Att sluta amma, eller så inte

Skrivet av Hanna Stigzelius 01.04.2016 | 1 Kommentarer

Lillasyster är redan tio månader. Vi ammar ännu, men allt mindre. Nu i och med sömnskolan så blev ju också nattammandet borta. Så nu är det bara morgon, kväll och då hon vaknar från sina dagssömner, men ibland blir också de gångerna borta om vi till exempel är på språng. Om två månader är hon ett år. En vecka efter Hubbes ettårsdag slutade jag amma honom. Men eftersom han under sitt första levnadsår inte kunde äta mjölkprotein, dvs. också all ersättning (vi hade receptbelagd ersättning utan mjölk men den vägrade han dricka) så kändes det då som att jag inte hade något annat val än att fortsätta amma. Nu då jag inte har något tvång att amma så känns det som att jag aldrig vill sluta. Men samtidigt känner jag att jag inte vill amma ett småbarn heller. Baby är ok, men sen då de börjar prata och förstå så känns det konstigt för mej. Där kring ett går nog gränsen för när en baby blir småbarn enligt mej. 

Till sommaren slutar vi nog. Med Hubbe gick det nästan av sej själv, så månne det inte gör det nu också. Men vemodigt känns det redan bara av tanken på att sluta. Jag älskar att amma. Det är så mysigt. Jag känner att vi båda mår bra av det. Amningen har alltid fungerat och gått lätt med Lillasyster. Det är så skönt. För även om det gick bra med Hubbe så tog jag inte för givet att det skulle göra det med andra barnet också. Jag är stolt över att jag ammar och ammat båda barnen. Det känns bra att min kropp kan producera livsviktiga antikroppar och nödvändighter för mitt barn. Jag är nog rätt säker på att jag skulle ha tagit det hårt om det skulle ha strulat och jag av någon anledning inte skulle ha kunnat amma. Även om jag tycker att det är lika okej att göra det så! Om amningen inte är en njutning, vilket det är för mej, så tycker jag inte man skall amma. 

Men bra att jag redan nu börjat tänka tanken på att sluta. Efter någon månad har tanken säkert mognat och det känns inte länge lika vemodigt. Det känns bara som om tiden gått så fort. Hon var ju just i min mage. Hur kan hon då snart fylla ett?!

Tänk att hon redan blir ett om bara två månader! Här vi två på dopet i augusti.