Visa alla inlägg skrivna juni 2017
Kärriären som inte riktigt fått fart än
Jag fortsätter svara på frågestunden!
Ano undrade: Sku va intresserad att veta lite om din karriär. Du behöver inte berätta specifikt var du jobbar men lite hur det hela kom till. Visste du alltid vad du ville studera? Fick du genast jobb efter studietiden? Har du jobbat på samma ställe enda sedan du blev färdig med studierna? Hur långt in i karriären var du då du fick barn?
Jag är äldsta barnet i min familj. En typisk duktig flicka. Jag hade alltid lätt för mej i skolan och klarade mej bra utan destu större ansträngning. Båda mina föräldrar har universitetsutbildning så det kändes som det logiska valet också för mej. Men i slutet av gymnasiet när det där med vidarestudier blev aktuellt, var jag inte alls så säker på vad det var jag ville bli. Det enda jag visste säkert var vad jag inte ville bli (läkare, ekonom och diplomingenjör). Så juridiska kändes som ett bra val just då. Lagom överambitiöst för en duktig flicka som mej. Med bra möjligheter att jobba med många olika saker tänkte jag.
Så där nu i efterhand skulle jag nog inte välja juri på nytt. I början trivdes jag nog bra. Och jag har fått så fina vänner från studietiden. Jag satt med i ämnesföreningens styrelse och blev ganska påverkad av alla advokatbyråernas påtryckningar på studerandena. Just då trodde jag nog att jag skulle jobba på advokatbyrå med affärsjurdik och satsa på karriären. Sälja min själ och jobba en massa och bli rik som ett troll.
Under mitt fjärde studieår åkte jag (och Maken) till Thailand på utbyte. Där läste jag International Business som biämne till magistersstudierna. Och tappade helt totalt inspirationen för att studera vidare när jag väl kom tillbaka till Finland igen. Jag insåg att jag troligen inte alls ville bli jurist. Men hade då redan studerat fem år och ville förstås inte kasta bort all den tiden och energin jag redan lagt ner på juridiska. Jag hade just fått ut min kandidatpapper och hade inte många studiepoäng kvar till magistern, nästan bara gradun. Samtidigt fick jag jobb på banken jag jobbar på nu. Först på kontor som sommarvikarie. Och sedan senare på hösten som heltidsanställd på Finansieringsavdelningen, där jag ännu är kvar.
Att skriva gradu som heltidsarbetande totalt oinspirerad studerande var sannerligen inte lätt. Jag hade så svårt att motivera mej själv att skriva. Och så blev jag gravid efter att ha jobbat i cirka ett år, bara fyra månader efter att jag fått fast tjänst.... När Hubbe var 1½år och Maken tog ut sin Pappaledighet skrev jag klart gradun under en väldigt intensiv vecka. Sen blev jag gravid igen. Och under våren 2015, med Lillasyster i magen, fick jag äntligen ut mina magisterpapper från uni. Något jag är så stolt över att jag ändå slutförde! Det känns så fint att kunna kalla sej juris magister.
Så där annars har det liksom bara blivit som det blivit med karriären hittills. Det kändes tryggt att ha en fast tjänst när man väl "skaffade" barn. Och jag har varit så tacksam och glad över att ha ett jobb som gör att jag kan jobba bara 60%nu när barnen är så pass små. Men jag funderar nog rätt mycket på "vad jag vill bli när jag blir stor". Så smånigom känns det också som att jag gärna skulle ha lite mer utmaningar på jobbet. När hemmafronten så tillåter så är det ju både skönt och roligt att få användning för sin hjärna lite emellanåt. Men att kombinera två små barn och karriär är nog inte så lätt. Så kanske jag nu tar en sak i taget och bygger karriären lite sakta men säkert. Jobb är ju ändå en så stor del av livet, så visst skulle det kännas bra att hitta något man verkligen trivs jätte bra med.
Inte helt dagsfärsk bild, men här såg jag nu i alla fall lite mer businessminded ut, än som den helylle hemmamamman jag mest varit de senaste fem åren...
Semesterkänslor
Så var vi hemkomna igen efter några dagar i skärgården tillsammans med Svärmor. Äntligen känner jag att jag börjar komma in i semester-mode. Inga måsten, ingen stress, bara vara. Dagens största bekymmer är liksom vad man skall äta till middag och om man tar sej ett glas rose eller inte. Idag var dessutom sommarens första riktiga sommardag. Vindstilla på stranden och vi njöt så. Jag känner rikigt i kinderna att de fått sol och varit ute idag. Så härlig känsla. Nu packa upp igen för att till näst packa inför Wien. Woop woop!
Lyckliga barn=lycklig mor
Lycklig mor=lyckliga barn... hehe. Nej men, en av min svärmors finaste egenskaper är att hon delar mitt intresse för skumppa! Så gott med en piccolo flaska bubblor i solen.
Svärmors vackra lavendel. Nästan som att vara i Provence.
Och kolla den här Borgen som Svärfar byggt i tiderna, och nu piffat upp i sommar. Här lekte vi nu i timmar.
Sommarens vackraste dag!
Midsommarhelgen
Första av fem tvättmaskiner är i gång. Det blir en tvättmåndag idag. Skönt att vara hemma efter midsommarfirandet. Firandet som nästan höll på att inte bli av. Vår bil la nämligen av mitt på Åbo motorväg. Gissa hur roligt det känns. Som tur råkade våra gäster ha platser i sina bilar just så vi och alla grejer (förutom två kassar onödigt) fick plats efter lite omstuvande. Så där lämnade vi sedan bilen i Salo åt sitt öde för att bogseras bort. Jäkla bil som bråkat med oss hela våren...
Några timmar försenade kom vi dock ut till holmen, och skumpan då barnen somnat smakade extra gott! Midsommaraftonen var solig och fin, även om luften var kall. Och jag vet inte om det hela berodde på vårt bilhaveri eller vad det var men hela helgen har vi varit försenade i vår tidtabell. Om man nu har en sån på ett lugnt skäriveckoslut... Vi har ätit lunch vid 15-16 och middag tidigarst vid 22. Våra barn har inte varit i säng förrän vid tio men så har de sovit till tio nästan morgon istället. Helt uppåner. Få se om vi alls får någon fiffigare rytm tillbaka under den här semestern.
Idag sov vi också till klockan tio. Inte så konstigt att vi knappt hunnit klä på oss och ätit frukost nu då klockan hunnit bli ett. Eftersom vi ännu inte har något bil är veckans program ännu lite öppet. Det var meningen att vi skulle åka ut till Svärisarnas holme redan imorgon, men nu blir det nog inte så. Så få se vad vi hittar på!? Bara vara hemma med rastlösa barn och småkaotiskt hem är inte så lockande...
Så här lämnade vi sen vår skrotbil... Snyft. Tur det ändå gick så bra som det gick med tanke på omständigheterna. Och tänk om den hade brakat några dagar tidigare då jag körde själv med barnen hem från landet...
På midsommarafton kunde vi till och med sitta ute och äta lunch. I solen var det varmt, men i skuggan eller då det blåste, iskallt. Hela lördagen var det sedan höststormsaktigt med regn och +11 grader... Mysigt!
Traditionell midsommarkokko. Så vackert.
Packar upp och packar ner
Så var högsäsongen för packande här igen. Det känns som att jag knappt gör något annat än packar väskor. Och så kommer det vara den kommande månaden. Varje vecka skall vi iväg någonstans. Och även om jag tycker om det. I synnerhet destinationerna och när man väl är framme så måste jag erkänna att det kan bli lite småstressigt med detta eviga packande.
Igår och idag packade jag både ner och upp, eftersom vi kom hem från Mammas&Pappas sommarställe sent igår kväll. Idag har jag sedan packat ner igen eftersom vi imorgon drar vidare igen. Imorgon skall jag packa bilen och så skall vi iväg. Och väl framme skall man väl packa upp igen. För att sen kunna packa ner på söndag igen. Som tur måste vi inte packar ner exakt allting då eftersom vi kommer tillbaka efter två veckor.
Veckan efter midsommar blir det Svärisarnas sommarholme, det vill säga mera packande. Och till veckoslutet skall jag packa Cabinbagen för tumisresa till Wien med Maken. Sen skall vi packa om allt igen och köra iväg till Silja-terminalen för familjeresa till vårt Västra Grannland. Och sen ut i skärgården igen. Då skall allt först packas upp, köras i några maskiner tvätt och sen packas ner igen. Jag är väl klart med packandet någon gång i september gissar jag...
Mobilbildbomb från våra landedagar:
Så mycket barndomsminnen finns vid detta båthus. Och nu ger ja barndomsminnen till mina egna barn från samma ställe. Tänk!
Det nappade till och med. Fem abborrar fick vi totalt. Mormor/Mamma kokade en god fisksoppa till förrätt.
Samarbete, ibland kan dom...
Hur kan det vara så roligt att leka med vatten?! Som tur klarade de sej rätt bra från att bli nerskvättade. En gång bytte ja byxor på lillasyster men inte mer än det... Vatten är väl inte vått på sommaren, eller hur det nu var...
När ja var liten var här en stenstrand. Men den har helt vuxit igen då ingen rensat. Trist tycker jag. Men tyvärr hinner vi inte vara där tillräckligt mycket för att fixa...
Sista dagen byggde jag en "båt" till plupparna. Den var väldigt pop. Det behövs inte så mycket minsann....
Midsommarlistan
Här kommer veckans lista, med temat midsommar.
Det här är planerna för midsommar: Imorgon åker vi ut till skärgården med ett gäng vänner. Det kommer vara kallt, men det borde vara sol. Vi tänker bada bastu, slappa, äta gott och ha det skönt.
Det bästa med midsommaren är: Att det är lite av startskottet för sommaren. Innan midsommar är det sällan fint väder, men efteråt då brukar semestrar och sol komma igång på allvar. Sen är jag ju alltid ett fan av traditioner. Ju mer tradition destu bättre.
Det sämsta med midsommaren är: Att det alltid är kallt och/eller dåligt väder?!
En tradition jag inte bryter: Midsommarkrans i håret skall det vara! Det hade jag till och med när vi firade midsommar på Miami beach 2014.
Ett måste på midsommarbordet: Sill, lax och potatis. Snapsen skippar jag dock gärna, hu.
Tre tips för en lyckad kväll: Mycket blommor, både i håret och på bordet. Omge dej med trevliga människor. Lite lekar och spel är heller aldrig fel på midsommarafton.
Jag firar/firar inte midsommar för att: Varför inte liksom!? Ett förlängt veckoslut med noll krav och bara lediga sköna dagar. Sommarsäsongens absoluta höjdpunkt (fram till kräftskivorna...)
Ett starkt midsommarminne: Jag har många. Kanske någon av barndomsmidsomrarnas lekar med kusiner och tältsovande. Eller ungdomens midsomrar med dans tills solen gick upp till Abba och andra gamla hits. Eller första midsommaren Hubbe var med och vi kom till firandet med båt. Eller jordgubbar och skumpa på Miami Beach för att sedan måste fly in till hotellets terass då det började ösregna.
Så här såg det ut förra året. Jag tror vi kopierar det mesta rakt av:
Sill skall det vara.
Mer svar
Här kommer ännu fler svar från frågestunden. De här är svar på de frågorna som jag känner att inte kräver ett helt inlägg per svar. De som ännu blev obesvarade är nog på kommande, men de får egna inlägg senare!
Känner du dig klar med två barn eller skulle du vilja ha flera?
Man skall aldrig säga aldrig. Jag känner att jag är väldigt klar för tillfället. Saknar inte en spädis i vår redan nu intensiva vardag liksom. Men å andra sidan känner jag att jag nog kanske vill ha en bebis till en dag. Bara inte idag. Kanske om 3-4år?! När Hubbe och Lillasyster är lite större och mer självgående. En liten sladdis för att göra det hela en sista gång med känsla liksom. Det känns dock som att det logiska och ekonomiskt fiffiga skulle vara att stanna vid två barn. Men men, the heart wants what the heart wants, och inte är det alltid logik som gäller då. Både Maken och jag kommer från familjer med fler än två barn, det tror jag också påverkar stort här. Men sen kan man ju inte heller ta det för givet att man kan få glädjen att ens kunna bli gravid en tredje gång, även fast det gått lätt hittills. Just nu planerar jag dock definitivt inte att bli gravid!
Hur tror du att ditt liv ser ut om 5 år?
Ja, det beror väl på hur det går med den där eventuella trean då?! Antingen är jag kanske hemma igen. Eller så jobbar jag på nåt spännande jobb.
Det här är värsta nördfrågan men jag är nyfiken på om du ännu spelar Pokémon Go? På vilken level och hur många har du i din pokédex? Ekenäs är ett ypperligt resmål för pokémonjakt, se det som ett tips :) Jag kämpar för tillfället med att komma till level 30, ca 30 000 xp kvar...
Jag har inte spelat nu på typ två månader. Tappade helt gnistan efter att Maken var Pappaledig och spelade så mycket att han gick om mej i hästlängder. Sen var det inte lika roligt längre. Jag kom inte fatt fastän hur jag än försökte. Och han har bara sån tur hela tiden med alla ägg och allt. Så jag gav lite upp. Nu verkar det dock komma nya uppdateringar igen så kanske jag borde ge spelandet ett sista försök?! Jag är just nu på level 26 och har 192 st pokemons
Min favoritfråga till andra tvåbarnsföräldrar: Hur kommer barnen överens just nu? Vad gillar de att sysselsätta sig med tillsammans?
Det varierar storligen från dag till dag. De senaste veckorna har det kanske varit lite mer gnabb än vanligt?! Kanske för att de börjat leka mer tillsammans också. Men ju mer Lillasyster pratar destu bättre går det tycker jag. Även om hon nog kan vara en sån typisk lillasyster om hon sätter den sidan till, överdriver och spelar för att skuldsätta storebror... Som kan vara en riktigt typisk storebror han med, bossar, bestämmer och kör med Lillasyster! De leker ibland fantasilekar tillsammans, leker i lekköket, i en koja eller med duplon. Ofta måste jag nog finnas ganska nära och lite lotsa och guida för att det skall fungera alldeles smärtfritt. Lillasyster vill allt som oftast göra exakt samma som Hubbe gör, så ibland går han upp ensam för att få leka ifred. Båda tycker också om att rita eller modellera tillsammans. Ofta leker de också tillsammans men mer bredvid varandra än med varandra. Men allt som funkar är hemåt tycker jag, och jag försöker uppmuntra fina lekar så mycet jag bara kan.
Bonussvar: Sånt jag tycker extra mycket om, kaffepauser och lugna stunder samt vackra små blommor.
Sommarlov!!!!
Woop Woop, sista jobbdagen för en stund avklarad. Nu blir det fyra veckors semester. Så skönt. Här kommer min sommarlista, hittade idéen på Catariinas blogg.
I sommar vill jag:
vara så mycket som möjligt i skärgården
dricka skumppa på klipporna på holmen
ha vänner över på grillkvällar
spela kort framför brasan
läsa minst 3 böcker
åka båt (men helt inte hoppa i land)
meta upp abborrar med metspö
röka fisk över öppen eld
plocka blåbär och baka en paj
äta kräftor i papperslyktornas sken
bada i havet (men det får inte vara för kallt och jag vill gärna ha bastu efter det)
binda en krans av blommor
äta sill och potatis
måla något, helst en möbel
få riktig sommarrytm på dagarna, det vill säga sova länge på morgonen, inte ha några planer och bara ta dagen som den kommer
dricka rose i solnedgången
tvätta håret med regnvatten
lägga nät och dra upp flundror och sik
slippa punkkin, fy f*n för dem
bli brun och fräsch
cykla till stranden med barnen för ett kvällsdopp
resa till Wien med Maken på tumisresa
sitta ute på båten och låta vinden blåsa omkring i mitt hår
plocka kantareller om de blir några
åka på resa med familjen
Sommarlovet inleddes med kvällspromenad hela familjen. På vägen hem plockade jag denna bukett!
Hur det kommer sej att vi bor där vi bor
Jag fortsätter bena av kommentarerna från frågestunden. Sofia undrade om vårt boende, hur vi tänkte när vi köpte vårt hem, vilka kriterier vi hade och ifall de har ändrats och ifall vi trivs. I höst blir det fyra år sedan vi blev bostadsägare för första gången och flyttade in i vårt radhus. Det hela gick sist och slutligen väldigt snabbt. Vi bodde på hyra och visste att det snart skulle komma rörrenovering till lägenheten vi bodde i. Så en söndag åkte vi på visningar, tror vi såg kanske sju ställen på samma dag. Efter några veckors etuovi-surfande hade vi kommit fram till var vi skulle kunna få det vi ungefär ville ha, till ett pris som vi borde ha råd med.
Våra krav var: bastu, egen gård, minst två sovrum och gärna i sådan skick att man inte skulle behöva börja med några större renoveringar. Sedan drömde jag också om hjälpkök vilket också uppfylldes även om det inte var något egentligt krav. "Vårt" hus var det sista vi var och titta på den dagen. Hubbe hade somnat i bilen och vi gick in utan honom men med babylarmet i handen för en snabbtitt. Och det kändes liksom bara rätt. På alla andra husen hade vi bara hittat fel. Här fanns inga större fel. Det var dock flera andra intresserade. Men eftersom vi inte hade något eget som vi måste sälja först så kunde vi göra snabb affär. Det gjorde så att säljarna valde att sälja till oss.
Området valde vi på grund av att vi snabbt och lätt kommer in till Hfors centrum där vi båda jobbar. Samtidigt är det lugnt, grönt och barnvänligt. Men ändå med butiker och service nära. Vi har bil och använder den så gott som dagligen men vi kan också gå till allt vi behöver och på 20 minuter med buss är man inne i stan. Prisnivån på vad vi var ute efter hittade man inte heller närmare centrum än så här. Vi kände att vi fick "mer" för pengarna genom att bo lite utanför istället för att ha köpt en liten tvåa på Drumsö. Eftersom jag dessutom verkligen HATAR att flytta så ville jag gärna hitta något som funkar för en längre tid.
Det bästa med vårt hem är nog vår egna gård. I synnerhet nu om somrarna. Och så är det underbart praktiskt med ett hjälpkök, eller "rojurummet" som det också kallas. Bastun badar vi också i så gott som varje vecka. När vi flyttade in renoverade vi inget mer än att jag målade väggarna i övre våningen. Så en del grejer är sånt man kanske skulle kunna ändra på, om man skulle orka eller ha råd. Som att piffa till köket med nya bänkskivor till exempel. Och kaklen i vårt övrebadrum påminner om en Silja Line båt på nittiotalet... Och sen kan det vara så irriterande med två plan emellanåt. Som att allt alltid är i fel våning. Men samtidigt är det här vårt fina hem. Vårt första boende som vi äger själv (eller tillsammans med banken då...). Trivs gör vi absolut!
Våra krav har nog inte ändrats sedan fyra år tillbaka. Men visst saknar vi båda att bo i stan, speciellt om vintrarna känns det lockade att bo mitt i smeten, och det känns som att vi bor så långt borta från allt. På sommaren väger den egna gården upp på ett helt annat sätt. Men det är så mycket annat vi skulle måsta pruta på för att bo i stan så det känns ändå inte riktigt realistiskt eller aktuellt det heller. Men drömma kan man ju alltid. Jag drömmer om kakelugnar, eller ens en öppen spis! Egna rum till barnen blir också ett aktuellt krav inom några år då de börjar skolan. Badkar vet jag att Maken och barnen skulle älska. Och nu då barnen blir större blir det ju också viktigare att fundera på att det finns bra skola i närheten och att skolvägen känns trygg. Ett kök som man själv valt och badrum med kakel som inte går i spygrönt skulle kanske också finnas på kravlistan om en flytt skulle komma att bli aktuell.
Jag tänker som så angående boende, att man kan ju alltid flytta om det inte blev helt hundra! Och även om det känns stort att köpa eget, ta stora lån och bestämma sej vad man vill så är det ju ändå inte på något sätt permanent. Om man inte vill det då. Klart att man kan bo 30 år i samma lägenhet om man så har lust. Allt som oftast har bostadspriserna i helsingforsregionen gått uppåt så att göra en dålig affär på ett bostadsköp skall nog kräva rejält med otur. Vi gick på magkänslan och den känns nog ännu bra. Det är inte perfekt, men med lite remppa kan det bli det, om vi vill. Men det uppfyller alla de viktigaste kraven. Att äga sitt eget hem är en speciell känsla. Månne ni inte hittar hem ni också! Annars är det bara att bo i minst två år och sedan börja leta på nytt.
Jag letade efter några gamla bilder från vårt hem och hittade bland annat denna. Vår stora sköna hörnsoffa.
Det bästa med radhuset, att ha en egen gård. Så här såg mina sommarblommor ut för några år sedan.
Vardagsrummet då vitrinskåpet var alldeles nyinflyttat.
När vi flyttade in hade vi bara ett barn. Hubbe var då 8 månader. Nu har vi två! Men ännu ryms vi bra.
Vårt kök hör till de rummen som jag skulle vilja ändra på ifall jag skulle ha lite överlopps på kontot... Gillar inte vare sej kakel, bänkskivan eller metallhandtagen. Men men. Det funkar ju. Och det är inte stryyykfult, bara inte helt så som jag skulle välja det själv om jag skulle få. Vi satsar hellre våra pengar på resor just nu. Man kan liksom inte få allt.
Mitt senaste fynd
Förra veckan hann jag gå på loppis igen. Det är en av mina största hobbyn. Om man nu kan kalla det hobby... Helst skulle jag springa på lopppis flera gånger i veckan. På sistone har jag också blivit bättre på att låta bli att köpa alla fynd jag hittar. Jag har en lista på vad jag letar efter och försöker att inte köpta för många onödiga saker. Men den här gången hittade jag ett, i mitt tycke, verkligt fynd. En marokansk ljusstake i blått och vitt för ynka 2€. Den är så fin. OCh jag har blivit så svag för blått på sistone. Först hade jag tänkt att den skulle passa bättre på holmen, där nästan all inredning går i blått och vitt, men nu tror jag den får stanna i stan...
Veckans fynd. Love it!
Vardagsrumsbordet just nu. Den lilla blå vasen är från H&M home. Perfekt storlek för minbuketter med sommarblommor från gården.
Om jag skulle åka till Marocko skulle jag nog bli ganska pank tror jag... Skulle gärna ha hur mycket fat, skålar och annat som helst med det här mönstret.
Fint vah?!
Två är dubbelt fler än ett
Eva kommenterade: Berätta gärna om hur vardagen och livet förändrades när du blev mamma för andra gången. Hur fick ni vardagen att gå ihop med en nyfödd liten tjej och storebror. Kände du dig tryggare i din roll som mamma med lillasyster än med storebror.
Jaa, klart att livet förändras ganska drastiskt då man plötsligt har två barn istället för ett. I alla fall nu då man tänker tillbaka på livet som mor till bara ett barn så känns det som att det ju måste ha varit a piece of cake (även om det ju så klart inte var det alla gånger då heller). Två barn är ju dubbelt fler än ett. Och det märks nog. Man räcker helt enkelt inte till på samma sätt som tidigare. Men å andra sidan fylls man med dubbelt med kärlek och stolthet också.
Vardagen förändrades mest på så sätt att min tid med bara Hubbe blev betydligt mindre. Nu är jag delad mellan två barn. I början sov ju Lillasyster mycket mer, så då fick vi ändå tumistid. Och det att jag höll Hubbe på dagis tre dagar i veckan var för oss absolut rätt beslut. Det gjorde att jag hade tumistid med bara Lillasyster också, samt kunde sköta mitt sociala liv och hemmet utan att ha två barn att hålla koll på hela tiden. Om jag skulle ha varit hemma med bägge två 24/7 tror jag att jag skulle ha varit betydligt mer slut. I synnerhet som Lillasyster skrek flera timmar om dagen under sina fyra första månader i livet.
Ändå tycker jag att det mesta gick lättare andra gången. Det satt liksom i ryggraden sedan Hubbes babytid. Jag kände att jag har ett mamma-självförtroende på ett helt annat sätt än när man har sin första bebis. Skulle det till exempel varit Hubbe som kolikskrikit tror jag att jag skulle ha tyckt att det varit ännu jobbigare än var det var nu. Men med amning, rutiner, påklädning och babyns utveckling under det första året så kände jag mej så mycket mer säker andra gången. Å andra sidan så är det andra barnet aldrig samma som det första. Jag hade på nåt sätt föreställt mej det. Att nummer två också gör och är på samma sätt, genpolen är ju samma. Men nej, nästan inget är samma. Men som tur ändå bekant. Så absolut tryggare i rollen som Mamma nu än för fyra år sedan, absolut!
Vardagen just nu är intensiv, men rullar på fint. Jag jobbar ju tre dagar i veckan och är hemma med barnen två dagar. För mej är det som att få det bästa av två världar. Att vara med bara ett av barnen nu som då är ju nästan som att vara utan barn, det känns så enkelt på nåt sätt. När man är med båda två måste man vara väldigt närvarande. Syskongnabb sker flera gånger i timmen. Och däremellan är det andra frustrationer. Men jag gör mitt bästa i att lotsa och stödja mina fina pluppar till att bli starka i sej själva. Att lösa konfliker med ord och inte överstilad ilska. Inte alltid så lätt då man själv också har korta nerver och tålamod noll. Men vi är nog ett rätt bra team, barnen och jag. för det allra mesta.
Att vara Mamma är det bästa jag vet. Och samtidigt det svåraste och tyngsta som finns ibland. Men störst av allt är kärleken.