Att ha ett (mat)kräset barn
Vår son har alltid varit krånglig med maten. Det började liksom redan med smakportionerna när han var 4-5 månader. Jag som var förstagångsmamma var så ivrig på att få börja kocka hemlagade puréer, fixa plockmat och ha mej. Nåh, Hubbe vägrade så gott som allt jag lagade. Det skulle vara butikernas supersläta puréer. Mina hemmixade var för grova. Bitar funkade inte heller förrän vid efter ett år ungefär. Och fortfarande vid snart fyra års ålder gillar han inte när det är något mjukt blandat med bitar, då kan kräkreflexen ge sej till känna.
Då han började äta riktig mat så smakade han nog på det mesta. Men var rätt så selektiv med vad som dög. Vi har alltid varit noggranna med att erbjuda allt och låta honom smaka. Men så småningom har han blivit mer och mer kräsen. På dagis har han så gott som aldrig ätit med god aptit (kan räkna gångerna på ena handen under hans två år långa dagiskarriär!). Till lunch äter han oftast knäckebröd där. Och det är väl bättre än ingenting. Till exepel potatis är totalt omöjligt att få honom att äta i någon annan form är färdiga franskisar.
Den här sommaren känns det som att kräsenheten stigit till ännu högre nivåer. Hubbe vägrar smaka på allt nytt, allt som han inte är 150% säker på att han tycker om. Det har ingen skillnad vad man gör. Fast man lockar, hotar, ignorerar, mutar eller försöker få det till en lek. Han är så envis! Maträtterna han äter här hemma är nu nere i kanske 5-7 stycken olika. Mest är det pasta, ris eller bröd som duger. Men också en del grönsaker som tur! Kött eller fisk är svårt. Färdigmat är allt som oftast mer pop än det hemlagade av någon konstig anledning. Själv tycker jag att hemlagat alltid är godare!
Det här är så tungt! Det går väl också mot ens modersinstinkter när ens barn äter dåligt. Man vill ju se till att barnen får i sej allt nödvändigt. Vår taktik är dock, så långt det bara går, att servera mat som han tycker om. Att försöka få hela måltiden till något positivt. Att erbjuda nya rätter, såser etc. Men inte tvinga. Att försöka att inte göra någon grej av det hela. Men det är nog lättare sagt än gjort måste jag erkänna. Men vi förösker! Och den mat han gillar äter han duktigt. Idag blev det till exempel tre portioner makaroni med ketchup och lite grynost och avokad vid sidan om. Igår däremot vägrade han ens smaka på skinkpannkakan jag hade gjort (fastän han ätit och gillar det förut!).
Ja försöker tänka på att det nog går om i sinom tid. Att han nog börjar smaka på mera rätter och gilla mer mat allt eftersom. Men det är ju inte så kul när det här har varit vår vardag i flera år. Och det inte ännu heller blivit bättre alls, snarare tvärtom. Vardagsmatlagningen är dessutom inte någon fröjd redan i sig, lägg på extremt matkrångel så kan jag tala om att det bli ännu lite mindre inspirerande!
Som tur verkar inte Lillasyster alls vara likadan. Hon äter det mesta med god aptit och har aldrig varit lika selektiv som Hubbe var i samma ålder. Jag hoppas innerligt att det håller i sej. För det tröstar lite grann. Att veta att man nog inte har gjort något fel. Att det inte är mitt fel att han äter dåligt. Förra veckoslutet då vi var bjudna på middag till vänner hade jag till exempel med mej några spenatplättar till Hubbe, för jag visste att han inte kommer äta fisksoppan vi skulle få. Det känns ju så där lagom roligt. Men bättre att han äter nåt och att det inte blir någon scen tänker jag.
Finns det någon bloggläsare som kanske har lika krångliga barn som mitt? Som typ bara äter spenatplättar och makaroner med ketchup.... Hur och när har det gått om? Några tips?!
Dagens middag sjönk ner bra. Men det är för att jag vet att han gillar pasta med ketchup.....
Och ja, vi ger multivitamintabletter varje dag!
