Visa alla inlägg skrivna augusti 2018
Ser ni nåt nytt?
OBS! Inlägget innehåller reklamlänkar!
Dålig mobilbild, jag veet, men ser ni!? Det händer mera här hemma nu igen. De nya sänglamporna anlände på posten och jag var efter dem idag. Jag bestämde mej sen ändå för de svarta istället för de vita. Och så blev det denna filt att ha som överkast. Bara gardinerna som fattas nu då. Och så måste jag köpa glödlampor till lamporna. För de ingick förstås inte och vi hade inte rätt sort här hemma. När allt är helt och hållet klart så då! Då skall jag försöka piffa till allt och ta bra bilder. Precis som med köket. Få se hur länge det räcker tills jag lyckas?!
Undrar när jag ens fotade nåt med min riktiga kamera senast?! Skall försöka skärpa mej på fotofronten. Medan det nu ännu finns lite ljus om dagarna åtminstone. Blogginspisen är tillbaks, nu måste bara fotoinspisen följa, men månne inte. Det brukar ju funkar så för mej. Ser ni förresten vad jag läser? Det är ju Ellens bok. Älskar språket och tonen. Men känner mej stundom lite pryd och gammal. Men bra är den. Fast lite svårt blir det att läsa ikväll utan ljus i lamporna....
Nya rutiner och hur jag skall få dem att stanna
Ute är det redan mörkt om kvällarna. Vardagen börjar kännas som vardag igen och vi börjar komma in i våra rutiner igen. Vissa rutiner kämpar jag hårt mot för att inte fastna i dem och andra nya vanor försöker jag få in som rutiner istället. Jag är starkt en rutinmänniska. Jag älskar att göra saker på ett visst sätt, helst varje dag. Spontanitet och fram för allt oplanerad spontanitet är inte för mej. Inplanerat och inrutat är mer min melodi. Enligt forskningen krävs det upprepning minst sjutton gånger för att få in en ny vana. Så ännu krävs det lite kämpande för att få till det. Men lagom till att alla sommarreserver tar slut där i oktober nåt tag så borde väl rutinerna vara inkörda redan?!
De ovanor jag främst vill försöka bli av med är onödigt slösurfande på mobilen, att skjuta upp tråkiga hemmasysslor eller annat tråkigt istället för att bara göra det och effektiva morgnar. Nya vanor jag vill få in och som jag redan jobbar på är att vara senast klockan 7 på jobbet de dagar jag inte för barnen till dagis, yoga 1-2 pass youtube-yoga i veckan och att stenhårt köra på 30-sekunders regeln. Trettio sekunders regeln lyder så, att det är förbjudet att låta bli att göra något som bara tar cirka trettio sekunder att utföra. Fastän det skulle vara hur tråkigt som helst. Att diska en stekpanna till exempel. Eller sätta på torktumlaren. Eller plocka undan skorna i hallen. Det är ju bara så enkelt att göra det direkt istället för att skjuta upp det.
Annars så börjar en del av mina tankar redan vara på väg på semester. Jag funderar på vår packning, på om vi har tillräckligt med solkräm och på vad barnen behöver för underhållning på flyget. Bara fem nätter kvar nu. Men innan det blir semester är det vardag i några dagar till än. Så här får ni några vardagssnapshots straight out från min telefon
Tidiga morgnar på jobbet strävar jag till att ha med mej overnight-oats och äta där vid datorn. Nektarin som topping var just bra.
Igår kväll hade vi pizzanight. Det finns färdiga kit, med färdigkavlad deg och tomatsås i butiken som vi brukar använda! Bra att vänja in sej till det Italienska köket också inför semestern tänker jag.
De här blommorna är höst för mej. Krysantemer tror jag det är?! Brukar finnas i störra matbutiker som bukett, kostar inte många euron, håller i veckor och är hur fina som helst. Jag har delat min bukett så jag har fyra vaser lite här och där med blommor som piggar upp. Älskar att ha färska blommor hemma.
Ja ja, ni skaa få se vårt nya kök. Snart! Bara jag skulle lyckas städa det och hålla det städigt tills jag har hunnit ta bilder så... Låter kanske inte så svårt, men det har det visat sej vara... Här ser ni i alla fall en glimt! Och en ful sladd från kaffekokaren. Varför kan inte all elektronik vara trådlös ren, vah?!
Två kvällar under den senaste veckan har jag rullat ut yogamattan då barnen varit i säng och sen yogat med Adriene via youtube. Sååå skönt för både kropp och knopp! Och så enkelt. Det här vill jag få till minst en till två gånger i veckan hela hösten.
3 x Party
Oj vilket festfyllt veckoslut det varit. Men ändå har det blivit noll droppar alkohol för mej. Skönt så ibland som omväxling. Fast jag i vanliga fall inte direkt är den som spottar i glaset... utan att jag nu för den delen är nån suput heller haha!
Nå i fredags var det ju inte ens jag som skulle på fest. Utan syrran som skulle på kräftkalas och behövde barnvakt. Det var riktigt kul att umgås med min systerson. Eftersom jag för det mesta har fullt upp med mina egna barn är det sällan jag verkligen får möjlighet att umgåsumgås med mina syskonbarn. Och så mycket som mina systrar hjälpt till och umgåtts med, speciellt Hubbe, i början av hans liv. Det ger det mej nästan lite dåligt samvete att jag inte hjälpt dem mer! Även om jag vet att det inte sku gå ihop logistiskt. Men kiva att kunna hjälpa nu i alla fall.
Igår var det sen dags för den årliga maskeraden som vår vän Mösse alltid ordnar vid sin födelsedag. Den elfte maskeraden i ordningen. Tidigare år har jag bland annat klätt ut mej till sushi, flugsvamp och fjäril! I år var jag en giraff. Kom på iden då jag hittade örondiademet vi köpte på Kålmorden förra sommaren i barnens utklädningslåda. Sen tänkte jag att det är lite kul att vara giraff.... lång, smal och girafflik är ju kanske inte det man tänker på då man ser mej...
Idag har vi ännu varit på Makens brorsons 2-års kalas. De har flyttat nu under sommaren till sitt nyrenoverade radhus. Och min blivande svägerska har verkligen öga för stil! Allt var så snyggt. Men nu är man lite mör. Lagom till en småstressig arbetsvecka med både utbildningsdagar och annars bråda dagar inför semester. Jepp en vecka kvar till sista delen av sommarsemestern. Woow woop, om en vecka denna tid är vi i Italien! Skall ha det i bakhuvudet så fort det blir lite tungt den här veckan.
Giraffen Hanna med sin familj bestående av en rysk maffiagangster, en prinsessa och en drakdinosaurie. Födelsedagsbarnets outfit var sydd av fyra ikeapåsar. Väldigt finurligt.
Mer nytt till sovrummet
OBS! Inlägget innehåller reklamlänkar.
Det är lite farligt det här med makeovers och att fixa nytt hemma. För så fort man gör om nåt så vill man göra om allt. Hemma hos oss är det främst sovrummet som är i farozonen just nu. Det räcker inte med bara den ommålade blåa väggen känner jag. Jag är inte färdig än. Så hela kvällen har jag surfat runt på olika inredningsshopping-sidor och scannat igenom utbudet. Jag vill ha nya sänglampor, nytt sängöverkast och så några kuddar. Nya lakan skulle ju också sitta fint, men jag tror jag nöjer mej med de vi har för tillfället. Bara jag får förnyat allt runt omkring så! Här är inspirationscollaget med de grejer jag fastnade för lite extra.
1. Jag tror jag tänker köra med en pläd (torkkupeitto) istället för ett ordentligt sängöverkast. Den här rosa filten från Ellos, helt i ylle, ser härlig ut. Och jag tror den skulle passa fint mot den mörkblå väggen?!
2. Denna lampa med träfot tror jag är min favorit! Den kommer från svenska Markslöjd. Det enda som jag funderar över är om den är för liten. Det står nämligen att den är bara 30 cm hög?! Det enda minuset med nätshopping är just det här med mått och anpassning. Hur skall man veta hur den ser ut sen live!?
3. Sammetskuddar skulle passa fint i sovrummet. Mjukt och ombodat! Den här kommer från Hemtex.
4. Denna lampa med gulddetaljer från Jotex gillar jag också! Den är mer sirlig än den med träfot. Och när man skall läsa om kvällen är det bra med riktbart ljus.
5. Den här lampan är också fin! Jag petade lite på den på Hemtex igår. Men jag tror det blir lite tårta på tårta med mörk vägg och mörk lampa. Eller?!
6. Den här pläden gillar jag också. Men just den mörkblå var slut på Hemtex när jag var där idag. Materialet var ljuvligt, fiskbensmönstrad bomull.
7. Jag behöver absolut hotellgardiner i den här stilen! Det skulle göra rummet komplett. Men hur skall jag övertyga Maken att det är en bra idé att börja borra och ha sej!? Han är inte så förtjust i det nämligen...
8. Den här sista filten är också snygg. Jag gillar den lite ruffiga tjockstickade looken. Men skulle hellre ha ett blått än ett svart...
Ibland kan en brunch leda till en nymålad vägg!
Igår var vi bjudna på brunch till vänner som under sommaren flyttat till ett nytt hus. Sitt sovrum hade de målat i den perfekta mörkblå kulören. Just sån färg som jag själv i år och dar suktat efter och planerat att måla en vägg i vårt sovrum med. Så det sa jag ju förstås! Och så visar det sej att det blivit över just så mycket färg som jag behöver. Så jag fick med mej burken. Och eftersom jag målat köket på lördag så hade jag redan alla attiraljer som målartejp och målarrulle hemma.
Så brunchen ledde till en liten sovrums-makeover. För inte kunde jag låta bli att måla när vi kom hem. Tre timmar och tre lager färg senare är det som att vi skulle ha ett helt annat sovrum. Och det blev precis så bra som jag hade tänkt mej. Ibland har man lite tur och extra bra vänner! Fast nu måste jag bara fortsätta makeovern förstås. Nya sänglampor och någon filt måste absolut inhandlas. Äntligen blev detta av. I typ två år har jag tänkt att jag vill fixa om i vårt sovrum. Tänk att jag inte fattade att det enda som behövdes vara att fara på brunch...
Det kändes väldigt pirrigt att dra det första dragen med rullen. Man kan ju aldrig riktigt veta hur det blir!
Här väggen efter första varvet. Man ser redan hur fin nyansen är!
Hela rummet ser nu helt annorlunda ut! Nu behövs ännu lite piff, sen tror jag äntligen jag kommer vara nöjd med vårt sovrum.
Laddade batterier och återvändande inspiration
Vi har haft ett veckoslut nästan utan planer. Mycket välbehövligt och skönt! Nästa obokade veckoslut är först i slutet på september. Under lediga veckoslut tycker jag om att bara vara hemma. Det finns alltid så mycket som man inte hinner fixa på veckorna som känns bra att få undan. Vår städerska har dessutom brutit armen så jag har måsta dammsuga för första gången på evigheter. Men med ljudbok i öronen kändes det nästan okej.
Jag har också målat en massa. Väggarna i köket blev nu äntligen vita. Så nu börjar det mesta av köksremppan vara fixat. Bara elmontören som måste komma och koppla in strömbrytaren till spottarna så är det klart. Sen skall ni få se hur det blivit! Det enda som är dåligt med att fixa en del av huset, är att man märker hur mycket mer man skulle vilja fixa. Det nya skär sej liksom med det gamla. Nu vill jag sätta upp väggar, måla mer, byta ut möbler och bygga ny terrass. Synd bara att varken budgeten eller tiden räcker till just nu.
Igår var vi också på picknick och skogspromenad. Det tycker jag också om att göra på oplanerade veckoslut. Jag borde oftare försöka komma ihåg hur mycket jag älskar att vara ute i naturen. Att det är som terapi. Gör mej mer zen. Vi bor så bra när det kommer till natur. Nu hoppade vi i bilen och körde 5 km och gick en ljuvlig liten naturstig som ledde ner till havet. Där på klipporna åt vi lite medhavd godis och drack sugrörssaft och tittade på båtar som körde förbi.
Idag har vi brunchat hos vänner, plockat äppel och så har Hubbe lärt sej cykla utan stödhjul. Så där bara! Han fick ju en ny trampcykel i maj. Men efter det har vi inte cyklat hemskt många gånger med den. Pukyn har vunnit då hann fått välja. Men nu så hade alla grannpojkarna lärt sej cykla utan stödhjul under sommaren. Så han ville också pröva. Och så gick det bara. Jag är sjukt imponerad! Och tänk så mycket nya färdigheter sitter i viljan.
Och vet ni?! Blogginspirationen känns som att den är tillbaka. Hurra! Jag har minst fem nya inlägg jag vill skriva! Så det blev bara en tillfällig svacka. Precis som jag lite anade. Men man kan aldrig veta.
Naturen! Du är bäst.
Två solblekta blondiner. Den ena som har nyklippt kalufs. Hennes far har klippt hennes hår med nagelsax. Ni kan ju gissa vem av oss två det är!
Se så höstligt det var! Som tur är vädret ännu sommar.
En av fyra av familjens livsnjutare.
Bloggen, det är inte du, det är jag!
Kära bloggen! Jag vill bara att du skall veta att det inte är du. Det är jag som bara inte velat prioritera dej just nu. Vilket är konstigt. För i åtta år har jag bloggat, och aldrig förr känt att jag inte orkar eller vill blogga. Tiden har väl varit lika knapp som den är nu, men jag har ändå sett till att blogga. För att jag har velat. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Eller jag vill nog ännu blogga. Tror jag?! Men jag har liksom bara inte haft någon inspis.
Vanligen halvt om halvt tänker jag i blogginlägg. En hel dag kan jag gå omkring och fundera och formulera mej i huvudet, så att jag sedan då barnen är i säng på kvällen, snabbt kommer igång och får bloggat. Jag har blogginläggsplaneringslistor i mobilen och brukar aldrig ha svårt att komma på något att skriva om. Bloggen har aldrig tidigare känts som ett måste. Men nu, nu gör den nästan det. Och att komma på något inspirerande att skriva om är svårt det med.
Så vi får lite se hur det blir nu då. För pressa fram inlägg tror jag inte på. Kanske det blir en lite lugnare blogghöst. Jag menar, om jag skall hinna med ens hälften av vad jag planerar i mitt förra inlägg, så måste jag kanske prioritera bort något annat. Men antagligen ångrar jag mej om en vecka och får svårt att förstå vad jag riktigt svamlade om i det här inlägget. Vi hoppas på det! Annars blir det troligen lite glesare med inlägg här framöver.
Hur kommer min höst se ut?
Hösten hösten. Förr älskade jag hösten. Min tid för nystart. Mycket bättre än nyåret eftersom, i alla fall jag, brukar ha mycket mer energi efter sommaren än vad man har i mörkaste kallaste januari. Men i år känns hösten, hittills i alla fall, lite motig. Kanske det var för att jag bara hade tre veckor semster? Och efter en tung vinter och vår så räckte det inte riktigt? Men lite nystartsiver känner jag ändå. Jag har börjat skissa på lite mål jag vill uppnå. Och så har jag lyssnat på peppiga podcasts och beställt en bok om mental träning. Alltid något i alla fall.
Så där annars kommer hösten troligen se väldigt lika ut som den gjorde ifjol. Full fart med heltidsjobb, förhoppningsvis mindre vab än förra året, en semesterresa i september, några kräftisar och andra kalas. Och så skall min yngsta syster gifta sig i mitten på september! Det ser jag framemot, fastän jag lite spänner mej eftersom jag skall fungera som toastmadame. Jag skall göra mitt yttersta för att orka med allt. För fastän jag trivs på jobbet, älskar mina barn och har inbokat bara kul grejer för veckosluten, så kan det bli för mycket av det goda om jag inte kommer ihåg att stanna upp emellanåt, och bara nollställa hjärnan och kroppen.
Men målen då? Jag vill fortsätta med att läsa så mycket böcker jag bara hinner. Jag har redan kommit upp till mitt årsmål (25 böcker!). Så vem vet, kanske jag till och med kan hinna med dubbelt fler? Femtio böcker?! Det skulle var nåt det. Mina kreativa projekt har lite kommit på efterkälken den här sommaren. Har inte pysslat, målat eller fixat nåt alls. Så nåt sånt vill jag nog få igång igen. Kanske ett nytt stickprojekt? Nåt till barnen? Kanske testa lite nya recept?
För att orka med allt skulle det också vara sååå viktigt att jag skulle få träning till en rutin. Två till tre gånger i veckan. Det måste gå! Hittills har jag inte lyckat med det sedan barnen kom. Men kanske detta blir hösten där det vänder?! Att springa är det som jag tycker känns enklast. Men så fort det blir mörkt på morgnar och kvällar så vet jag att det blir så mycket svårare att komma sej ut. Som tur hittade jag mina smartum-sedlar! Så de skall jag använda. Kanske gym? Eller pilateskurs?
Hm, heltidsjobb, att var Mamma, träning 2-3/veckan, kreativa projekt, läsa en massa böcker, kalas och fest var och varannat veckoslut, hinna blogga och att samtidigt också nollställa hjärnan emellanåt och bara vara?! Kommer det gå ihop? Det känns inte som någon lätt ekvation. Men jag skall göra mitt bästa.... Kanske jag borde försöka få in lite mindfulness och meditation också!
Jag skriver in mina mål i min Bullet Journal.
Ett besök hos Näringsterapeuten
Hubbe har aldrig varit särdeles stor i maten. Ända sedan han övergick till fast mat har det varit mer eller mindre matkrångel. Hur det är att ha ett matkräset barn har jag redan skrivit om i det här inlägget. Jag vet inte om det på sistone blivit vare sej bättre eller sämre. Skulle säga att det är ganska status quo på ätarfronten för hans del. Då vi var på fyraårskollen för ett drygt år sedan frågades det om vi ville gå hos näringsterapeut för att kolla upp ätandet. Men då kände jag att vi ännu testar själva ett år till. Har det inte blivit bättre tills han fyller fem ger vi terapeuten ett försök.
Så nu i mars då vi var på femårskollen, fick vi en remiss till näringsterapeut. Efter några månaders väntan fick vi en tid. Jag kan nu inte säga att jag hade särdeles höga förväntningar. Men jag måste ändå medge att jag blev rätt så besviken. För jag tror att de mesta i Hubbes matvägran ligger i hans envishet och att han på något sätt är "rädd" för nya smaker och att testa nytt. Inte det att han inte vill äta eller inte tycker om maten (han har ju inte ens smakat så han vet inte om han tycker om eller inte!). Vår näringsterapeut fokuserade inte alls på den psykiska delen av maten utan bara på den näringsmässiga. Och den känner jag ändå till rätt så bra.
Först fick vi berätta om vad han äter en vanlig dag. På basen av det ja berättade konstaterade hon att han äter för lite protein. Vilket jag visste. Lite för lite grönsaker och frukter får han också i sej. Vilket jag också visste. Så fick vi ett papper med bilder på tallriksmodellen och text med rätt mängder på hur mycket en femåring borde äta. Vilket jag också vet och vet allt för bra att vi inte kommer upp till. Terapeuten kunde inte heller så mycket svenska, så det var mest hon och jag som pratade. Hubbe lekte bara med några monstergubbar han hittat i en låda. Så det var ju också lite trist då det skulle ha varit vitkigt att prata också med honom själv. Och jag kände nog mest att det bara var bortkastad tid.
Men några små bra tips fick vi i alla fall på slutet av timmen. Hon nämde Sapere-metoden, som jag vet att de också tillämpat på dagis med sina smakskolor. Så den har jag läst mej in på lite grann. Vi fick också med oss ett smakrallyspel som går ut på att gå runt på en spelplan och sen smaka på 6 olika smaker (vi har hittills bara spelat med "snälla" grejer, men så småningom kanske vi tar med nåt nytt!). Att ha smaktest hela familjen med trygga smaker och att alla i familjen får rösta på sin favorit har vi också gjort på inrådan av terapeuten. Vi hade fyra skålar med naturell yoghurt som vi toppade med fyra olika saker (honung, mangopure, mysli och blåbär) sen smakade vi alla i tur och ordning på de olika skålarna och gav poäng. Hubbes favorit var den med honung!
Den matlek vi ännu har kvar som hon tipsade om är att "leka med maten". Det vill säga ta en tallrik och olika livsmedel och sedan göra ett ansikte eller något annat konstverk som man sedan får äta upp. Att bara röra, lukta, titta på och prata om mat är också bra. Man kan också rita eller pyssla måltider på papperstallrikar för att fundera tillsammans vad det är man kunde äta till middag olika dagar. Men det har vi inte heller ännu hunnit med. Så här i vardagen är det svårt att hinna med allt extra. Men en peppa-Hubbe-med-maten-grej i veckan är väl kanske målet att vi skall hinna med.
Hittills har inte förändringarna varit så stora, men allt som är positivt när det kommer till ätande är bra. Nu har de på dagis också gått med på att han får ha en egen burk med grynost och en egen flaska ketchup så att han i alla fall äter det till lunch, ifall maten inte annars smakar. Så det känns bra, att han inte äter bara ett knäckebröd på hela dagen som tidigare. Och nu i sommar har han smakat och tyckt om både honungshöna och grillade ribs. Så det är i alla fall nånting annat än pasta. Men ännu är maträtterna han på riktigt tycker om inte särdeles många (kan räknas på ena handens fingrar). Och att smaka på främmande smaker är helt otänkbart. Babysteps babysteps.
Man vänjer sej konstigt nog, och idag tänker jag inte ens så mycket på hans kräsenhet. Men visst är det jobbigt om man ens börjar tänka på det lite mer! Och mest av allt skulle jag bara önska att han skulle våga smaka på allt som kommer på tallriken, inte äta upp det, inte tycka om det, bara vara nyfiken och smaka! Om vi skulle ha kommit så långt om ett år så skulle jag vara världens gladaste mor till matkräset barn!
Smakrallyspelet in action! Det är ju enkelt att göra ett eget. Det enda som behövs är spelplan med numrerad bana, tärning, skålar med innehåll och spelpjäser.
Här smakas det på gurka, jordgubbar, majskakor, äppel, paprika och blåbär!
Var hittar jag inspirationen och motivationen?
Måndag. Och så känns det också. Jag tror att jag lider av lite semesterbaksmälla. Allt känns liksom lite tungt just nu. Och det är svårt att hitta den där inspisen jag brukar känna. Var är min höstmotivation? Inte hjälpte det att luften kändes sval i morse. Tvärtom blev jag nästan ännu mer omotiverad. Det är liksom inte ens skönt väder längre. Jag försökte mej till och med på lite retailtherapy. Men eftersom jag bara skulle köpa det tråkigaste man kan shoppa, nämligen nya underkläder, så hjälpte inte det heller. Jag får nog ta till riktigt drastiska metoder. Imorgon sätter jag på väckarklockan på 5:55 och går på morgonlenkki! Kanske det får en att bli pigg och glad igen?!
Blev månne inspisen på Björkö? Eller var gömmer den sej...