DIY: Diapercake i form av ett slott
För några veckor sedan hade jag glädjen att få vara med och ordna babyshower för min fina väninna som skall få sitt första barn. Jag gillar verkligen traditionen med babyshowers. Att få skämma bort en god vän som snart skall få en baby är så fint. Och så älskar jag ju att fixa blöjkaka dessutom. Det här var väl nu min tredje tror jag?! Och det är verkligen inte alls svårt. Det enda som behövs är gummiband, en stor bit paff och något att ha i mitten av kakan. Jag körde med en rundstav som blivit över då jag fixade barnens tipitält. Men tex ihoptejpade tomma hushållspappersrullar kan också funka. Och så behövs det blöjor också förstås. Ett större paket är perfekt. Jag tror det blev typ tre blöjor över för mej denna gång, så det gick så gott som jämt ut. Du behöver också sidenband, cellofan och lite kartong samt eventuellt washitejpt och grillpinnar (om du vill göra ett slott av det hela och du inte nöjer dej med vanligt blöjtårta).
Börja med att snurra ihop blöjorna till små rullar och fäst med gummiband. Klipp ut en stor paffrundel att ha som botten i kakan. Ställ din mittpinne rakt på den och börja ställa blöjrullor runt. Fäst med ytterligare gummiband och fyll i fler blöjor. Gör likadant på våning två och tre. Göm in gummibanden med sidenband och pynta som du vill. Jag byggde torn och klippte till tak av kartong. Hittade originalidéen hos en av mina alltime favourite bloggare Kniv-Lisa. Så all cred kan jag tyvärr inte ta åt mej själv. Men jag kan i alla fall sprida inspirationen vidare! Och visa er min version:
Jag gillar att baka in lite extra presenter i mina blöjkakor. Men det behöver man ju inte göra. I denna finns en nappflaska, tuttar, strumpor, en mössa och en nalle. 
Guldpapper för torn och slottsdetaljer, svart sidenband och svartguldig washitejp.
Nu vill jag bara att det skall komma ännu mer babysar i min närhet så jag får gå ännu fler babyshowers och fixa ännu fler diapercakes, det är ju så roligt pyssel.
För att få sidenbanden att hållas på plats brukar jag också sticka in en liten knappnål. 
Den söta nallen hittade jag på Lindex.
För fyra år sedan
Idag för fyra år sedan blev jag Mamma. Den 25 februari förändrades mitt liv för alltid. Förändrades till det bättre. De här fyra åren har varit mina bästa år. Att få vara Mamma är det största och bästa som finns. Jag är så stolt över min Hubbe. Han har humor, är frågvis, smart och påhittig. Han är snäll, omtänksam och känslig. Den finaste fyra åringen man kan tänka sej. Men att vara Mamma är också det svåraste som finns. Och Hubbe gör det inte enklare precis, men kanske det är så det skall vara när man är fyra år. Men jag lär mej, om mig själv och om att vara förälder, om honom och om oss, hela tiden varje dag. Fyra års erfarenhet redan, så det är inte bara bara....
För fyra år sedan var det sol och några minusgrader. Jag minns hur det kändes när jag vaknade hemma och tänkte att det är idag det kommer hända, idag blir jag Mamma. Hubbe låg nämligen i sätesbjudning och hade inte velat svänga på sej trots svängningsförsök. Så vi hade inplanerat snitt måndagen 25.2. Klockan sju skulle vi befinna oss på Kvinnis. Det var en väldigt nervös taxiresa dit. När vi kom fram fick vi sen vänta några timmar. Det var ett brådskande snitt som togs in före mej. Men vid nio ungefär fick vi börja förbereda oss. Operationskläder för både Maken och mej. Och jag fick dricka något äckligt minns jag. Sen gick vi ner till operationssalen. Där vi skulle bli föräldrar.
Jag hade aldrig opererats innan så jag var nog rätt spänd på allting, inte nog med att man skulle bli Mamma liksom... Men det gick så bra. Jag började darra lite av bedövningen, men sen fick jag något mot det så sen lättade det. Att vara bedövad var konstigt. För jag kände ju nog mina ben och magen. Men jag bara inte kände smärta. Så jag kände liksom att det skars och drogs och så, men bara inte att det gjorde ont. Och det första Hubbe gjorde när han kom ut var att kissa minns jag. Sedan fick Maken klippa navelsträng och de mätte och vägden innan han hämtades tillbaka till mej. Sedan fick han ligga på mitt bröst ända tills de hade sytt fast min mage. Det var så overkligt. Tio fingrar, ögonfransar, små svullna kinder och ögonlock, en vit liten mössa på ett perfekt huvud. I ett skede skrek han till lite och några tårar kom ut från hans små ögon minns jag. Men jag kände mej ändå så trygg. Det kändes som att jag visste hur jag skulle göra. Att det fanns inom mej bara.