Kommentarer
Maria- adminore 29/09/2016 8:26pm (7 år sen)
Äh, det beror bara på att Hubbe är född 25.2! Den dagen föds matkräsna barn! Vi har ju vår matkräsna 25.2.2012:a!
Fast sen tror jag faktist också att det är lite åldern som påverkar att det blivit ännu sämre för er. För oss blev det helt klart ännu värre förra vintern. En 3-4 åring är ju så stor att hen börjar fatta saker i sin omgivning på ett annat sätt och mat (samt wc) är ju typ de enda saker de själv kan kontrollera genom sitt beteende! Så det kanske är nånslags "trots" i kombination med att vara långsam att vänja sig vid nya smaker. Vi hade tur då vår matkräsne är vårt tredje barn, och har således aldrig stressat över det. Vi tar minimini babysteps. Det vi kräver är att barnet sitter med oss vid bordet vid varje måltid. Ibland kräver vi att hon tar lite av maten hon vägrar på sin tallrik och ibland säger vi att hon skall dofta på det, inget mer. Aldrig tvinga att äta. Samtidigt vägrar jag att göra alla maträtter enligt vad det matkräsna barnet kanske äter. Vi serverar det vi serverar och hon äter eller låter bli. Hon äter sen mer vid följande måltid om det faller henne i smaken. Eller följande dag. Nog får Hubbe i sig det han behöver näringsmässigt! Ni har nog rätt taktik, tycker jag, men jag förstår dig, för det ÄR frustrerande, men det går säkert om nångång? eller så gör det det inte. Hoppas de på dagis förstår och är på samma linje som er. Jag förklarade på vårt dagis hur vårt matkräsna barn är, och de har tagit det på rätt sätt. Tvingar inget. Ibland äter hon inget där heller, men hon är inte undernärd så vi låter det vara.
Hanna Stigzelius 29/09/2016 8:34pm (7 år sen)
Ah det beror på födelsedagen! Bra att veta :) Och en del i hans krånglande är absolut trots, det borde jag ha skrivit i inlägget också. För det har vi nog insett. Han använder det lite som makt och det gör ju att vi bara ännu mer borde strunta i krånglandet.
Och på dagis är de jätteförstående och på helt samma linje. Som tur. De dagar han äter hurrar de och äter han inte så äter han inte!
Madde 29/09/2016 8:35pm (7 år sen)
Vår treåring äter allt! Älskar märkliga saker som sill och saltgurka. Vi var så nöjda, tänk vad duktiga vi är, han äter ju så bra! Sen kom lillebror. Introducerade mat på samma sätt som med storebror. Fick tidigt äta själv och fick samma mat som resten av familjen. Han äter pasta och fiskpinnar, allt annat ratas :) Så nej, det är nog inte vårförtjänst att storebror äter allt, han är bara sån. Kämpa på, jag tröstar mig med att han både växer och orkar.
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:47pm (7 år sen)
Kanske lättare åt det hållet?! Fast äsch, det är ju nog alltid jobbigt när ens barn äter dåligt. Och som tur är det inte något vi gör fel utan alla är bara olika. Kämpa på ni med!
annika 29/09/2016 8:35pm (7 år sen)
Det där måste vara jättejobbigt! Jag har själv varit sån, minns en tid som kanske 4-5 åring då jag bara ville äta mosad potatis med smör i och kokta ärter-majs-paprika ? det mesta ville jag inte äta och absolut inte smaka på nåt nytt. Till din tröst kan jag säga att jag äter det mesta idag ☺ minns att jag tyckte att vi hade god mat i lågstadiet så efter det började jag nog äta det mesta :)
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:48pm (7 år sen)
Tack! Det tröstar. Hoppas det börjar lätta här också, senast i lågstadiet :)
Hanna 29/09/2016 8:46pm (7 år sen)
Fortsätter på datumtemat, men 20.12 istället då jag är född ;) under en period av min barndom åt jag endast makaroner och mariekex, det gick nog om :D mamma lurade mig en gång bara för att jag skulle äta upp frukostgröten och satte glass på. Då åt jag!
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:49pm (7 år sen)
Haha! Tror faktiskt att Hubbe också skulle äta det mesta om jag satte glass på. Allt sött har han nämligen noll problem med sen, konstigt nog ;-)
Camilla 29/09/2016 8:50pm (7 år sen)
*sträcker upp handen*. Vår 3 åring är precis likadan. Åt slät mat ännu vid 1.5 år. Allt annat vägrade hon äta, om hon fick det i munnen så kräktes hon. Endast makaroner, potatis, banan, kokt morot samt köpta köttbullar sjunker. Det är såå tungt! Hon är så envis! På dagis får jag varje dag kommentaren "har bara druckit mjölk". Har varit hos läkaren men hon ser ingen fara på saken för att hon ändå växer! (100 cm och ynka 14 kilo). Som tack för att dagis har "tvingat" henne äta sånt hon inte gillar så han insidan av hennes tänder blivit förstörda då hon pantar på maten i munnen tills jag kommer och söka henne, så jag måste gräva ut det. Nu har det blivit bättre efter att jag fick order av tandläkaren att allt måste spottas ut genast om det blir kvar. Jag har vissa perioder hett calogen åt henne då hon inte ätit nästan något på några dar.. hoppas på en dag då mattiderna inte är ett stressmoment... tur att lillebror äter allt!
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:50pm (7 år sen)
Äsch så jobbigt med oförstående dagispersonal! Kämpa på. Månne det inte blir bättre med åldern. Och här hjälper det också lite att Lillasyster inte alls verkar vara lika kinkig. Man måste väl bara försöka att inte stressa själv, med det är så svårt!
I K 29/09/2016 9:09pm (7 år sen)
Kom att tänka på inlägget jag länkat till här ovanför. Inte riktigt er situation, men tangerar lite samma ämne.
Jag har alltid varit kinkig och kräsen med maten. Och önskar att någon skulle ha haft texten ovan i åtanke när jag växte upp... Jag är idag rätt normal i mitt ätande, men klarar fortfarande inte av att äta sallad som nuddat såsen på tallriken ?
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:53pm (7 år sen)
Tack för linken! Intressant inlägg :) Inte helt samma situation men till en del stämmer det nog in på Hubbe. Och bra tips för hur man kanske kan hantera folk som inte riktigt fattar det här annars!
När jag talade med rådgivningen sade hon klokt att alla är olika och äter olika också som vuxna. Vissa har känsligare smaksinnen, känsligare munnar, tuggar långsammare osv. Det bara är så! Och vad är nu sen normalt?!
Mamma M 29/09/2016 9:12pm (7 år sen)
Ha ha min son precis likadan (född 23.2 ) äter inget som är mjukt. Allt ska vara nylagat och knaprigt här i huset. Korv pasta oliver rågnappiset lever han på. Men sen blandar jag i kokosfett och vitaminpulver i mjölken....
Men så frustrerande med en som inte äter. I know!
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:54pm (7 år sen)
Oj oj, datumet snuddande nära! Kanske det är det?! :)
Ja frustrationen är så stor. Man skulle så gärna bara vilja gå in i deras hjärnor och få dem att förstå att det inte är så farligt att smaka ens!
Minna 29/09/2016 9:27pm (7 år sen)
Alltså det är precis som om det är min 2,5 åriga dotter du beskriver! Hon lever på typ spenatplättar (butikens), grynost och potatis. Precis som hos er ogillas kött, speciellt sådant som kräver tuggarbete.. Ofta tuggas det lite o sedan spottas det ut. Eller jo fiskpinnar går det med. Precis som med er så började detta redan med smakportionerna som bebis. Hon vägrade öppna munnen och var super selektiv.. Så hon levde på mjölk typ till ett års åldern då det började gå lite bättre.. Kanske för att spenatplättarna och grynosten kom med i bilden :D det känns också som att det går åt sämre hållet hos oss. Tidigare smakade hon ens på maten men nu känns det som att hon får kräkreflex av ens tanken att smaka ibland..
Jobbigast är kanske det att vår dotter dessutom blir på så dåligt humör av lågt blodsocker och sover dåligt om vi inte fått i henne tillräckligt med mat om kvällen. Så det blir liksom dubbla stress med det hela.. Dels att får hon i sig tillräckligt med näring och dessutom att man inte villl att hon skall bli på dåligt humör.
Det enda som tröstar mej är att jag lär ska ha varit likadan då jag var lite och har ändå blivit vuxen utan några större traumor (fast jag minns att min mor hotade med att jag hamnar på dropp etc.), äter det mesta och framförallt har istället fått njuta av många nya smakupplevelser på äldre dagar när jag vågat smaka på sådant jag inte åt som barn :)
Har följt din blogg i redan två år men detta är första gången jag kommenterar :) kämpekramar till er, ni är inte ensamma!
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:57pm (7 år sen)
Hubbe är likadan. Lågt blodsocker är likamed raseriutbrott, så att låta honom vara oäten är inte riktigt ett alternativ. Och den dubbla stressen låter så bekant. Hubbe är till råga på allt liten till växten och följer minuskurva (kanske inte så konstigt då jag också är kort), vilket sannerligen inte gör det hela lättare!
Och roligt att du kommenterar! Det är så kiva med respons :)
Kämpekram till er med. Vi får hoppas att det snart blir bättre för oss båda!
Marina 29/09/2016 9:27pm (7 år sen)
Vi har en dotter på 4.5 år. Hon är oxå jätte matkräsen. På dagis äter hon endast knäckebröd och mjölk. Jag har själv oxå varit kräsen. Jag känner igen massor av det du skriver. Här älskar vi potatismos, ris, pasta, bröd, gurka. Chokladpuddingar o flingor för att nämna lite. Så ni är inte ensamma. Hur gammal är Hubbe nu?
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:58pm (7 år sen)
Hubbe är 3,5, blir fyra i slutet på februari. Låter som er dotter och han har liknande smaklökar :) Fast potatismos vägras hos oss. Men couscous går! Och tortillaplättarna.
Julia 29/09/2016 9:38pm (7 år sen)
Alltså Kisen är nuförtiden likadan helt. Förutom makaroner de äter han nog inte... Som under två så åt han ju ALLT. Men nu ungefär lika mycket som Hubbe. Vi har ungefär samma taktik ni, emellanåt struntar vi i det och ger ingen egen mat men det har ses aldrig fungerat... Nu när han slutat äta på dagis så vill jag inte lämna bort middagen också.
Hanna Stigzelius 30/09/2016 9:59pm (7 år sen)
Det är så jobbigt! Hoppas att det bara har med åldern att göra och att aptiten kommer tillbaka. Och att det nu i alla fall inte blir värre, eller nåt...
Sandra Neuman 29/09/2016 11:14pm (7 år sen)
Nog för att vi krånglar med maten ibland, men för det mesta går iallafall någonting ner. Ja så lär man sig ju också vad som faller vilket av barnen i smaken. Här äter Leon helst makaroner med smör och riven ost på, medan Milea väljer köttbullarna/korven/köttbitarna från samma tallrik. Som tur är äter båda barnen gärna gröt med linfrön, smör, mjölk och kanske bär i, så där kommer jag lätt undan med lunchen om jag behöver. Och icke att förglömma konserverade kikärtor och bönor!!!
Det är säkert lite jobbigt om han hela tiden varit lite kräsen av sig, men man kan anta att det blir bättre :) Jag känner en som var riktigt, riktigt kinkig som barn och absolut inte åt grönsaker av något slag. Sedan blev han kock och lagar numera, och äter allt ;)
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:00pm (7 år sen)
Gröt är no no här. Den vägrar tom Lillasyster eftersom hon ser att Hubbe får annat. Men makaroner med smör är också här en favoriträtt. Haha, om man nu ens kan kalla det en rätt. Måste väl testa någå bönpasta om man skulle kunna lura i honom lite på det sättet?!
Ida 30/09/2016 7:24am (7 år sen)
Här kommer tips på en bra bok skriven av en logoped (talterapeut) i Sverige kring typiskt utvecklade barns problematik med ätande: Kajsa Lamm Laurin - När ditt barn inte äter. I boken finns konkreta tips hur man kan gå till väga för att hjälpa barn lära sig äta.
Om svårigheterna eskalerar mycket och ni känner att det blir ett mycket stort problem i vardagen så rekommenderar jag att ni söker hjälp. Talterapeuter är den yrkesgrupp som arbetar med dylika ätsvårigheter hos barn.
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:02pm (7 år sen)
Tack för tipset! Skall kolla om de har den på bibban :)
Jag visste faktiskt inte att det är talterapeuterna man skall gå till om det bli värre. Men det hoppas jag nog att vi inte skall behöva. Det har varit skönt att kunna ta upp det hos rådgivningen när vi gått där med Lillasyster dock, bara för att liksom bekräfta att det inte är totalt onormalt.
Petra 30/09/2016 7:57am (7 år sen)
Här är en mamma med en matkräsen son som blir 6 i december. När han var liten åt han allt, me nu är han väldig kräsen. Det enda som går ner är bröd, frukt, grönsaker, yoghurt, kött (bara biffar), korv, fiskpinnar, potatis med smör, risgrynsgröt, lingongröt, makaroner, ris, franska. Ingen sås av nåt slag och inte ens ketchup! Han äter makaroner och ris torra :(. I förskolan äter han typ inget annat än knäckebröd. Har väntat länge på att han ska börja äta normalt och trodde det skulle bli bättre när han börjar förskolan, men icke :(. Det är väl bara att vänta ut det...
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:03pm (7 år sen)
Ja det är ju liksom inte så mycket annat man kan göra känns det som! Suck. Kämpa på till er.
saara 30/09/2016 10:18am (7 år sen)
Här har vi två olika typer av besvärliga ätare.. Dottern har alltid varit duktig på att smaka, älskar råa grönsaker och frukt, men har aldrig varit speciellt bra på att äta riktig mat, portionerna har varit löjligt små. I och med förskolan började maten HEMMA gå bra ner, så jag trodde ju såklart att hon åt bra i skolan också, vilket sen visade sig inte stämma, små portioner som gällde där, så undra på hon var hungrig hemma istället! Sommarlov= åt sämre, nu då hon börjat ettan går maten hemma ner jättebra, men utgår ifrån att skolmaten inte är så pop.. Lillebror igen då har varit kräsen sen första matportionen, däremot bra på att äta då det väl smakat.. Inga råa grönsaker (förutom gurka) ingen annan kokt rotsak än potatis, inga bär och inga andra frukter än äpple och banan ibland duger! Fast hos dagmamman lär han äta morot, som han aldrig ätit här hemma! Har läst boken "Miksi ranskalaiset lapset syövät ihan kaikkea" av Karen Le Billon, där fick man en hel del bra idéer och insikter (hon lyckas faktist lära sin ytterst kräsna dotter att äta och smaka på allt möjligt!) Får se om jag ska lyckas lära killen att ens SMAKA, vi har kommit så långt att han kan ta en bit i munnen, men att faktist svälja ner något han inte vill ha är en annan femma..
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:05pm (7 år sen)
Den boken har jag ju också läst! Men kan nog inte minnas några av tipsen just nu. Läste den då Hubbe var bebis. Men jag gissar nog att de inte skulle funka på honom ändå. Han är envis som synden. Tror det handlar en del om trots och en del om känslighet. Få se hur det blir här med Lillasyster sen när hon blir äldre, om hon också börjar krångla i något skede eller om hon fortsätter äta duktigt. Hoppas innerligt på det senare...
Heidi 30/09/2016 12:06pm (7 år sen)
Här en till med en väldigt kräsen snart 3-åring.. Det som alltid går ner här är fiskpinnar, bönor, majs, ärtor, bär, gröt (oftast) och yoghurt med honung och chiafrön (specifikt där.. ;) Sen en del olika frukter och grönsaker som går ner ibland.. Men inget får vara blandat och det ska vara gjort på samma sätt alltid! En sak som ibland hjälpt för oss är om hon får vara med och göra maten, vilket hon ju nästan alltid får vara om vi nu int råkar ha bråttom då.. Då brukar hon nästan alltid vilja smaka lite iallafall och har man tur så äter hon en redig portion där vid spisen :) Brukar också när det finns tid fixa en "aptitretare" med olika grönsaker före maten och av någon anledning äter hon alltid bättre då än vid bordet.. Kanske att det bildats en stress hos henne att hon "måste" äta vid bordet, även om vi verkligen försöööökt att inte tvinga, inte hota/muta o.s.v. Göra matsituationen till en lugn och mysig gemensam stund liksom, sådär som väl de flesta vill att de ska vara när man äter! Läste nångång (minns inte var..) om att barn i vissa kulturer är inte matkräsna som här, då de får välja när och hur de äter själva och inte har fasta tider då man sitter ner och äter vid ett bord sådär som vi har.. Jag kan tänka mig att det ligger nåt i det kanske? Intressanta saker att fundera över! Jag tror nog att för vissa barn (de bestämda och/eller känsliga typerna) kan det vara en super positiv grej att få bestämma mera själva över hur och när de äter sin mat.. Är ju självklart inte alltid möjligt i praktiken och visst kan det kännas surt när resten av familjen sitter och äter medan 3-åringen leker i rummet bredvid.. Ibland blir man bara så frustrerad att man vill skrika rätt ut "men ÄÄÄT något nu då, UNGE!!"... :'D
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:09pm (7 år sen)
Det där med samma sätt är bekant! Inget nytt någonsin och helst inte grönsakerna på samma tallrik som pastan utan i en skild skål bredvid.
Hubbe gillar också vara med och laga mat, men sedan lillasyster kom har det varit lite svårare. Men skall försöka komma ihåg att ta med honom mera! Bra tips.
Och han äter klart bättre när vi är bara vi, är det gäster eller är vi någon annan stans så går det oftast sämre, så det där med situationerna tror jag också stämmer. Men man vill ju liksom också få in lite vanligt bordsskick, hyfs och pli också. Att det inte bara handlar om ätandet utan också hela måltidssituationen... Men inte är det lätt att veta vad som är rätt sätt. Frukost brukar han ibland få äta framför Pikku Kakkonen istället för i köket... Bara för att jag vet att han äter bättre då....
Marie 30/09/2016 1:27pm (7 år sen)
Jag måste också kommentera det här eftersom jag själv hade jättesvårt för nya maträtter när jag var liten. Idag äter jag nästan allt.
Jag blev också erbjuden allt men fick kväljningar om jag tvingades äta något som jag var rädd för att äta eller som hade konstig konsistens. Som förälder tycker jag man ska låta barnet äta den mat barnet tycker om och så smakar hen på annat när hen känner sig redo. Aldrig tvinga barnet att smaka eller göra matsituationen obehaglig och få barnet att känna sig dåligt. Tycker inte heller att man behöver lämna barnet utan mat eftersom barnet nog kan vara hungrigt och behöva energi för att orka. Jag själv ville nog vara ett snällt barn och göra som de vuxna sade men jag kunde bara inte smaka på maten. Minns hur ledsen jag blev när min dagtant blev arg på mig för att jag inte åt gröt. Jag ville ju inte vara dum.
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:13pm (7 år sen)
Jag tror att du har rätt! Men det är svårt när man som Mamma vill sitt barns bästa och man ibland tror att det är att de skall smaka på något man vet att han tycker är gott. Man känner sej så låst!
Inte krånglar Hubbe heller för att vara dum. Det vet vi ju nog. Men det gör tyvärr inte frustrationen mindre. Eller lite kanske nog då man kommer ihåg det i vardagsmiddagsstressen, men det är ju inte alltid det.
Vi lämnar honom inte heller utan mat, han är inte rolig med lågt blodsocker. Så den taktiken tror jag inte heller på.
Kommer du ihåg om det skulle ha funnits något sätt som skulle ha fått dej att smaka på något nytt?
Marie 01/10/2016 10:13am (7 år sen)
Jag förstår absolut stressen du känner. Har själv en pojke på 1 år och 9 månader som väljer vad han äter. Ännu duger nog det mesta i matväg men till morgonmål är det t.ex. bara smörgås som duger.
Jag känner ändå att med mina upplevelser av att vara kräsen med maten så har jag en annan förståelse för matvägran. Skammen jag kände som liten för att jag inte åt som andra var hemsk och det vill jag inte överföra till mitt barn. Jag tror på att barnet smakar på nytt i egen takt. T.ex. smakade vår pojke här en dag på vindruvor för att han såg en annan pojke äta dem. Ett par tuggade han på medan resten bara fick rulla runt i munnen.
En intressant metod som jag stött på i och med barnträdgårdslärarstudier är Sapere metoden. Googla det om du är intresserad, mycket lästvärt :)
Anneli 30/09/2016 4:08pm (7 år sen)
Här har vi en fyraåring som är jättekräsen med maten. Har sen bebisåldern varit grymt skeptisk till mat och envis som bara den. Ofta tror jag hon bestämt sig redan innan hon sätter sig vid bordet om hon tänker äta eller inte och det är omöjligt att få henne att ändra sig. Hon har några få maträtter hon accepterar och de ska lagas på precis samma sätt varje gång. Skulle gladeligen leva alla dagar på makaroner, ris, grönsaker och ost. Tack och lov har det ens blivit lite enklare sen hon fyllde fyra. Efter att i tre års tid vägrat all annan potatis än potatismos började hon i sommar äta kokt potatis med smör på. Jag och maken skulle kunna gråta av lättnad efter att ha ätit potatismos så det står ut genom öronen.
Hanna Stigzelius 30/09/2016 10:15pm (7 år sen)
Lite samma här också. Har han bestämt att det är nej så är det nej. Vi kollade envisheten på sommaren en dag, i 2,5 timmar satt han vid bordet och vägrade smaka. Sen gav jag upp och bestämde att aldrig mer!
Så skönt att höra att det lite lättat hos er. Hoppas att det vänder vid fyra hos oss också :)
Kristina 05/10/2016 12:47pm (7 år sen)
Jag förstår din frustration. Vår snart 11-åring är fortfarande ganska kräsen när det gäller mat. Det blev lite bättre när hon började skolan, men hon får fortfarande t.ex. egen "sallad" hemma, d.v.s. bara tomat, gurka och paprika, såsen och pastan ska inte blandas etc. Det här är en flicka som med kirurgisk noggrannhet i två timmar pillat bort äggstanningen ur makaronilådan...
Det som hjälpt hela familjen mest var att sluta göra hennes ätande eller ickeätande till ett nummer. Hennes ätande kommenteras inte. Vid varje måltid finns något hon garanterat äter så hon går inte hungrig. Hon har blivit bra på att smaka på nya saker, hon vet att hon inte måste äta vidare ifall det inte faller henne i smaken. Hennes äldre bror är raka motsatsen i fråga om ätandet.
Anna 10/10/2016 1:30pm (7 år sen)
Hej!
Jag kan inte direkt känna igen mig, våra barn har nog haft perioder då de varit mera kräsna (och inte är de allätare nu heller), men perioderna har inte varit så långvariga att jag skulle ha hunnit ta så mycket stress. Däremot är det ju ett intressant ämne och då jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på den här boken http://www.adlibris.com/fi/kirja/forsta-hjalpen-vid-matbordet-om-barns-matkrangel-naringsbehov-och-smakfa-9789170379192 som jag läst om. Har alltså bara läst om, inte läst, men tycker att det verkar vettigt. Sara Ask har (åtminstone tidigare) skrivit om mat i ViFöräldrar och det jag läst av henne har jag tyckt verkat vettigt, så jag skulle ge den här boken en chans!
Åsa 07/08/2021 12:49am (2 år sen)
Hej!!
Detta var ju några år sedan. Hur har Hubbe utvecklats och vilken relation har han till mat nu?
Min 3,5 åring är som din Hubbe här och extremt envis och ev känslig, som du nämnt.
Hanna Stigzelius 28/09/2021 2:22pm (2 år sen)
Jaa! Nu är han ju då redan 8,5år och kan tyvärr inte säga att det skulle vara problemfritt. Fortfarande extremt selektiv med all mat och i skolan och hos gäster är problematiskt. Vi har fortsatt med vår strategi attförsöka hålla mat och ätande positivt. Servera sådant han äter och uppmuntra men inte tvinga. Lätt är det inte.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar