Visa alla inlägg skrivna november 2016
Minus 5 kilo på 100 dagar?!
Jag är för tillfället inte nöjd med min vikt. Jag har egentligen inte varit det sedan barnen kom. Men emellan graviditeterna hade jag inte riktigt motivation att göra något åt det, då jag visste att jag förhoppningsvis snart är gravid igen. Och nu efteråt, ja det har liksom inte bara blivit av på allvar. Jag är tyvärr inte en person som kan äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Jag går typ upp ett kilo bara av att titta på en bit choko. Varje måndag bestämmer jag mej för att det här skall vara veckan som mitt hälsosamma liv börjar, men senast på tisdag faller jag i någon fälla. Oftast är det pasta-fällan. Min kropp tycker inte om snabba kolhydrater. Eller den kanske tycker om dem, men jag går upp i vikt av dem. Och det känns så jobbigt att laga något annat till mej när barnen helst äter pasta (strimlad kål funkar liksom inte hos dem... tyvärr!). Så jag skyller väl på det?! Jag hade en bättre period där i slutet på våren då vi slutade amma och jag tappade ett kilo eller två. Men nåt kom tillbaks på sommaren och resten sitter som berget.
Men nu har jag en ny morot! Vår Thailand-resa i mars. Bikini i tre veckor. Då skulle det vara trevligt att inte gå omkring att känna sej obekväm hela tiden. Och just nu är sannerligen inga graviditeter inplanerade, så jag kan inte skylla på det heller. Nej nu skall det gå. Jag väger ungefär fem kilo mer nu än vad jag vägde då jag blev gravid med Hubbe. De skulle jag väldigt gärna bli av med nu innan vi reser. Lite dålig tajmning också med tanke på julens alla frestelser! Och mörka kalla vintern... Man vill ju kanske inte helt bege sej ut i löpspåret när det är minus tjugo, eller slaskar, eller är mörkt som i jag vet inte vad. Men men, inga ursäkter. Det måste väl gå ändå!? För gym, pt eller dyra dieter har jag inte råd eller tid till. Så det måste gå i vardagen.
Och jag vet att det inte precis är dagens melodi att banta. Man skall ju älska sin kropp som den är och bla bla. Det är samhällets fel att jag vill vara smal. Och genom att nu skriva att jag vill gå ner i vikt för att känna mej mer bekväm så rättfärdigar jag väl hela smalhetsidealet. Men må så vara då. Och eftersom jag varit mindre så vet jag att jag mår bättre då. Känner mej finare. Mer som jag vill vara. Som jag ser ut på insidan. I mitt tycker är det nu bara snyggare att vara lite tunnare. Och visst är jag lycklig som jag är nu. Och min Man tycker jag är hur fin som helst. Det är bara i mitt huvud som det inte matchar. Och det är nu inte heller så att jag är så himla överviktig. Utan bara lite obekväm med några kilon för mycket.
103 dagar har jag på mig. Det borde gå. Min plan är att undvika kolhydrater så mycket som det bara går. På julen tänker jag nog äta lite gott. Men inte annars. Tre gånger i veckan skall jag röra på mej. Minst! Det är bara en gång kvar av min arbisjumppa. Sen får det väl bli mest youtube-jumppa och springturer. Skall försöka boka in några springdejter. Så det säkert blir av! Det skall gå. Skall försöka uppdatera mina framsteg här på bloggen också så att det motiverar mej ytterligare. Gör så jag inte fuskar och faller för frestelser lika lätt. Heja mej!
På söndag sprang jag 4,5 km på 30 minuter. Inte så snabbt och inte så långt. Men vad min kondis och kropp orkar med just nu. På våren räknar jag med att orka 10 km igen! Kanske också längre?!
Veckoslutet
Jag vet inte om det berodde på min sköna fredagskväll, eller vad det var, men det här veckoslutet blev det bästa på länge. Vi har inte gjort något speciellt, men bara haft så bra familjeharmoni. Ni vet inga trotsutbrott eller irriterade typer här hemma. Bara glada miner och passligt med program, aktivitet och slappande. Pepparkaksbak,fonudekväll, långpromenad och parklek, födelsedagskalas hos min syster, sovmorgon, veckoslutsfrukost, garderobsrens, springtur och lite städande bland annat (och det var inte ens jag som städade!). Väldigt bra veckoslutsblandning. Och så har vi bokat Thailandresan! 105 dagar kvar. Wihuu wihuu! Det här kommer få mej igenom vintern.
Lite mobilpics från vårt sköna veckoslut:
På lördagförmiddagen sken solen!! Så vi gick ut på promenad. Och hittade en park vi inte lekt i förut.
När vi kom hem bakade vi pepparkakor. Hubbe var så duktig! Lillasyster bara åt deg...
Till kvällen blev det fondue. Självklart missade jag att fota innan... Men men. Fondue är den perfekta vintermaten. Och till lyxlördagsmiddag måste man tydligen ha vin och cocis...
Myselimyys! Älskar kivi-lyktorna. Jag har säkert sju olika färgen, just nu får den här mixen vara framme.
Efter att Thailand var bokat fick jag lite bikini-panik och begav mej ut på springtur. Väldigt skönt, efteråt i alla fall...
Allt blir vad man gör det till
Vi har haft en lite tråkig dag idag. Inte en särskilt dålig dag egentligen. Utan mera bara lite mosigt liksom. Inget speciellt program, mest inomhus. Jag har somnat lite för sent de två senaste kvällarna och det kändes i huvudet idag. En del ärenden har vi ändå fått skött, bibban, butiken, upphämtning av ett fb-fynd och så har vi fixat pepparkaksdegen för morgondagens bak. Men när Maken ringde och sa att han blivit tillfrågad att gå på afterwork så kände jag först att nej. Jag hade ju sett fram emot att han skulle komma hem och ta över och jag själv skulle parkera mig i soffan med ett glas vin och stickorna. Å andra sidan är jag inte den som säger nej heller. Han lät så glad och det är sannerligen inte varje fredag han brukar gå på aw. Dessutom vill jag ju att han glatt säger ja när jag meddelar att jag skall gå ut på stan med mina vänner också nästa gång...
Så jag ändrade mina tankar. Struntade i att jag måste köra hela kvällslasset själv, fastän jag inte kände mej som den energiskaste personen på jorden. Smög upp och satt på bastun och då Buu-klubben tog slut frågade jag om någon vill gå och bada. Så glada ivriga sötnosar som rusade mot trappan. Själv badade jag bastu, lade ansiktsmask, fixade fotbad och smörjde mej noga efteråt. Allt medan barnen badade hur nöjda som helst. Så skön fredagskväll. Efter kvällsmaten så läste vi en av de nylånade bibbaböckerna och filurerna somnade snällt. Jag har nu städat undan alla leksaker och tagit mej det där vinglaset jag drömde om. Så, summa summarum. Allt blir vad man gör det till. Det här blev en superskön härlig fredagkväll! Nu skall jag sätta mej på soffan, dricka mitt glas vin och titta på nyaste avsnittet av Divorce på HBO.
Nu kunde jag inte hålla mej längre. Stjärnorna fick åka upp. Kallar dem vinterpynt så då är det mer än okej!
Ah fredagskänslan är bästa känslan. Också fastän man är "ensam" hemma och inte ens varit på "jobb" idag.
Mysbelys och fredagsmys.
Working-Mama
Ja så var det klart då. Att jag återvänder till jobbet i januari vill säga. Det var det som varit min plan hela tiden, men länge såg det ut som att vi inte skulle få dagisplats på samma dagis som Hubbe. Och då hade jag tänkt stanna hemma ännu under våren. Men nu fick vi mirakulöst en plats på grund av att ett av barnen flyttar och hen i sin tur mirakulöst fick plats på ett annat fullt dagis. Jag som just hade börjat vänja mej vid tanken på att sen också stanna hemma måste ändra om igen!
Igår var jag på jobbet för att tala om allt. Det kändes mestadels bra. Men jag har nog lite mixed feelings ännu. För att jobba och fixa vardagsrumban blir betydligt mer pussel än vad det är nu. Fast åh så skönt det skall bli att få ha vuxna diskussioner och gå på toan i fred. Redan att få åka buss ensam varje dag kommer ju kännas lyxigt, haha.
Lillasyster är också så redo för dagis. Hon är nästan lika social som sin bror. Och det faktum att han kommer att finnas i rummet bredvid tror jag också kommer vara en så stor hjälp och trygghet för henne. Hon är ju redan nu på dagis flera gånger i veckan då vi för och hämtar Hubbe så hon är redan bekant med stället. Så här känns allt bara bra.
Jag kommer också bara jobba 60% nu på våren. Tre dagar på jobb och två dagar hemma med barnen. Det bästa av två världar?! Det känns också som en bra mjukstart på allt. Men månne inte allt kommer rulla på bra redan efter de första veckorna. Jag har ju trivats fantastiskt bra hemma. Och jag är så tacksam över att jag kunnat stanna hemma ett och ett halvt år med bägge barnen. Men också allt roligt har ett slut. Och vem vet, kanske det inte är sista gången jag är mammaledig ändå?!
Snart kommer jag intelängre spendera varje dag med denna lilla fröken. Det känns både ledsamt, lite skönt och vemodigt. Allt på samma gång.
Sista dagen med snö?!
Promenaden hem från dagis slutade i pulkabacken. Hubbe åkte som en riktig fartdåre, jag blev faktiskt nästan skraj. Full fart med stigan och sedan bromsade han så häftigt nere i backen så hela stian sladdar på snedden. Skulle inte våga åka så själv ens, han har då inte ärvt mina feghetsnerver åtminstone. Huh! Som tur åker han nog bra även om det ser häftigt ut, och han har åkt i backen säkert redan tio gånger redan i år. Lillasyster och jag åkte lite försiktigare. Men det verkade passa också henne bra. Efter att vi (eller mer jag) fått nog av farten i backen gick vi till bakgården och byggde en snölykta. Sånt vintersyssel tycker jag faktiskt är nästan roligt. Men kanske det bara är för att jag vet att snön snart är ett minne blott....
Pulkatåg på väg till backen! Hubbe körde "loket".
Nu lyser lyktan så fint ute på bakgården.
Fotoshoot
Idag försökte jag mej på att få till ett julkort av barnen. 132 bilder knäppte jag. 15 har jag nu redigerat lite grann eftersom det inte var total katastrof. De flesta var ingenting att ha. Jag mutade med russinpluppar (ni vet sådana där små bitar av torkade frukter, "bara bara" heter det typ!?) och klickade för allt jag var värd så fort de tittade åt mitt håll. Och ändå blev det mest bara sus och bus. Samma sak varje år. Helt omöjligt att få dem båda att bli lyckade på en och samma bild. Alltså att vara barnfotgraf måste vara världens svåraste jobb!?
Rullati rullati rulla ti rulla....
Titta vad jag kan med benet Mamma!
Tror det här får bli årets version, hahaha! Representerar ju i alla fall verkligheten!
Till slut ställde de sej upp och hoppade i sängen. Älskade busungar <3
DIY: Sy ett par barnleggings
För några veckor sedan sydde jag mitt första par leggings åt Lillasyster. Det var verkligen inte svårt och resultatet blev riktigt bra. Om man inte vill köpa dyra jerseytyg så kan man bra ta en gammal större t-skjorta och sy av den. Jag råkade ha rosa stretchigt tyg hemma som jag använde. Så här gör du om du också vill pröva.
Vik ett par leggings som är lämplig storlek dubbelt och rita av på ett bakplåtspapper. Klipp ut din modell. Jag gjorde mina några centmeter längre än de färdiga leggingsen så de skulle bli en storlek större.
Vik ditt tyg dubbelt och lägg den mönstret med långsidan vid den vikta kanten. Rita av och klipp. Vik åt andra hållet och rita en motsvarande och klipp, så att du få två ben.
Sy först en söm längs båda benens inre kant. Nåla sedan fast de två benen i varandra i grenen och sy runt.
Vik upp bunten och ner nån cm i midjan och sy. Snyggast blir det med tvillingnål, men en sådan har jag inte ännu. Trä in ett gummiband i midjan enligt barnets magmodell och fäst med några stygn. Klart!
Om det blir tyg över kan man göra ett enkelt hårband enligt modell ovan. Lämna en liten bit öppet i sömmen så du får vikt hårbandet in och ut. Sy fast efter det.
Det svåraste i hela processen var att fotografera den lilla modellen i sin nya outfit. Full fart minsann.
Mina leggings blev lite långa så jag vek upp dem några varv, men bara bra så så kan hon ha dem längre. Nu vill jag bara sy fler!
DIY: Farsdagspresenter av krympplast
Pappa, Svärfar eller Maken, om ni läser detta innan söndagkväll så stäng ögonen NU....
Hubbe och jag fixade farsdagpresenter till alla fina Pappor i vår familj. Jag älskar ju att pyssla och vill gärna föra över det till barnen också. Och ger man en present vill man gärna att det är något man kan använda. Det är ändå inte allt som en snart fyra åring klarar av. Men att rita gillar han! Så när jag såg idéen om nyckelringar i krympplast på instagram så visste jag att det är något vi måste fixa till farsdag i år. Krymplasten köpte jag på Suomalainen Kirjakauppa och nyckelringarna i någon pysselbutik i centrum.
