headersevendayssvartvitrosa2

Visa alla inlägg skrivna mars 2017

Sockerfritt barn, inte så bara bara

Skrivet av Hanna Stigzelius 03.03.2017 | 5 kommentar(er)

Efter att jag bloggat mitt barn och mat inlägg igår så klickade jag in mej på facebook-gruppen finlandsvenska bloggare, där jag stötte på Evas inlägg i debatten barn och socker. Hennes inlägg fick igen sitt ursprung i den här artikeln hos aftonbladet om hur det att man kan ge socker till sitt barn nästintill kan jämföras med barnmisshandel... Jo tack bara. 

Jag vill också vara en mamma med nollsockerlinje. Jag trodde också att jag skulle vara det. Till det att Hubbe var 1,5 år åt han inte sötsaker. Men eftersom han är så selektiv med vad han äter över huvudtaget så är det bara så otroligt härligt när han alls äter någonting. Om det nu innehåller lite socker så orkar jag liksom inte bry mej. En vanlig vecka bråkar vi över mat säkert 10 gånger. Minst. Ibland är det tio gånger på en dag. Då är det liksom bara en vinst att inte behöva bråka. Att alla är på gott humör och äter utan krångel. 

Som med det mesta när det kommer till föräldraskap så tror jag den gyllene medelvägen. Det finns inte något facit, inte något svartvitt rätt och fel. Det som fungerar hos någon fungerar inte alls hos någon annan. Och det viktigaste är att alla försöker förstå det och inte är så hårda mot varandra. Om min son bara äter kaka på kalaset men vägrar den salta maten så kanske det är en vinst för mej, förra gången kanske han till och med vägrade sitta till bords?! 

Det finns en miljon pekpinnar och tips hur man skall göra för att vara en bra förälder. Jag tycker att man skall lyssna lite mer på sej själv och lite mindre på alla andra. Det vita giftet är kanske inte helt svartvitt... Och klart att jag hellre skulle se att mina barn äter broccoli och rawfood istället för Frozen-yoghurt, ketchup och muminkex. Men nu är det nu inte så. Och just nu mår vi alla bäst av att alla äter de som de gillar. Mindre stress för alla inblandade. Alla sätt är rätt! Bara det känns bra. 

mat1På kalas hos oss försöker vi oss på den gyllene medelvägen. Barnen får nog socker och godis. Inte varje dage men lite nu och då. Och jag älskar dem nog mer än allt annat!

 


Liten i maten

Skrivet av Hanna Stigzelius 02.03.2017 | 2 kommentar(er)

Kategorier:

Jag snubblade över det här blogginlägget via mitt facebook-flöde nu i veckan. Och kände en strimma av hopp! För vi har ju också ett barn som inte är så glad i mat. Och det är så tungt emellanåt. I synnerhet då man är annanstans än hemma. Då äts det nästan inte alls. Inte är det heller så roligt då man på restaurang beställer en portion pasta bolognese utan bolognese och får en konstig blick tillbaka. Det värsta är att inget hjälper. Inte hot, inte mutor, inte lovvord om efterrätter, inte belöningsstjärnor, inte heller att bara låta det vara (fast kanske jag inte ha lyckats tillräckligt bra med den sista för att det skall hinna ha effekt..). Men månne inte tiden är det bästa. Att bara låta den gå. För växtkurvorna ser bra ut som tur. Kanske det bara är som Project Mama-Katja skriver, att vissa bara har mindre aptit än andra. Att en del barn bara inte är intresserade av mat eller smaker. 

I samma blogg hittade jag också det här inlägget i samma ämne. Också här är igenkänningen skyhög. För det andra barnet äter nog. Och hos oss funkar det inte heller alls med mellanmål för krånglaren! För då kan man vara säker på att det inte äts alls till middagen... Obereonde vad det är som står på bordet. Få se nu hur det skall gå på resan. Tre veckor med "främmande" smaker och inte en eines-spenatplätt så långt ögat kan nå. I värsta fall äts det väl bara croissanter, franskisar och glass i tre veckor... I bästa fall kommer vi hem med några fler rätter som kan sättas till vardagsmenyn. Jag hoppas såå på det senare. Kanske miljöombyte är vad som behövs!? Fast lite känner jag på mej att inte heller det kommer ha någon större inverkan....

ikeaPå tisdagen åt vi middag på Ikea med den följden att typen till höger åt tre pennepastan och kanske tio av mina franskisar. Så det som jag tänkt skulle bli en bra middag där jag slipper laga mat funkade inte riktigt... Sen fick de glass till efterrätt (eftersom jag i min dumhet nämnt dem redan innan...) och när glassen var slut och vi skall börja klä på oss så stiger Hubbe upp på stolen och ropar högt "Mera Glass, Mera Glass". Det tar nog en stund tills jag tar de här typerna på restaurang ensam igen...

 


Respirret

Skrivet av Hanna Stigzelius 01.03.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Det börjar kännas verkligt nu. Som ett litet resepirr i magen. Nära är det. Om bara fem dagar bär det av till värmen. Jag skriver listor på allt som skall packas. Handbagage, reseapotek, kläder, simpuffar. Är det ännu nånting vi behöver? Jag måste hinna fixa mina tånaglar i skick. Tänk att jag snart kan gå i flipflops. Få känna sol på näsan och doppa tårna i ljummet hav. Och att vi skall få njuta i hela tre veckor. Ingen matlagning, ingen smutstvätt och inget dammsugande. Inga fulla bussar på morgnarna eller stress att hinna få barnen till och från dagis. Bara lungna dagar i vår egen takt. Alla fyra tillsammans. 

Min målbild är första doppet i poolen på måndagskvällen då vi kommit fram till hotellet. Barnens glädje, den varma luften. Ny simdräkt och bara fötter. Och sen går vi ner till stranden och äter middag. Den goda thaimaten. Tänk att det här alldeles snart är vår verklighet. Ingen slask och gråa mornar som idag. Och inga väckarklockor som ringer 6:30. Snart snart... 

IMG 9952Knäppte denna bild i morse påväg till bussen. Och nej, jag har inte använt något svartvitt filter.... Det blir vääääldigt skönt att sparka av sej stvölarna och byta ut slasken mot sand och bara tår kan jag tala om!!