Puhuust! Är det bara tisdag?!
Det är bara tisdag och jag är redan helt färdig med den här veckan! Maken är borta på arbetsresor hela den här veckan så jag drar hela lasset själv. Och förstås är det samtidigt massvis på jobbet. Som bara inte går att göra klart då jag måste fara för att hämta kidsen. Som idag dessutom bara varit gnälliga, busiga och bråkiga. Så där som det brukar vara när man som Mamma är trött, stressad och bara inte skulle orka. Jag tror faktiskt att de två liksom lite hör ihop och beror på varandra. Mitt tålamod var i alla fall lite för kort ikväll. Vilket gör mej ännu tröttare. Så idag tänker jag bara gå i säng så fort också barnen somnat.
Eller nästan i alla fall. Först måste jag ju fylla i fyra olika blanketter från föris och dagis om julledigt och fotograferingar och understödsföreningen. Och så måste jag ta fram Mulle-ryggsäck så jag inte glömmer den. Och bastun skall tömmas på badkar och tvätt eftersom det kommer en bygggubbe och tittar på den imorgon klockan åtta på morgonen. Och så måste jag packa present eftersom Hubbe skall på Hoplop kalas imorgon kväll (tur jag i alla fall kom ihåg att köpa en på veckoslutet!). Och så måste jag tömma den våta tvätten och slänga den i tumlaren. Och diska baconfetts stekpannan. Men SEN, sen skall jag bara gå och lägga mej tidigt. Är det faktiskt bara tisdag ännu?!
Hur gör alla som är ensamma med barnen konstant?! Jag fattar verkligen inte det. Är deras barn alltid på dagis från 7-17 så att man får fulla timmar? Och hur peppar man sej psykiskt att orka dra hela lasset själv hela tiden?! Som tur kan morgondagen i alla fall inte bli sämre så... Det finns bara en väg att gå och den är uppåt. Tjohej!
Min nyaste skönhets hang-up; Ansiktsmists!
OBS! Inlägget innehåller reklamlänkar!
Jag skulle nog inte kalla mej någon vidare skönhetsjunkie. Men visst gillar jag att testa nya produkter. Speciellt nu de senaste åren har jag blivit mer intresserad. Kanske det beror på åldern? Att jag liksom känner att mitt trötta trettio-something face verkligen behöver fukt och lite smink för att bli representabelt. Som 22 kunde jag gå utan smink och tvätta ansiktet typ en gång i veckan... Och smörja med nån billig baskräm från apoteket. Det räckte bra då. Men inte nu längre. Dessutom känns det lite lyxigt att köpa nytt smink eller nya krämer.
Min senaste hang-up är olika facemists. Det är så ljuvlig att spraya på en dusch med fukt efter att ha fått sminket på plats på morgonen. Och jag upplever att huden både hålls mer återfuktad och får bättre lyster. Dessutom sitter sminket bättre. Jag har också en facemist med i handväskan så jag kan ge mej själv en fuktspray under dagen om det skulle behövas. Speciellt om man ännu har program efter jobbet känns det skönt att spraya till sej innan man skall iväg.
Använder du facemists? Vilken är i så fall din favorit?
Dessa är de ansiktssprayerna jag har i min ägo för tillfället: Moisture surge från Clinique (kom på köpet då jag handlade min senaste dubbelbox med vanlig moisture surge ansiktskräm). Min favorit Glow mist från Pixi, den här är så bra. Hydrating Mist från Lumene som doftar fräscht av bla. apelsin. Och sen mitt nyaste tillskott, Antioxidant hydrating facial mist från Indy Beaty. Den har direkt åkt in på min favoritlista, främst på grund av sin ljuvliga doft!
Varje morgon får mitt ansikte sej en puff av någon av de ovan (oftast Pixi, men sen nån vecka tillbaka mer Indys). Lumenes finns med i handväskan varje dag om man skulle behöva fräscha upp sej med lite fukt under dagen.
Höst-tröttheten
Det är samma sak varje år den här tiden om hösten. Mörkret tar mej. Eller alltså inte tar mej, tar mej, men påverkar mej. Oerhört. Just i mitten på oktober blir jag bara så trött. Och det hjälper inte ens att sova. Man är trött ändå. Men sen när det närmar sej december och juligheter igen så brukar det bli bättre. Då har liksom kroppen hunnit vänja sej vid konstant mörker, regn och rusk. Det skall bli så skönt med ledig fredag och mini höstlovsbreak!