Jag missade först att man måste ha permanent tusch för att det skall hålla. Så efter ett försök bytte vi till en svart sådan. Bitarna krymper med till cirka en tredjedel av sin ursprungliga storlek så jag delade A4:orna i fyra delar. Då Hubbe ritat klart klippte jag ut hans konstverk och gjorde hål med en hålstans. Sedan var det bara att sätt plåten med de färdiga plastbitarna i ugnen på 160 grader i några minuter. Det var riktigt underhållande att titta på dem då de först krullade till sej, krympte och retade ut sej igen. Både Hubbe och jag blev riktigt nöjda med presenterna. Få se om mottagarna också blir det imoron.
Vi började först med vanlig tusch, men det bara lossnade så sedan tog vi till permanent tusch och det funkade bättre!
Innan ugnen. Hubbe ritade regnoväder, båtar och självporträtt. Jag testlagade också några bitar i ren nyfikenhet. Hade aldrig testat krympplast innan!
Efter typ 4 minuter i ugnen så det ut så här.
Färdiga nyckelringar. Nu ligger tre av dem i paket och väntar på att få ges till Morfar, Farfar och Pappa imorgon. Molnet tänker jag sätta fast i min egen hemnyckel.
Vardagssvammel
Dagarna går, snön bara snöar och i länder långt bort blir en maktgalen rasist president. Man blir lite trött och matt av det hela känner jag. Så jag försöker fokusera på annat. Som pokemonjakt, julklappspyssel, paradise hotel och youtube jumppa istället. Det har vi sysslat med idag nämligen. Lillasyster var inte helt glad när jag jumppade så hon fick titta på lite babblarna under tiden. Ibland bara måste jag ta till telefonen, men som tur inte så ofta. I badet då jag duschade efterpå var hon destu nöjdare. Nu när hon sov så passade jag på att titta fast de ph-avsnitt jag missat och påbörja lite pyssel som skall bli till juklappar om allt vill sej väl. Så skönt att bara sitta och slappa lite mitt på dagen. Medan jag ännu kan.
Däremellan funderar jag på framtiden. Inte så där framtiden för hela världen utan mer vår lilla värld inom familjen. På att gå tillbaks på jobb eller inte, när och hur. På dagisplatser och antal dagar. På vad jag vill och vad vi har råd med. Jag trodde redan det var klart men nu är allt öppet igen. Och snart måste jag bestämma mej. Jag tycker inte om att inte veta. Att inte ha bestämt sej. Allt har ju sina sidor. Men just nu känner jag bara att jag vill ha ett beslut så jag kan börja fokusera på det. Ovisshet är inte för mej.
Det blev pulka till dagis idag igen. Satte i en fårfäll så det skulle bli lite mjukare och varmare. Och när Lillasyster sitter så här åt fel håll ryms de bättre.
Jag fick en jacka av Svärmor igår som hon köpt men som inte passade henne. Helt perfekt för nu behöver jag inte frysa i vinterkylan. Känns lite mer okej att gå ut då.
Och titta vad vi mötte på hemvägen?! Tre bambin! (den tredje hade här redan sprungit in i skogen)
Jul hos oss ifjol
Eftersom jag har sån lust att julpynta redan nu, försöker jag på alla sätt stilla mitt pyntbegär. Det känns ändå lite tidigt. Ett av sätten att hitta på annat än att dra fram lådan med pynt, är att kolla på bilder från hur det såg ut i jul casa Stigzelius förra året. Och jag tror nog det kommer bli ganska samma stil i år också. På Pinterest blir jag ibland inspirerad och tänker att det här året skall jag bara ha vitt, guld och grönt. Men sen inser jag att det är ju de röda som skapar stämning. Jag vill ha julmys deluxe! Inte bara perfekat stylade pinterest julhem. Så det blir nog rött och glitter och julljus och lucia och all in i år igen. Hemtrevligt och stämningsfullt. Inte perfekt. Men perfekt för mej.
Ljusgirlander är ju inte sååå juligt. Det är mer som vinterpynt i mörkret. Så de får nog snart komma fram...
Jag vill nog ha julgran i år igen, det ger sån stämning. De senaste åren har vi haft ädelgran. Mycket bättre (och vackrare) då de inte barrar så mycket.
Så här mysigt var det när vi klädde granen förra året. Så liten Lillasyster var!