Visa alla inlägg skrivna maj 2016
Inga ursäkter
Direkt då Buu-klubben tog slut rullade jag ut mattan och drog på mej jumppakläderna!
Mitt kom-i-form projekt framskrider rätt okej faktiskt. På matfronten tycker jag att jag lyckats ganska bra. Förutom kalaset nu på söndag och några kakbitar efter det vill säga... Jag har inte längre något sötsug och jag äter inte mera några onödiga kolhydrater. Nu då vi dessutom slutat amma så kan jag bli ännu strängare med kolhydraterna. Ett par kilo har redan försvunnit och jag känner det till och med i kläderna. Syns vet jag inte om det riktigt gör ännu med det känns bra att vara igång.
På röra på sej-fronten går det inte riktigt lika bra. Maken har haft mycket på jobbet på sistone vilket betyder att jag har svårare att komma iväg för att jogga. Men idag bestämde jag mej för att det inte hade någon skillnad. Ja, alltså jag for ju inte och joggade eftersom jag var ensam med barnen. Men jag rullade ut jumppamattan och körde ett halvtimmes youtube-jumppa-pass istället! Ett par gånger måste jag flytta på Lillasyster eftersom hon var lite i vägen. Men annars gick det jättebra. Alla var nöjda och jag väldigt svettig. Jag gissar att det kommer kännas i musklerna imorgon också.
Det finns alltså inga ursäkter längre! Två, helst tre gånger i veckan skall jag nu röra på mej aktivt. Och där med basta.
Hej och hå. Jag gjorde denna högintensiva kettlebelljumppa. Skulle kanske kunna haft en tyngre kettlebell... men kanske lika så bra för mina muskler så här...
Att välja vad man fokuserar på
Mmm. En riktig frukostklassiker. Bananplättar med jordgubbar, kokosflingor och lite lite honung.
Jag stekte bananplättar till mej själv till frukost idag. Det är alltid lika gott. Barnen gillar dock inte det, så de fick vanliga amerikanska pannkakor. Jag tänkte att jag fotar och bloggar om vår mysiga morgon. För det faktiskt en riktigt mysig morgon. Ingen bråkade innan frukost idag, alla åt snällt och jag fick min lugna egenstund då barnen ätit klart och de gick iväg och lekte. Det sker ju inte alla morgnar precis...
Men sen tittade jag lite runt omkring mej. Och mina bananplättsfoton var ju nog en aningen modifierad sanning. För när man bara zoomar in på tallriken med de tre lyckade plättarna (de tre som blev bara mos fick vänta i stekpannan medan jag fotade!) så ser man inte röran runt omkring. Alla plättingredienserna som finns kvar på bänken. Tårtfat och skumppakylaren som ännu står kvar efter gårdagens kalas. All disk som väntar på att diskmaskinen först skall tömmas. Några av Lillasyster presenter som inte hittat sina platser ännu. Ja, vanligt morgonstök i en barnfamilj...
Men det brukar jag ju inte visa upp. För jag väljer förstås vad jag fokuserar på. Både i livet och på bloggen. Men idag gör jag ett undantag. Bara för att påminna mig själv och er om att allt bara handlar om hur man ser på saker och ting. Och vad man fokuserar på. Jag mår bäst av att fokusera på det vackra och fina, inte röran och kaoset. Det är det som inspirerar mej och kanske just er som tittar in här också kan jag tänka mej?! Men så klart så är jag också bara människa. Tvåbarnsmammakaos drabbar mej varje dag, flera gånger om. Men då kokar jag en kopp kaffe och doftar på syrenerna så känns livet underbart igen.
"Bakom kulisserna", heh. Köket är typ alltid lite stökigt hos oss. Oberoende hur mycket jag än städar känns det som... Men idag var det nog ännu lite stökigare än vanligt till och med.
Inget rosa fluff! Men rosa pioner och goda plättar. Man behöver ju inte titta så noga på det andra....
1-års kalaset
Väldigt lyckat kalas igår. Jag lyckades fixa allt utan stress. Lillasyster fick jättefina presenter, mest kläder och böcker! Och vädret blev ju alldeles perfekt. Ännu på förmiddagen var det mulet, lite blåsigt och kallt, men någon timme innan gästerna skulle komma sprack det upp och temperaturen steg snabbt till över 20 grader i skuggan. Ett par av Lillasysters gudföräldrar blev ännu kvar efter att alla andra gästerna gått hem på spontan grillmiddag. Vi satt ute och njöt försommaren ända tills barnen måste gå och lägga sej.
Kalasklänningen, färdig stuken och klar att kläs på festföremålet.
Kalasstädigt hem. Inte det lättaste att få till med två små som inte helt förstått konceptet att inte rådda...
Vi började med att skåla i rosa skumppa på gården! Skål och Hurra för Lillasyster.
Lillasyster var först lite konfunderad över alla bekanta och halvbekanta typer som vimlade in hemma hos oss. Men sen vande hon sej och blev hur party-van som helst.
Kakbuffén: raw-jordgubbs-kokos-kaka, key lime-paj, äggfria minimuffins och raw chokobollar. Allt riktigt gott och lyckat.
Jag hade dessutom räknat mängderna så pass bra att nästan allt gick åt. Bara en halv paj finns det kvar i kylskåpet, och när Maken kommer hem så gissar jag att den snart är slut.....
Kalasförberedelser
Lite kalasstök. Vimplarna och glassarna skall hängas upp ute på terassen imorgon. Hoppas det skulle vara lite soligare än det varit idag...
Nu börjar det mesta vara klart. Klart för det stora ettårskalaset imorgon vill säga! Alla pompomsen har fluffats till och hängts upp. Jag har pysslat cupcaketoppers och kakdekorationer. Det finns fyra kakor och frosting till muffinsarna i kylskåpet. Skumppan är på kylning. Dessutom har Hubbe och jag lyckats låta bli att äta upp alla chokobollar. Det enda som är kvar att fixa tills imorgon är det sista städandet, baka cupcakes och pynta kakor. Det borde jag klara utan minsta stress. Skönt. Jag gillar att fixa kalas. Men jag gillar inte när det blir stressigt.
Cupcaketoppers i guld och rosa! Washitejp och coctailpinnar är allt som behövs. Jag har köpt mina på Tiger.
En 1:a att ställa på en av kakorna pysslade jag också med hjälp av washitejp, paff och en grillpinne i trä.
En sån här kakvimpel blev det också. Vi har ju faktiskt fyra kakor...
Pompoms och honeycomb-glassar pryder nu så gott som hela nedrevåningen. Såå bra för att fixa till kalasstämningnen tycker jag.
Nästan ett-åringen
Älskade nästan ettåringen <3
Tänk att den här lilla fröken fyller ett år imorgon! Jag kan inte förstå vart ett år försvunnit. För det stämmer verkligen den där att alla säger att tiden går så mycket snabbare när man får barn. För att inte tala om när man har två stycken! Man ser tiden så konkret också. Tänk bara vad som hänt på ett år. Ett intensivt år har det varit. Men fyllt med massvis med kärlek. Jag är så glad att det var just hon som kom till oss. Efter tre dagar av sammandragningar så gick det ju sist och slutligen sedan rätt snabbt. (Här kan du läsa hela min förlossningsberättelse!)
Det har hänt så mycket i hennes utveckling också nu på sistone. Hon kommunicerar allt mer och säger ungefär tio ord helt tydligt. Titta, oj, wow, Mamma, Pappa, nami, totto (tutten), ta ta (tack) hör vi i alla fall dagligen. Och fler ord kommer hela tiden. Igår lärde hon sej muu, voff och mjao när vi läste djurboken. Hon går inte ännu, men ställer sig upp och står utan stöd. Så månne det inte kommer snart? Hoppas hon skulle lära sej snart, det blir rätt så smutsigt på knäna när vi är ute som det är nu...
Hon älskar mat och hittils tror jag inte vi bjudit hennepå nånting som hon inte skulle tycka om. Till och med getost och oliver har hon namnam:at åt när hon fått smaka. Sen en vecka tillbaka äter hon också nu samma middag som vi. Jag orkar inte med barnmat längre. Helst skall hon äta själv, men det är ju lite klottigt så vi brukar köra gyllene medelvägen. Hon är också på gott humör så gott som alltid. Gnäller hon beror det antinen på trötthet eller hunger, och de brukar vara lätt att åtgärda. Sen en vecka tillbaka så sover hon också hela nätter (med litet undantag för timmes skrikfest i natt... borde aldrig ha skrivit på bloggen att det går så bra!!)