Ibland funderar jag på hurudan jag skulle vara om jag bodde i ett land med ett klimat som var mer lämpat för mej. Typ Kalifornien eller Florida. Varmt och soligt typ varje dag året runt. Så skönt det skulle vara. Jag tror faktiskt att jag skulle vara mer energisk. Vara mer ute. Men sen, ibland är det ju så mysigt med våra fyra årstider. Alla har de ju sin charm. Även om jag ju nog inte riktigt ser fram emot största delen av klimatet för de kommande fem månaderna....
När hösten är så här så gillar jag den. Och barnen på bilden gillar jag ännu mer!
Men trött är jag, trots den friska luften... Påsarna under ögonen vill liksom inte ge med sej?!
Älskade höstbarn. De ångar på som vanligt utan att bry sej om att energidepåerna hos deras mor kanske är mer begränsade än vanligt...
Att få gosa med en fyradagars filur
I torsdags blev jag moster för fjärde gången. Tänk, att på 6 år har jag och mina systrar lyckats producera lika många barn. Inte så illa minsann. Och sån lycka för kusinerna som alla är födda inom ett tidsspann på bara 6 år. Redan nu har de så mycket glädje av varandra och mer kommer det garanterat bli då de blir äldre. Idag fick vi möta det nyaste tillskottet till kusinskaran. En liten sötnos på fyra dagar. Men såå mjukt dunigt hår, de gosigaste kinderna och finaste små fingrarna. Även om han hör till den större skalan av nyfödda var han så liten. Vägde som det mjuka dun han kändes som. Så fin. Vilken lycka och glädje när det föds ännu ett friskt barn i familjen! Man kan inte annat än bli tacksam och lycklig. Till råga på allt blev vi bjudna på plättar till kvällsmat. Det gjorde liksom lyckan komplett.
Den här finisen har jag fått snusa på idag. Lyckans mej!
Halloweenpysslet är på gång! Så här gör du en garnpumpa och en pappersfladdermus
Det här veckoslutet har vi inlett Halloweenpysslandet. Även om det ser ut att inte bli någon Halloween-fest i år så är det ju ändå kul att pyssla. Hubbe har dessutom varit nästan ännu mer pysselivrig än jag. Efter att ha kollat runt lite på Pinterest bestämde vi oss för att börja med att göra garnpumpor och pappersfladdermöss. Mycket bra nivå för en 6-åring.
För pumporna behöver du: orange garn, en bit kartong, svart filt, en grön piprensare och en limpistol. Gör en klassisk garnboll, med hjälp av två papprundlar som du snurrar garn runt. Tips, ta tre dubbelt garn så går det tre dubbelt snabbare! Frisera till din boll då den är klar. Klipp till filtögon och mun och forma piprensaren till stång. Limma fast med limpistol. Tadaa, klart! Att snurra garnet är det som tar längs tid. Hubbe snurrande samtidigt som vi läste kvällssaga en kväll. Och det är ju bättre att snurra ordentligt så man får en riktigt fluffig och fin pumpa.
För pappersfladdermössen behöver du: svart papper, limstick/rulle hobbyögon och vitt papper. Klipp först till kroppen av en rektangel. . Limma fast ändan så den formas till en rundel. Lägg pappret dubbelt och klipp till vingarna. Vik in en liten bit vid ena ändan och fäst mot kroppen. Klipp öron och tänder och fäst dem. Klistra fast ögon. Klart! Det enda jag behövde hjälpa till med var att klippa vingarna, annars gjorde Hubbe allt själv. Han tyckte det var så kul att han i farten gjorde en hel fladdermusfamilj.
Klassiskt pyssel från barndomen, pimpat till att passa modern Halloween!
Pumpor och fladdermöss. Perfekt till Halloween.
Jag är så glad över att mina barn blivit lika pysselglada som mej. 
Fin va?
Veckoslutsmorgnar hos oss
Finns det något bättre än veckoslutsmorgnar? Jag tror nästan inte det. Våra morgnar om lördagarna och söndagarna brukar se ut ungefär så här: Jag brukar oftast vara den som vaknar först, kanske där kring åtta. Senast halv nio brukar nog barnen också ha vaknat. Ofta brukar vi morgonmysa och kramar lite i vår säng innan vi stiger upp. Till frukost brukar vi ofta fixa något lite extra, våfflor, amerikanska pannkakor eller croissanter. Ibland äter vi hela familjen tillsammans, men oftast bara jag och barnen. Maken är varken morgonpigg eller frukostmänniska. När barnen stiger upp brukar jag ännu bli sittande med en stor kopp te och bara vara. Minst en halv timme vill jag njuta helgmorgonen. Tända ljus och lugn musik, helst jazz, är också standard morgonmys hos oss på veckosluten. Efter teet brukar vi klä på oss och sen dricker jag ännu kaffe och njuter lite till. Sen kan dagen börja!
Idag blev det amerikanska plättar, tillsammans med hallon och lönnsirap.
Eller jag åt faktiskt inte plättar, gillar inte sött på morgonen, utan tog istället grekisk yoghurt med hallon, kokos och lite mysli. 
Obligatorisk mega kopp med te. I lugn och ro. BÄSTA starten på dagen. Speciellt med min ljuvliga mugg från Spode som jag fick i födispresent av mina systrar.
Hej oktober!
Hej oktober! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dej?! Kanske du är en ganska neutral månad för mej. Som liksom alltid bara rusar förbi utan att man liksom hinner reflektera över den så där värst mycket. Det jag hunnit reflektera över de senaste dagarna är dock höstfärgerna som fullkomligt exploderat där ute nu. Såå vackert. På veckoslutet hoppas jag att vi skall hinna ut i skogen. Jag kan nästan känna doften i näsborrarna redan. Fuktiga löv och höstskog, det doftar ju så gott!
Vad annat kommer denna månad föra med sej då månntro? Tja, same old same old busy vardag mest har jag på känn. Men kanske också lite halloweenpyssel? Jag hoppas också komma igång med gymträningen igen efter min sommarpaus. På jobbet fortsätter det med full rulle, men det borde i alla fall lite lugna ner sej om nån vecka eller så, då de mest akuta deadlinerna fixats. En höstlovsdag med Hubbe skall det också bli då förskolan har planeringsdag och jag skall vara ledig.
Skall vi titta lite bakåt också? September kom och for ju ren (här kan du läsa mitt inlägg 10 tankar om september). I början av månaden kändes det som att jag hade massor energi och var så ivrig för allt. Men sen nånstans där i mitten var det som att energin började tryta, och nu kan jag nog nästan påstå att jag drabbats av lite hösttrötthet. För fastän jag sover 8 timmar per natt så är jag ändå trött?! Balansmässigt var ändå månaden ganska bra, i alla fall när jag ser på den så här i efterhand. Lite väl mycket jobb mot slutet, men annars riktigt bra.
Under september hann jag träffa väninnor på födelsedagsbrunch och så var jag på teater med en väninna en kväll efter jobbet. Maken och jag hade också en dateweekend med tumisresa till Tallinn förra veckoslutet. Men jag har också hunnit umgås en hel del med barnen. Vi har till exempel pysslat en massa igen, allt från vanliga färgläggningsbilder till glassar i softclay och tic tac toe spel. Jag har lyssnat på två ljudböcker (Nadia Murads: Den sista flickan och Emma Hambergs: Resten av allt är vårt, båda två väldigt bra och får HHHH+ av mej i betyg). Jag sprang Strandtian på under min måltid och har annars också sprungit flitigt.
Oktober får gärna fortsätta i lite samma stil. Men utöver det ovan som september levererade önskar jag mej ett par AW:s med vänner. Några bruncher eller middagar här hemma med härliga gäster. Några youtube-yoga pass. Något långkok någon söndag och en lång skogstur med mycket hittad svamp (men noll älgflugor). Det låter väl bra?!
Poff dit for september, Hej oktober! 
Ännu finns det lite dagsljus kvar och naturen har fullkomligt exploderat. Jag vill inte tänka på att det snart säger poff och så är vi i den värsta månaden på året... gråa, mörka, kalla, deppiga november....
Lite för överambitiöst
Tre blogginlägg i veckan, hahahhahah! Det gick ju inte riktigt så inte. Vad trodde jag riktigt? Att jag har en outgrundlig energiarsenal och 27h per dygn? Ibland tänker jag att det nog är lite av ett under att denna blogg inte dött ännu. Men seg är den, liksom sin skribent. Det har återigen varit intensiva veckor. Mycket på jobbet som verkligen får en att bli slut om kvällarna. Men då måste man ju orka med kids, matlagning, tvättberg och plockstädande. Hittills har dock allt funkat och jag har orkat med allt, utom bloggen då. Men nu borde det lugna ner sej nästa vecka, på jobbet i alla fall.