Störst av allt! Det är att få vara Mamma till Hubbe och Lillasyster. Varje dag är jag tacksam och lycklig. Och just idag lite extra nostalgisk över allt vi redan fått vara med om. Förväntasfull inför allt som ännu komma skall! Grattis älskade Hubbegubben på fyraårsdagen!
Några minuter gammal och utplockad ur min mage. Näsa lika liten som en av mina naglar! Tänk!
Rosetterna
När Lillasyster föddes hade hon inte mycket hår. Det tog faktiskt ett år för henne att få så mycket hår att man kunde fästa en rosett med klips. Till min stora förtret. Här hade jag äntligen fått en dotter att pynta med rosetter och så hölls de inte ens fast... Nå som tur växte ju håret ut och där i början fanns det ju rosetter med band istället för klips. Men nu då de finaste rosetter äntligen hålls fast så har jag skaffat ,och fått, lite rosetter till fröken. Eller krhm, det har kanske gått lite överstyr med rosetterna, om jag skall vara heelt ärlig. För jag har nämligen nästan problem med att förvara dem alla! Tror hon har uppemot 40-50 stycken nu. Hups!
Till mitt försvar kan jag ju försöka skylla på grupptryck. Tre av mina mammaväninnor har fått döttrar inom ett år efter att jag fick det och vi är alla lika rosettgalna. Så några av rosettbeställningarna har vi gjort tillsammans för att få ner kostnaderna på postavgiften och så. I vår Livlybeställning kom det med en massa presentlådor eftersom de tydigen tog för givet att man inte kunde beställa så mycket rostter till eget bruk.... Och när vi beställde rosetter via Etsy så räckte 25-packen vi siktat in oss på ingenstans. Totalt 75 rosetter blev det, för tre små huvuden att dela på.
Hittills har fröken små "vardagsrosetter" från Livly, lite större finrosetter som vi beställt från Etsy och så mitt senaste fynd, 20 rosetter via Kina och den livsfarliga appen Wish. Förutom några från H&M och Lindex då. Till min stora glädje älskar fröken själv att ha rosetterna i sitt hår. Ser hon en rosett skall den på. Och den brukar få hållas där också. Så det är inte i onödan vi samlar åtminstone, de används nog. Så gott som varje dag! Men lite smått skäms jag nog över den lilla rosettmanin jag drabbats av. Men det är ju bara för sött! Och rosettåldern varar väl knappast så värst många år, så man måste vä passa på.
Här är frökens samling. De med band använder vi numera sällan då klipsen hålls fast i lockarna. De hade hon dock ofta som bebis...
Den stora glittriga är ett nytillskott från H&M som hon fick i julklapp. Väldigt fin för kalaslook.
De här närmast i bild är de nyaste, som jag beställde via Wish. 20 stycken för 3€, värsta fyndet!
De små från Livly är nog de vi använder mest i vardagen! Jag gillar den blå mest. De går till allt.
Lillasyster 1,5 år
Idag blir Lillasyster 1,5 år gammal. Hurra! Det händer så mycket i hennes utveckling just nu. Hon lär sej massor. Nya saker varje dag. Hon pratar också mer och mer hela tiden. Vissa vokaler byter hon ut så ibland låter det lite tassigt men jag tycker jag förstår henne för det mesta. S blir till exempel T. Så butt betyder ju förstås buss. Och putta kan betyda både prutta eller pussa...
Hubbe är hennes stora idol. Hon avgudar honom och vill göra allt som han kan. Vilket kan vara lite frustrerande då det inte alltid går. De dagar han är på dagis så märker jag att hon kan sakna honom. När vi skall åka efter honom så springer hon till dörren och sjunger hans namn. Så sött. Och till min stora glädje så leker det allt mer tillsammans hela tiden. Allt upp till tio minuter kan de leka fint innan någon "förstör" eller någon "bucklar till" någon som är mindre...
