headersevendayssvartvitrosa2

Visa alla inlägg skrivna september 2019

Små vardagsglimtar av lycka

Skrivet av Hanna Stigzelius 12.09.2019

Ruuhkavuodet, allt som oftast känns det som att man springer från ett ställe till ett annat. Ständigt ligger man lite efter och är småstressad. Hundra saker i huvudet som man skall komma ihåg. Vardagsmåsten på todo-listorna så de understa ruttnar. Man är aldrig riktigt i fatt på nåt håll. Inte på jobbet, inte som mamma, inte som fru, inte som väninna, inte mot sej själv, inte med hemmet och inte med träningen. Man presterar liksom lite halvdant på alla fronter. Och även om jag sannerligen inte är någon perfektionist så känns det ju inte alltid så roligt. Och inte tror jag att man vänjer sej heller.

I två år har jag nu jobbat heltid med småbarn samtidigt, och den där balansen jag tänkte att jag skulle försöka hitta, den finns nog inte. Balansen kommer nog först senare om någonsin. Balansen under ruuhkavuodet är mer att försöka balansera på yttersta ändan och akta sej för att trilla av. Att klamra sej fast och göra sitt bästa från underläget. Och ändå är det så underbart. Jag skulle inte byta bort min vardag för någonting i världen.

Att stiga upp tidigt på morgonen när alla ännu sover, vara först på jobbet och dricka kaffe där i lugn och ro. En lugn stund när barnen leker fint tillsammans samtidigt som jag lagar mat och mjuk jazzmusik flödar i köket. Stunden då Lillasyster somnar efter många långa minuter då jag kliat henne på ryggen efter kvällssagan. Eller att sjunka ner i Makens famn i soffan då båda barnen somnar och sätta på ett avsnitt Game of Thrones. Till och med att vika kläder med ljudbok i öronen kan jag njuta av. Vardagen, så fin den är trots saknaden av fullkomlighet och perfektion. Fast kanske det är just det som är fullkomlighet ändå!? Livets små guldkorn, de finns överallt. Inte hela tiden, men nog varje dag. Ser du dem i ditt liv?

batch DSC01345Lek efter dagis medan jag lagar mat. Plusplus -bitarna är en favorit. batch DSC01355En teckning som ritats på dagis föreställande vår familj. Man kan inte annat än att bli lycklig av att se den hänga på kylskåpet. För fastän det ligger smulor på köksbänken, så är mitt liv mest bara så bra. 


Att bli ett år äldre

Skrivet av Hanna Stigzelius 10.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

I söndags fyllde jag år. Trettiofyra år närmare bestämt. Om ett år är jag närmare fyrtio än trettio. Det känns helt galet. Trettio är ännu helt okej. Men fyrtio?! Inte kan jag väl börja närma mej fyrtio?! Och ändå, tycker jag mest bara om att bli äldre. Jag tycker om att lära känna mej själv bättre, att bli säkrare på vem jag är och vad jag vill. Jag tycker om den medvetenhet och säkerhet som man får med åldern. Att man liksom lär sej att inte bry sej så mycket om vad andra tycker. Men sen å andra sidan så är det nästan skrämmande att märka hur fort tiden går. Och hur den snurrar fortare och fortare för varje år. Det tycker jag inte om! 

13d38659 f475 4c15 b34d b97be616cbdc tileLyckligt födelsedagsbarn på brunch i söndags. Att fira sin födelsedag med vänner är verkligen ett bra koncept. Det får en att i alla fall känna att man tar vara på några värdefulla timmar av livet som rusas allt snabbare...



Ett lite bättre fredagsmys

Skrivet av Hanna Stigzelius 07.09.2019

Vi har en ny fredagstradition i vår familj. Klockan åtta bänkar sej hela familjen i soffan för att titta på Fort Boyard och fredagsmysa. Programmet i sej är väl inte något extra, men riktigt underhållande för alla i olika åldrar såväl man är fyra eller trettiofyra. Till fredagsmys måste man ju också ha något trevligt att mumsa på. Men eftersom jag försöker leva lite hälsosammare så ville jag inte ens ta risken att köpa godis och chips. Är man trött så är det lätt hänt att frestelsen blir för stor. Istället blev det grönsaker, dip, bär och salta pinnar (men de avstod jag från). Alla tyckte det var gott och betydligt bättre för kroppen än godis! 

1batch DSC01378Gurka, paprika och blomkål. Blåbär, hallon och jordgubbar. Och så ekologiska vindruvor. Mums!1batch DSC01381Hubbe dök först på bären. Detta funkade på samma gång som kvällsmål för barnen. 1batch DSC01385Nu börjar det! Vi brukar alltid i början bestämma vilket lag vi håller på. Igår valde barnen grå och jag det vita. De grå vann förstås överlägset och det tyckte barnen var urkul!1batch DSC01387Jag tror det kommer bli fler liknande fredagsmys den här hösten!1batch DSC01389Vi brukar också lyxa till det med att bära ner barnens täcken till soffan. Fredagsmys deluxe!


Tio tankar om september

Skrivet av Hanna Stigzelius 05.09.2019 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Jaa, Kugge! Jag hakar på. Här kommer mina tio tankar om september:

Första tanken under månadens första morgon: Hm, troligen "Vad är klockan". Det är oftast det första jag tänker på veckosluten då jag vaknar utan väckarklocka. Och den var lite efter åtta. Barnen sov ännu. 

Den här boken ska jag läsa: På mitt nattygsbord ligger för tillfället boken "Hjärnstark" av Anders Hansen. Så förhoppningsvis den?! Å andra sidan har den legat där redan i typ fyra månader så det kan ju nog hända att den inte läses denna månad heller... Inne i lådan ligger också Aki Hintsas "Voittamisen Anatomia" som jag också har på att-läsa-listan. Men så här i icke-semester-tider blir det ju mest ljudböcker då det bara är så mycket enklare att få in dem i vardagsrutinerna. 

Jag ska jobba med: På grund av mitt jobbs natur kan jag inte öppna upp allt för mycket om det här på bloggen. Men jag har en hel del på gång på jobbet. I slutet av månaden skall jag hålla en intern utbildning per skype som också skall bandas in! Det känns som en liten utmaning. Men månne det inte skall gå bra. En massa andra projekt skall också komma vidare eller sparkas igång av mej under den här månaden. Så det måste bli fokus och effektivitet för att inte bli stress och för långa to-do-listor... 

Jag ska skriva: Tre blogginlägg i veckan är min målsättning! Det borde vara mycket realistiskt om än passligt ambitiöst. Och hittills denna vecka är jag "on schedule".

Maträtt jag vill testa: Jag skulle vilja testa göra pizza med lchf-blomkålsbotten! Pizza är en så mysig fredagsmiddag, men nu då jag försöker vara lite striktare med kosten så funkar inte vanligt pizzabotten riktigt. Zoodles har jag också tänkt fixa flera gånger, men så har vi inte haft zuccini hemma. Zoodles med ungsfeta!? Det tror jag skulle kunna passa jätte bra. 

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas: Mitt springande kulminerar den 22.9 i ett 10-kilometers lopp som jag skall springa tillsammans med min syster. Jaiks! Är inte riktigt säker på att jag är redo för det. Det kommer så snabbt på. Och jag vill ju dessutom klara det på en någorlunda tid. Men bara jag överlever så är det väl okej. Och att nu inte syrran springer iväg från mej redan under de första kilometrarna...

En målsättning som är möjlig att nå: Jag vet nog inte om det är riktigt möjligt att springa loppet på under en timme?! Det skulle vara mitt mål. Men med den träning som det hunnits med och min nuvarande kondis så är det nog inte möjligt. Så istället måste jag väl säga sockerstoppet då?! Enda tillåtna undantagen är om man äter ute på stan eller är på kalas. Det borde vara en möjlig målsättning!

Jag är mest kluven till: Hösten överlag. Sommaren gick så fort?! Speciellt mörkret är jag SÅ inte redo för ännu. Och varje kväll märker man hur det blir mörkt tidigare och tidigare. Samtidigt så gillar jag vår vardag. Krispig höstluft och utfärder till svampskogen är också hösthöjdpunkter. Och min födis är om bara några dagar!

Det här ger mig energi just nu: Mina springturer. Och att få in tid med väninnor nu som då i form av luncher, frukostträffar eller afterworks. Att kramas med barnen är också sånt som alltid funkar om man känner sej lite nere och trött. Då känner jag bara tacksamhet istället. Snart skall jag också börja gå på gymmet igen, det ger också alltid sådan härlig känsla. 

Det här ser jag mest fram emot: Just nu ser jag mest fram emot min födelsedagsbrunch på söndag med alla mina väninnor. Det är alltför sällan jag hinner träffa dem alla. Men annars har vi faktiskt alldeles för lite kul program inbokat?! Ingen semester, inga resor?! Det måste åtgärdas snarast känner jag... 

batch DSC01343Vår farstutrapp är i alla fall redo för hösten. Jag bytte ut blomman direkt då vi kom tillbaks från holmen för en månad sedan. 

 

 


Kräftor, tumisdag och dop

Skrivet av Hanna Stigzelius 02.09.2019

Kategorier:

Jag hade tänkt gå ut och springa. Men det började öööösregna. Så nu sitter jag här och bloggar istället. Kanske likaså bra det också?! För blogga har jag också tänkt att jag skall göra redan i några dagar men bara inte kommit mej för. Fast å andra sidan så har jag varit rätt så busy också. Vi har haft en mycket bra sista sommarveckoslut. Passligt med program och passligt med slappande.

I fredags åt vi kräftor. Maken var efter dem levande från vår kräftkontakt och kokade dem själv. Mmm, kräftor är ju bara så gott. Och ännu har vi kvar en hel del i frysen. Få se om det blir mini-kräftis ännu i höst, eller om vi bara äter dem på tumis när lusten faller på?! På lördag sov vi sedan till klockan halv nio hela familjen varefter vi fixade croissanter till helgfrukost. Därefter tog Hubbe och jag buss och metro till stan för vår tumisdag! Det var länge sedan vi gjort något bara vi två, och det var så kiva att umgås bara med honom.

Vi besökte mitt absoluta favoritmuseum, naturhistoriska museet i Hfors. Att bara vara där med ett stort barn var också perfekt. VI hann ju på riktigt läsa om djuren och lära oss något. Det som fascinerade mest var alla olika stenar och mineraler. Så nu har jag lärt mej en hel del om kvartser och bergarter. Därefter åt vi sushibuffé och hoppade sen på metron hem igen. Om några veckor blir det sedan dags för tumisdag med Lillasyster. Få se vad vi skall hitta på då?! 

Igår var vi på dop. Maken och jag hade den stora äran att få bli Gudföräldrar till världens sötaste lilla Ella. Mitt fjärde Gudbarn. Och jag älskar att få bli Gudmor till vänners barn (är det också till min systerson och det är förstås fantastiskt det med) för då blir man liksom familj med sina vänner. Lite starkare band än att bara vara familjebekanta. Och vårt första Gudbarn fyller faktiskt redan 7 år nu i september! Vänner, familj som man väljer. Det är fint det. Och gårdagen var också så fin. Våra barn råkade dessutom sitta fint just under dopceremonin. Därutöver gick det nog lite vilt till både före och efter.... Men barn är barn och enligt prästen har vi mycket att lära oss av dem så... 

batch IMG 0092Jag älskar att ha tumistid med bara ett av barnen. Att verkligen kunna koncentrera sej på dess tankar och vara helt närvarande utan att bli avbruten av det andra barnet. 

IMG 0097Mitt favoritmuseum och min favorifilur. batch IMG 0143Dopbuffé på Ekberg Extra. Inte så illa minsann.batch IMG 145En storebror och en som just blivit storasyster.