Kakastrofen! Eller aldrig mer bakar jag fyllkaka!

Skrivet av Hanna Stigzelius 06.06.2018 | 4 Kommentarer

Allt gick väl inte heelt som på Strömsö i lördags då jag skulle få ihop tårtorna till Lillasysters kalas. Faktiskt så kan man kalla hela förmiddagen för en smärre "kakastrof". Jag var inte långt ifrån totalt nervsammanbrott. Och nu har jag dyrt och heligt lovat mej själv att inte utsätta mej för liknande situationer igen. Nästa kalas blir det köpta kakor! Mina nerver är inte gjorda för fyllkakor med dekoration, så är det bara. Kanske jag inte har övat tillräckligt eller nåt, men nja, det är liksom inte riktigt värt det. Allt som bara kan gå fel gick liksom fel denna gång. Eller nej, nu ljuger jag, inget brändes vid, men allt annat gick fel!

Tur i oturen blev slutresultatet riktigt lyckat! Något man sannerligen inte skulle ha trott ett par timmar innan. Det är dessutom inte första gången jag svär och svettas när det skall fixas kalastårtor. Men senast var det den förbaskade sockermassan som inte ville släta sej (till Hubbes två-årskalas, efter det har jag inte rört sockermassa!). Nu var det först kakbottnen som inte räckte till och jag måste akutbaka en botten till och sen fyllningen som inte ville stelna och bara flöt ut. Och därefter tog både smörkrämen och frostningen som slut i mitten. Smörkrämsproblemet löste sej lätt, då jag hade ingredienser till mer och lätt bara vispade ihop en sats till. Men frostningens ingredienser var slut, så det var bara att freestyla på vad som fanns hemma. Så tja.. Elsas kjol fick liksom ett lite utrunnnet släp där bak! Som tur vet väl alla att det är smaken som räknas.

Här har vi då en illustrerad historia på en bloggsanning utan förskönelser: 

Kalaset skulle börja klockan tre. Klockan 12 såg tårtan ut så här. Jag var gråtfärdig och i upplösningstillstånd. Min jordgubbs- och rabarberfyllning bara rann ut. Och tårtbottnarna (kanske för att de var äggfria?!) var lite hårda och ville inte sej riktigt. De två tårtbottnar jag bakat kvällen innan insåg jag ett par timmar tidigare att inte räcker så jag hade akutbakat en botten till nu på morgonen. Något jag inte hade räknat med i tidsschemat!

Men efter att ha spacklat det hela med två satser smörkräm började jag se ljus i tunneln! Tills den turkosa frostninge tog slut då jag kommit runt halv Elsas kjol.

I ett skede funderade jag på om jag bara skulle lämna eländet så här?! Men så tog jag mej samman och komponerade ett egen frostningrecept med kvarg istället för färskost. Det blev helt okej. Men aningen rinnigt... 

Lite blommor och strössel på bara, så blir allt bra... hehe. Eller i alla fall klart mycket bättre.

Tusen gånger bättre än jag någonsin vågat hoppats på tre timmar tidigare! Men nej, nästa gång så besparar jag mej nerverna och beställer kakor från någon som har bättre kunskap och tålamod än jag. Kosta vad det kosta vill!