Hon är väldigt social och säger moj moj till alla vi möter på promenad. Trots att jag försöker förklara att vi bara hälsar på dem vi känner. När vi handlat i någon butik säger hon också arigt kiitos. Hon äter bra det mesta man sätter framför henne. Men själv skall det vara. Man får inte hjälpa, då flyger maten omkring. Vatten duger också bara att dricka från glas, som stora barn. Pipmuggar är för bebisar tycker hon... För det mesta går det rätt så bra när hon dricker men vi byter nog kläder ett par gånger i veckan!
Hon älskar att läsa böcker. Gärna fem i sträck. Oftast samma bok då. Bilar är också pop. Att köra dem i fischer price tornet eller i parkeringshuset. Det kan hon göra länge länge. Puppe är fortsatt jätteviktig och skall vara med vid sömn och på utfärder. Hon tycker också om att leka med dockorna och kör gärna med dem i briokärran eller sätter dem och tuti med någon filt på sej. Fröken är också en riktig Pappas flicka som älskar att busa med sin far.
Vår älskade Lillasyster. En riktigt bestämd liten dam. Förra veckan lärde hon sej också säga nej. Så det hör man så gott som hela tiden nu. Och så kan hon ge en "arga ögat" när hon inte får som hon vill. Fast då kan jag inte riktigt hålla mej för skratt. Hon vet vad hon vill och är inte lätt att distrahera. Hon gillar också att göra sej "fin". Med rosetter, armband och handväskor. Wow säger hon när hon får en rosett hon hittat i håret. Sötnosen! Min allra finaste ett och ett halvt åring.
Duplo är lite för svårt ännu. Men hon försöker och det är nära! Det här rosettbandet hittade hon i korgen i barnens rum och det skulle genast i håret.
Lugn vecka, eller så inte!
Vi har en lugn vecka på gång. Bara lite inbokat dagsprogram, mest hemmahäng och betande av to-do-listan. Jag kände att det var vad jag behövde. Tyvärr verkar inte Lillasyster vara av helt samma åsikt. Hon tycker jag är urtråkig och försöker mest bara busa allt vad hon orkar. Hon är så annorlunda mot vad Hubbe var i samma ålder. Klart han kunde busa lite han också, men sa man till på skarpen lydde han. Oftast blev han lite ledsen men sen lydde han nog fint. Lillsyster lyder inte det minsta. Hon börjar bara skratta, tittar på mej och gör det förbjudna lite extra mycket. Jag blir tokig! Det allra bästa är att bara ignorera henne. Så länge det inte är såå farligt och inte skadar henne, nån annan eller råddar till det alldeles för mycket så är det min nya taktik. Funkar faktiskt bättre än att säga till!
Hennes buslista denna vecka innehåller bland annat; leka med mullen i palmens kruka, trycka på alla knappa på diskmaskinen så den stänger av sej när den är på, klättra upp på toalocket och ta fram saker från badrumsskåpet, klättra upp på bordet i deras rum, tömma smutstvättskorgen och fylla Hubbes säng med smutstvätt, sätta in trämat i tvättmaskinen (som jag inte märkte då jag fyllde den så de åkte med!), öppna skåpena under tv:n och dra ut min virkning så den måste nu sprättas och dra ner grejer från kökbänken på golvet så man har mat och kaos överallt. Det har var nu bara det som skett de senaste dagarna. Jag kommer bli så gråhårig med henne alltså. Min lilla busalusa!
Upp och stå på allt man kan klättra på!
Lillasyster bus
Lillasyster har verkligen förändrats nu den senaste månaden. Hon är liksom inte längre någon bebis. Utan en liten fröken som promenerar omkring, äter själv med sked, apar allt som storebror gör och är glad nästan hela tiden. Hennes egen personlighet kommer också fram allt mer. Självklart jämför jag ju med storebror och de är nog rätt lika tycker jag. Fröken blir också allt mer social. Hubbe har alltid varit super social och jag tror nog att hon också kommer bli det. Men lite blygare än vad Hubbe var är hon nog. Däremot är hon inte lika försiktig som han alltid varit och är. Hon klättrar, hoppar, sticker iväg och busar på ett helt annat sätt. Eller så kanske jag inte heller hinner passa på henne på samma sätt som med Hubbe i samma ålder?!
Storebror är hennes stora idol och hon gör och vill ha allt samma som honom. Därmed älskar hon att leka med bilar och dinusarierna, på samma sätt som han. Hon klättrar upp i soffan om han är där. Sparkar boll som han. Vilket förstås kan vara lite frustrerande om man är Storebrodern som vill ha lite egen tid och space... Men det går nog bättre mellan dem hela tiden. Hon har förstått att det inte lönar sej att förstöra utan bara vara lite mer försiktigt nyfiken. Och äntligen har de också börja leka lite tillsammans. Jag gissar att det blir mer och mer av det hela tiden.
Hon är ett riktigt litet matvrak som äter allt. Så skönt då Hubbe alltid varit väldigt selektiv och ätit dåligt. Samma vecka som hon började gå började hon också äta själv med sked, även om nog handen används simultant fortfarande. Tack vare skeden började gröten också smaka igen. Det var några grötvägringsveckor eftersom hon insåg att Hubbe får smörgås.... Hon tror förresten alltid att maten på bordsgrannens tallrik är godare än hennes egen! Men kanske det är ngåot med åldern?!
Tack vare att hon nu går så är det också så mycket enklare och roligare att vara ute och leka. Kläderna förstörs inte och hon hänger med på ett annat sätt. Helst skulle hon nog vara ute fem gånger per dag tror jag. Hon blir alltid eld och lågor och springer till dörren då jag säger att vi skall gå ut. Att gunga och leka i sandlådan är favoriterna. Hon gräver redan fint med spade och försöker göra allt som också Hubbe klarar av. Att gå på promenader, åka buss eller sitta i butikskärran är också väldigt spännande. Dagssömnen sover hon 1-2 timmar ute i vagnen. Jag bara sätter ut henne och hon somnar själv. Nätterna sover hon också 10-12 timmar utan att vakna.
Det känns som att vi har en härlig höst framför oss med Lillasyster. Ingen trots ännu. Bara nyfikenhet, nya färdigheter och spännande grejer att upptäcka. Och jag njuter av att inte längre ha en bebis med allt jobbigt oförutsägbart det innebär. Älskade Lillasyster!
Att ta foton på fröken är näst intill omöjligt. Hon sitter inte stilla mer än ½ sekund...
I sommar har hennes hår äntligen börjat växa! Men långt är det ju nog inte ännu....
Buseli bus!
Babygos
För en och en halv vecka sedan fick barnen sin tredje kusin. Den första på Makens sida. Idag var vi och hälsade på den lilla sötnosen, eller "Öje" som vi kallat honom i magen. Så liten, med en massa mörkt hår. Som vanligt kändes ens egna barn plötsligt enorma och man kan verkligen inte komma ihåg att också de en gång var så där små. Öje verkade vara en nöjd liten typ och sov snällt igenom fotoshooten med storkusinerna. Hubbe måste mutas lite med glass för att ställa upp. Och Lillasyster var nog mer intresserad av både ärterna och hundarna... Men det blev några fina bilder som minne i alla fall. En ny generation börjar ta form. Det är fortfarande så mäktigt det här med babysar tycker jag. Såna mirakel!
10 dagar gammal. Helt ovetande om Pokemonhysterin som råder runt omkring honom....
Burk för småsaker
Om du nån gång haft en omkring ettåring runt dej så vet du kanske att de gärna stoppar allt i munnen, hela tiden! Också små och potentiellt livsfarliga saker. Har ettåringen en storebror så finns det troligen en massa, för honom, viktiga smågrejer som ettåringen helt inte skall få tag på. Men som man kanske ändå inte vill städa bort för gott. Vi har en hel del sånt hemma. Mini-bilar och några viktiga monster som kommit i nåt kinderägg eller dylikgt. Monstertruckens extra däck. Fastsättningsdelar till flexitrexbanan och så vidare. Grejer som är viktiga för Hubbe, men på riktigt är livsfarliga för Lillasyster. Min stora skräck är att hon skulle stoppa något i munnen och få det i halsen. Hua!
Så nu har jag pysslat en enkel burk för alla livsfarliga småsaker. Jag diskade bara ur en glasburk och tog bort etiketten. Ett tips för att få bort limrester på glasburkar som haft etikett, är förresten att gnida bort det med babywipes! Fungerar skrämmande bra... Efter att burken blivit ren så ritade jag bara på den med permanent tusch. Tadaa. Perfekt ställe att samla alla livfarligheter på.
Burken fick en dödskalle på sej, och texten "Små farliga saker".
Traktortak, extra däck och motorcykel, livfarliga för vissa, viktiga för andra.
Med grejerna i burken och locket på kan jag eventuellt slappna av lite mer, eller så inte, men jag vet åtminstone var småsakerna är.
