite till, städa, försöka hitta nya möbler till nya hemmet, städa i gamla hemmet, packa upp och packa ner och flytta lite till. Dagarna har gått i ett. Båda Maken och jag har så gott som jobbat två heltidsjobb med att få allt fixat. Det börjar kännas i kroppen nu. Ryggen krånglar och min nattsömn har börjat lida. Som tur börjar vi verkligen vara på slutrakan nu. Ljuset i tunneln hägrar. På fredag ges nycklarna till de nya ägarna och igår var jag där hela kvällen och städade. Det kändes på samma gång skönt och vemodigt.
Det som hjälper orken är förstås också att vårt nya hus är helt fantastiskt. Jag är redan helt kär i det, om man nu kan vara kär i ett hus. I nedre våningen är det ännu lite tomt, då soffan som vi köpt anländer först om 6 veckor. Lillasysters tapet är också ännu på väg till oss. Så heelt klara är vi ju inte. Men de ouppackade lådorna/kassarna kan räknas på fingrarna (nästan på ena handen dessutom!). Och to-do-listan har inte varit så kort på flera veckor som den är nu. Bara barnens snörvlande skulle gå om också så att jag skulle komma åt att jobba mer effektivt om dagarna ännu så skulle livet snart börja vara i någorlunda balans igen....
Om man fotar från rätt vinkel ser vårt hem sen helt mysigt ut. Från andra vinklar är det betydligt mer flyttkaos, jag lovar!
En första rundtur i huset
Pust, det har varit en så tung vecka! Att komma tillbaks efter fyra veckors ledighet var betydligt svårare än jag kunde tro. Tidigare somrar har jag haft semestern uppdelad med max tre veckor ledigt i sträck. Tydligen har det skillnad! Nästa år tänker jag göra semestercomeback på en onsdag eller torsdag, så kanske det känns lite lättare?! Att Maken varit flunssig och barnen därmed måstat vara hemma har ju inte gjort saken lättare. Nå nu är iaf coronatestet gjort och om någon dag borde vi få besked. Jag tror nog inte det är corona, utan bara allergi i kombination med en lättare sommarflunssa, men säkert kan man ju inte veta förrän vi får testresultat. Fram till dess försöker vi undvika folk och jag har haft på mig ansiktsmask då det varit oundvikligt.
Men det var ju inte det jag egentligen skulle skriva om! Utan det att vi nu fått nycklarna till huset. Varje gång jag går runt i vårt hus så slår det mej bara hur perfekt det är. Ikväll har jag också varit och shoppat målfärg. Så nu på veckoslutet skall det målas. Om ni vill se mer av vilka kulörer som det skall bli, samt en liten rundvandring i huset, så kika in på mitt Instagram konto: Lillahannaistoravarlden Där uppdaterar jag mer kontinuerligt om huset och flytten! Wihuu så kul detta skall bli. Och thank God att det är veckoslut!!!!
EDIT! Jag har nu pinnat fast hus-rundturerna i min profil på instagram. Du hittar den under den rosa bollen med texten Hemma hos oss! Så du kan se dem även om du missade storiesarna förra veckan.
Ett snabbt foto taget när jag runt i huset på en fiilisrunda efter att ha fått nycklarna. Tänk att det är vårt?!
Historien om vårt nya hem
Idag har vi skrivit under köpebrevet för vårt kommande hem, och om bara två dagar får vi nycklarna. Den senaste månaden har jag faktiskt emellanåt fått knipa mej i armen för att försäkra mej om att allt inte bara är en dröm. För det har nästan verkat för bra för att vara sant! Vi har redan en längre tid gått i tankar på att flytta. Radhuset har bara två sovrum, så nu då Hubbe börjar skolan och kanske skulle må bra av ett eget rum, börjar väggarna lite komma emot. Men ett nytt hem som passar in på vår kravlista har inte hittats. Antingen är de på fel ställe, för dyra, fel uppvärmningssätt eller något annat som inte känns rätt. Och när det kommer till ens eget hem tycker jag man får vara lite kräsen.
