headersevendayssvartvitrosa2

Visa alla inlägg skrivna mars 2018

Torsdag som känns som fredag

Skrivet av Hanna Stigzelius 22.03.2018

Kategorier:

Torsdag dag, visst?! Men för mej känns det som fredag. Jag fixade klart så långt jag kunde på jobbet och checkade ut för två veckor. Imorgon bär det av till sjukhuset för operation. Karpaltunnelsyndromet skall fixas till nu även på den vänstra handen. Och eftersom jag redan opererade högerhand i oktober så känner jag mej ganska lugn. Jag vet hur det går till och hur det känns. Klockan tio imorgon skall jag vara på dagskirurgiska polikliniken. Och förhoppningvis är jag klar för att fara hem ungefär två timmar efter det. 

Av förklarliga skäl blir det därför ett väldigt lugnt veckoslut för min del. Men jag skall försöka få fram nåt påskpynt med en hand och lite hjälp av maken. Påskris skulle jag också vilja ha! Men det kan nog bli lite svårt att gå ut i skogen och knixa av kvistar med bara en hand. Hade tänkt göra det idag men kvällen bara rann iväg. Jag måste nämligen åtgärda tvättberget som tvättats efter semestern. Det känns nästan som jag inte gjort något annat än satt på och tömt tvättmaskiner den här veckan. Och nu då vikt in kläder i en dryg timme... Pust! Som tur slipper jag det i åtminstone två veckor nu. Nåt bra med operation och sjukledigt med andra ord!

paskmiddag1Så här såg påsken ut ifjol. Jag vill nog ha ett ris med fjädrar och ägg i år igen. Och kanin-girlangen är ju supersöt. Den hade jag helt glömt bort!

stillebenpaskMer påskpynt. Inte så mycket med lite grann så man kommer i rätt chokladäggsätarstämning....


Vårlistan

Skrivet av Hanna Stigzelius 20.03.2018

Kategorier:

bloggenhemma3

Snart kan man knipsa några kvistar från körsbärsträdet och ta in. Perfekt vårpynt, helt gratis!

Länge sedan jag hunnit och orkat svara på en Sevendays-lista hörrni! Så därför kommer här nu en, varsegod för vårlistan:
Min vår år 2018 kommer bli: Vardagsrumba för det mesta. Jobb jobb jobb, dagislämningar och hämtningar, busiga barn och snoriga näsor, kanske någon afterwork här och där, förhoppningsvis trevliga middagar och bruncher med vänner på veckosluten. Systra-weekendresa i maj och kanske vappenfest hos oss?!
En sak jag ser fram emot: Ja den där Weekend-resan med mina systrar som vi bokat in tredje veckoslutet i maj kommer ju bli härlig. Vi har hunnit ses alldeles för lite på sistone tycker jag! Jag hann bli så bortskämd under våra mammaledigheter då vi sågs nästan var och varannan vecka. Nu har vi träffats en gång i år?! Och det är snart slutet på mars. Mina syskonbarn minns väl snart inte ens vem jag är längre...
Tre säkra vårtecken: Takdropp, att Maken börja pollensnörvla, grusiga vägar. 

IMG 1165Om några veckor kan man säkert slänga ut den torkade callunana och sätta i lite vårblommor istället?!

Det här gör jag på vårdagsjämningen: När är den?! Hatar de här dagarna när klockan ställs om. Så antagligen surar jag över rutiner som inte längre funkar på grund av omställningen. 
En låt jag kommer lyssna på i vår: Jag har lyssnat rätt lite på musik på sistone. Men jag är jättesugen på att gå och se The greatest Showman (om den ens går på bio längre?!) för musiken från den är ju bara så bra! Så jag säger "Rewrite the stars" från den filmen. 
Det bästa med våren är: Att vintern är slut! Att det blir ljust om kvällarna och morgnarna. Att snön smälter. Påskledighet brukar också vara kiva. Nu kommer jag dock vara sjukledig under påsken med min opererade hand i år. Så det blir inte vare sej så mycket pyssel eller matlagning i år. Men månne man inte kan äta chokoägg med bara en hand också!?

paskmiddag2Så här såg påskdukningen ut hos oss ifjol. I år blir det nog inga påskgäster, som enarmad blir det lite mycket att ställa till med. 

Så här klär jag mig i vår: Nikelenkkare och tunn dunjacka. Och solglasögon!
Det här hoppas jag händer i världen: I min vardagsrumba värld har jag alldeles för lite tid kvar för att reflektera över resten av världen så jag känner att jag inte helt kan ta ställning till det här. Eller kan man svara world peace?!
Så skiljer sig våren 2018 från våren 2017: Våren 2017 var jag deltidsvårdledig och jobbade bara 60%. Nu har jag också helt andra jobbuppgifter och ett mer krävande jobb (men samtidigt också mer givande och jag trivs bättre nu än med mina förra uppgifter!). Då var barnen också bara 4 och 1,5år så det var förstås mer krävande än nu då de hela tiden blir lättare och lättare då de klarar av så pass mycket själv. Dessutom var vi ju i Thailand nästan hela mars! Så livet ser sannerligen helt annorlunda ut nu. 

varblommor1Trädgårdspyssel och kaffe ute på bakgården! Det längtar jag efter. Ännu är det massor snö, men snart så...

var2

 

Snart börjar sneakerssäsongen igen. Woop Woop! Inte för att jag inte tycker Uggsen skulle vara sköna men... 

 

 

paskpyssel5De här urblåsta påskäggen pysslade jag för två år sedan. Tur jag har dem kvar i skåpet, nu då jag nog inte kommer kunna påskpyssla i år!

 


Slut på det roliga

Skrivet av Hanna Stigzelius 19.03.2018

Kategorier:

Jaha, så var det slut på semestern för den här gången då. Pang in i vardagen direkt bara. Jag hann inte ens hem emellan utan det blev rakt till jobbet från båten i förmiddags. Och min vecka kommer att vara smått galen. På fredag opererar jag nämligen min andra hand för karpaltunnelsyndrom (första handen opererades redan i slutet på oktober). Och jag har milslång lista på jobbet på saker som skall vara klara innan dess. Som tur har jag inbokat en afterwork tills på onsdagen. Den får mej att orka! Typiskt nog råkar också Maken ha en massa på sitt jobb den här veckan. Så vardagspusslandet kommer måsta stretchas lite. Det kommer typ kännas skönt att ligga på operationsbordet på fredagen, haha. 

Om det blir för stressigt skall jag försöka drömma mej tillbaka till skidbackarna. Det var verkligen så härligt att åka ner med solen som värmde och Hubbe som susade där framför. Sån mindfulness och lycka som jag kände just då har jag inte upplevt på länge. Två dagar hade vi med Lillasyster i backen, men eftersom hon inte orkade så långa turer i taget, och vi andra ville skida mer, så fick hon sen vara med Farmor i lekparken och stugan istället. Nu drömmer vi redan om Alperna om några år! Vi som hade tänkt ha södernresa varannat år, och skidresa varannat. Men om det är så här roligt med skidresa vill vi ju åka på dem varje år. Hur skall vi få tid och råd att klämma in båda?! Hm... Medan jag klurar på det får ni njuta lite semesterbilder. Det vet ju alla att få se folks semesterbilder är det bästa som finns....

IMG 2327Silja båten! Den hade barnen minsann väntat på. Och roligt tyckte de att det var. Bollhav, restaurang, tax-free-shopping och mumindisco.

IMG 2430Kvällarna spenderades i stugan spelandes sällskapsspel, bastandes och slappandes. De flesta kvällarna sov jag innan klockan var tio... Den friska luften gör en bara så trött!

IMG 2434Hubbe gick fyra dagar i skidskola. Och svenskarna kan verkligen det här med skidskola. Hubbes lärare Linda var så peppande och bra. Efter bara nån dag kunde han redan bromsa och svänga och hade fått mycket bättre skidsjälvförtroende.

IMG 2446Min skidhjälte! Som jag är sååå stolt över. Det var så roligt att kunna skida tillsammans.

