Att blogga om nyårslöftena eller inte?!
Emma här på Sevendays, skrev om nyårslöften på sin blogg för några veckor sedan. Och jag, som inte riktigt håller med henne, kommenterade inlägget. Vilket ledde till ett till inlägg på hennes blogg som du hittar här, om att man inte skall skriva om sina nyårslöften offentligt. För det första måste jag säga att jag tycker Emma argumenterar och skriver så bra. Och jag håller ju med i mycket, men ändå inte alls. Ja, vårt samhälle är väldigt prestationsinriktat. Något jag själv kämpar med ibland då det kommer till min självbild och hur jag värderar mej själv. Men å andra sidan. Vem är det vi skall skuldbelägga och lägga ansvaret på? På influencers, bloggare och instagrammare som bara hoppas kunna inspirera och sprida något positivt till sina läsare och följare?! Jag vet inte riktigt om jag tycker det är rättvist så.
Jag tycker det är så bra att det pratas om de här sakerna, om prestationssamhälle, om självbild och att jämföra sej och sitt liv med någons på sociala medier. Men att uppmana de som bloggar och publicerar innehåll att censurera sej själva med åtanke på sina läsare tycker jag går lite för långt. Snart blir det så att jag inte kan blogga recept på hemlagade köttbullar för att jag måste tänka på att den som serverar köpe-köttbullar kanske får dåligt samvete av mitt blogginlägg?! Nej så kan vi ju inte ha det. Som läsare och konsumerare av sociala medier måste man väl ha lite självinsikt också. Om man inte mår bra av att läsa en viss blogg eller följa ett visst instakonto så kan man väl låta bli? Jag har själv avföljt massvis av konton då jag stör mej på en alltför polerad yta eller något annat som verkar falskt.
Att lyfta upp strukturer och normer som inte är hälsosamma är förstås jättebra. Och det är förstås genom att belysa problem som man kan diskutera dem och få till stånd en ändring. Men att man inte får blogga om prestationer för att andra kanske jämför sej och då känner press eller känner sej sämre då de inte presterar på samma sätt eller gör samma val kan väl inte vara rätt sätt?! Det blir lite som att påstå att jag inte kan kalla mej feminist, utan istället skuldbelägga mej för ojämlikheten i arbetslivet. då jag tagit ut merparten av föräldraledigheten i vår familj. Och ja, jag vet att man genom att gå mot normer långsamt bryter strukturer och får till stånd ändring och mer tolerans. Men finns det nu inte större bovar än några små influencers!? Och här ser jag absolut att de största med tiotusentals följare och läsare givetvis har ett större ansvar än vad mikro influencers, som jag själv i alla fall räknar mej som, har.
Sen har jag väl kanske också lyckan att ha en stark självkänsla och en rätt så sund och orubblig självbild. Jag har aldrig jämfört mej själv särskilt mycket med andra utan alltid vetat vilken väg jag vill gå och vad jag tycker om. Jag älskar självutveckling och mår bra av att prestera, så länge jag inte värderar prestationerna i mitt egenvärde. Att kruxa grejer på to do-listor är nånting av det mest tillfredsställande som finns. Jag vill kunna skriva om träning, pyssel, fota semistylade bilder av mitt hem, matlagning och kalastårtor utan att jag skall känna dåligt samvete över alla som inte orkar träna, pyssla, piffa hemma, laga mat eller baka själv. Jag vill inte behöva tänka på hur de känner sej när jag vräker ut alla mina prestationer över sociala medier. Om de mår dåligt av mina inlägg så hoppas jag att de inte läser dem. Istället hoppas jag att de som blir inspirerade läser och kanske får några idéer? Det är ju det jag vill. Så ja, ni kan ju kanske ana vad nästa blogginlägg kommer handla om.... nyårslöften för 2020 maybe?!
Ou nou, en redigerad och tillfixad bild utan stök, nu blir nån som har det råddigt pressad att börja städa... (obs ironi...)
Kommentarer
Jill 15/01/2020 8:25pm (3 år sen)
Jag håller helt med dig. För att överleva som människa, både på och borta från sociala medier, måste man klara av att filtrera sin omgivning och inte tro att man måste göra allt andra gör. ”Comparison is the death of joy” påminner jag mig själv om ibland. Jag vill också tillägga att jag hatar att pyssla men kan ändå bli jätteinspirerad och glad över dina pysselinlägg, utan att det ger mig någon som helst ångest över att jag aldrig pysslar med barnen. Men kanske lätt att säga, när man, som du skriver, har ett gott självförtroende.
Hanna Stigzelius 15/01/2020 9:16pm (3 år sen)
Exakt! Lite filter på om det känns som det behövs. Det är inte jag som skall behöva filtrera mej för läsarna utan tvärtom. Och tack för fina ord om pysslet :) Jag försöker också tänka att det att andra har det bra, eller gör något kul, eller lyckas med något jag strävar efter inte är bort från mej. Varför skulle jag då ta åt mej. Men som sagt, lätt att tänka så kanske, när man redan är rätt starkt och nöjd med sej själv.
Lina 15/01/2020 10:35pm (3 år sen)
Håller med dig! Inte bloggar man ju offentligt heller för att göra någon avundsjuk/ledsen, snarare för att inspirera. :) Men det är ju hårfint nuförtiden, det går ju att vrida och vända allt som man vill.
Hanna Stigzelius 19/01/2020 9:02pm (3 år sen)
Ja men så är det ju. Man kan väl vända allt åt vilket håll som helst och argumentera bort det mesta. Men å andra sidan så har väl nog alla rätt till en åsikt också :) Men jag tror som du, de flesta som är aktiva på some vill nog inspirera. Inte bidra till hets och osunda ideal. Men alltid är man kanske inte heller så medveten om hur man själv agerar. Därför tycker jag själv om att debattera, reflektera och fundera till lite ibland.
Marias memoarer 16/01/2020 8:47am (3 år sen)
Hurra för detta inlägg, något jag själv velat skriva om men inte orkat 👍😊 Man måste ju få ha lite frihet som skribent också. Tänk om det finns folk som tar illa upp av mina resor, för att de inte har möjlighet eller råd att resa själv? Det kan väl för tusan inte betyda att jag ska sluta blogga om resor och mina upplevelser 🤔 Det viktiga är väl kanske att vad man än skriver om sträva efter att vara sann och ärligt och inte måla upp ett fejkliv, så tycker jag det är ok att peppa på bäst man vill 😊
Hanna Stigzelius 19/01/2020 9:00pm (3 år sen)
Garanterat finns det folk som blir missunsamma och avundsjuka när man skriver om resor. Eller klimatskammar en. Och jag håller med om att det just är ärlighetens som är det viktiga. Det om något har vi väl lärt oss nu av Blondinbellas kolaps under hösten. Luftslott funkar aldrig...
Fina Christina 16/01/2020 2:58pm (3 år sen)
Välskrivet! Jag reagerade också på inlägget, men hade inte just då tid att samla tankarna för en kommentar. För mig fungerar andras inlägg om målsättningar som inspiration, ibland medvetet och ibland undermedvetet. I det stora hela tycker jag att i konsumerandet av medier och bloggar borde man försöka komma ihåg att det är en så liten del av storyn kring en annan människa vi får ta del av. Å den människan visar ju det som hon vill.
Emma Geisor 17/01/2020 9:43am (3 år sen)
Hejsan Hanna! Det kommer kanske som en chock för dig, men jag håller med största delen som du skriver i det här inlägget. Det är ju så att den som konsumerar innehåll här på sociala medier har ett ansvar; Vi väljer ju själva vem vi följer eller inte följer.
Jag var nog något otydlig i mitt blogginlägg. Jag ville främst lyfta fram den mörka sidan av nyårslöften, och främst löften som handlar om kroppen, inte skuldbelägga de som skriver om sina löften/mål. Och jag ville även lyfta fram att det inte är ett måste att revolutionera sina vanor då vi går in i ett nytt år.
Och det där att den som läser om löftena kan triggas syftade jag nog mest på löften om just matvanor och träningsvanor. Och att just fundera över om det är nödvändigt att kläcka ur sig i kaffebordet på jobbet t.ex. att: "usch nu har man återigen ätit så mycket under julhögtiderna, så nu måste jag ta tag i mig...". En sådan kommentar föder ju skuldkänslor hos andra, även om de inte tänkt på julmaten så förr.
Alltså summan av kardemumman: meningen med inlägget var att väcka tankar om att nyårslöften inte är obligatoriska, och hur vissa, specifikt löften om mat och kropp, kan göra skada hos framför allt barn, men också alla andra i omgivningen.
Tycker det är så svårt att sätta ord på det själv, haha :D För det är faktiskt något jag inte reflekterat över tidigare, utan något jag funderat på just detta nyår. Men jättebra att du tog upp detta! Ingen vet aldrig allt, men vi lär oss konstant av varandra!
Hanna Stigzelius 19/01/2020 8:58pm (3 år sen)
Du lyckades ju verkligen väcka tankar :) Och jag är nog inte alls chockad över att vi i mycket tänker lika. Jag håller ju också med i mycket av det du skriver. Men tog fasta på vissa meningar, som kanske precis som du skriver var lite otydliga. Och visst är det svårt att sätta ord på så här stora, samhälleligt komplexa och nya tankar. Men jag tycker du lyckats riktigt bra. Och bara för att jag tycker om nyårslöften, självutveckling och att revolutionera mej själv nu som då, så förstår jag ju absolut att alla inte är som jag. Och det är jätte jätte fine. Tänk så tråkigt det skulle vara om alla skulle vara lika.
Emelie 18/01/2020 5:46pm (3 år sen)
Så bra skrivet Hanna! Du sätter ord på massa jag också gått och tänkt på de senaste dagarna!
Hanna Stigzelius 19/01/2020 8:50pm (3 år sen)
Tack Emelie :)
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar