Ensam hemma
Förra veckan var den sämsta sen undantagstillståndet inleddes. Snö varenda morgon, sura miner och lättirriterade familjemedlemmar, dåliga nyheter och svårt att koncentrera sej på nånting alls. Det enda positiva ljusglimtarna har varit min röra på sej utmaning som gjort att jag motionerat varje dag den gångna veckan (med undantag för igår). Hela fyra springturer har det blivit, och sen ännu youtube-träning, styrka och yoga på det. Det känns åtminstone väldigt bra!
Och det som gjort ännu mer gott, är att jag varit ensam hemma nu de senaste 27 timmarna. Väldigt välbehövligt det också. Linda skriver exakt om hur det är just nu om man är någon som behöver lite mer egentid. Och jag är exakt likadan. De senaste dygnet har jag njutit för fullt av min ensamhet. Målat, sytt, städat, haft skumppadejter mer vänner virtuellt och motionerat. Helt i min egen takt. Utan att någon ropar på mej, kräver nåt av mej, eller har synpunkter på vad jag gör. Jag känner mej nästan pånyttfödd.
Vårblommor och Dalgona-kaffe. 
Måla och skumppa.
Sy och bli som ny igen. Gissa vad jag syr förresten? I nästa inlägg skall ni få veta...
En vecka i skärgården
Tre veckor hemma hela familjen började tära lite på krafterna. Vi tänkte att ett miljöombyte kanske kan pigga upp och packade därför ihop oss och åkte ut till skärgården i måndags kväll. Vi körde ut i den vackraste solnedgången och kom ut lagom till kvällsmat för barnen. Dagarna följde på med jobb för vuxna samt lek och utevistelse för de små. Mer socialt distanserad kan man nog inte vara. Så skönt att komma bort, havet ger alltid ro. Vi inledde också påsklovet med skumppa på bryggan och påskbastu. Men inget dopp i havet ännu. Tre grader är liksom tjugo grader för kallt för mej...
Få se om det blir ett besök till igen nästa vecka? När man distansjobbar är det ju sak samma var man sitter. Så då kan man liksom lika bra sitta och jobba med sprakande brasa bredvid sej och havsutsikt genom fönstret. Jag tror till och med att det påverkar min effektivitet på ett positivt sätt. Men först skall vi fokusera på påsk i några dagar till. Chokladägg, kvalitetstid och mera god mat. Inga stora middagar. Men desto mindre krav istället. Passar mej bra i år faktiskt. Glad påsk på er!
Här sover man gott. Och det är så lyxigt att Svärmor alltid bäddar och fixar färdigt till oss om hon vet att vi skall komma ut till holmen. 
Maken köpte ett nytt pussel, och gjorde knappt något annat i två dagar än pusslade... 1500 bitar. Jag som knappt har tålamod för 150.
Jobbdagarna steg jag upp vid halv sju, satte brasa i kaminen och började jobba just här. Inte så illa utsikt minsann. Och skönt att hinna jobba ostört i en och en halv timme innan resten vaknar. (Sorry Svärmor, ser nu att nån liten lyckats få till ett snyggt handmärke på ett av fönstren...)
Sällan vi inlett skärgårdssäsongen så här tidigt! Någonting bra med corona ändå. 
Annat bra med corona: Mer tid med sötnosarna! Extra bra när man kan vara ute tillsammans. Vid havet i vårsolen!
De här två som leker så mycket med varandra. Jag tror de också uppskattar att få vara med varann så mycket nu under den här tiden. De har ett så fint band. 
Min lilla klätterapa. Som klättrar upp till toppen av nästan vilket träd som helst. Men då vågar jag knappt titta. 
Påsklovet inleddes med bryggprosecco. 
Här trivs man minsann. Kanske nästa vecka igen?
Distansdagar i undantagstillstånd samt några små tips för en smidigare coronavardag
Tredje veckan med undantagstillstånd på gång. Den börjar forma sej till en ny vardag. Men fortfarande känns det nog som ett undantag. Emellanåt funderar jag dock nog om det någonsin kommer bli som vanligt igen. Tänk så snabbt man vänjer sej ändå? Och formar om sådant som tidigare känts som orubbligt. Att jobba mestadels hemifrån går som på rutin nu redan. Även om tekniken strular emellanåt. Eftersom vi är två vuxna som jobbar hemma men vi har bara ett rum man kan jobba i och samtidigt stänga om sej i, så turas vi lite om hur och var vi sitter. Den som har mer videomöten vinner arbetsrummet. Vissa dagar byter vi om efter lunch. Det funkar faktiskt riktigt bra, även om jag märker att ergonomin inte är på topp. Borde kanske testa strykbordstrixet för att få höj- och sänkbart ståbord?