Ibland lönar det sig att bara kasta ut önskningarna till universum och vänta. För rätt som det var ringde Makens gudföräldrar och frågade om vi skulle vara intresserade av att bli deras grannar. Ägaren till det andra huset i deras parhusbolag hade nämnt att hon skulle sälja. Och innan hon ens hade hunnit kontakta någon förmedlare hade vi hunnit ringa henne och gå och titta på huset. Som är helt perfekt! Ödets hus, då det dessutom är ritat av Makens morfar som var arkitekt. Och dessutom uppfylls alla kruxen på vår önskelista (badkar, stor gård, fyra sovrum, hemvårdsrum, öppen brasa, garage/carport, läget, inga större renoveringsbehov, osv).
Sen gällde det "bara" att få vårt eget sålt. Samt komma överens om priset. Det blev några veckor med rejält lite nattsömn på grund av all spänning. Jag städade som en galning inför försäljningen och på mindre än ett dygn hade vi godkänt ett bud som till och med var bättre än vad vi vågat tro på. Hela sommaren har gått åt till att drömma, planera och fundera. Och nu är det bara några dagar tills vi får nycklarna till drömhuset och sakta men säkert kan börja flytta in. Vi flyttar bara 1,5 kilometer från var vi bor nu, så barnen går kvar i samma skola/dagis som tidigare. Och vi får de bästa grannarna man kan tänka sej, Makens gudföräldrar/Moster med man. Så även om det kommer att bli kaos och jobbigt med flytt, så är jag bara så otroligt glad över att det här verkligen händer! Vårt drömhem! För lång lång tid framöver.
Hit flyttar vi om bara drygt två veckor! Bilden är från i slutet på maj då vi var och tittade på huset första gången. Och idag blev det officiellt vårt. 
Vår stora fina bakgård och terrass. Här skall det ordnas grillmiddagar och lekas under äppelträdet!
Tillbaka i stan
Fyra veckors semester gick så fort. Fastän vi inte ens gjort särdeles mycket. Mest bara slappat på holmen i skärgården, läst böcker, bastat, tränat lite och haft några gäster. Så skönt det var med semester! Vanligtvis brukar jag känna mej rätt taggad på höst och nystart och allt vad höstpepp heter, men inte riktigt i år. Kanske för att jag vet att jag inte kommer ha tid för höstpepp. Nu blir det nämligen flytt och jobb för hela slanten. Men innan vi går vidare till allt det som komma skall, tänker jag hänga kvar i sommarens lata dagar lite till ännu. Här en bildbomb från sommarsemestern 2020 hos familjen Stigzelius;
På besök på grannholmen. 
Sommarens mat; pizza. Maken har ju byggt en pizzaugn på holmen och pizzan man lagar i den blir sååå god. Tror jag skall försöka få till ett helt inlägg om pizza och att bygga pizzaugn här snart!
Vädret har ju inte helt varit på vår sida i sommar. Det har varit rätt kallt och mycket blåsiga dagar. Som tur kan man tända ljus och mysa inomhus då.
Sommarens bästa investering; trampolinen. Det har hoppats i timtals på den här, varje dag!
Just den här kvällen när vi metade nappade det inte alls, men en kväll lite senare på sommaren nappade det destu mer; 25 abborrar på två timmar. Alla på svirvel så bra storlek på dem dessutom.
Vi åkte också på vår första längre tur med båten, tre nätter på Åland blev det. Just de dagarna var det härligt somrigt väder dessutom, bra prickat av oss!
En av nätterna vid Kastelholm där de här söta fåren också bodde. 
Sista semesterveckan kom också Makens bror med familj ut till holmen och vi korkade Kräftsäsongen! Nami.
DIY: Världens bästa kroppsskrubb
Visste du att den allra bästa kropss-skrubben blandar du ihop själv på cirka två minuter? Jag älskar att scrubba mej när jag duschar. Då känns det som att man blir riktigt ren. Därför har jag prövat säkert tiotals olika köpescrubkrämer. Och ingen slår denna, jag lovar. Det enda du behöver är dessutom strösocker och kokosolja. Jag gör dessutom min scrub till en lavendelscrub med hjälp av eterisk lavendelolja, men det är inget måste.
Så här gör du:
Smält 1 del kokosolja snabbt i mikron så den blir flytande
Blanda ungefär lika del strösocker, ev lite mer. samt cirka 10 droppar eterisk olja (om du vill)
(Ett par msk honung är också trevlig att ha i, men inte heller något måste)
Konsistensen skall bli rätt fast men ändå så man kan röra med en liten sked.
Klart!
Kokosoljan gör dessutom så att man blir härligt mjuk och återfuktad och inte ens behöver någon lotion efteråt. Men samtidigt också så att golvet i duschen kan bli lite halt! Så akta dej, och tvåla gärna lite direkt efteråt för att lösa upp oljan så du inte halkar.
Testa! Jag lovar du inte blir besviken.
Jag har min scrub i en glasburk som det också ursprungligen varit kokosolja i. Då den var cirka halvfull blandade jag i socker och gjorde scrub i den första gången.
Konsistensen ska bli härligt krämig. Sockret river ljuvligt och tar bort alla döda hudceller från kroppen. Vinner alla dyra köpe-scrubbar som jag testat!
Det händer så mycket att jag inte hinner blogga
Okej, det gick visst en till månad så där bara i ett huj. Och bloggen har försummats helt. Emellanåt minns jag den. Men sen faller den så gott som i glömska igen. Att distansjobba vid dator hela dagen och sen orka sätta sej vid datorn på kvällen igen för att jobba går inte ihop för mej. Corona-tider betyder inte bra bloggtider då det kommer till den här bloggen, det är då ett som är säkert.
För det finns absolut grejer att blogga om! Vi har sålt vårt radhus till exempel. Om en dryg månad blir det flytt. Snabbt har det gått, och allt känns bara så bra. Ja förutom att tänka på alla grejer som skall gås igenom och packas först... Men annars! Och jag har fotat en massa som jag tänkt att jag skall blogga om. Ett superenkelt glassrecept, sommarens godaste drink, min nya dockhusrenovering, om vår midsommar och pizzaugnen. Så det är absolut inte det att jag inte skulle ha något att blogga om, tvärtom. Jag har väl levat så mycket på sistone att jag inte hunnit med livet på some. Kanske ganska så skönt det med!
Men jag saknar ju bloggandet. Saknar att dokumentera mitt liv, små tips och vardagsglimtar. Att fota och fundera ut hur jag skall formulera texten till ett passligt långt eller kort inlägg. Det är väl kanske inte så konstigt då bloggen ju varit en del av min vardag i över tio år redan. Men samtidigt så vet jag liksom inte om jag har tiden och energin som krävs för att fortsätta. Ger det mej fortfarande tillräckligt för att fortsätta? Är bloggar helt passé och totalt ute så här 2020. Instagram skulle vara så lätt, men det känns bara inte heller rätt. Jag gillar inte att skriva på telefonen. Och även om jag gillar att fota så är det väl kanske ändå inte min starkaste sida.
Vi får väl se hur det går. Nåt av mina planerade inlägg skall jag väl få ut i alla fall.... Nångång. Kanske här? Kanske på min insta. Vi får väl se. Kan väl konstatera att mitt eget bloggläsandet också fallit rejält. Glömmer liksom att ens klicka på Feaddler-appen, i vilken jag har alla bloggars flöden, vissa veckor. Och om inte ens jag läser, kanske ingen mera läser?! Och vad är det för idé att skriva då?!
En bild från midsommaren. En skådan in i framtiden? Ser man en framtid för bloggen där vid horisonten eller icke?
Vart försvann en månad?
Ja vi kan ju konstatera att det här med corona inte var så bra för min bloggtakt. Sitter man hemma hela dagen framför en dator, så orkar man liksom inte sätta sej framför en annan på kvällen också. Dessutom har jag lite funderingar med bloggen som jag inte kan få någon rätsida på. Hur vill jag riktigt ha det? Orkar jag ens blogga mer? Och om vad i så fall?
På instagram är jag i alla fall lite aktivare, men det går i vågor. Ibland orkar man, ibland inte. Distansjobb med barn hemma (fast Halleluja att förskolan och dagis har öppnat nu igen!) ger inte så mycket blogg- eller instavänligt material heller... Fast så där annars så har min kreativitet nog spirat under den senaste tiden faktiskt. Jag har målat, börjat remppa ett dockhus igen, byggt en hylla, målat en annan, planterat en massa frön och rensat en massa ogräs. Det är det jag behöver nu om kvällarna. Total checkout från allt var skärmar heter.
Tidigare somrar har jag ju bloggat enligt sommartakt. Denna vår har det varit coronatakt. Och jag anar att den kommer fortsätta hela sommaren. Eller vem vet? Kanske jag nu får tillbaks blogginspon i och med det här inlägget. Det kommer ju finnas bloggmaterial här om några dagar igen... för vi har kalasvecka! På torsdag fyller Lillasyster fem år. Helt galet. Länge velade vi om vi ens kan fixa nåt kalas eller inte. Men nu skall det bli drop-in garden party med Unicorn tema. Familjemedlemmarna har fått tidtabell när de får dyka upp så vi skall klara av att hålla avstånd. Nu får vi då bara hoppas det blir sol....
Den här lilla kvisten från en buske i trädgården fick agera snittblomster. De här små vaserna är förresten guld för blommor plockade av ivriga barnahänder. Kostade nån euro styck hos Systrarna Grene.
Här en minitavla som jag målat för några veckor sedan som pryder String-hyllan i köket för tillfället. Vet inte alls vad jag håller på med, men roligt är det.
DIY: Sy ditt eget munskydd
Jag trodde nog aldrig att det här var ett syprojekt som jag skulle göra. Att sy mej två munskydd. Men en pandemi får en att göra oväntade saker minsann. Och om jag genom att använda munskyddet, kan skydda personer i riskgruppen så är det fantastiskt. Att sy munskydd var inte svårt, klarar jag det klarar du det. Tack vare tips på instagram hittade jag Marthornas beskrivning som jag använda mej av. Jag testade att sy i två olika tyg, ett skjorttyg i bomull, och ett tunnare jerseytyg i stretch. Det var lättare att sy i det styvare skjorttyget, men det mjukare munskyddet är bekvämare att ha på sej och andas lite bättre.
Det du behöver för att sy munskydd är: en stuvbit av något lämpligt bomullstyg, symaskin, gummiband. Klipp till en mall som mäter 22cm x 25cm och klipp ut ett tyg i motsvarande storlek. Sicksacka kanterna. Vik ner den längre sidan dubbelt och sy rak söm. Gör likadant på den andra långsidan. Vik sedan vecken. Tre stycken skall det bli. Vik ganska rejält. Munskyddets ända skall då det är färdigvikt mäta cirka 7-8 cm på höjden. Sy en söm så vikningarna hålls på plats. Vik sedan in kortsidan och sy samtidigt fast gummibanden (ca 15-17cm långa per band). Klart!
Vad som behövs: En uppmätt modellbit, tyg, gummiband, knappnålar, sax och symaskin.
Sicksacka först alla kanter.
Vik tre veck i munskydden, efter att dy vikt och sytt långsidorna.
Två färdiga munskydd, redo att användas på exempelvis oundvikliga butiksfärder.
Det vita är mjukare och skönare.
Det blå lite styvare och tätare material. Men matchar bättre med mitt diadem....