Visa alla inlägg skrivna oktober 2017
Jag, jag och jag
En vecka för sent, men jag kan bara inte låta bli att svara på jag-listan. Egoist som man är?! Nå det här är i alla fall hur jag uppfattar mej själv:
På jobbet: Den som gärna kommer tidigt, alltid är glad, pratar lite för mycket ibland, snabb och effektiv.
På festen: Det beror så klart på festen. Men social är jag nog. Gillar att tala med alla så försöker mingla runt och inte bara bli på samma plats hela kvällen. Dock är jag kvällstrött (och småbarnsmor nuförtiden) så jag åker oftast hem i tid. Eller med på efterfest blir jag i alla fall aldrig!
I kompisgänget: Jag är ganska bra på att hålla kontakt och ordna träffar med mina vänner. Så jag är väl ganske organiseraren?! Och så är jag bra på att lyssna också, eller i alla fall känns det ofta som att mina vänner anförtror sej till mej och det är jag förstås glad för.
På gymmet: Är jag inte. Hatar gym. Det är typ den tråkigaste motionsformen som finns, främst för att jag inte vet hur man skall bete sej på typ 80% av alla maskiner. Så om jag motförmodan skulle ses på ett gym springer jag troligen bara på löpbandet, den maskinen vet jag åtminstone hur den fungerar.
I bloggvärlden: Är jag väl något av en veteran? Har bloggat nu i snart 10 år så... De senaste åren har jag väl hört till skalan mammabloggare. Men jag ser mej gärna också som en lifestyle, pyssel och feel good-bloggare. Även om det nu på sistone mest blir bara suddiga mobilbilder och pladder på hur mörkt det är ute och hur fort tiden går. Kanske inte direkt feelgood nå mer men men...
I skolan: Var jag alltid bra utan att behöva anstränga mej särskilt mycket. Om jag lite lyssnade på lektionerna fick jag alltid minst 8-9 på proven. Läste jag fick jag 9-10. Men det orkade jag sällan. I gymnasiet var jag också aktiv i Abi-kommittén, satt med i skolstyrelsen och ordnade en massa. Jag var väl aldrig coolast i skolan, men inte var jag utanför eller mobbad heller. En äkta medelmåtta på alla sätt kanske?!
Bland okänt folk: Jag har svårt för att vara tyst. Och har inte heller problem att tala med folk jag inte känner. Även om det förstås kan vara lite konstlat ibland. Och jag är nog lite tystare bland obekanta än bekanta förstås, men helt tyst blir jag nog sällan.
På restaurang: Brukar jag ha lätt för att bestämma mej, och det är även sällan jag blir besviken. Jag älskar smakmenyer och att testa nytt. Men sådana restaurangkvällar blir det tyvärr allt för sällan.
I klädbutiken: Prövar jag gärna men hittar sällan något som får följa med hem. Jag är för kort och knubbig för att en stor del av kläderna skall sitta bra på mej. Och då är jag inte ens så knubbig! Allt mer shoppar jag på nätet nuförtiden. Det går snabbare och känns enklare.
I en okänd stad: Googlar jag en massa och vill inte helst missa nåt. Sällan kommer jag till en ny stad helt oförberedd. Promenader är enligt mej det bästa sättet att uppleva ett nytt ställe. Fast vespa, som vi hyrde i Wien i somras, var också härligt! Jag gillar att få se både turistiga grejer, men också nåt mer äkta som kan vara svårt att hitta på tripadvisor...
På flygplanet: Ja, det beror på om jag reser med eller utan barn. Det är vääldigt stor skillnad på de två nämligen. Reser jag med barn så går flygresan ut på att hålla dem glada och nöjda. Reser jag själv njuter jag oerhört. Flygplansmaten är inte nåt jag gillar så mycket, men man kan ju alltid beställa ett glas vin. Att sova på flyg är inte heller nåt problem, bara jag kommer ihåg att packa öronpropparna kan jag till och med somna innan vi kommit upp på flyghöjd...
I en relation: Jag är nog ganska omtänksam. Gillar att överraska och göra små saker för min man. Även om det (tyvärr) blivit färre av små ömhetsgester på sistone. Men små presenter ibland, breda kvällssmörgåsar eller ge honom sovmorgon fastän det var min tur försöker jag få till nu som då. Sen kan jag nog också vara rätt krävande, men det tycker jag är okej om man också ger mycket av sej själv.
I hissen: Brukar jag le och till och med småprata ibland. Tycker det blir så tryckande annars. Är jag själv kan det hända att jag knäpper en selfie, eller så speglar jag mej annars bara.
Sådan här är jag när jag gifter mej.
Operationskö
Redan när jag var gravid med Hubbe började mina händer krångla. De domnade om nätterna och sista månaden av graviditeten var de domnade dygnet runt. Jag kunde inte ens hyvla ost utan att få nervstötar. På rådgivningen sa de att jag har gravidrelaterat karpaltunnelsyndrom som troligen skulle lätta efter att babyn kom. Det gjorde det. Någon månad efter att Hubbe fötts var händerna nästan som vanligt igen. För att sedan börja krångla igen när jag blev gravid med Lillasyster. Och den här gången gick det inte om efter att babyn var ute. Mina händer fortsatte domna. Värst är det på natten, när jag kör bil, cyklar, dammsuger eller gör andra grejer där händerna är böjda längre stunder. Så i våras kontaktade jag arbetshälsovråden, gjorde en nervbanekontroll och det konstaterades att jag har medelsvårt karpaltunnelsyndrom i bägga handlederna. Och även om jag vetat om det så kändes det skönt att få det bekräftat!
Så sedan juni har jag varit i operationskö. Först fixar de högerhanden, på våren sedan den vänstra. Och om bara tre veckor är det dags. Det känns skönt att ha operationsdagen inbokad, jag har ju hela tiden vetat att det skall ske men bara inte exakt när. Men samtidigt så spänner jag mej inför ingreppet. Och ännu mer för tiden efteråt. Jag är väldigt högerhänt. Så hur tusan skall jag klara mej med bara vänsterhand. I minst två veckor kommer jag vara sjukledig. Vad tusan gör man i två veckor hemma utan att kunna använda sin ena hand? Jag kommer knappt kunna blogga, inte kunna pyssla, inte laga mat, inte fixa hushållsgöra, inte köra bil, ingenting. Det enda jag väl kommer klara av är att eventuellt gå på nån tråkig promenad och sitta i soffan och glo på netflix. Jag känner att det kanske kan funka i två dagar, men hur i sjutton skall det funka i två veckor?!
Det skall bli så skönt att ha händer som funkar som vanligt igen. Förutsatt att operationerna går som de ska vill säga... Hjälp!
Fredagsmys
Äntligen fredag! Det blev halvdag på jobbet idag. Löste av Maken efter lunch för att vabba med Lillasyster. Ögoninflammation och begynnande öroninflammation var domen hos läkaren i förmiddags. Muntert! Dessutom är jag ensam med barnen hela veckoslutet. Maken åkte ut till holmen för att stänga inför vintern. Så typiskt att de går och blir sjuka just nu. Av förklarliga skäl har vi inte så högt flygande planer. Mest slappa hemma och bli friska är väl tanken. Jag har också som projekt att prissätta en miljon barnkläder inför loppisförsäljning som börjar på fredag. Men det orkar jag nog inte börja på ikväll.
Nej nu blir det bara slöande i soffan i någon timme och sen tidigt i säng. Jag använde just mina sista krafter och städade upp vardagsrummet och tände lite ljus. Ett glas rödvin har jag också tänkt unna mej. Och Gilmore Girls på Netflix. Inte helt dumt att vara ensam en fredag kväll. Nu hoppas jag bara att barnen inte hostar allt för mycket i natt och dessutom sover länge så de vaknar friska och pigga. Trevligt veckoslut på er alla!
Fredagmyyys. Rosen leker att den är med i Skönheten och Odjuret....
Jag vill ha ljuuuusare
OBS! Inlägget innehåller reklamlänkar!
Vi har nu bott i vårt radhus i snart fyra år. Det betyder att vi snart går mot vår fjärde vinter utan ordentlig belysning i vårt vardagsrum... På sommarhalvåret märks det inte så mycket, då fönstren ger tillräckligt med ljus. Men nu då det åter igen börjar bli mörkare ute så blir det också lite väl mörkt inne. Mysbelysning har vi, lampa ovan matbordet och en plafond i hallen. Men taklampa i ovan resten av vardagsrummet skulle nog vara bra. När december kommer hjälper julstjärnan i fönstret till men det skulle väl vara trevligt att se nåt också före julen.
Men det är så svårt med lampor tycker jag. Hurdan passar?! Och varför måste de kosta en mindra förmögenhet? De billiga är aldrig lika fina som de dyra heller. Typiskt nog. Vårt akutaste behov är en taklampa i vardagsrummet. Helst vill jag ha en plafondaktig, men snygg! Den får inte komma långt ner för då tar smäller långisarna huvudet i den när man går där under. Vi har ju tyvärr inte några tre metrar till takhöjd precis.... Sänglampor upp till sovrummet behövs också. Maken har just nu ingen och jag har bara en ful gammal Wake-up light som sänglampa för tillfället... Så nyinvestering skulle vara aktuellt. Det här är lite vad jag gillar:
1. Bestlite-lamporna har varit på min önskelista länge. De är bara så dyra. Denna är ändå förmånligast, fast jag tror jag hellre vill ha den här i sovrummet. Om jag vinner på lotto då, man behöver ju dessutom två!
2. Den här plafonden från Watt&Weke är min favorit. Så fin! Och jag tror den skulle passa perfekt. Just finns den dessutom här på rea. Kanske jag borde?! Vi behöver ju en. Och har så gjort i redan fyra år...
3. Den här är också lite rolig. Men jag vet inte riktigt om den passar in hos oss?!
4. Den här liknar en Aaltovas tycker jag. Snygg och enkel men inte dötråkig ändå.
5. En glasboll passar väl varsomhelst?! Men kanske den är för kall och tråkig? Eller?
6. En vägglampa invid soffan kunde också funka. Så man ser när man stickar fel. Eller skulle man se något så skulle man väl inte sticka fel...
7. De här bubblorna från HouseDoctor gillar jag också. Ser ut som såpbubblor. Men den funkar inte riktigt pga takhöjden.
8. Fjäderlampan från Eos syns överallt, men jag tycker ändå den är fin. Allra helst i sovrummet kanske?! Eller i Lillasysters framtida rum...
9. Mera Bestlite-drömmar. Men en lampa som kostar över 1000€?! Nja... Som tur är det gratis att drömma.
10. Då är den här söta marmorsaken mer plånboksvänlig. Skulle passa sej fint på vårt vitrinskåp som mysbelys!
Måndags-moj
Måndag igen. Och redan oktober. Vart försvann september? Vah vah? Ja ja, ni orkar väl inte läsa om att jag känner att jag inte hinner med. Men så är det. Jag hinner inte med. I synnerhet inte när veckoslutet går åt till att återhämta sej från ett alldeles för roligt kräftkalas, krhm... Då blir man liksom lite efter. Jag hade ju tänkt fixa tvätten och jobba ikapp i hemmet under söndagen. Men nu gick dagen åt att tupplura på soffan, äta chips och dricka cocis. Hups. Men som tur var festen värt det ändå. Veckan går väl snabbt, så snart har jag en ny chans i nästa veckoslut.
Men först lite vardagsrumba här emellan. Våra dagar rullar på. Hämta och lämna på dagis. Vardagsmiddag som skall lagas så snabbt man bara kan innan de vrålhungriga kidsen börjar gnälla. Slötittande på mitt favorit tv-program, Australian MasterChef och försök att minimera kaos där emellan. Det går sådär. Vårt hem är lite förfallet för tillfället.
Barnen är också inne i en enormt produktv pysselperiod just nu. Det ritas och klipps och pärlas varje dag. Och eftersom de, eller i synnerhet Hubbe, har minnen som hökar, kan man inte riktigt slänga alstren samma vecka som de skapats. Så vi har teckningar och pärlprydnader lite här som där. Inte så bra för feng shuin, men destu bättre för föräldrapoängen?! Och jag är förstås glad att barnen gillar att pyssla. Själv hinner jag inte alls med sånt numera.
Måndagsselfie i kaoshemmet. Tror zombie blir bra till Halloween, behöver knappt fixa dräkt ens...
Måndagsmiddag på önskan av barnen. Hemlagade spenatplättar!
Dagens pysselsltund. Det höll nästan på att bli kris då ritpappren jag köpt för bara några veckor sedan redan var slut. Som tur hittade jag några kopieringspapper i en låda.