Baren är ju också en utmaning i sej. Men jag måste säga att det har gått över all förväntan. Jag är så tacksam över att de har varandra. De flesta dagarna leker de riktigt fint med varandra. Och tv, skärm och och nintendotid är enligt mej helt okej att det blir någon timme mer av under de här omständigheterna, det är ju faktiskt undandtagstillstånd. Och så är jag så tacksam över att barnen är så pass stora och att vi bor som vi bor vilket gör att de kan vara ute tillsammans utan vuxen konstant övervakning. Varje dag måste de vara ute minst en timme. Det är en helig regel för våra hemma från dagis och förskolan-dagar. Det hjälper också att det bor många andra barn i vårt husbolag och att det ofta finns nån att leka med. Ja, utomhus låter vi dem leka. Nån måtta får det liksom vara. När de går ut så har jag också som regler att man måste vara ute i minst en timme och man får inte plinga på dörren i tid och otid. Bara om det är något viktigt, som att man skall gå på toa eller har stött sej, typ.
Emellanåt kan jag nästan tycka att det är lite mysigt med det här. När man kan kramas med barnen mitt på dagen mellan något möte. Eller ta en paus och gå för att kolla vad de ha byggt med legona. Ett föräldratips är att hjälpa barnen på traven med lekarna lite grann, då deras egen fantasi tryter. Jag har bland annat bytt batterier i alla gamla leksaker där de var slut vilket lett till timtals med lekar med de "nya leksakerna". Plastdinona har också fått följa med ut i sandlådan för att inspirera till utelek. Och både tågbanor och kulbanor har varit i ivrig användning här efter att jag tagit fram lådorna till dem. Modellera, hamapärlor, färgläggningsbilder, specialtuscherna, magiska sanden, såpbubblor, målfärgen och hobbyböckerna har också varit framme så gott som varje dag.
Mina tidiga och effektiva jobbmorgnar i köket gillar jag också. Jag går upp en till två timmar innan resten av familjen och jobbar i lugn och ro innan de vaknar. Då är jag som mest fokuserad och det funkar så bra för mej. Jag brukar ju vara tidigt på jobbet i vanliga fall också. Men nu kan jag sitta i mitt eget kök. Inte så illa minsann. Så har man bara möjlighet att jobba lite utanför 8-16 tänket så råder jag absolut till det. Då kan jag också ta mina lite längre pauser för något rörande barnen med gott samvete, när jag redan hunnit fixa undan det viktigaste jobbet innan dom ens vaknat. Om man är kvällsmänniska kan jag tänka mej att samma upplägg funkar med tvärtom? Jobb två timmar efter att barnen gått i säng.
Sen finns ju förstås också de mindre mysiga sidorna av de här med att vara så gott som inspärrad med enbart sin familj i 24/7. Små gnabb mellan barnen när de får tråkigt och lekarna sinar. Eller tjafs med Maken om vem som skall laga lunch till hela familjen och vems tur det är att få jobba ostört. Sen så blir det så mycket stökigare när alla är hemma hela tiden! Oberoende hur mycket man plockar så är det ändå halvt om halvt kaos överallt. En bra grej jag läste någonstans var det här: Att vara förälder är svårt, att jobba heltid är svårt, att vara lärare/pedagog är svårt, att göra alla tre varje dag är nästan omöjligt. Man kan inte kräva mer av sej själv än vad som är möjligt. Vi måste vara snälla med varandra och framför allt oss själva just nu. Om du gör så gott du kan, då är det gott nog. Mer kan man ju inte!
Morgonsolen som lyser in i mitt kök där jag börjar med att beta av lite mail tillsammans med frukost och en mega kopp med te. Att jobba hemifrån har sina fördelar.
Och mer tid med denna filur i soffan är förstås alltid välkommet. Även om tiden nu inte om dagarna blir så kvalitetsmässig som än kvantitetsmässig. Och filuren på bilden är förstås nöjd om han får mer skärmtid än den vanliga max. 30 minuterna som är gängse praxis hos oss under normal vardag.
Har ni läsare några fler tips för en smidig coronavardag med småbarn? Tipsa gärna i kommentarerna om ni kommit på något ursmart. Jag tar gärna del av fler smarta smidighetsidéer.
En sjuåring i huset
Hipp Hipp Hurra för min älskade förstfödde idag. Sju år fyller han. SJU! Sju år som Mamma. Det börjar ju vara en del ren. Själva firandet här hemma avklarade faktiskt redan igår eftersom Maken är bortrest nu tills på torsdag. Och det var en väldigt nöjd nästan sjuåring som somnade igår kväll. Vi skämde nog bort honom lite med superfina presenter. Men vad kan man när han är så fin att man helst vill köpa honom hela världen?! På veckoslutet blir det kalas. I år med pokemon tema. Jag har redan börjat planera för fullt. Inköpslistorna för bakandet och todo-listorna för pysslet börjar också vara klara. Kul med kalasvecka. Om du vill se mera av tidiga års kalas kan du klicka på bloggkategorin "party".
I söndags paketerade jag paket och pysslade kort. Guld, prickigt och grönt i år.
I paketen gömmer sej bland annat en plånbok, ett Harry Potter legoslott, Technic-lego, nintendospel, ett DIY-pysselkit och Silverlite Combat robotar.
Tacksamheten och perspektivet efter några dagar på sjukhus
Jag är också vanligtvis noga med min tacksamhet. Jag gör tacksamhetsövningar varje kväll och tror det gör mycket för min lycka och mitt välbefinnande. Men de senaste dagarna har jag varit ännu mer tacksam än vanligt. Vi har varit inlagda med ett av barnen på barnkliniken några dagar. En planlagd operation. Inget destu allvarligare. Men ändå, det är ju milt sagt ångesframkallande. Och så sätter det hela saker i perspektiv.
Vad är det som på riktigt riktigt är viktigt? Vad är det som gör skillnad i mitt liv? Inte är det något struntgnabb hemma i alla fall. Eller någon julklapp som jag glömt beställa i tid. Eller att det är lite stökigt i våra skåp och att jag ännu inte ens hunnit städa bort sommarskorna. Det är bara struntsaker när allt kommer omkring. Kärleken och barnen och hälsan är det som spelar någon roll. Att vi har de tre. Att alla jag älskar mår bra. Att vi är friska. Får bo i Finland med den toppvård som vi har här.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det här med sjukhusvistelser är många familjers vardag. Med långtidssjuka barn. Våra några nätter är ingenting mot att vara inlagd i veckor. Med betydligt allvarligare åkommor dessutom. Oron och ångesten, jag kan inte ens föreställa mej. Så orättvist det är ändå. Och hur otroligt bra jag har det. Hur lyckligt lyckligt lottad jag är. Som är frisk. Som har två friska barn och en frisk man. Ett härligt stökigt hem och en massa vänner och familj som också är friska. Tack universum! Varje dag är jag tacksam för allt det jag har!
Vackra Helsingforsnatten sett från Barnklinikens åttonde våning. Sånt kan man vara tacksam för även om det förstås inte är det roligaste som finns att sova på sjukhus. Ikväll är jag extra glad då vi alla fyra sover hemma i egna sängar igen.
Takremppa och VAB
Tänk att det skulle dröja ända in i november tills samtalet från barnens dagvård kom om febriga barn?! Det hade jag nog inte vågat hoppas på. Att samtalet kom just dagen innan vi skall ha takrenovering hemma så är ju mindre lägligt, men det är väl priset man får betala för en i övrigt mycket frisk höst. Vi råkade alltså i somras ut för en liten vattenskada efter att husbolaget installerat nya varmvattenberedare i lägenheten. Ett rör var dåligt på plats och två kvällar efter installationen brast det. Jag sov då redan, men Maken märkte det efter ca 15 minuter. Tänk om det hade brustit då vi var på jobbet? Eller ännu värre några veckor senare då vi var bortresta på sommarsemester!?
Nu är som tur allt torrt igen och vi kom sist och slutligen lindrigt undan. Det enda som måste bytas ut är takpanelen i vardagsrummet. Och byggfirman har lovat ha det gjort senast på fredag. Men bekvämligheten på denna VAB är ju då lite begränsad... Vi kan bara var på övre våningen och i bägge sovrummen är feng shuin lite si och så. Vi har ju tömt hela vardagsrummet på möbler och grejs och stuvat dem på övre våningen. Men men, allt går! Det är bara fråga om nån eller några dagar. Eftersom de ringde mej från föris då jag var på jobbet igår har jag också datorn med mej hemma så jag kommer åt att jobba. Det känns också skönt då inte allt samlas på hög under de dagar man är borta och man återvänder med stress till max.
Den lille febrisen. I en hög av vardagsrealitet.
Jag tog och lagade mej en take-away kaffe med från nedre våningen just innan bygg-gubbarna vällde in.
Kvällsyoga
Egentligen orkade jag inte. Ikväll var jag nämligen så trött, så trött. När barnen somnat var det enda jag verkligen hade lust och ork att göra att bara lägga mej på sängen och scrolla på telefonen tills jag skulle somna. Men jag gjorde det inte, jag klarade av att motstå frestelsen. Istället rullade jag ut yogamattan och sökte upp en de-stress yoga session med Adriene. Och nu efteråt är jag förstås så glad för det beslutet. Kroppen är betydligt mer avslappnad. Huvudet har balanserats. Allt känns bara bättre. Och imorgon är det dessutom fredag. Jag har nästan överlevt YH-veckan. Halleluja och Namaste!
Man borde ju yoga varje dag. Jag vet att min kropp och knopp skulle älska det. Men en gång ibland är också bättre än ingen gång alls...
Puhuust! Är det bara tisdag?!
Det är bara tisdag och jag är redan helt färdig med den här veckan! Maken är borta på arbetsresor hela den här veckan så jag drar hela lasset själv. Och förstås är det samtidigt massvis på jobbet. Som bara inte går att göra klart då jag måste fara för att hämta kidsen. Som idag dessutom bara varit gnälliga, busiga och bråkiga. Så där som det brukar vara när man som Mamma är trött, stressad och bara inte skulle orka. Jag tror faktiskt att de två liksom lite hör ihop och beror på varandra. Mitt tålamod var i alla fall lite för kort ikväll. Vilket gör mej ännu tröttare. Så idag tänker jag bara gå i säng så fort också barnen somnat.
Eller nästan i alla fall. Först måste jag ju fylla i fyra olika blanketter från föris och dagis om julledigt och fotograferingar och understödsföreningen. Och så måste jag ta fram Mulle-ryggsäck så jag inte glömmer den. Och bastun skall tömmas på badkar och tvätt eftersom det kommer en bygggubbe och tittar på den imorgon klockan åtta på morgonen. Och så måste jag packa present eftersom Hubbe skall på Hoplop kalas imorgon kväll (tur jag i alla fall kom ihåg att köpa en på veckoslutet!). Och så måste jag tömma den våta tvätten och slänga den i tumlaren. Och diska baconfetts stekpannan. Men SEN, sen skall jag bara gå och lägga mej tidigt. Är det faktiskt bara tisdag ännu?!
Hur gör alla som är ensamma med barnen konstant?! Jag fattar verkligen inte det. Är deras barn alltid på dagis från 7-17 så att man får fulla timmar? Och hur peppar man sej psykiskt att orka dra hela lasset själv hela tiden?! Som tur kan morgondagen i alla fall inte bli sämre så... Det finns bara en väg att gå och den är uppåt. Tjohej!
Ett lite bättre fredagsmys
Vi har en ny fredagstradition i vår familj. Klockan åtta bänkar sej hela familjen i soffan för att titta på Fort Boyard och fredagsmysa. Programmet i sej är väl inte något extra, men riktigt underhållande för alla i olika åldrar såväl man är fyra eller trettiofyra. Till fredagsmys måste man ju också ha något trevligt att mumsa på. Men eftersom jag försöker leva lite hälsosammare så ville jag inte ens ta risken att köpa godis och chips. Är man trött så är det lätt hänt att frestelsen blir för stor. Istället blev det grönsaker, dip, bär och salta pinnar (men de avstod jag från). Alla tyckte det var gott och betydligt bättre för kroppen än godis!
Gurka, paprika och blomkål. Blåbär, hallon och jordgubbar. Och så ekologiska vindruvor. Mums!
Hubbe dök först på bären. Detta funkade på samma gång som kvällsmål för barnen. 
Nu börjar det! Vi brukar alltid i början bestämma vilket lag vi håller på. Igår valde barnen grå och jag det vita. De grå vann förstås överlägset och det tyckte barnen var urkul!
Jag tror det kommer bli fler liknande fredagsmys den här hösten!
Vi brukar också lyxa till det med att bära ner barnens täcken till soffan. Fredagsmys deluxe!
Ett kort hej
Jag hade just skrivit ett långt blogginlägg om balansen i vardagen och hur svårt det är att hinna med bloggen. Men det bara försvann helt plötsligt. Så typiskt när jag äntligen hade lite ork att sätta mej ner och blogga lite. Nu är ju förstås orken slut. Nytt försök imorgon! Och mina legoland-inlägg måste jag ju få skrivet också. Reseskildringen är ju ännu på hälft! Och så har jag bakat blöjkaka också. Och på söndag vankas det 4-årskalas hos oss. Men det får bli till senare inlägg. Nu tänker jag hoppa i pjamisen och lyssna på ljudbok i sängen (lyssnar för tillfället på GoT, andra boken, så jag inte skall få allt för stor abstinens nu då serien tog slut!). Adios!
Hittade en passande bok på bibban. Synd bara att jag inte haft tid eller ork att hinna läsa den. Och nu går lånet ut imorgon. Story of my life känns det som...