Att acceptera sin otillräcklighet
Amanda skriver åter igen ett blogginlägg som är så klokt och "spot on"! Om hur det är att få lägga halva sitt liv åt sidan då man har små barn. Just det här tänker jag också mycket på. Om allt jag vill, men som inte är möjligt att få ihop i den livssituation jag är i just nu. Jag vill resa mera. Jag vill lära mej sy barnkläder. Jag vill måla om möbler. Jag vill yoga varje kväll. Jag vill läsa romaner. Jag vill sticka mer och pyssla allt jag hittar på pinterest. Jag vill hinna läsa tidningar från pärm till pärm och inpireras. Upptäcka nya recpet och laga underbara masterchef middagar. Men mest blir det ju bara ketchup och makaroni. Jag hinner pyssla lite grann emellan snortork och purématande.
Jag träffar vänner men vi hinner knappt prata på grund av att vi bli avbrytna av våra gullknoppar. De vänner som inte är hemma med barn hinner jag tyvärr inte träffa nästan alls. Jag vill ju ha intellektuella långa middagar med värdsförbättrarsamtal. Jag vill börja springa igen och snabbt komma upp till 10 km turer. Jag vill starta ett eget företag. Jag vill måla om en möbel eller fem. Läsa mer självutveckligslitteratur. Och mitt gå igenom skåp projekt här hemma går ju inte alls som planerat det heller. Jag försöker och försöker men hinner ändå bara med tre av tio saker på min to-do-lista. Amningsyrsel och lite sömnbrist på det hela kanske inte heller gör det enklare precis.
Jag strävar inte efter att vara perfekt. Men det är aningen frustrerande att aldrig hinna med ens hälften av vad man vill göra och drömmer om. Men jag jobbar med det. Att acceptera att jag inte kan göra allt på en gång. Inte vara allt jag vill vara, just nu. Senare hinner jag nog. När barnen är större, mer självgående och mindre beroende av mej. Då skall jag verkligen förverkliga mej själv. Läsa så mycket böcker jag bara kan och pyssla och fixa allt jag bara hinner. Fram till dess så gör jag det jag hinner. Njuter av vad jag lyckas få till stånd trots allt. För att jag ens får nåt gjort med två små pluppar hemma är ibland en riktig bedrift. Vårt hem är inte helt förfallet. Jag hinner träna en gång i veckan i alla fall. Jag lagar ju mat och köper inte så mycket färdigt. Jag är tillräckligt bra, just nu!
Jag är inte allt det jag skulle kunna vara. Hinner inte med allt det jag skulle önska. Men jag är tillräcklig. Så bra som jag kan vara just nu.
Kommentarer
Mippe 04/03/2016 10:14am (8 år sen)
Jättebra skrivet! Vi duger och är fina mammor och mänskor allihopa.
Hanna Stigzelius 04/03/2016 1:07pm (8 år sen)
Ja det är vi! Men det är så svårt att acceptera att man inte kan göra allt man önskar just nu. Eller så är det i alla fall för mej.
Kugge 04/03/2016 12:00pm (8 år sen)
Bra inlägg! Ingen kan göra allt (nånsin, ens utan barn) utan det gäller att välja vilka grejer som är viktigast just nu för en. Du är så driftig och visionerande att du garanterat kommer att åstadkomma både det ena och det andra här i livet! :)
Grattis förresten gällande flytten till Sevendays!
Hanna Stigzelius 04/03/2016 1:08pm (8 år sen)
Tack! Ja så är det. Barn gör det bara ännu mer begränsat med vad man hinner med utöver dem. Fast sååå värt det alla gånger förstås :)
Sabina 04/03/2016 2:24pm (8 år sen)
Precis så är det Hanna, att man bara måste sätta sig ner och acceptera att man inte alls är otillräcklig utan att man räcker till för dina barn och det är tillräckligt i småbarnsåren. Men det är en lång väg att komma dit.. Min man uttrycker det ofta så självklart om jag t.ex. är ledsen för att något är jobbigt nu i småbarnstiden: Har någon någonsin sagt att livet skulle vara enkelt och bara kul hela tiden? Då landar jag och blir zen. Så här är det nu, bäst att njuta så länge det varar. Kram!
Hanna Stigzelius 04/03/2016 6:37pm (8 år sen)
Låter som du har en klok man. Och visst är det svårt att acceptera men det att man redan insett att man räcker, trots att man inte göra nära på allt man vill, är redan ett stort kliv på rätt väg tycker jag.
Elin Sandholm 06/03/2016 1:50pm (8 år sen)
Jag förstår detta inlägg så väl! Då jag blev gravid lovade jag mig själv att inte tappa bort mina andra drömmar (företag, mål i livet) och inte "bara" vara mamma. Det är så lätt att man släpper allt annat och försöker vara världens bästa mamma, men ÄR man egentligen en bra mamma om man konstant är bitter för at man inte får förverkliga sig själv? JAg prova att göra båda samtidigt. Uppfylla flera drömmar. Det är jobbigt ibland, men det går. Det betyder att jag inte är en super-mamma alla gånger, men jag är tillräckligt i mina egna ögon. Jag jämför mig inte med andra morsor, har aldrig begripit mig på det där jäkla tävlandet som kvinnor håller på med. Men framförallt mår jag bra i sinnet, vilket jag tror att i andra hand gör mig till en bättre mamma. Trevligare att hänga med åtminstone :D Sedan tycker jag det är sunt som du gjort, att skjuta på planerna lite, men absolut inte glömma bort dem. Kör på och tappa aldrig drömmarna!
Hanna Stigzelius 17/03/2016 9:52pm (8 år sen)
Du är sååå cool tycker jag som startar eget nu. Och med ett barn hann man nog lite mer än nu med två ändå... Kvällarna börjar bli allt viktigare har jag märkt. Om man vill hinna med mer kan man inte bara fastna i soffan varje kväll. Inte skulle jag heller göra allt som jag vill om inte det skulle få mej att må bra, ge mej energi! Det är bara svårt att acceptera att man inte kan hinna med allt...
Alexandra Johansson 09/03/2016 1:32pm (8 år sen)
Förstår dig så bra! Jag tänkte också under graviditeten att det ska bli så roligt att vara mammaledig eftersom jag kommer hinna hålla huset rent, laga god mat och studera. Ljuvlig är den här tiden, men inte hinner jag städa eller studera! Man vill ju sätta all tid på att vara med sitt barn :)
Hanna Stigzelius 17/03/2016 9:50pm (8 år sen)
Och fastän man försöker hinna med något så är det typ omöjligt. Att mata, gunga, byta etc tar förvånansvärt mycket tid.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar