En liten mental meltdown
I grunden har jag en stark självkänsla. Jag tror på mina egna förmågor och tycker för det mesta att jag är ganska bra på de jag försöker mej på. Jag tycker jag ser skaplig ut när jag ser mej själv i spegeln, och jag känner mej fin om jag sätter på mej plagg jag gillar. Jag försöker utvecklas och sätter upp mål för mej själv. Som jag brukar vara rätt så pepp på att försöka nå och lyckas med. Men också jag, som i grunden är starkt, känner mej bara så fel emellanåt. Som att inget jag försöker med lyckas. Alla mina mål blir bara pannkaka. Jag börjar jämföra mej med andra (speciellt på sociala medier) och tycker att jag inte klarar av nåt alls. Att jag är fet och ful och osmart. Och dessutom utan smak och totalt utan inspiration.
Som tur brukar mina mentala meltdowns inte hålla i sej särskilt länge. Jag är bra på att svänga om min hjärna till stark och positiv igen. En egenskap som jag tror är både medfödd och framtränad. Nya tag helt enkelt. Det bästa för att peppa fram sin självkänsla är att göra saker som man är bra på, som man gillar och som ger energi. För mej kan det till exempel vara ett kreativt projekt. Att sminka sej lite extra och fixa håret. Sätta på sej favoritklänningen. Eller bara släppa allt och kramas med barnen. Barnen är också bra på att peppa. Imorse när vi låg i sängen fick jag en kram, puss och så sa Lillasyster att jag är fin. Och Hubbe sa att jag är som en blomma. Sötisarna. Kanske de kunde känna på sej att jag behövde lite pepp?! Eller så är det för att jag varje dag berättar hur fina jag tycker de är. Att de är finast på hela jorden och att jag är så lycklig för att få vara deras Mamma.
Bakgrunden till min meltdown denna gång tror jag ligger i flera olika faktorer. Influensan som dränerade oss alla på energi. Att Hubbe blev sjuk igen! Att jag inte alls lyckas ta tag i mitt motionerande i år utan tvärt om är mer nere i sockerträsket än någonsin. Att jag varit lite efter på jobbet och stressat där för att hinna komma ikapp. Att Maken också blev sjuk och jag därmed inte hann med det jag planerat hinna med på veckoslutet. Att jag inte hunnit träffa vänner eller systrar på allt för länge på grund av att alla bara är sjuka hela tiden. I synnerhet vi. Och att vårt hem inte alls ser ut som på de inredningskonton jag följer på instagram utan det istället är småkaos överallt obereonde hur mycket jag städar och rensar. Lite för mycket motgångar liksom.
Min plan är nu att fokusera på en sak i taget och försöka styra in allt på rätt kurs igen. Först skall jag bota Hubbe med kärlek, godis och netflix. Sedan skall jag jobba undan de tre punkter jag planerat in för idag och skriva tydlig plan för slutet av veckan så jag inte blir stressad på jobbet igen, även fast jag måste vabba. Jag skall börja baka och pynta till kalasveckoslutet redan ikväll, så att inte allt hopar sej till lördagen! Och ikväll skall jag köra ett youtube-yoga/pilates program. Och där med basta. Lenkki vill jag inte dra ut på då det är Sibirien kyla där ute. Det är väl en bra start?! Så hoppas vi att jag känner mej starkare och peppigare ikväll. Eller senast imorgon. Men det tror jag nog. För det känns redan bättre än vad det gjorde igår...
Buddha har nog aldrig dippar i självkänslan. Han är väl zen jämt. Jag måste väl försöka bli mer som buddha!
Kommentarer
NillanWik 21/02/2018 9:57pm (5 år sen)
Oj oj oj vad jag känner igen mej i vad du skriver, är själv också lägst ner i sockerträsket vad jag någonsin varit (så lågt att jag var och köpte kromtabletter på apoteket i hopp om att få bukt på suget), känner mej pölsig och ocharmig och håret borde få krishjälp av ett proffs. Här hemma har vi leksaker i varje hörn, pågående ytrenovering i ett och allmän oordning i alla förråd...tur att det finns flera där ute som lever i "verkligheten" ?
Hanna Stigzelius 23/02/2018 9:10pm (5 år sen)
Ou jess! Verkligheten endeed. Och skönt att veta att man inte är ensam. Kromtabletter?! Har aldrig hört om de. Men allt som kan hjälpa mot sötsug sku vara välkommet så jag tror jag också ska testa!
NillanWik 24/02/2018 10:41pm (5 år sen)
Har inte testat förut men redan om de fungerar med hjälp av placebo-effekt är jag nöjd *hehe*, får se om ett par veckor om jag tycker de hjälper.
Liisa Mendelin 22/02/2018 8:29am (5 år sen)
Hög igenkänning! Just det där att en meltdown kan spåras till för hög livsbelastning under lite för lång tid. Kämpa, kämpa!
Hanna Stigzelius 23/02/2018 9:11pm (5 år sen)
Tack! Livsbelastning, bra ord! Jo det har belastats lite för mycket nu... Men som tur känns det redan lite bättre. Det är fredag idag och vi är alla *peppar peppar* friska igen.
Alexandra Grahn 22/02/2018 12:18pm (5 år sen)
Känner igen mig! Sådär blir jag ibland också. Nu när jag har barn så blir det extra mycket som bidrar till att man hamnar i träsket och svårare att ta sig ur. Det krävs int mycket för att man ska känna sig lite nere, små saker som bidrar till att det blir stort. Hemmet ser ut som det gör man hinner int städa, hinner int träffa vänner, nån är sjuk ja precis som du skriver. Men det brukar gå över och bli bättre det tror jag alltid på i alla fall! Kram <3
Hanna Stigzelius 23/02/2018 9:11pm (5 år sen)
Kram till dej med! Den värsta fasen är redan över för denna gång som tur.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar