Visa alla inlägg skrivna september 2017
Min Bucketlist
Veckans Sevvan-lista handlar om grejer man vill göra innan man dör. Bra att fundera på så här emellanåt mitt i livet tycker jag. Om man aldrig tänker på vad man ännu vill göra och planerar in det på nån vänster är det väldigt lätt att allt blir ogjort... Man vill ju inte ångra nåt på dödsbädden sen. Bäst att börja beta av listan då.
Hit vill jag resa: Antarktis skulle vara mäktigt! En riktig paradisö typ Sechellerna vill jag också uppleva. Och New York!
Det här vill jag äta: Mat på en tre stjärnig michelin resturang! Två stjärnors har jag testat då vi i bröllopspresent fick ett presentkort till Chez Dominique.
En artist jag vill se live: Hm. Jag är inte så bra på konserter. Och de viktiga som jag velat se har jag redan sett (Britney, Robbie Williams och Michael Bublé). Spice Girls skulle jag gärna ha sett medan de fanns! Men det är väl lite sent nu. Eller Beyoncé skulle jag vela se!
Det här vill jag uppleva: Jag skulle vilja åka luftballong. Tror det skulle vara härligt.
Ett språk jag vill lära mig: Mja, jag känner att jag klarar mej tillräckligt bra på de jag kan. Fast finska skulle jag nog kunna bli ännu bättre på förstås.
En sport jag vill prova på: Jag skulle vilja bli riktigt guru på yoga eller pilates. Men det tror jag nog inte kommer att ske... Prövat har jag ju nog redan gjort.
Här vill jag bo: Helsingforsregionen är nog mitt hemma. Har svårt att se att jag skulle vilja bo längre tider någon annanstans. Nåt år utomlands skulle vara spännande. Men var? Och när?
Den här boken vill jag läsa: Hela tiden har jag böcker jag vill läsa! Till näst blir det nyaste Millenium-boken. Och därefter den nya Rudberg.
En kraftansträngning jag vill klara av: Ett halvmaraton skall jag nog springa ännu. Kanske redan på våren? Eller nästa höst. Jag har ju nästan sprungit ett (sprang Länsiväyläjuoksu som är 17,5km) men det var innan barnen.... Annars är ju att överleva finska vintrarna en kraftansträngning i sej!
En utmaning jag ska klara: Jag skall bli riktigt bra på mitt nya jobb. Känner att jag redan är på god väg, men har nog ännu mycket kvar. Det är små utmaningar varje dag. Spännande och lärorikt minsann!
Ett äventyr som jag vill vara med om: Jag skulle vilja hoppa fallskärm. Tror jag. Eller vågar jag verkligen? Safari i Afrika vill jag också uppleva. Kanske sen när barnen är lite äldre? Sova i tält på savannen med rytande lejon utanför.
Det här vill jag äga: En egen sommarstuga. Det är drömmen. I skärgården skall det vara. Inte för långt från Hfors. Med bastu och möjligheter att ha gäster.
Ett jobb jag vill prova på: En dag skall jag nog bli chef. Jag tror jag skulle kunna vara bra. Men det är verkligen inte lätt att vara chef. Så måste nog bli lite bättre överlag på allt jobbrelaterat innan jag skulle känna mej redo.
Ett mål med min hälsa: Att gå ner några kilo och få upp ett betydligt bättre flås. Orka springa 10km utan problem. Att inte vara ständigt sötsugen och ha en hälsosam relation till sötsaker.
En person jag vill träffa: Jag har flera vänner som flyttat utomlands som jag känner att jag inte träffat på allt för länge! Om det är julkkisar som menas så skulle jag gärna träffa Kronprinsessan Vicoria, tycker hon verkar så jordnära och härlig.
En restaurang jag vill äta på: Jag har tyvärr inte så bra koll på nytt och hippt på restaurangscenen i regionen... Men Farang har jag inte ätit på ännu och det sägs vara gott. Chef et Sommelier skulle jag också gärna testa, men det är svindyrt.
En känsla jag vill få känna: Känslan när en liten baby sparkar i ens mage är ju ganska fin.... Men nej, inga babysar nu i alla fall. Men en dag kanske?!
Det här vill jag skapa: En trygg, fin, rolig vardag för mina fina barn. En barndom som de kan se tillbaka på senare och vara tacksamma över. En vardag som formar dem till starka men snälla individer som tror på sej själva samtidigt som de är ödmjuka.
Höst på vår trapp.
Tisdagstips
Jag känner mej lite dagvill, tycker denna vecka redan pågått länge. Men det är visst bara tisdag än så länge? Bra så, för jag har mycket ännu som skall hinnas med innan månaden är slut. Främst jobbmässigt då.. Det verkar tydligen vara lite så på mitt nya jobb. Att det blir lite mycket i slutet av varje månad. Men än så länge helt hanterbart och jag tycker faktiskt att det är roligt med långa to do-listor och utmaning. Hoppas den känslan håller i sej!
Så här tisdagen till ära tänkte jag komma med några tisdagstips. Helt random ämnen, men grejer som för mej varit lite extra bra på sistone. Guldkanterna ni vet.
Det första tipset är att gå på AW:s mitt i veckan. AW betyder alltså After Work. Och för mej betyder det en bit mat, kanske ett (eller två) glas vin med någon eller några fina väninnor efter jobbet. Just så där ett par timmar så man är hemma i tid för att pussa barnen godnatt eller se en serie i soffan med Maken. Det är inte oöverkomligt att få ihop logistiskt. Kräver inte mycket av någon. Och ger så mycket. Sedan jag började jobba 100% har jag haft inbokade AW:s nästan varje vecka. Inte riktigt, men nästan. Det är så härligt att hinna se sina väninnor. Få slippa dagisrumba och matlagning för en kväll och bara gå ut på stan för en stund.
Just idag till exempel träffade jag tre fina kvinnor några timmar efter jobbet. När skulle man annars hinna ses i en stressig småbarnsvardag? När vi var mammalediga sågs vi ju var och varannan månad. Nu blir det typ en gång i halvåret, om ens det! Nej mer AW:n till heltidsarbetande småbarnsmammor säger jag. Och är du i samma livssituation som jag och inte har någon AW inbokad. Boka in en nu direkt. Jag lovar att det är härligt. Minst en i månaden är rekommenderad dos skulle jag säga.
Mitt andra tips heter Fredrik Backman. Jag lyssnade just klart på hans senaste bok. Vi mot världen, Björnstads uppföljare. Och den var exakt lika bra som allt annat han hittills skrivit. Det vill säga helt fantastiskt. Jag kan inte förstå hur någon kan skriva så hjärtsnörpande. Flera gånger på bussen, då jag lyssnade på ljusboken, så måste jag bita mej i tungan för att inte börja gråta. Och lika många gånger kunde jag inte hålla mej från att flina stort. Om ni inte ännu läst något av honom så säger jag bara grattis, att ni har det framför er. Hans novell om alzheimer, Varje kväll bli vägen hem längre och längre, var också kanske det finaste jag någonsin läst. Och den grep ännu hårdare än vanligt eftersom vi har en sådan diagnos inom familjen för inte länge tillbaka.
Tips tre har ni hört förut, ljudbok. Det är bara så bra. Man kan ju läsa på bussen. Men inte när man kör bil. Men ljudbok funkar för båda. Jag lyssnar varje dag när jag åker till och från jobbet. Och när ja gör tråkiga hemsysslor, som att sortera tvätt eller stryka, så blir de i alla fall lite roligare. Okej, stryka kläder och lyssna på ljudboka har jag ännu aldrig gjort, men jag tänkte göra det ikväll. I och med min nya jobbgarderob så har jag en del plagg som kräver att de stryks. Och jag är alltså världens sämsta på att stryka. Men inte kan nu mina fina nya plagg bara hänga där i garderoben heller. Så förhoppningsvis hjälper också ljudboken till så det blir slätt och fint...
Hej hej här har ni tisdagstipsaren själv i egen hög person. Och om du tycker jag ser trött ut så stämmer det inte riktigt. Har just fått massa lycklig energi av min AW. Det måste vara höstmörkret som gör att man börjar se glåmig ut eller nåt. Den här skjortan är förresten också ett tips, för den behöver inte strykas! Kommer från Vero Moda.
Hemgjorda Dumplings
Lördagsmiddag i casa Stigzelius.
Det är länge sedan jag haft inspiration att testa något nytt i matväg. Men igår så hände det. Jag testade laga asiatiska dumplings för första gången. Inte så svårt som jag hade tänkt mej och riktigt gott. Även om jag nog måste fila lite på utseendet ännu... Speciellt vackra blev de nämligen inte. Jag hade tänkt köpa färdiga frysta gyoza-deg-plattor men hittade inte på Cittaren och orkade inte börja fara någon annanstans så jag lagade också degen själv. Att knåda och kavla tog ju sin lilla tid, men var inte svårt det heller. Fast nästa gång skall jag nog ha färdig deg. Då fixar man dumplings på 30 minuter!
Jag lagade också två olika dipsåser till. En med soya som bas, och en utan. Båda två mycket goda. Jag tror att allt man sätter lite chili, mycket vitlök och koriander i blir gott. Rätt så svårt att misslyckas med de ingredienserna liksom. Om du också vill testa göra hemlagade dumplings kommer här mitt ungefärliga recept. Jag skrev inte upp hur ja gjorde och blandade ihop flera olika recept som jag googlat fram, men jag tror att det här nog borde vara ganska så rätt:
Dumplingsdeg som räcker till ca 20 dumplings:
3/4dl maizena
2,5 dl vetemjöl
½ tsk salt
1 tsk sesamolja
2 dl hett vatten
Koka upp vattnet och låt svalna något. Blanda de torra ingredienserna i en skål och häll på vattnet. Knåda ihop till en glansig deg. Knåda minst 10 minuter tills degen är riktigt smidig och blank. Allra lättast går det förstås i en matberedare med degkrok men jag knådade för hand.
Forma degen till en korv. Skär korven i 16-20 små bitar. Rulla bitarna till bollar och kavla ut tunt till ett runt ark. Förvara arken mellan en fuktig handduk medan du kavlar nästa.
Fyllning med höna:
400g höna-maletkött
1 finhackad vårlök
1 krossad vitlöksklyfta
2 cm finhackad färsk ingefära
½ finhackad chili
2 tsk sesamolja
1 tsk fisksås
en näva finhackad färsk koriander
Placera en passlig mängs fyllning på varje degplätt. Pensla lite vatten på ena kanten, vik och kläm fast.
Eftersom jag inte har någon bambuångare så valde jag att stekånga mina dumplings. Först steke jag dem i några minuter i olja, men bara på ena sidan. Sedan hällde jag vatten i stekpannan, ungefär 2 dl kanske?! Så det täckte bottnet i stekpannan med råge. Lock på och sen fick de ångkokas på medelvärme i ca 10 minuter. Efter halva tiden tog jag bort locket så att vattnet ångades bort.
Dipsås med soya:
½ dl japans soya sås
2 msk vatten
½ vårlök
½ chili
--> Blanda i en skål, klart!
Dipsås med lime:
1 lime, saften av
2 msk fisksås
1 cm finhackad ingefära
1 msk råsocker
½ chilli
1 klyfta pressad vitlök
--> Blanda i en skål, klart!
Lillasyster tog upp en chili ur såsen och stoppade den i munnen, nam paprika sa hon och tuggade i sej en till. Haha! Tydligen inte en så stark version denna gång, som tur!
Gott! Och inte alls så svårt som jag tänkt mej. Men snygga blev de ju inte. Måste nog kolla in några youtube teknik-videos och öva lite mer innan vi bjuder nån på dumplings till middag...
Puppe i tvätten
Allt sedan Lillasyster var tio månader gammal har hon inte gått många steg utan sin älskade Puppe. Han är så viktig, så viktig. Han är med varje dag på dagis. Och det första hon säger när man kommer för att hämta henne är att vi måste gå in efter Puppe. Hon kan inte sova utan honom och helst inte heller vara i annan våning hemma än han är. Bäst är om han är i samma rum hela tiden.
När man lever så här tätt inpå sin Puppe dygnet runt i nästan två års tid så blir den lilla Puppen oundvikligen smutsig. Och inte bara lite så där smådaskig utan riktigt riktigt skitig. Igår kom då dagen då det måste hända. Puppe måste åka in i tvättmaskinen. Han var så äcklig (förutom enligt Lillasyster då) och luktade så illa att det inte fanns några andra alternativ. Själv var jag inte hemma, men Maken ringde och berättade vad som måste ske.
Först hade det varit spännande, lite kul till och med. Men det roliga varade i cirka fem minuter. Sen tyckte Fröken att Puppe snurrat färdigt. Då var det ännu 1:05h kvar av tvättprogrammet... Lillasyster var så ledsen. Efter en mycket lång timme hängdes det sedan en våt Puppe på tork i badrummet. När jag kom hem vid halv niotiden hade inte Lillasyster lyckats somna än. Det första hon berättade åt mej när jag gick upp för att stoppa om henne var att Puppe hänger på tork och att han varit i tvättmaskinen.
Det gick en timme till, men Lillasyster lyckades inte somna. Vid halv tio började hon ropa efter sin Puppe. Hon har nog en exakt likadan reservpuppe, men han dög inte. Inte heller alla de 20 andra mjukisar hon fått välja som kompensation vid läggdags var till någon hjälp. "Jag vill ha min Puppe" grät hon. Så jag gick efter en något fuktig Puppe, vars öron var speciellt våta. Men det hade ingen skillnad. Lillasyster blev så glad. Hon kramade den våta Puppen och liksom bara lyste av kärlek. Tre minuter senare sov hon.
Få se när vi får tvätta Puppen nästa gång... Det kan nog vara att det dröjer ett tag innan hon går med på det igen.
Där inne snurrar hennes älskade Puppe. Roligt först, men sen efter en stund, lite mindre roligt.....
Mör i huvudet
En två dagars kurs på jobbet är avklarad. Och herrejess så mosig man blir i huvudet av att sitta och lyssna på föreläsningar i 8 timmar med lite socialt mingel emellan i kaffepauserna. Hur orkade man i gymnasiet med det här varje dag? Jag är helt slut. Skall bli skönt med vanlig jobbdag imorgon. Har dessutom bokat in sushidejt med en vän för lunchpausen. Pefekt att få till sånt mitt i veckan, mitt under dagen. Också en dryg halvtimme är bättre än att inte hinnas se alls. Jag är dessutom ganska bra på att prata snabbt....
September är redan över halvvägs förbi. Jag hinner inte med. Men ändå tycker jag vår nya vardag rullar på rätt bra. Barnen har inte heller alls reagerat på att nu gå fem dagar på dagis istället för tre som innan sommaren. Jag var lite rädd för att i synnherhet Hubbe, som är känsligare och äldre, skulle märka av och reagera på att vara mer och längre dagar på dagis. Men nej. Inga problem. Världens bästa dagis och världens bästa barn. Tvärtom tycker jag nästan att det går lättare nu då vi har ännu mer rutin på veckorna. Barnen vet när det är dagis och när det inte är det, är vi båda vuxna hemma. Enkelt och tydligt. Tydligen är mina barn lika förtjusta i rutiner och vardag som jag.