Tio kilometers loppet i söndags gick också bra! Den officiella tiden blev 1:04, så jag är nog mycket nöjd. (Också fast syrran sprang nästan hela fyra minuter snabbare). Nu måste jag bara se till att inte sluta springa bara för att det blir kallt och mörkt. För det är ingen godtagbar orsak egentligen. Och springande är ju bara för härligt, i synnerhet efteråt då. Och om man skall orka med heltidsjobb och småbarn så måste man bara röra på sej, så enkelt är det. Så därför är väckarklockan ställd på 5:55 imorgon. Det skall bli morgonlenk innan jobbet! Heja mej!
Jag tror jag sänker ambitionsnivån. Minst ett inlägg i månaden lovar jag, det skall jag väl kunna hålla i alla fall...
Små vardagsglimtar av lycka
Ruuhkavuodet, allt som oftast känns det som att man springer från ett ställe till ett annat. Ständigt ligger man lite efter och är småstressad. Hundra saker i huvudet som man skall komma ihåg. Vardagsmåsten på todo-listorna så de understa ruttnar. Man är aldrig riktigt i fatt på nåt håll. Inte på jobbet, inte som mamma, inte som fru, inte som väninna, inte mot sej själv, inte med hemmet och inte med träningen. Man presterar liksom lite halvdant på alla fronter. Och även om jag sannerligen inte är någon perfektionist så känns det ju inte alltid så roligt. Och inte tror jag att man vänjer sej heller.
I två år har jag nu jobbat heltid med småbarn samtidigt, och den där balansen jag tänkte att jag skulle försöka hitta, den finns nog inte. Balansen kommer nog först senare om någonsin. Balansen under ruuhkavuodet är mer att försöka balansera på yttersta ändan och akta sej för att trilla av. Att klamra sej fast och göra sitt bästa från underläget. Och ändå är det så underbart. Jag skulle inte byta bort min vardag för någonting i världen.
Att stiga upp tidigt på morgonen när alla ännu sover, vara först på jobbet och dricka kaffe där i lugn och ro. En lugn stund när barnen leker fint tillsammans samtidigt som jag lagar mat och mjuk jazzmusik flödar i köket. Stunden då Lillasyster somnar efter många långa minuter då jag kliat henne på ryggen efter kvällssagan. Eller att sjunka ner i Makens famn i soffan då båda barnen somnar och sätta på ett avsnitt Game of Thrones. Till och med att vika kläder med ljudbok i öronen kan jag njuta av. Vardagen, så fin den är trots saknaden av fullkomlighet och perfektion. Fast kanske det är just det som är fullkomlighet ändå!? Livets små guldkorn, de finns överallt. Inte hela tiden, men nog varje dag. Ser du dem i ditt liv?
Lek efter dagis medan jag lagar mat. Plusplus -bitarna är en favorit. 
En teckning som ritats på dagis föreställande vår familj. Man kan inte annat än att bli lycklig av att se den hänga på kylskåpet. För fastän det ligger smulor på köksbänken, så är mitt liv mest bara så bra.
Att bli ett år äldre
I söndags fyllde jag år. Trettiofyra år närmare bestämt. Om ett år är jag närmare fyrtio än trettio. Det känns helt galet. Trettio är ännu helt okej. Men fyrtio?! Inte kan jag väl börja närma mej fyrtio?! Och ändå, tycker jag mest bara om att bli äldre. Jag tycker om att lära känna mej själv bättre, att bli säkrare på vem jag är och vad jag vill. Jag tycker om den medvetenhet och säkerhet som man får med åldern. Att man liksom lär sej att inte bry sej så mycket om vad andra tycker. Men sen å andra sidan så är det nästan skrämmande att märka hur fort tiden går. Och hur den snurrar fortare och fortare för varje år. Det tycker jag inte om!
Lyckligt födelsedagsbarn på brunch i söndags. Att fira sin födelsedag med vänner är verkligen ett bra koncept. Det får en att i alla fall känna att man tar vara på några värdefulla timmar av livet som rusas allt snabbare...