IMG 2471Snö rådde det ingen brist på. Snödjupet på sina håll var uppemot 1,5meter! Helt galet. Här ser ni drivorna framför vår stuga. 

IMG 2520Min andra skidhjälte! Tänk att hon redan vågade och var så pass stadig på benen. Det trodde jag inte innan. Och ni andra med två-åringar. Skaffa en sele och bara go for it säger jag. Maken har förrsten också börjat skida i år efter säkert minst 20 år på snowboard?! Som tur satt svängarna i. 


En dröm som gått i uppfyllelse

Skrivet av Hanna Stigzelius 16.03.2018

Vilka härliga sköna dagar vi har fått. Solen har nu skinit i tre dagar på raken. Här är så vackert! Och min dröm har gått i upplevelse. Vi har skidat hela familjen i backen både igår och idag. Vi lät Lillasyster testa Hubbes skidor igår när han var iväg på skattjakt med skidskolan. Och hon klarade ju av det hur bra som helst. Mest blev hon bara irriterad på att hon inte fick åka själv. Med en sele gick det helt perfekt. Så pass bra att jag tänkte att vi chansar och åker upp på toppen och tar stora backen ner. Det gick bra, men blev inte helt fullt så idylliskt som jag tänkt mej. Lillasyster blev drabbad av akut trötthet och var inte precis glad utan gallskrek halva vägen ner.

Men idag gick det bättre! För nu var hon både pigg och glad. Och Hubbe åker helt själv hela backen. Han har lärt sej såå bra nu! Och idag fick han till och med guldmedalj i Loffe-kuppen som ordnades av skidskolan. Imorgon är det sista dagen i backen. Och jag måste säga att jag verkligen fått blodad tand för det här med slalom. Det är såå roligt när barnen också kan och tycker det är roligt. Veckan har gått allt för snabbt. Det här med skidresa måste vi få till varje vinter!

401A8B71 859B 43FB 99FE 898ED6CE5E8BFamiljen Skidselius! Sån dröm att kunna åka tillsammans alla fyra.


Semesterlunken

Skrivet av Hanna Stigzelius 13.03.2018 | 1 kommentar(er)

Här lunkar semestern på i maklig takt. Vi är mest ute hela dagarna. Kommer in, badar bastu, och är sen drabbade av total friskluftsförgiftning. Ni vet den där känslan när det är totalt omöjligt att hålla sej vaken fastän klockan är bara lite efter nio. Så skön känsla ändå.

Dagens största fråga är vad vi skall äta till middag. Barnen är i himmelen när här finns så många vuxna som orkar leka, läsa och spela med dem. Eller bygga snökojor! Igår var farbröderna ute nästan tre timmar med Hubbe och byggde världens finaste snökoja. Och snö finns här så det räcker och blir över. Uppemot 1,5meter!

Höjdpunkten idag var lunchfärden med bandvagn till våffelstugan. Så spännande att åka med den gamla armefarkosten. Och sen våffelbuffe uppe på fjälltoppen med världens utsikt! Med både salta och söta fyllningar. Maken gjorde rekord och åt nästan fem våfflor. Själv klarade jag bara drygt två! Så gott!

5AD7C81D 4F4F 4A12 B3E4 F03A0A870807Bandvagn till vågfelstugan! Spännande!

 


Bilhaveri och första semesterdagen

Skrivet av Hanna Stigzelius 12.03.2018

Vår första semesterdag började lite väl händelserikt. Vår bil la nämligen av strax innan Uppsala. Ni kan ju tänka er känslan när motorvarningslampan lyser rött och meddelar att man genast skall stanna. Vi ringde vår garantiservice som sedan några timmar senare fixade börgningsbil (och vi fick åka med) och hyrbil så vi kunde fortsätta färden. Sent i mörkret kom vi äntligen fram till stugan! I något skede var jag inte säker på att det kommer ske så lättnaden var total.

Idag har vi nu inlett vintetsportandet. Hubbe har gjort skidskoledebut. Med bravur! Det var mycket stolt Mamma och Pappa som hejade på honom. I snöstorm dessutom. Som tut slutade det snöa efter någon timme. Och också jag fick skidor på fötterna. Men flataskidor istället för slalom idag. 8km uppe på fjället blev dagens saldo. Det känns i kroppen men var inte för mycket. Inte så illa det här med vintersemester! Minus biltrassel då....

8817D268 8A94 4D97 9C5E 883E16FA5E45Lite för händelserik start... men nu kan vi iaf kruxa bort åka bärgningsbil från bucketlistan....


Vi drar till fjällen

Skrivet av Hanna Stigzelius 10.03.2018

Kategorier:

Woop woop! Allt börjar vara färdigpackat. Bara att stuva in allt i bilen och vrida ner batterierna här hemma. Nu är det nämligen dags för vår vintersemester! Och den känns väldans välförtjänt. Förra veckan blev lite tung. Jag kände mej bara så trött, så trött, också fastän jag sov bra. Det, om något, måste väl vara ett tecken på att man borde ta lite time-out. Under den kommande veckan skall jag verkligen försöka slappna av totalt. Inte tänka på jobb, inte på måsten eller annat trist. Vara ute varje dag och umgås med familjen. Lillasyster är mycket ivrig över bollhavet och Hubbe skall få gå i skidskola hela nästa vecka. Åh, jag längtar tills vi kan åka i backen hela familjen. Få se om Lillasyster kan redan?! Men jag tror hon är lite liten än. Kanske nästa år?

IMG 2278Jag har beställt sol och några minus hela veckan. Hoppas det slår in...

IMG 2291Förra veckoslutet var vi och teståkte. Och jag känner på mej att Hubbe kommer att lära sej åka på allvar nu under den kommande veckan!

 


Mitt i veckan mitt i livet

Skrivet av Hanna Stigzelius 07.03.2018

Kategorier:

Idag har jag äntligen kännt mej lite piggare i huvudet. Har haft en mycket effektiv dag på jobbet och fått undan massor. Det känns så bra. Nu kommer jag kunna slappa på semestern nästa vecka. Svärmor hämtade barnen på dagis, som hon brukar göra nästan alla onsdagar. Det är en så stor hjälp i vardagsrumban, att ens en dag, inte behöva stressa med hämtandet. Jag kan inte ens tänka mej hur det är för familjer som inte har något stödnätverk nära. Vi har turen att ha bådas föräldrar och alla våra syskon nära. Det betyder en massa mostrar och farbröder samt mor-och farföräldrar som har lätt att vara närvarande i barnens liv och rycka ut om vi behöver det. Det finns alltid barnvakter som kan ställa upp. 

Med på semestern nästa vecka kommer också två av makens bröder plus en flickvän och mina svärföräldrar. Så vi blir sju vuxna på två barn. Sån lyx! Och eftersom jag tror att Lillasyster inte ännu är mogen för slalombacken, så känns det extra bra att vi kan turas om så alla hinner skida. Skulle vi fara bara vi lilla familjen skulle det inte på nära håll bli lika mycket skidat. Bara två dagar kvar nu. Lillasyster väntar såå på att få åka med Silja båten. Jag skall ta kvällen i akt och börja skriva packningslistor. Jag blir lätt stressad när det kommer till att åka iväg nånstans. Men att skriva listor i god tid känns som att det hjälper. Och så har jag ännu två dagar på mej att fylla på med allt jag glömmer i första omgången....

IMG 2316Dagens soffbord. Jag älskar att det är ljust när man kommer hem från jobbet numera. Men ändå är det härligt att ljusen tänds så fort det börjar skymma. 


Den stora vårtröttheten och glädjen över era kommentarer

Skrivet av Hanna Stigzelius 05.03.2018

Oj vilken respons på inlägget om jämställdhet i småbarnsfamiljen! Härligt med nya kommentarer varje gång man kollar in på bloggen. Jag måste erkänna att det kändes lite nervöst att klicka på publicera den här gången. För även om jag nog är ärlig och öppen här på bloggen, så kändes inlägget snudd på för privat. Men efter era kommentarer om igenkännande och tips så känner jag att det var rätt beslut ändå att skriva om det här. Det är alltid bra att få känna att man inte är ensam. 

Idag har jag annars varit så trött! Jag tror det är den stora vårtröttheten. För jag sov nio timmar förra natten. Faktiskt så tror jag att jag somnade tidigare än Lillasyster igår. Maken hade i alla fall inte kommit ut från barnens rum innan jag ren sov. Fastän det blir ljusare och solen skinit varje dag de senaste veckorna så blir jag bara tröttare. Måste ta tag i motionerande igen! Fast det går ju inte så bra om man skippar jumppan inte. Men jag bara inte orkade. Om man känner sej färdig för att gå och lägga sej redan klockan sju så är det omöjligt att gå på jumppa en timme senare. Så är det bara, en fysisk omöjlighet. 

Annars då?! Denna vecka blir lite småstressig känner jag. På lördag åker vi västerut för en veckas vintersemester. Och det är en del som skall fixas innan dess, yllemössor att ha under hjälmen måste köpas och slalomselar hittas. Eftersom jag sen är borta en vecka och dessutom opererar handen i slutet på den här månaden så är det en hel del på jobbet som måste fås undan. Bara att gå i säng tidigt ikväll också och hoppas att lite mer sömn kan hjälpa då och att jag förhoppningsvis är piggare i huvudet imorgon?! 

mandagMina nejlikor är nästan fina ännu, fastän jag köpte dem för över två veckor sedan!

mandag1Jag ääälskar mina POV ljuslyktor. De ger iaf lite energi att tända ljus på kvällen och se hur fint de lyser. 

mandag2Och de senaste kvällarna har jag faktiskt stickat lite igen! Mitt mål är att få klart tröjan innan handen skall opereras, för efter det går det ju inte att sticka på flera veckor igen. 

 

 

 


Jämställdhet i småbarnsfamiljen, hur kan det vara så svårt?!

Skrivet av Hanna Stigzelius 04.03.2018 | 10 kommentar(er)

Jag är uppvuxen i en familj där de vuxna delat väldigt rättvist på hemarbetet. Min Pappa har alltid dammsugit i mitt föräldrahem. Han har lagat mat och tagit hand om mej och mina systrar minst lika mycket (om inte mer) än min Mamma som ofta hade kvällsprogram och jobbade skiftesjobb. Men jag tror nog ändå att det var Mamma som var familjens projektledare och logistikansvarige. Men jag har faktiskt aldrig frågat dem. 

I min egen lilla familj är det här med jämlikhet tyvärr inte alltid så lätt. Vi gjorde ju så att jag var hemma betydligt längre med båda barnen än vad Maken var. Både av ekonomiska orsaker men också på grund av att vi kände att det var så vi ville göra. Om föräldraledigheterna skulle se annorlunda ut än de gör nu kan det mycket väl hända att vi valt annorlunda. Jag är förstås jätteglad för att jag fick vara hemma så pass länge, jag trivdes väldigt bra med det. Men så där särdeles bra ur en jämlikhetssynpunkt var det ju inte. Då den ena tjänar alla pengar och den andra bara får vårdbidrag så blir det lite skevt. Det blir liksom logiskt att den som är hemma sköter markservicen då den andra betalar för allt, för att göra jämna ut det någonstans. 

Nu då jag också jobbar 100% är det svårt att bryta de mönster vi haft redan i fem år. Jo jag betalar nu betydligt mer för familjen gemensamma utgifter än då jag var vårdledig (eller bara jobbade 60%, vilket jag också gjot i två repriser). Vi betalar inte riktigt 50-50 eftersom jag, pgå 3 år hemma och 2 år som deltidsvårdeldig, lite stagnerade i min karriär, så jag tycker det är mer än rättvist så här. Men det som stagnerat ännu mer är fördelningen av uppgifterna på hemmaplan. Vilket ju inte är så roligt. Jag gör fortfarande merparten av allt oavlönat hemarbete, för att inte tala om projekt- och logistikchefsuppgifterna och allt metaarbete som inte ens syns. 

Och det är så svårt att komma ur det här. Mina svärföräldrar har dessutom haft en helt annan fördelning än vad mina föräldrar haft, så Makens utgångspunkt är annan även här. Och jag förstår att det är svårt för honom att själv ta mer ansvar då det är så bekvämt när jag skött allt i fem år. Och jag vill ju inte gnälla, klaga och bli bitter. Men det är väldigt svårt kan jag tala om. Hur skall man liksom på ett konstruktivt sett få det hela mer jämlikt!? Vissa saker funkar nog bra som de är nu (t.ex. dagislämnigar/hämtningar och vabbandet ar gått rätt så smärtfritt hittills tack vare våra veckovisa logistikmöten). Medan andra knappt fungerar alls. 

Vi har en gemensam to-do-liste-app (Wunderlist) där vi försöker fördela en del grejer. Det funkar någotsånär. Men jag tycker det är bra att få nerskrivet saker och delegerat en del så jag åtminstone inte glömmer bort. Men de är väl de vardagliga löpande grejerna som är svårast. Jag är dessutom rätt så otålig, och speciellt med barnen gör jag bara själv då istället, om det inte händer nåt även fast vi fördelat eller kommit överens om annat. Typ läggningar, matlagning och sånt. Jag har liksom inte energi att stå och gnälla för att få saker att hända utan gör bara själv istället fast jag kanske inte borde?! Jag gör också merparten av de vardagliga städandet och plockandet, även om Maken nog också sopar och torkar ytor ibland. Handdiskande sköter jag 100%. Diskmaskinen och övrigt köksstäd lite jämnare, kanske 60-40!? Matlagning sköter jag ca 80%. Det är väl ganska naturligt att den som hämtar oftare på dagis också lagar mer mat (vilket alltså oftare är jag även om Maken nog också hämtar en eller ett par gånger i veckan), men jag lagar tyvärr också mer mat på veckosluten då vi båda är hemma. Det liksom bara blir så. 

Eftersom jag är morgonpigg är det också Maken som får 95% av alla sovmorgnar. För det mesta känns det okej men ibland kan jag  nog bli lite bitter över det också. Tvättrumban sköter jag också 100% av. Medan Maken sköter ca 80% av allt mathandlande. Men det är nog jag som håller koll på vad som skall köpas, skriver listor och planerar mat, i synnerhet om vi skall ha gäster eller kalas. Maken är i sin tur mycket aktivare med barnen på veckosluten, far till simhallen och hoplop och liknande. Men ofta är det så för att jag känner att jag inte har ro att komma med eftersom jag har en massa fix att sköta hemma (plus att jag inte gillar vare sej simhallen eller hoplop särdeles mycket heller). 

Jag vet inte ens riktigt hur jag ens vill ha det. Men jag vet att det inte känns jämlikt eller ens hållbart som det är nu. Jag blir ofta stressad över allt som snurrar i huvudet som jag måste komma ihåg att fixa. Vi försöker kommunicera och dela upp saker. Men det är ibland svårt att diskutera då man själv känner sej både bitter, överarbetad och ouppskattad. Och inte är det ju kul för Maken att bara få klagomål heller, det förstår jag ju också. Och han tycker ju förstås att han gör betydligt mer nu än då jag var hemma hela tiden. Vilket är sant, men det känns ändå inte rättvist. Så svårt det kan vara. Och jag gissar att vi inte är de enda som har svårt att fixa det här?! 

Hur delar ni andra på ansvar över barnen, uppgifter i hemmet och ekonomin?! Är det hårt 50-50 som gäller eller vem gör mer? Tror ni det skulle bli mer jämlikt om föräldraledigheterna också skulle tvinga oss till mer jämlik uppdelning i att stanna hemma? I synnerhet för mina barns skull tycker jag att det skulle vara så bra ifall vi skulle få det mer jämlikt fördelat, så att inte könsstereotypierna vi nu besitter skulle gå vidare. Men fasen så svårt det är att komma ur det hela. Hur skall man liksom ens hitta energin till det hela när man redan går på sparlåga som det är?!

1blommor2Ibland känns det som att jag har två heltidsjobb. Hur kan det vara så svårt att dela upp allt så att alla skulle vara nöjda?