Hon är väldigt social och älskar människor, precis som sin bror. Jag tror hon kommer trivas bra på söndagen med uppmärksamhet från alla gästerna. Speciellt intresserad är hon av babysar och andra barn. Mina systrars småpluppar är hon till exempel jätte nyfiken på och skall titta och paja dem hela tiden då vi ses. Hon ger dem också tutten och leksaker. Fast det ger hon visserligen också till vuxna... Att sätta tutten i min mun är kanske det mest humoristiska hon vet!
En härlig liten filur är hon vår älskade Lillasyster. Vill alltid vara med där det händer. Hon älskar sin bror och skall helst vara där han är. Sover gott, äter bra och gör mej glad varje dag. Nu skall vi fira det hela veckoslutet!
Jag försökte ta lite söta fina ettårsbilder på Fröken... Det gick så där! Hon trodde det var en enda buslek.
Hahha! Vill du fota min rumpa Mamma?!
Jätteroligt... verkligen!
Lillasysters önskelista
OBS! Inlägget innehåller reklamlänkar, s.k. affiliates!!
Om två dagar fyller världens bästa Lillasyster ett år! Då skall hon givetvis sjungas upp på morgonen med paket av hela familjen. Men eftersom hon har en storebror som har typ allt man redan kan önska sej, så finns det inte så värst mycket som jag kommit på att hon skulle kunna önska sej i gåva. Kläder är enligt mej alltid trevligt (köp då i stl. 80). Böcker gillar också både hon och Mamma. Några fina leksaker i trä eller något trevligt lite dyrare som man kanske inte själv skulle köpa är också alltid välkommet! Här lite inspiration, klicka på länken för att komma till produkten:
1. Böcker, ex Ingrid-böckerna är trevliga!
2. Tallrik i melamin från Design Letters (muggen har hon redan!)
3. Söt tavla från Bloomingville.
4. Kläder, kanske i denna stil från Petit Bateu
5. Träleksaker, den här mixern skulle passa fint i barnens kök
5. Rosa klossar designade av Arne Jacobsen
5. Söta bestick
6. Fina lådor att sätta alla leksaker i, de här kommer från Ellos
7. Duplo är alltid pop, vi har en del, men inga "flickduplon"
8. Sötaste smyckesskrinet med Sophie la Giraffe
9. Drömkroken från Svensk tenn
Syskon i samma rum; så har det gått
Jag frågade ju er om tips och råd angående att ha syskon sovande i samma rum för en tid sedan. Bland annat tack vare era svar, så har Lillasyster och Hubbe nu delat rum i snart två veckor. Men den största orsaken att jag flyttade in henne till Hubbe, var att jag måste få vårt sovrum för mej själv, så att jag kunde måla skrivbordet jag fixade upp. Och jag är så glad att jag fick den sparken i baken och bara gjorde det! För det har gått mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mej.
Helt av sej själv har Lillasyster nu börjat sova hela nätter. De senaste fyra nätterna har hon sovit från läggning till morgon utan att vakna en endaste gång. Om mornarna har hon också sovit betydligt längre än då hon sov med oss. Vissa morgnar ändå till klockan åtta! Härligt då Makens väckarklocka inte automatiskt väcker henne klockan halv sju... Och det är så fantastiskt skönt att ha fått sitt sovrum tillbaka om kvällarna. Att kunna läsa innan man somnar, titta på någon tv-serie i sängen, ha lampan på. Det har jag saknat.
Barnen har inte heller stört varandra så farligt mycket som jag hade befarat! De flesta gånger någon av dem pipit till på natten så hade de inte väckt den andra. Varken Hubbes hosta eller Lillasyster ledsamhet. De har inte ens väckt varandra på morgonen! Både Hubbe har kunnat sova vidare efter att jag plockat upp Lillasyster som vaknat. Och Lillasyster har inte vaknat då Hubbe kommit tassande till oss på morgonen. Tydligen sover de djupt sen då de väl sover.
Läggningarna har nog varit lite mer utdragna än tidigare. Men det är det enda minuset! Och fördelen är att man i alla fall nu bara behöver springa och vyssja och hyssja i ett rum och inte av och an mellan två som tidigare... Lillasyster har haft lite svårare att komma till ro nu den senaste veckan. Hon somnar oftast inte förrän Hubbe somnat och blivit tyst. Och då har hon vanligen hunnit bli lite övertrött redan och behöver lite kramar och pussar några omgångar innan hon lugnar sej. Det har varit rätt varmt i deras rum nu tack vare sommarvädret så det kan förstås också påverka. Vi lägger dem alltså samtidigt. Cirka klockan åtta är det sängdags. Omrking en halv timme-40 minuter senare så brukar de båda sova.
En annan bonus med det här upplägget är att jag nu helt slutat amma! Vi har inte ammat sedan veckoslutet. Förra veckan ammade vi bara nån kväll och så på morgonnatten. Men då Lillasyster nu sover ända till morgonen så föll också de bort. Ganska skönt faktiskt. Att det gick så här av sej själv. Så nu har jag inte bara mitt sovrum tillbaka utan också hela min kropp. Friheten är underbar!
Här ovan slumrar en liten Hubbe.
Och här en liten Lillasyster, samma rum, olika hörn.
Tack och kalasfunderingar
Jag vill börja med att säga TACK för alla kommentarer och likes på mitt förra inlägg. Jätteroligt att jag tydligen inte är den enda som känner mej lite bortkommen emellanåt. Den här gången lyckades jag då kanske göra något rätt åtminstone. Nu känns det plötsligt nästan svårt att blogga igen. Hur skall jag liksom kunna komma upp till samma nivå igen efter en sån succé?! Men, äsch, kanske det inte behövs. Man kan väl inte skriva sina livs bästa blogginlägg varje gång.
Här hemma håller jag på att förbereda och planera kalas som bäst. På lördag är det Lillasysters första födelsedag, och på söndagen skall vi ha kalas. På nåt sätt känns det som att jag vill satsa minst lika mycket på hennes kalas som på Hubbes ett-års dag. Annars blir det ju orättvist. Men å andra sidan bryr sej Lillasyster själv inte det minsta. Bara hon får smaka på kakan och får ett presentpapper att prassla med så är jag säker på att hon kommer vara den lyckligaste ettåringen i världen. Så det kan nog vara att jag sänker ribban lite grann... Det blir i alla fall bara kaffe och kaka. Orkar inte med salt mat också. Vi blir hela 20 vuxna och 7 barn. Tur väderprognosen ser lovande ut så vi kan nyttja trädgården också.
Så nu skall jag logga ut och återgå till att pyssla cupcakevimplar och en 1:a till kakan. Pompomsen måste jag också ta och hänga upp. Imorgon skall jag börja baka! Fyra olika sorter skall det bli. Om inte orken tar slut vid två eller tre...
Så här blev nya håret förresten. Ljusare, fräschare och några cm kortare. Jag är väldigt nöjd.
Inte lätt att vara rätt
Inte är det lätt att vara rätt. Vare sej som människa eller mamma. Man skall vara smal, men inte för smal. Och oberoende av hur man ser ut så måste man vara nöjd med det. Man skall ha åsikter, men inte säga dem för högt, och inte trampa någon på tårna när man uttrycker sej. Man skall veta vad man vill och vad man vill uppnå i livet. Utan mål inget liv, eller?! Vara positiv, men inte så glad att man då gör någon som är ledsen förnärmad med sin glädje. Man måste jobba hårt för att komma dit man vill, men det är väldigt viktigt att kunna ta det lugnt. Carpe diem och stressa ned. Helst med hot-yoga eller ett maraton. Läsa böcker och tidningar är viktigt. Man måste hänga med. Vet man inte vad Brexit är så är man oallmänbildad.
Nu är det varmt och sommar och då skall man klä sej lättare. Men inte för utmanande, urringat eller kort-kort, då blir det fel. Och barnen får man absolut inte klä i bikini, eller?! Och hur var det nu med solkräm. Var det gifter i dem som ger cancer eller något man inte kan gå ut utan för då får man också cancer. Och hur var det med Crocs? Var de så fula att man inte kan säga högt att man äger ett par? Får barnen ha dem eller var de oergonomiska och förstör fötter för all framtid? Måste det vara ekologist handtvinnat läder från Italien på skorna måntro?
Ekologisk mat skall det i alla fall vara. Om man nu inte odlar eget förstås och köper direkt från korna. Man vill ju tänka på sina barns framtid, och planetens. Vad skall det nu riktigt bli av mina som mest bara ätit burkmat? För att inte tala om socker. Vi har ju till och med gett sockrad yoghurt till Hubbe. Och ibland dricker han trip, eller cocis. Så fel att kanske socialen borde kopplas in, eller?! Själv undviker jag socker, till och med framför mina barn ibland. Antagligen har de redan utvecklat en ätstörning på grund av mej.
Hemmet är också viktigt att det är rätt. Man skall inreda personligt, men det skall helst vara vissa kända designklassiker i mixen. Loppisfynd blandat med Ikea. Eller loppisfyndat Ikea?! Fast enligt Marie Kondo så skall man ju inte ha några saker alls, eller bara dem som ger en äkta lycka. Så bäst att städa bort allt i skåp och förråd och göra sej av med det för säkerhetsskull. Man vill ju vara lycklig och inte behöva städa hela tiden. Fast vad om man blir lycklig av att städa och organisera alla sina miljontals saker?! Blommor på fredagen är obligatoriskt. Helst köpta av din Man förstås.
Det är viktigt att ta sej egentid, för att inte tala om partid. Och träffa vänner är också viktigt! Och så måste man hinna träna, två-tre gånger i veckan är väl det som är lagom. Men man skall inte vara för mycket borta från barnen, det vet väl alla att det är dåligt för anknytningen. Lämnar man ett ammande barn så kanske det aldrig blir sej själv igen. Man skall lyssna på sin kropp, och sitt hjärta, och alla sina väninnor, och mammapappa.com, och svärmor, och Mamma och så blir man helt snurrig på kuppen. Eller skall man bara lyssna på den som ropar högst?! Vad om ens kropp är väldigt tyst?
Man måste också finnas på sociala medier, annars är man stenålders och konstig. Uppdatera lämpligt ofta, men samtidigt vara fri och oberoende. Man skall kunna fotografera, koda, filtrera och redigera. Snapchat, twitter, insta och whatsapp. Min treåring har ett eget apple-id och min inte ens ettåring kan redan svajpa. Men är det nu rätt eller fel? Var det nu så att barn inte får se på tv och skrärmar för då får de fyrkantiga ögon och bli aggressiva? Varför får man inte det själv då månne? Kanske för att man förstås läser romanklassiker istället för att titta på tv och skärmen på kvällen, eller?!
Ja, inte är det lätt att vara rätt. Och vem vill nu vara fel? Fast inte kan man vara som alla andra heller. Eller? Hur skall man riktigt vara, och göra? Och säga och skriva? Hjälp, blev det här nu bara fel?!
När solen skiner
När solen skiner och temperaturen går över 20 grader då kan jag liksom inte sitta inne framför datorn. Jag vill helst bara vara ute och njuuta! Så det har vi gjort mycket det senaste dagarna. Stackars bloggen blir helt lidande. Jag har ju en massa jag vill få bloggat om. Hur det gått med samsovningen för barnen till exempel. Och kalasförberedelser och nostalgi inför Lillasyster födelsedagsveckoslut. Eller om lilla kusin M:s namngivning som vi var på på veckoslutet. Men jag hinner inte med just nu. Mest på grund av solskenet faktiskt. Fast på torsdag skulle det visst bli lite molnigare?! Får väl ta igen allt då...
Idag har jag också fått en massa lyxig egentid, hela tre timmar i frisörsstolen. Och för första gången någonsin är jag nu blekt blondin. Men bara randad. Det blev så bra, naturligt och sommarfräscht. Just som jag önskade. Fick hela hoiton av Maken i morsdagspresent. Väldigt välbehövligt, både för håret och mina mammanerver. Ska se om jag hinner fota imorgon. De hade till och med massagestol när man fick håret tvättat. Hur bra?! Och eftersom jag har ungefär en miljon hårstrån så tar en vanlig färgning och klippning tre timmar... Lyxproblem sannerligen...
Bild before hårfix.