#dammenbrister
Jag hade tänkt blogga vardagstjafsblogg idag, om glömda nycklar, om hur min hand mår och om lite julpyssel jag planerar. Men en dag som denna känns allt det så fjuttigt. #dammenbrister uppropet har skakat om de finlandsvenska medierna idag. Jag själv har kännt mej skakad i en vecka då jag läst igenom många av vittnesmålen på den hemliga facebookgruppen. Hur många otroligt modiga kvinnor det finns ibland oss. Och hur otroligt utbrett det är med sexuella övergrepp. Jag trodde jag förstod när #metoo kom, men jag gjorde det inte då ännu. Nu kom allt ännu närmare. Och jag har inte heller förstått att det finns så många som varit med om så fruktansvärda grejer. Jag känner att jag haft tur som "bara" råkat ut för tafs och sliskiga kommentarer.
Det känns också som att det måste börja hända nånting nu! 800 berättelser! 20 000 medlemmar i facebookgruppen. Över 6000 namn på bara några dagar. Du kan själv gå in och läsa vittnesmål på Astras sidor här. Så här får det inte forstätta. Och nu kan väl ingen säga att det inte finns och att man inte hört nåt. Vi må vara lite trögare än vårt västra grannland, men månne vi inte skall få till ändring även här.
Jag kan inte acceptera att min dotter skall riskera råka ut för liknande vidrigheter. Att prata om gränser, integritet och att nej är ett nej med sina barn är så viktigt, både med söner och döttrar. Jag har tagit upp det med dem senast idag. Den här planchen är till exempel jättebra som stöd! Vi pratar om bikiniområden, att ingen för röra dem och att man inte får krama någon som inte vill bli kramad. Bland annat. De är små, men jag tror att de har skillnad. Idag har vi alla gjort skillnad med uppropet. Det är nu det händer!
Dammen brast. Nu rann det över. Och nu måste det ske en ändring!
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar