Äntligen får jag vila lite

Skrivet av Hanna Stigzelius 02.11.2017 | 0 Kommentarer

Pust! Vilken vecka det varit. Men äntligen börjar ordningen vara återställd. Barnen är friska och tillbaka på dagis och jag kan äntligen vara sjukledig "på riktigt". Men jag märker att jag har svårt att bara vara. Svårt att släppa allt och vila. Det finns ju alltid en massa borden här hemma. Det mesta gååår också att göra med en hand, men det är bara lite svårare och långsammare. Men jag borde väl passa på nu att verkligen vila. Hur lär man sej att slappa? Att stänga av hjärnan och bara vara? Finns det månne någon kurs på arbis....

Jag gissar att det här är ganska hälsosamt för mej. Att vara tvungen att sakta ner på allvar. Att inte ens klara av att  sköta allt här hemma. Men att totalt släppa kontrollen är inte lätt. Och herregud så frustrerande det är att inte klara av att utföra helt vardagliga grejer utan hjälp. Som att smöra smörgås eller sätta fast håret med en pampula. När jag blir frustrerad så blir jag samtidigt så tacksam. Att det här är övergående för mej. Ett tillfälligt handikapp. Det finns så många som lever med betydligt svårare hinder än så här permanent. Jag måste bara stå ut i några veckor....

Det mesta går, men väldigt mycket långsammare än vanligt när man bara har en hand.... Men som tur finns det kaffe och Kugges roman  att fördriva tiden med!