Efter den där vab-måndagen hemma, känner jag också att jag valt helt rätt i och med att jag valt karriär nu fram om hemmalivet. Nästan fem år mer eller mindre hemma räckte nog. För den här gången i alla fall... Just nu känner jag att jag är gladare när jag får vara på jobb. Min hjärna behövde det här. Jaget, bara jag, inte Mamma-Hanna, behöver det här. Och hittills känner jag att kvällar och veckoslut, även om de går fort och är korta räcker till. Inte till allt. Men till det jag prioriterar. Men få se om kamos drar ner på vår energi, om det ännu kommer något bakslag. Men min magkänsla säger att det inte kommer göra det. Jag förbereder mej liksom alltid för det värsta. När det inte händer så känns det som att livet är lätt mellan varven.
Men sååå lätt är det förstås inte. Nu måste jag gå ner och städa inför städerskan som kommer imorgon. Och sen skall jag gå tidigt i säng. Min bok väntar, även om jag inte kommer orka läsa många sidor är jag rädd....
Jaaa, den här bilden är inte tagen idag... Men imorgon kommer det se ut så här igen! Förutom mitt nya jobb är städerskabeslutet det jag är mest glad över den här hösten.
Partylistan
Veckans lista här hos Sevendays är fest. Jag skulle nog inte kalla mej någon partyprisse. Men visst gillar jag kalas. Och nog har det blivit ett och annat party under åren förstås. Speciellt under studietiden... Numer har festerna lite ändrat skepnad. Men visst kan man partaja i min nuvarande livssituation också. Man bara inte orkar riktigt på samma sätt längre. Går tidigare i säng, dricker väldigt mycket mindre (speciellt mindre drinkar och läbbiga salmareshots) och festar kanske hellre med lite färre personer än ens 200 närmaste facebook-vänner.
En lyckad fest innebär: Goda vänner, skumppa och god mat men inte alltför sent i säng. Man är ju ändå småbarnsmamma och inte 18....
Den här typen är jag på festen: Värdinnan. Vi gillar att ordna fest hemma. Och med två små barn så är det faktiskt allra enklast att ordna själv, så slipper man fixa med barnvakter eller åka hem tidigt. Om jag inte ordnar själv så är jag väl den som minglar med alla, hjälper till med det praktiska och åker hem i tid.
Mitt bästa partytrick: Jag har nog inte några partytrick?! Eller räknas det som partytrick att pyssla och pynta innan festen?!
Den ultimata festmaten är: Det beror ju på festen. Men fondue är ganska kul om det är middagsparty. Allt kan förberedas innan men man behöver inte laga maten själv. Annars är ju plockmat bättre om man är många. Sallader, varmrökt lax, såser och röror och rostbiff till exempel, klassiker som alltid funkar. Sen älskar jag kräftskiva, så kräftor är också väldans ultimat festmat i mitt tycke.
Den ultimata festdrycken är: Nå skumppa förstås. På bröllopsfesten vi var på i lördags fanns det en"Pimp-your-prosecco"-bar. Så bra idé. Skumppa i kylare, skålar med jordgubbar, fläder- och rabarbersaft och mintblad att sätta i. Jag älskade det och snor garanterat idéen till min nästa fest!
En låt som får mig på festhumör: Antti Tuisku är just nu svårslagen när det kommer till partylåtar. Sen gillar jag nostalgi och dansar gärna till Abba, Justin Timberlake, Spice Girls eller Michael Jackson. Hellre gammalt än nya hits som jag inte riktigt kan...
En party pooper: Nåt onödigt drama eller bråk mellan nån kan ju förstöra stämningen direkt. Som tur känns det som att onödiga draman och bråk hör mer till ungdomens partyn och nuförtiden sker så gott som aldrig. Inte bara tråkigt att bli äldre med andra ord.
Den roligaste fest jag varit på: Mitt eget bröllop! Det var bara så fantastiskt. Också fastän jag inte drack ett endaste glas skumppa pga liten mini-Hubbe i magen.
När det vankas fest klär jag mig: Gärna i klänning. Men det måste ändå vara bekvämt, eller alltså jag måste känna mej bekväm och fin. Svart klänning och klackar (men ballerinan med i väskan) brukar vara ett säkert kort. Om jag riktigt satsar så har jag kanske plattångat mitt hår och lackat naglarna också. Men det skedde väl senast för några år sen nu. Tid är inte riktigt nåt jag har för mycket av.
Whisky sour och spindelsnittar som apertiver på vårt Halloweenparty förra hösten.
I närmare tio års tid ordnade vi juldagsfest för alla våra vänner. Den här bilden är från när vi hade den senaste julfesten för fyra år sedan. Vi lånade stolar av Makens gudföräldar och dukade två långbord i vardagsrummet. Kanske vi drar igång traditionen igen om några år när barnen är lite större igen?
Skumppaglas i långa rader. Och kylaren full med is. 
Pyntet gör partyt. More is more....
Festklädda partyprinsessor. För mej är det en självklarhet att hålla kvar vårt sociala liv fastän vi har barn. Festerna har bara lite ändrat form nu för tiden. Istället för att börja klockan nio tar festerna slut nu istället, heh...
Fondue är perfekt partymat. Gott, känns fancy och krävs inte några super matlagninskunskaper av en själv.
Vab-måndag
Vård av sjuk Lillasyster hos oss denna måndag. Hon var alldeles för snorig och gnällig imorse för att kunna gå till dagis. Och hon som inte sovit dagssömn på flera månader har nu snart sovit en timme. Hubbe ville också bli hemma. Så det känns nästan som på gamla goda vårdledighetstiden. Jag försöker förstås också vara effektiv när man en gång är hemma. Vilket har lett till att jag nu känner mej helt slut fastän klockan bara är halv två. Att vara på jobb är ju hundra gånger enklare än att vara hemma.
Det här med vem som skall vara hemma när barnen blir sjuka är också en ny grej för oss. I mitt tidigare jobb hade jag inte så specifika uppgifter att jag var oumbärlig. Var jag inte på plats så kunde någon annan göra mitt. Maken som jobbar som projektledare har varje dag uppgifter bara han är den enda som kan göra. Så då blev det ganska naturligt att det var jag som stannade hemma om barnen var sjuka. Vi hade kommit överens det så.
Nu är det inte lika lätt längre. Mina uppgifter kan inte skötas av någon annan. Vi har också möten så gott som dagligen som jag borde vara på. Idag råkade det passa relativt bra för mej att stanna hemma. Men imorgon eller nästa gång passar det kanske inte alls? Hur bestämmer man då? Kanske jag bara måste hoppas att barnen håller sej friska nu i fortsättningen. Eller så får vi börja bestämma på förhand på söndagarna vem som stannar hemma även fastän barnen inte skulle vara minsta sjuka då. Hur gör ni andra?!
Lite halvvissen bukett och helvissen Lillasyster.
Dagens tema: näsdukar, febertermometern (denna är förresten super, mäter klart på under 10sek!) och kaffe.
Att acceptera faktum
Jag måste nog bara börja inse att det inte går att blogga som förr. Fem-sju inlägg i veckan som varit min takt och mål hittills är en omöjlighet just nu. Bra om jag ens lyckas få ihopstavat till ett eller två. Tiden och energin räcker inte till. Och om den motförmodan skulle räcka, så har jag liksom inget att blogga om. Vem vill liksom läsa om min jobbdag och hur jag gasade hem längs motorvägen för att hämta barnen på dagis innan halv fem?! Hur de gnälldes när jag stresskokade pastan och hur jag torkade grynost från halv köksgolvet efter middagen. Vem som föll ut från Masterchef? Nja.... Att få till något inspirerande inlägg med kreativ touch ligger liksom lite långt bort. När skall jag liksom hinna med sådant? Kanske jag måste börja pyssla på bussen om morgnarna eller nåt?!
Eller så får jag väl bara försöka acceptera faktum. Att jag inte kan göra allt, få allt, hinna med allt. Det är en omöjlig ekvation att vara högpresterande på alla fronter. Och det är inte en trevlig känsla att hela tiden känna sej lite efter. Som att man inte hinner med. Det mår man inte bra av. Så jag säker mina krav. Numer är väl målet två inlägg i veckan då. Och hinner och orkar jag med fler så är det bara hemåt! Istället för att jag känner mej dålig för att bra hinna blogga två gånger så svänger jag på steken och det räcker mer än nog. På sommaren finns det sommartakt i bloggarna. På min blogg är det heltidsarbetande-småbarnsmorsa-takt. Då får det vara så. Bara så ni vet. Och framför allt så att jag vet det!
En av alla de fina buketterna jag fick i födelsedagspresent! Blommor gör mej glaad (och så är de tacksamma att fota när det inte är så fotogeniskt runtomkring....)
Födisveckoslutet
Sen sist vi hördes har ja blivit ett år äldre! 32 år fyllde jag i fredags. Trettiotvå... Det låter liksom ganska mycket. Men känns inte så. Det känns helt bra. Jag är på den plats i livet jag vill vara vid 32. Dessutom är det kul att fylla år om man gör som jag och firar i dagarna tre. På fredagen blev det champagne och premiärpizzor på min nya pizzasten jag fick av barnen i födelsedagspresent. Igår firade jag sedan hela halva dagen med mina väninnor. Först brunch och sedan ännu några glas skumppa efter det. Inte så illa. Idag har vi spenderat halva dagen i svampskogen och sedan födelsedagkaffe hos mina föräldrar. Bra veckoslut. Frisk luft och skumppa. Det borde varje veckoslut bestå av!
Jag har börjat tända ljus om kvällarna nu. Så mysigt.
Skogen ♥ Men två-åring som svampplockarsällskap var kanske inte helt ultimat... Men en liten korg kantareller hittade vi åtminstone.
Jag hade tänkt plocka trattisar. Men vi hittade betydligt fler gula kantareller istället.
Halva veckan rapport
Så har halva veckan gått. Jag har varit flunssig men börjar äntligen känna mej bättre. Dagarna rusar. Jag förstår verkligen att man kallar den här tiden i livet för ruuhkavuodet. Men jag gör verkligen mitt bästa för att ta vara på små stunder. Försöker vara närvarande. Det är ju det här som är livet. Jag vill inte att det bara går förbi. Att jag bara hela tiden längtar till veckoslutet. Man kan göra mycket av sin vardag om man bara försöker. I måndags blev vi till exempel ute när vi kom hem från dagis. Tjugo minuter frisk luft gör redan skillnad! Så skönt. Fastän det blivit kallt nu. I morse var det bara 5 grader.
Jag har också tagit upp stickandet igen. Det blev en liten sommarpaus tydligen. Men nu är jag igång igen. Och det ser ut som att det faktiskt skall bli en tröja av det hela. Min första tröja i vuxen storlek. Fast kanske bäst att inte ropa hej innan man är över bäcken... Jag stickar en marygenser och skall nu börja med mönstet. Så det gäller att lite koncentrera sej. Stickandet är så avkopplande. Perfekt att ta bort stress efter dagen. Att nolla hjärnan. Och så kan man glo på tv med lite bättre samvete. Fast nu då Maken tittat på Narcos (inte riktigt min kopp te) så har jag istället lyssnat på ljudbok när jag stickat. Mysigt det med. Och jag har satt på timern på Enjoy Candelsarna. Så nu tänds de när det mörkar. Vardagsmys deluxe.
Mm. Grillad rönnbärssoppa. Få se om vi får städat på bakgården till veckoslutet. Sommaren är ju slut nu så parasoll och vattenbanon kanske skulle kunna städas undan....
Skönt med frisk luft. Fast man behöver dunjacka och tjock halsduk redan. Men ännu blommar det och är grönt!
Stickningen går framår. Själklart blir min tröja rosa...