För fyra år sedan
Idag för fyra år sedan blev jag Mamma. Den 25 februari förändrades mitt liv för alltid. Förändrades till det bättre. De här fyra åren har varit mina bästa år. Att få vara Mamma är det största och bästa som finns. Jag är så stolt över min Hubbe. Han har humor, är frågvis, smart och påhittig. Han är snäll, omtänksam och känslig. Den finaste fyra åringen man kan tänka sej. Men att vara Mamma är också det svåraste som finns. Och Hubbe gör det inte enklare precis, men kanske det är så det skall vara när man är fyra år. Men jag lär mej, om mig själv och om att vara förälder, om honom och om oss, hela tiden varje dag. Fyra års erfarenhet redan, så det är inte bara bara....
För fyra år sedan var det sol och några minusgrader. Jag minns hur det kändes när jag vaknade hemma och tänkte att det är idag det kommer hända, idag blir jag Mamma. Hubbe låg nämligen i sätesbjudning och hade inte velat svänga på sej trots svängningsförsök. Så vi hade inplanerat snitt måndagen 25.2. Klockan sju skulle vi befinna oss på Kvinnis. Det var en väldigt nervös taxiresa dit. När vi kom fram fick vi sen vänta några timmar. Det var ett brådskande snitt som togs in före mej. Men vid nio ungefär fick vi börja förbereda oss. Operationskläder för både Maken och mej. Och jag fick dricka något äckligt minns jag. Sen gick vi ner till operationssalen. Där vi skulle bli föräldrar.
Jag hade aldrig opererats innan så jag var nog rätt spänd på allting, inte nog med att man skulle bli Mamma liksom... Men det gick så bra. Jag började darra lite av bedövningen, men sen fick jag något mot det så sen lättade det. Att vara bedövad var konstigt. För jag kände ju nog mina ben och magen. Men jag bara inte kände smärta. Så jag kände liksom att det skars och drogs och så, men bara inte att det gjorde ont. Och det första Hubbe gjorde när han kom ut var att kissa minns jag. Sedan fick Maken klippa navelsträng och de mätte och vägden innan han hämtades tillbaka till mej. Sedan fick han ligga på mitt bröst ända tills de hade sytt fast min mage. Det var så overkligt. Tio fingrar, ögonfransar, små svullna kinder och ögonlock, en vit liten mössa på ett perfekt huvud. I ett skede skrek han till lite och några tårar kom ut från hans små ögon minns jag. Men jag kände mej ändå så trygg. Det kändes som att jag visste hur jag skulle göra. Att det fanns inom mej bara.
Störst av allt! Det är att få vara Mamma till Hubbe och Lillasyster. Varje dag är jag tacksam och lycklig. Och just idag lite extra nostalgisk över allt vi redan fått vara med om. Förväntasfull inför allt som ännu komma skall! Grattis älskade Hubbegubben på fyraårsdagen!
Några minuter gammal och utplockad ur min mage. Näsa lika liten som en av mina naglar! Tänk!
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar