Visa alla inlägg skrivna september 2016
Playdate och biokväll
Bra dag idag! Stor del av dagen spenderade barnen och jag i Muncca med Julia och hennes barn. Det är alltid roligare att vara två vuxna ute i parken, och att inte behöva laga lunch själv är också så skönt mellan varven. Våra barn är dessutom väldigt jämnåriga så de underhåller varandra fint de med. På hemvägen kurvade vi också in till loppiset för att kolla hur det går där. Ännu fanns det en hel del kvar på bord 16, men jag var ändå mycket nöjd med försäljningen hittills. Hoppas det säljer lika bra nu under veckoslutet!
Efter snabbt middagsstopp hemma kom Maken och bytte av mej och jag åkte iväg för att gå på bio med mina syrror. Tror jag var gravid senast jag var på bio så det var ju ens stund sen?! Vi såg Bridget Jones, den var just så bra som jag hade hoppats. Varm, mysig, feelgood, skrattig. Perfekt höstbio med systrarna med andra ord! Den får fyra HHHH av fem möjliga. När har förresten era barn gått på bio första gången?! Är månne Hubbe redan tillräckligt gammal? Han blir alltså fyra i februari. Tror det börjar vara premiärdags snart bara det skulle gå någon bra film.
Tusen tack också för alla era kommentarer på mitt förra inlägg! Så skönt att veta att man inte är ensam. Tydligen är det här inte något väldigt ovanligt med kräsna små. Kämpa alla ni andra där ute. Vi får hoppas att det snart vänder. Det verkar i alla fall som att de flesta som varit krångliga som små blivit helt okej vuxna kräsenheten till trots. Så jag får väl bara lita på det. Och fortsätta servera pasta med ketchup tills dess...
Vi började playdaten i parken. Bra park med både riktiga traktorer och en massa små!
Julia bjöd på sjukt god soppa med citron, morot och blomkål. Tror det var denna?! Mmmm. Skall absolut laga den hemma också!
Och kolla sådana rosor! Hon påstod att de var från Lidl, men jag vet inte om jag tror på det!!
Till kaffet (gjort på egenmalda bönor!) fick vi dessuom chokladdoppade satsumas. Inte så illa playdate minsann!
Att ha ett (mat)kräset barn
Vår son har alltid varit krånglig med maten. Det började liksom redan med smakportionerna när han var 4-5 månader. Jag som var förstagångsmamma var så ivrig på att få börja kocka hemlagade puréer, fixa plockmat och ha mej. Nåh, Hubbe vägrade så gott som allt jag lagade. Det skulle vara butikernas supersläta puréer. Mina hemmixade var för grova. Bitar funkade inte heller förrän vid efter ett år ungefär. Och fortfarande vid snart fyra års ålder gillar han inte när det är något mjukt blandat med bitar, då kan kräkreflexen ge sej till känna.
Då han började äta riktig mat så smakade han nog på det mesta. Men var rätt så selektiv med vad som dög. Vi har alltid varit noggranna med att erbjuda allt och låta honom smaka. Men så småningom har han blivit mer och mer kräsen. På dagis har han så gott som aldrig ätit med god aptit (kan räkna gångerna på ena handen under hans två år långa dagiskarriär!). Till lunch äter han oftast knäckebröd där. Och det är väl bättre än ingenting. Till exepel potatis är totalt omöjligt att få honom att äta i någon annan form är färdiga franskisar.
Den här sommaren känns det som att kräsenheten stigit till ännu högre nivåer. Hubbe vägrar smaka på allt nytt, allt som han inte är 150% säker på att han tycker om. Det har ingen skillnad vad man gör. Fast man lockar, hotar, ignorerar, mutar eller försöker få det till en lek. Han är så envis! Maträtterna han äter här hemma är nu nere i kanske 5-7 stycken olika. Mest är det pasta, ris eller bröd som duger. Men också en del grönsaker som tur! Kött eller fisk är svårt. Färdigmat är allt som oftast mer pop än det hemlagade av någon konstig anledning. Själv tycker jag att hemlagat alltid är godare!
Det här är så tungt! Det går väl också mot ens modersinstinkter när ens barn äter dåligt. Man vill ju se till att barnen får i sej allt nödvändigt. Vår taktik är dock, så långt det bara går, att servera mat som han tycker om. Att försöka få hela måltiden till något positivt. Att erbjuda nya rätter, såser etc. Men inte tvinga. Att försöka att inte göra någon grej av det hela. Men det är nog lättare sagt än gjort måste jag erkänna. Men vi förösker! Och den mat han gillar äter han duktigt. Idag blev det till exempel tre portioner makaroni med ketchup och lite grynost och avokad vid sidan om. Igår däremot vägrade han ens smaka på skinkpannkakan jag hade gjort (fastän han ätit och gillar det förut!).
Ja försöker tänka på att det nog går om i sinom tid. Att han nog börjar smaka på mera rätter och gilla mer mat allt eftersom. Men det är ju inte så kul när det här har varit vår vardag i flera år. Och det inte ännu heller blivit bättre alls, snarare tvärtom. Vardagsmatlagningen är dessutom inte någon fröjd redan i sig, lägg på extremt matkrångel så kan jag tala om att det bli ännu lite mindre inspirerande!
Som tur verkar inte Lillasyster alls vara likadan. Hon äter det mesta med god aptit och har aldrig varit lika selektiv som Hubbe var i samma ålder. Jag hoppas innerligt att det håller i sej. För det tröstar lite grann. Att veta att man nog inte har gjort något fel. Att det inte är mitt fel att han äter dåligt. Förra veckoslutet då vi var bjudna på middag till vänner hade jag till exempel med mej några spenatplättar till Hubbe, för jag visste att han inte kommer äta fisksoppan vi skulle få. Det känns ju så där lagom roligt. Men bättre att han äter nåt och att det inte blir någon scen tänker jag.
Finns det någon bloggläsare som kanske har lika krångliga barn som mitt? Som typ bara äter spenatplättar och makaroner med ketchup.... Hur och när har det gått om? Några tips?!
Dagens middag sjönk ner bra. Men det är för att jag vet att han gillar pasta med ketchup.....
Och ja, vi ger multivitamintabletter varje dag!
Hatlistan
Hittade en lista på Ellens blogg som jag tyckte var lite kul. Här kommer hatlistan enligt mej:
Min äckligaste mat
Leverlåda. Alltså fy. Det smakar lever, alltså vidrigt, och så är det ännu fullt med uppsvullna varma russin. Blä.
Fika jag tackar nej till.
Jag borde tacka nej till all fika eftersom jag verkligen inte vill äta socker just nu. Men jag är för väluppfostrad(!?) för att tacka nej när någon bjuder mej...
Hatväder.
Vågrät slask. Det är det värsta vädret som finns. Tror det slaskar vågrätt i Helvetet faktiskt, där är nog inte alls varmt som folk tror.
TV-program jag aldrig skulle titta på.
Salkkarit. Jag får nippor ren av tunnaren.
Då tappar jag humöret helt och hållet.
När Hubbe är dum mot Lillasyster. Jag blir så arg på honom. Jätte pedagogsikt. Verkligen! Men det är väl någon sorts beskyddarinstinkt plus att jag blir besviken på Hubbe samtidigt?! Som tur händer det inte så ofta. Och jag jobbar på att behålla fattningen.
Sämsta musiken.
Jag gillar inte HIM. Punk är inte heller riktigt min kopp te. Eller hårdrock. Jag gillar mest pop, jazz och mjuka glada toner. Och i hemlighet så längtar jag redan lite till man får börja lyssna på julmusik....
Värsta tiden på dygnet.
Natten. Så hemskt att måsta vaka med ledsna barn som inte går att trösta tex. Nej om natten vill jag bara sova. Där mellan 3-5 är det allra värst.
Mitt sämsta humör.
När jag är stressad blir jag hemsk. Hemsk! Och om jag sovit dåligt en längre tid eller inte fått tillräckligt med egentid så kan det också påverka humöret en del. Men för det mesta är jag faktiskt på bra humör. Och om jag är sur så brukar jag i alla fall inte vara det länge.
Sämsta grejen jag äger.
Det måste ju vara nåt som inte fungerar?! Fast jag kommer nog inte på nåt nu?! Jag har väl varit så bra på att rensa på sistone att jag inte har några grejer som inte skulle funka eller som skulle vara dåliga.
Värsta personlighetsdragen.
Folk som inte lyssnar, det är väldigt irriterande att prata med någon som man märker inte är där mentalt. Känns också lite kränkande. Som att det man säger inte är värt nåt.
Lättar upp inlägget med en liten ettårings leende.
Loppisbord på Nella&Nuttu
Pust! Idag har jag rensat i barnkläderna minsann. Ikväll började nämligen mitt Nella&Nuttu loppisbord för en vecka framåt. Så jag har gått igenom så gott som allt som blivit för smått här hemma. Allt från bebiskläder till Hubbes försmå dagiskläder. Och nog blev bordet fullt alltid. Allt rymdes inte ens, så jag måste nog gå och fylla på under veckan.
Det är så typiskt mej att hålla på att stressa sista dagen. Jag bokade alltså bordet i slutet på augusti för att jag skulle ha gott om tid att gå igenom allt och prissätta i lugn och ro. Jag vet ju att sånt här alltid tar mycket längre tid än vad man tror. Och ändå lämnar jag det till sista dagen, igen. Nå, jag fick det gjort i tid. Men något annat har jag inte gjort idag. Och Lillasyster har nog inte tyckt att Mamma varit något vidare sällskap idag heller...
Om ni vill fynda barnkläder (pojkkläder stl. 50-86 och flickkläder 50-68), så skall ni kolla in bord nr: 16 på Nella&Nuttu i Olars. Allt i gott skick och till låga priser! Mycket Mayoral, Name it, Baby Benetton, Pop och Lindex bland annat.
Det blev totalt två och en halv ikeakass med barnkläder som jag förde dit.
Dagens projekt! Pust...
De senaste fyra dagarna
Det går nästan lite för hårt nu. Hemmet förfaller och denna blogg likaså. Vi är ju aldrig hemma känns det som. De senaste fyra dagarna har vi hunnit med tre olika playdates, en middag hos vänner, ett 4-års kalas och en höstmarknad i Ingå. Allt roligt förstås. Men nästan så att det blivit lite för mycket av det goda. Nu behöver jag lite nollning av hjärnan och tid för att tvätta kläder här hemma. Så det skall jag göra imorgon.
Lillasyster på matmarknad i söndags. Det fanns en massa spännande djur att titta på. Bland annat några alpackor!
De tre finaste i hela världen!
Bra flow
Jag har så bra flow idag. Kanske är det tack vare alla tacksamhetstankarna jag tänkte igår?! Inte nog att det är fredag, vilket redan i sej gör en glad, så har förmiddagen gått så bra. Barnen sov ända till halv åtta, nästan en timme längre än vanligt. Maken hade inte bråttom till jobbet så vi hann till och med kramas lite på morgonen. Barnen har lekt fint utan att bråka. Till frukost fixade jag smoothiebowl, inte varje morgon man orkar det. Sedan jumppade jag lite youtube jumppa framför tv:n. Blev denna kettlebell-jumppa, kändes effektivt åtminstone!
Sen fick barnen bada medan jag duschade. Vi har skaffat ett till badkar så att de nu har varsitt. Något vi borde ha gjort redan för ett halvtår sedan... Sån succé. Jag han tvätta håret, sätta inpackning, smörja hela mej efteråt, värsta spaförmiddagen. Och sedan måste jag ännu tvinga upp dem från badet efter det. Sen stekte jag ännu spenatplättar till lunch, från scratch. Då känner jag mej alltid som en lite bättre Mamma än då jag serverar butiksvarianten. Barnen åt massor. Nu är det siesta och jag dricker kaffe och bloggar. Så smånigom skall vi packa in oss i bilen och köra mot Sibbo för middag hos Marika. Vi har inte varit där sen februari typ, så det skall bli extra kiva. Vilken fredag alltså.
Fredagsfrukost för succédag!
Lattemammalivet
Det gick bra på stan idag. Lillasyster var snäll och mitt illamående gick över. Och jag fick en massa energi av mitt lunchsällskap. Efter lunchen gick jag på stan en stund så att Lillasyster skulle somna. Sen satte jag mej på en bänk med en take-away-latte och bara njöt en stund. Tänkte tacksamhetstankar över hur härligt mitt liv verkligen är. Hur fina mina barn är. Hur nöjd jag är med allt. Jag njuter verkligen av att få vara hemma. Att kunna ta en kaffe och bara sitta en stund. När fröken vaknade körde vi efter Hubbe från dagis och jag måste sitta i tio minuter på soffan när vi kom hem och bara krama dem, mina finaste sötnosar!
Jag ser kanske lite sammanbiten ut men jag är jättenöjd, med allt. Eller lite sur över att jag inte lyckades sätta min pokemon i gymmet här bredvid var jag ju faktiskt!
Lillasyster sov bredvid i vagnen.
Ah, lattemammalivet, så skönt just nu.
Konstig känsla
Blä. Jag mår lite konstigt. Lite så där svagt illa. Får faktiskt helt flashbacks till hösten 2014 då jag mådde så här hela tiden på grund av Lillasyster i magen. Men nej, jag är inte gravid, det vet jag med 150% säkerhet. Men illa mår jag. Det började igår med en begynnande migränanfall som jag fick bortmotat med hjälp av burana och panadol. Men fastän huvudvärken försvann så hänger liksom de andra migränsymptomen kvar. Konstigt. Hoppas det nu bara inte är någon bobba som håller på att få fäste utan bara migränen som spökar. Kanske det hjälper med en kopp kaffe?
Annars håller jag på att packa ner 350 muron och russin i väskan. Vi skall strax åka in till stan för att gå på lunchdate. Alltid lika spännande att ha Lillasyster med på sånt. Månne hon idag tycker det är kul att sitta en timme på café... Hoppas! Mat brukar vara det bästa sättet att hålla henne nöjd. Smoothie, muron, majskrokar, russin och så vidare. Troligtvis kommer hon bli trött nånstans mitt i också. Men kanske jag har turen på min sida idag och hon skulle somna där i vagnen under lunchen!? Man kan ju alltid hoppas...
Tack förresten för alla gillahjärtan och kommentarer på mitt förra inlägg :) Det är ju skönt att veta att jag inte var heelt fel ute i alla fall. Och roligt också att läsa er syn på Hforsregionsbor!
Här sitter jag och plitar ner några rader till er innan vi ska iväg.
Österbotten enligt mej
Jag har nu bloggat på Sevendays i ett drygt halvt år. Det känns roligt att vara en del av en österbottnisk sida eftersom jag är ganska så lite österbottning. Eller min Faffa är uppvuxen i Vasa, så tekniskt är jag väl en fjärdeldel pampes, men det är väl det. Själv har jag varit i Österbotten hela tre gånger. En gång på scoutläger i Munsala, en gång på Pampas nationaldag och så på en scoutledargrundkurs. Så för mej är Österbotten väldigt exotiskt. Sådär som med allt som man inte upplevt så många gånger. Tack vare att Österbotten nu på de senaste åren tagit finlandsvenska bloggosfären med storm (annat var det 2010 när jag började så var ju alla bloggevenmang och nästan alla bloggare från Hfors!) så har jag lärt mej en massa om Österbotten.
Det här är vad jag kommit fram till:
-
I Österbotten får alla barn och gifter sig tidigt! Jag som tyckte jag var ung när jag var "bara" 27 när Hubbe föddes skulle ses som värsta veteranen på BB i Kokkola. Och medelåldern på när man gifter sej är väl kanske 20?! Här nere i Södern så gifter sej typ ingen förrän man är närmare 30. Man måste ju hinna leva livet och vara säker på sin sak först. Fast å andra sidan tror jag det är fler som skiljer sej i Hforsregionen än i Öbotten så det kanske inte är den bästa sättet.
-
I Österbotten bor alla i eget hus. För uppe i norr kostar husen lika mycket som en etta i Vanda. Det är så orättvist. Funderar på allvar på att flytta upp bara för att få bo i en egen villa. Eller villa heter det ju inte för villa är ju sommarstugan! Det har jag också lärt mej. I Hforsregionen säger man att man far till landet. Men det förstår jag ju att man inte kan säga om man redan bor på landet... Men jag förstår inte riktigt varför så många bygger eget i Österbotten?! För att bygga kostar ju lika mycket som här nere väl?! Fast tomten får man väl gratis av kommunen. Och så får man ju välja exakt allt på huset själv, så kanske det är värt det.
-
I Österbotten älskar man Sverige och kan inte tala finska så bra. Man shoppar också ofta i Umeå, vilket jag inte riktigt fattar. Är inte Umeå typ en lika stor stad som Ekenäs?! Det finns ju nätshopping om inte utbudet runt Vasa torg lockar. I mitt tycke verkar det ju finnas hur mycket underbar butiker i Österbotten som helst. Malenami shoppar ju bara i härliga små boutiquer i Kokkola som har hur mycket pärlor som helst. Sånt finns ju inte ens här i Hforsregionen. Eller så har jag bara missat alla pärlor här?!
-
I Österbotten vaccinerar man inte sina barn. Man tror inte på att det funkar. Istället använder man kolliderat silver och hoppas på det bästa. Lite konstigt tycker jag som knappt känner någon som inte skulle vaccinera. Nu är jag inte själv någon expert när det kommer till vacciner, så därför litar jag på vad läkarna säger. Och hittlls har det varit rätt för oss.
-
I Österbotten talar man dialekt. Jag älskar dialekt! Men är själv urusel på att både veta varifrån dialekten kommer och att prata dialekt. Eller kanske jag talar grani-dialekt förresten?! Men det är inte alls lika ljuvligt som österbottniska dialekter. Men kanske ändå tur att inte de österbottniska bloggarna skriver på dialekt för det kan nog hända att jag inte helt skulle hänga med då...
-
I Österbotten är man religiös. Eller inte alla då. De som inte är det är också himla noga med att de inte är troende. Annars går man i söndagskyrka och åker på bönemöten och sånt. Av mina vänner hör ca 70% nog till kyrkan. Men jag vet ingen som går i kyrkan annars än på bröllop, begravning, Lyrans julkonsert och eventuellt på julafton. Så här finns nog en lite skillnad mot Öbotten känner jag. Eller?!
Ja det var kanske det som jag känner till om Österbotten det. Och obs, läs nu ovanstående med lite ironi och en nypa salt, tack. Och vem vet, kanske det blir mer Österbotten excursioner tack vare bloggen inom en relativt snar framtid... Det skulle väl vara exotiskt minsann!
Så er tur nu! Vad vet ni Österbotten bor om Helsingforsregionen?! Eller tror er veta så där som jag då....
Blivande Österbotten specialist-Stigzelius tack vare ivrigt studerande av bloggar och Sevendays!
Hej och hå
Vips så var det redan tisdag kväll och jag öppnar datorn för första gången på två dagar. Vi har fullt upp med trevligt besök. Igår hade vi Malin med sina två barn här. Full rulle med de fyra "aporna" minsann. Fast när de yngsta sov så spelade vi med de äldre. Så roligt att de nu blivit så pass stora att det går. Vi har flera roliga spel för mindre barn, memory, godisspelet, fruktträdsspelet och lotto.
Idag har vi också hagt gäster. Minsta kusin A med sin mamma. Han har redan hunnit bli två månader och är redan en liten charmör. Så söt. Lillasyster är väldigt intresserad av babysar, hon skall hela tiden paja och titta. Tur hon har en docka också som hon får peta i ögonen på riktigt och man inte behöver vara försiktig med hela tiden...
Nu känner jag mej nog lite slut. Har ont i alla mina muskler efter gårdagens jumppa också. Den var lite extra tung igår känns det som. Men bra att det känns förstås så man vet att det har haft någon effekt. Nu blir det soffan och PH. Wihuu!
Fyra små apor hoppade i soffan...