1-års kalaset
Väldigt lyckat kalas igår. Jag lyckades fixa allt utan stress. Lillasyster fick jättefina presenter, mest kläder och böcker! Och vädret blev ju alldeles perfekt. Ännu på förmiddagen var det mulet, lite blåsigt och kallt, men någon timme innan gästerna skulle komma sprack det upp och temperaturen steg snabbt till över 20 grader i skuggan. Ett par av Lillasysters gudföräldrar blev ännu kvar efter att alla andra gästerna gått hem på spontan grillmiddag. Vi satt ute och njöt försommaren ända tills barnen måste gå och lägga sej.
Kalasklänningen, färdig stuken och klar att kläs på festföremålet.
Kalasstädigt hem. Inte det lättaste att få till med två små som inte helt förstått konceptet att inte rådda...
Vi började med att skåla i rosa skumppa på gården! Skål och Hurra för Lillasyster.
Lillasyster var först lite konfunderad över alla bekanta och halvbekanta typer som vimlade in hemma hos oss. Men sen vande hon sej och blev hur party-van som helst.
Kakbuffén: raw-jordgubbs-kokos-kaka, key lime-paj, äggfria minimuffins och raw chokobollar. Allt riktigt gott och lyckat.
Jag hade dessutom räknat mängderna så pass bra att nästan allt gick åt. Bara en halv paj finns det kvar i kylskåpet, och när Maken kommer hem så gissar jag att den snart är slut.....
Nästan ett-åringen
Älskade nästan ettåringen <3
Tänk att den här lilla fröken fyller ett år imorgon! Jag kan inte förstå vart ett år försvunnit. För det stämmer verkligen den där att alla säger att tiden går så mycket snabbare när man får barn. För att inte tala om när man har två stycken! Man ser tiden så konkret också. Tänk bara vad som hänt på ett år. Ett intensivt år har det varit. Men fyllt med massvis med kärlek. Jag är så glad att det var just hon som kom till oss. Efter tre dagar av sammandragningar så gick det ju sist och slutligen sedan rätt snabbt. (Här kan du läsa hela min förlossningsberättelse!)
Det har hänt så mycket i hennes utveckling också nu på sistone. Hon kommunicerar allt mer och säger ungefär tio ord helt tydligt. Titta, oj, wow, Mamma, Pappa, nami, totto (tutten), ta ta (tack) hör vi i alla fall dagligen. Och fler ord kommer hela tiden. Igår lärde hon sej muu, voff och mjao när vi läste djurboken. Hon går inte ännu, men ställer sig upp och står utan stöd. Så månne det inte kommer snart? Hoppas hon skulle lära sej snart, det blir rätt så smutsigt på knäna när vi är ute som det är nu...
Hon älskar mat och hittils tror jag inte vi bjudit hennepå nånting som hon inte skulle tycka om. Till och med getost och oliver har hon namnam:at åt när hon fått smaka. Sen en vecka tillbaka äter hon också nu samma middag som vi. Jag orkar inte med barnmat längre. Helst skall hon äta själv, men det är ju lite klottigt så vi brukar köra gyllene medelvägen. Hon är också på gott humör så gott som alltid. Gnäller hon beror det antinen på trötthet eller hunger, och de brukar vara lätt att åtgärda. Sen en vecka tillbaka så sover hon också hela nätter (med litet undantag för timmes skrikfest i natt... borde aldrig ha skrivit på bloggen att det går så bra!!)
Hon är väldigt social och älskar människor, precis som sin bror. Jag tror hon kommer trivas bra på söndagen med uppmärksamhet från alla gästerna. Speciellt intresserad är hon av babysar och andra barn. Mina systrars småpluppar är hon till exempel jätte nyfiken på och skall titta och paja dem hela tiden då vi ses. Hon ger dem också tutten och leksaker. Fast det ger hon visserligen också till vuxna... Att sätta tutten i min mun är kanske det mest humoristiska hon vet!
En härlig liten filur är hon vår älskade Lillasyster. Vill alltid vara med där det händer. Hon älskar sin bror och skall helst vara där han är. Sover gott, äter bra och gör mej glad varje dag. Nu skall vi fira det hela veckoslutet!
Jag försökte ta lite söta fina ettårsbilder på Fröken... Det gick så där! Hon trodde det var en enda buslek.
Hahha! Vill du fota min rumpa Mamma?!
Jätteroligt... verkligen!