torsdag 20 september 2018 - 20:46

En ovanligt vanlig vardagskväll

Jag far efter barnen i värsta rusningstrafiken. Lillasyster har kissat på sej på dagisgården. Byten på henne som absolut vill ha klänning och inte alls de extra byxor som finns i dagisklädlådan. Via butiken för att köpa middag och några andra nödvändigheter. Barnen väntar i bilen medan jag kör pikashopping i s-market. Hem och steka spenatplättar. Barnens favorit! Alla är glada och äter massor. Sen får de titta på lite tv medan jag städar undan i köket och pustar ut i fem minuter.

Och så drar vi fram modelleran. Jag är också med och idag är det riktigt roligt. Jag modellerar en portion med spagetti och köttbullar med ketchup och gurka och allt. Just då kommer Maken också hem. Så jag erbjuder honom lekmaten till middag. Det tyckte barnen var kul. Sen hjälper Hubbe honom tömma diskmaskinen så att det skall gå snabbare att komma iväg till övre våningen för att bygga lite lego. På veckoslutet skall det tydligen vara lego-happening på mässcentret så nu är de båda ivrigare än vanligt på legobyggandet. 

Efter att Lillasyster och jag modellerat klart går vi till köket och fixar en stekpannsgranola. Lilllasyster är jätteduktig och mäter alla ingredienser, rör om och provsmakar. Det enda småjobbiga är att man måste vänta tills granolan svalnar innan man kan äta kvällsmat. Hubbe vägrar smaka. Men Lillasyster äter en portion med nylagad granola. Yoghurten däremot smakar surt. Fastän den går ut fört om två veckor?! Mina nerver brukar ofta ta slut lagom till kvällsmaten. Det går ju såå långsamt! Och nu är alla lite lagom övertrötta. Varför börjar vi alltid lite lite för sent med kvällningsrutinerna?!

Efter pjamispåklädning, kvällstvätt och två sagor ligger nu de små sötnosarna i sängen. Hubbe tror jag just har somnat, men Lillasyster hör jag ännu nynna på nån sång. En väldigt vanlig torsdagskväll i vårt liv. Säkert ganska lik torsdagskvällar i de flesta småbarnsfamiljer. Torktumlaren rumlar runt där nere hör jag. Och jag hängde just upp lite tvätt. Annars är det lite småstökigt i alla hörn. Imorgon har jag tänkt plockstäda upp det värsta. Så man får lite helgkänsla. Vårt dagis är stängt imorgon så Maken jobbar hemifrån och barnen får ha fridag. Lyxigt också för mej som slipper dagisrumba och får köra till och från jobbet i den takt jag själv vill. Det känns i kroppen och knoppen att det börjar vara klart för veckoslut snart. Så skönt med fredag imorgon! 

IMG 5902Jag älskar de här små tallrikarna som jag fått av min Fammo. När jag var liten åt jag glass från dem hos henne. Nu äter mina barn kvällsmat från dem.

IMG 5904

Vi gjorde granolan i stekpannan eftersom det går tio gånger snabbare än i ugnen (RECEPT HITTAR DU HÄR!). Men för att få den att svalna snabbare spred vi ut den på en plåt. Lillasyster fick välja ingredienserna och det blev havregryn, kokos, chiafrön, solrosfrön och aprikosbitar i dagens version. 

IMG 5909Vardagsselfie inklusive suddighet, småbusigt barn, ringar under ögonen på vissa och modellera på blusen på andra. 

onsdag 8 augusti 2018 - 20:43

Ett besök hos Näringsterapeuten

Hubbe har aldrig varit särdeles stor i maten. Ända sedan han övergick till fast mat har det varit mer eller mindre matkrångel. Hur det är att ha ett matkräset barn har jag redan skrivit om i det här inlägget. Jag vet inte om det på sistone blivit vare sej bättre eller sämre. Skulle säga att det är ganska status quo på ätarfronten för hans del. Då vi var på fyraårskollen för ett drygt år sedan frågades det om vi ville gå hos näringsterapeut för att kolla upp ätandet. Men då kände jag att vi ännu testar själva ett år till. Har det inte blivit bättre tills han fyller fem ger vi terapeuten ett försök.

Så nu i mars då vi var på femårskollen, fick vi en remiss till näringsterapeut. Efter några månaders väntan fick vi en tid. Jag kan nu inte säga att jag hade särdeles höga förväntningar. Men jag måste ändå medge att jag blev rätt så besviken. För jag tror att de mesta i Hubbes matvägran ligger i hans envishet och att han på något sätt är "rädd" för nya smaker och att testa nytt. Inte det att han inte vill äta eller inte tycker om maten (han har ju inte ens smakat så han vet inte om han tycker om eller inte!). Vår näringsterapeut fokuserade inte alls på den psykiska delen av maten utan bara på den näringsmässiga. Och den känner jag ändå till rätt så bra. 

Först fick vi berätta om vad han äter en vanlig dag. På basen av det ja berättade konstaterade hon att han äter för lite protein. Vilket jag visste. Lite för lite grönsaker och frukter får han också i sej. Vilket jag också visste. Så fick vi ett papper med bilder på tallriksmodellen och text med rätt mängder på hur mycket en femåring borde äta. Vilket jag också vet och vet allt för bra att vi inte kommer upp till. Terapeuten kunde inte heller så mycket svenska, så det var mest hon och jag som pratade. Hubbe lekte bara med några monstergubbar han hittat i en låda. Så det var ju också lite trist då det skulle ha varit vitkigt att prata också med honom själv. Och jag kände nog mest att det bara var bortkastad tid. 

Men några små bra tips fick vi i alla fall på slutet av timmen. Hon nämde Sapere-metoden, som jag vet att de också tillämpat på dagis med sina smakskolor. Så den har jag läst mej in på lite grann. Vi fick också med oss ett smakrallyspel som går ut på att gå runt på en spelplan och sen smaka på 6 olika smaker (vi har hittills bara spelat med "snälla" grejer, men så småningom kanske vi tar med nåt nytt!). Att ha smaktest hela familjen med trygga smaker och att alla i familjen får rösta på sin favorit har vi också gjort på inrådan av terapeuten. Vi hade fyra skålar med naturell yoghurt som vi toppade med fyra olika saker (honung, mangopure, mysli och blåbär) sen smakade vi alla i tur och ordning på de olika skålarna och gav poäng. Hubbes favorit var den med honung!

Den matlek vi ännu har kvar som hon tipsade om är att "leka med maten". Det vill säga ta en tallrik och olika livsmedel och sedan göra ett ansikte eller något annat konstverk som man sedan får äta upp. Att bara röra, lukta, titta på och prata om mat är också bra. Man kan också rita eller pyssla måltider på papperstallrikar för att fundera tillsammans vad det är man kunde äta till middag olika dagar. Men det har vi inte heller ännu hunnit med. Så här i vardagen är det svårt att hinna med allt extra. Men en peppa-Hubbe-med-maten-grej i veckan är väl kanske målet att vi skall hinna med. 

Hittills har inte förändringarna varit så stora, men allt som är positivt när det kommer till ätande är bra. Nu har de på dagis också gått med på att han får ha en egen burk med grynost och en egen flaska ketchup så att han i alla fall äter det till lunch, ifall maten inte annars smakar. Så det känns bra, att han inte äter bara ett knäckebröd på hela dagen som tidigare. Och nu i sommar har han smakat och tyckt om både honungshöna och grillade ribs. Så det är i alla fall nånting annat än pasta. Men ännu är maträtterna han på riktigt tycker om inte särdeles många (kan räknas på ena handens fingrar). Och att smaka på främmande smaker är helt otänkbart. Babysteps babysteps.

Man vänjer sej konstigt nog, och idag tänker jag inte ens så mycket på hans kräsenhet. Men visst är det jobbigt om man ens börjar tänka på det lite mer! Och mest av allt skulle jag bara önska att han skulle våga smaka på allt som kommer på tallriken, inte äta upp det, inte tycka om det, bara vara nyfiken och smaka! Om vi skulle ha kommit så långt om ett år så skulle jag vara världens gladaste mor till matkräset barn!

IMG 3615Smakrallyspelet in action! Det är ju enkelt att göra ett eget. Det enda som behövs är spelplan med numrerad bana, tärning, skålar med innehåll och spelpjäser. 

IMG 3618Här smakas det på gurka, jordgubbar, majskakor, äppel, paprika och blåbär!

 

tisdag 3 juli 2018 - 19:47

Vad jag har gjort och vad jag gör

Efter att ha överlevt matförgiftningen körde jag i lördags ut till skärgården för att återförenas med familjen. Barnen var så söta. Tävlade om vem som fick sitta bredvid mej i båten och krama mej turvis, sa att de hade saknat mej och älskar mej. Gullisarna! Väl framme på holmen var doch det kära återseendet snart glömt och det var full rulle vravat med syskonbråk som vanligt. Kort besök i skärgården för mej denna gång eftersom vi måste tillbaka till stan för min sista arbetsvecka innan semestern.

Familjen följde med till stan men stannade hemma bara en natt. Nu är de ute på svärisarnas holme denna vecka. Och det är så obeskrivligt skönt att vara ensam hemma igen. Här är så städigt. Det är så lugnt och jag älskar friheten att kunna göra vad jag vill, äta vad jag vill, titta på tv på vad jag vill, när jag vill. Att vara Mamma är det bästa jag vet. Men att få bara vara Hanna emellanåt är också så välbehövligt. Vintern och våren var lång och tung. Det här är just vad jag behöver för att vila upp mej inför semestern(haha). För tre kommande veckor tätt inpå varandra 24/7 kommer nog sätta nerverna på prov har jag på känn.

Nåh, vad gör jag då när jag är ensam hemma?! Jo igår städade jag in alla köksaker i de nya köksskåpen till sent på kvällen. Ännu saknas lite finlir och några skåpdörrar och så, men det mesta är klart. Sen när allt är helt klart så skall jag visa hur det blev. Idag har jag tittat på fotbollsmatchen (heja Sverige!), ätit lite nötter (resten av familjen är allergiska!), lagat zuccinilasagne (bara jag som älskar dylik mat!) och nu skall jag blogga och sen se på min nya favoserie Marcella (finns på Netflix!). Imorgon tänkte jag gå och klippa håret efter jobbet (om jag hittar lämplig tid) och ta en shoppingrunda på stan. Så skönt att inte ha dagistider att passa eller spenatplättar att värma eller legolekar att städa undan! 

IMG 42601Återförenade i lördags efter fem dagar från varandra! Bara två dagar senare så är jag nu ensam i stan igen. Men snart får jag spendera tre veckor med filurerna så jag känner faktiskt noll saknad just nu. 

IMG 4286

Veckoslutets program bestod bland annat av att klättra i träd. En av Hubbes favortisysselsättningar. 

IMG 4295

 

Och så gick vi på picnic till grannholmen (man kan vada över sundet!). Med oss hade vi bland annat skumppa och jordgubbar. Lillasyster sa när hon satt just här: Åh mamma, här är så underbart. Jag kunde bara hålla med.

 

IMG 4311

 

 

 

Super-Pappan som håller ställningarna när jag jobbar och njuter frihet och ensamhet.

IMG 4319Puppe med som assisterande kapten. Stackars Puppe hade varit med om så mycket äventyr under veckan (bl.a. bastubadande!) att han luktade värre än en våt hund blandat med dött djur. Som tur hjälpte ett snurr i tvättmaskinen på 60 grader....  

 

onsdag 20 juni 2018 - 22:36

Helt totalt slut

Alltså herrejess. Hur orkade man vara hemma med barn på heltid? Eller ens halv? Eftersom Lillasyster hade feber ännu igår på eftermiddagen måste vi ännu vara hemma från dagis idag. Måendet var som tur (?) väldigt mycket bättre. Maken behövde bilen i jobbet så jag tänkte att jag håller båda barnen hemma. Får lite kvalitetstid med gullegrynen eftersom jag nästa vecka knappt kommer se dem alls. Jag tänkte tydligen fel. 

Idag har varit stora "gå varandra på nerverna-dagen". Barnen har bråkat sjuttioelva gånger. Och jag har tapppat nerverna med dem nästan lika många. Det började ren i morse i sängen med gnäll om ipad-spelande. Och slutade inte förrän för nån timme sen, då var det mjukisar som flög från sängar och gud vet vad. Båda barnen har retat både varandra och mej, samt inte lyssnat på ett ord jag sagt. Det kommer vara så lugnt och skönt imorgon på jobbet att hoho! Jag har måsta limmat leksaker som gått sönder i deras bråk. Och både jag och barnen har små skrapsår av fajtandet från när det gick riktigt vilt till. 

Jag känner mej på riktig helt dränerad! Att vara hemma med barnen är tuusen gånger tyngre än att vara på jobb. Tänk att man glömmer det. Eller kanske det inte var såå här intensivt då det begav sej?! Fast några små ljuspunkter fanns det väl under dagen. Som när vi gräddade våfflor med Hubbe till frukost och han spotankramade mej mitt i allt och sa att han älskar mej. Eller som när syskonen för en gångs skulle lekte fint med varandra och byggde ett duplotorn utan min hjälp som blev lika högt som jag! Och nästa vecka, då Maken och barnen blir kvar på holmen och jag kommer ensam in till stan för att jobba har jag garanterat glömt allt bus och bråk och kommer sakna dem igen oerhört. 

På någon vänster har jag ändå lyckats packa våra midsommarkassar nu ikväll. Få se vad för viktigt som jag glömt. Ett år glömde jag helt att packa strumpor till Maken (fast i år får han iof packa sin kass själv!). I mitt virrhjärnstillstånd skulle det nog inte förvåna mej om jag typ glömt mina trosor. Eller inte packat byxor till barnen över huvudtagen?! Vi får väl hoppas på det bästa. Förra året inledde vi ju midsommarfirandet med att bilen gick sönder mitt på Åbo motorväg. Så det kan liksom bara bli bättre i år, vah?! 

hemmadagLilla fröken Rufs som just vaknat. Man vet när hon är sitt vanliga jag när hon orkar busa med brorsan en heel dag! Och kolla in vilket torn de byggde. Jag höll på att sortera tvätt och hjälpte inte alls. Sign: Stolt mor!

IMG 4099I ett skede när jag höll på att bli tokig av allt ojud och härjande gick jag bara ut i trädgården för att andas en stund. Då märkte jag att pionerna nästan slagit ut! Jee! Min favvoblomma. 

tisdag 19 juni 2018 - 09:45

Ja, vardag var det ju....

Ja efter semester kommer ju åter vardagen. Och den kom då med besked så där som den brukar. Efter halv dag på jobbet igår så ringdes det från dagis. Feber för Fröken. Väldans olägligt som det alltid är med VAB. Men vad kan man?! Nu får vi bara kryssa fingar och tår och hoppas ingen annan drabbas och att vi hinner bli friska till midsommaren. För trots att vädret ser ut att bli mer traditionell finsk sommar än vad det varit hittills i år, så vill jag ändå ut till skärgården med vänner! Så håll tummarna för oss nu. Midsommar i stan har jag firat en gång, och jag gör det ogärna igen. 

IMG 4082 1Efter feberkramperna hon fick i samband med influensan i februari är jag dessutom supernojig när hon har feber! Bli frisk snabbt nu Sötnosen. På sommaren ska man ju inte vara sjuk...

måndag 11 juni 2018 - 21:06

Balansen balansen, hur kan det vara så svårt?

Nu har jag jobbat heltid i snart ett år. I augusti förra året gick jag upp från att ha jobbat 60% till 100%. Vardagen rullar på i hujsig fart och jag kan nog inte riktigt påstå att jag ännu hittat den där perfekta balansen. Finns den ens? För allt som oftast känner jag mej lite efter på alla håll och kanter. Jag hinner liksom inte med allt jag borde och skulle vilja. Jag är inte tillräckligt presterande på jobbet, jag är inte en tillräckligt bra Mamma, hemmet är sannerligen inte i det skick jag skulle önska, jag ligger hela tiden efter med hushållsarbetet, äktenskapet hinner inte riktigt vårdas, vänner hinner man se allt för sällan och motionen under den gågna vintern har varit under all kritik. 

Jag känner mej konstant efter och som att jag borde hinna och orka med mer. Även om jag nog logiskt vet att jag gör mitt bästa och inte kan sätta till mer till mina listor och dagar som det är. Tänk att vårt samhälle är uppbyggt så att det skall vara så här!? Och samtidigt så är det liksom det som är felet. Att jag på något sätt tror att det går att få och ha allt. Utmanande karriär, super-Mamma, tiptop hus, var den bästa väninnan och frun samt samtidigt ha kondis för ett maraton. Men det går inte. Så vad skall man då lämna bort? När man vill ha allt!?

Det skall nog bli skönt med sommar. Maken och barnen blir lediga efter midsommar. Jag själv två veckor efter det. Sen skall jag verkligen försöka stressa ner. Åka ut till skärgården. Stänge ner some och försöka utöva mindfulness flera gånger om dagen. Och sen tar jag nytt försök att hitta balansen i höst igen sen. Om någon har några fantastiska tips på hur man får småbarnsvardagen och karriär att gå ihop med allt annat man dessutom vill hinna med så dela mer än gärna med er i kommentarsfältet!

hannafunderarHur lyckas man med allt när det känns som man inte är tillräcklig på någon front? Och då är jag, i alla fall i mitt eget tycke, ganska bra på att vara snäll mot mej själv och sänka kraven. Så hur mår då någon småbarnsmor som är typ perfektionist?! 

 

söndag 10 juni 2018 - 11:30

Lifegoals: Springtur med sonen på cykel

Ända sedan Hubbe föddes har jag längat tills han är så stor att han kan komma med när jag går ut och springa. Ja, inte så att han springer, men cyklar bredvid! På nåt sett har det varit ett mål för mej. Ett perfekt sett att umgås tillsammans. För jag vill verkligen uppmuntra barnen till att röra på sej. Och det är ju lite svårt om man inte gör det själv. 

Igår fick Hubbe en egen trampcykel. Och jag lyckades övertyga honom att komma med mej när jag skulle ut och springa. 3,7 km blev det, just passligt för oss båda just nu. Med några pauser då Hubbes ben måste vila sej lite. Och jag puffade på i uppförsbackarna och fick således lite extra träning. Tiden blev inte något extra, men vi var båda glada och nöjda när vi kom hem. Kanske det här blir vår nya veckoslutsgrej?

IMG 3916Redo för start!

IMG 3913Sol i ögonen och sol i sinne!

tisdag 15 maj 2018 - 20:28

Jag hatar pollen

Pangväder där ute betyder tydligen också pangår för björkpollen. För andra gången på en vecka måste vi in till Pikkujätti (barnläkarstation) med Hubbe på grund av allergibesvär. Förra natten var riktigt hemsk. Stackarn fick nästan inte luft för allt dumma pollen som har gjort hans luftvägar infekterade. Men efter några timmar hos läkaren idag är vi nu armerade med en hel arsenal inahalatorer, nässpray och astmapuffar för att försöka lindra besvären. Vi försökte vara ute en stund efter middagen, men efter att Hubbe försökte ta några springsteg så började han hosta direkt. Stackarn! Och stackars hela vår familj som är halvt om halvt lamslagen på grund av det här. Det var ju bara att gå in direkt. 

Jag frågade på apoteket om siedätyshoito (hyposensibilisering heter det tydligen på svenska efter googling?!) och funderar nog starkt på att påbörja en sån för sonens del i höst. Maken borde absolut också, men det kostar minimi 1000€ och resultaten brukar vara goda, men är ändå inte garanterade. Så tja... utan försäkring vet jag inte om det är värt det?! Tur ändå att det inte är så här extrema pollensäsonger varje vår utan typ bara var fjärde. Få se om Lillasyster också kommer börja utveckla symptom. Hittills har hon klarat sej, men eftersom det här troligen är första våren då hon allergenieras och utsätts så kan det ännu hända att hon börjar få symptom först senare eller tom först om ett år. Kanske jag är den enda i familjen som orkar nåt och kan vistas utomhus nästa vår. Kul! Blä för pollen alltså. 

AA99D7DD 9C88 4058 8775 4BB6CE954BE4Läkaren var försenad och vi måste vänta över 30 minuter. Tur det fanns bilar, böcker, ritpapper och annat att underhålla sej med.

IMG 3450Sötnosen var SÅ duktig. Inget krångel alls fastän man måste vänta, få skrämmande medeciner och vara med om flera undersökningar. Har jag nämt att jag inte gillar pollen?!

IMG 3451 När man varit så duktig blir man belönad med sushi efteråt. Spännade att ha utsikt över en byggarbetsplats dessutom.

torsdag 10 maj 2018 - 19:02

Home alone

Jag är ensam hemma. I morse lite efter klockan nio åkte Maken och barnen iväg ut till skärgården, och där skall de vara till på söndag. I fyra dagar är jag totalt ensam hemma. Friheten är total! Och än så länge är det bara sköönt. Det kan ju hända att jag kommer vara ett vrak av saknad på söndag, men ännu är det här fria livet bara top notch! 

Jag vet ju knappt hur man skall vara när man bara har sej själv att tänka på. Ingen att plocka efter?! Ingen som avbryter mej?! Det första jag gjorde när jag blev ensam var att bege mej ut på lenkki. Så där bara. Sen städade jag hela halva huset så nu är det fint överallt. Och det bästa är att det kommer hållas städigt eftersom ingen är här hemma och råddar!! Jag har också ätit mat som ingen annan i familjen äter. Och det tänker jag fortsätta med tills på söndag. 

Helt ensam har jag dock inte varit. Makens bästa väns fru bjöd in sej själv på lunch! De bor vanligen i Holland men hon var här på pikavisit och vi har inte setts på ett år. Jag bjöd på falafels och hon tog med en flaska skumppa. På vår bakgård är det så skönt i solen. Vi satt ute hela tiden. Och jag har fortsatt med att sitta där ute och njuta efter att hon åkte. Bara lyssnat på ljudbok och kännt hur solen värmer. Kanske den bästa känslan som finns?!

Det enda molnet på min himmel är det hemska meddelandet jag fick av en väninna i morse. Om att de är intagna på barnkliniken och just fått diagnos på en obotlig kronisk sjukdom. Så deras familj har varit i mina tankar hela dagen. Hur orättvist det är, hur snabbt allt kan ändra. Jag skickade genast meddelande till Maken att krama våra barn lite extra. Man skall inte ta någonting här i livet för givet. 

IMG 3372Jag är tacksam för att jag kommit igång med springandet igen. Tacksam för att min kropp, trots vinterns förslappning redan orkar igen.

IMG 3377Jag är så tacksam för vädret, solen och värmen. Och för ljudböcker i öronen! Det är så bra uppfinning.

IMG 3380Jag är tacksam för att min K-butik sålde rosa pioner igår! Min favoritblomma alla kategorier. Måste köpa två knippen. De var ju inte direkt billiga... Men hälften billigare än i blombutiken i alla fall!

IMG 3383Jag är tacksam över vårt trivsamma hem. Och över att jag nu inte kommer måste plockstäda på flera dagar. 

måndag 7 maj 2018 - 20:08

Måndagens i korthet

Måndagens bästa: Vädret, solen, värmen! Alltså jag är helt säker att jag skulle vara en annan människa än den jag är om jag bodde någonstans där det var sommar året runt. Man blir bara så mycket gladare och mer energisk när det är så här ute. Jag tänker bara på om man jämför med en slaskig måndag i november och nu! Det känns som ett annat liv.

Måndagens sämsta: En idiot som tutade åt mig i morgonrusningen då jag bytte fil på motorvägen. Det fanns hur mycket plats som helst, jag såg honom hur bra som helst och morgonrusning är morgonrusning. Men det sämsta var att det påverkade mej negativt. Jag hatar när jag låter sånt påverka mej. Som tur glömde jag det nog cirka en timme senare, men i kanske en timme var min morgon lite sämre på grund av tutaren!

Måndagens godaste: Ett glas cocacola utan bubblor. Maken och barnen hade öppnat den i fredags och det fanns lite kvar. Cocis är helt klart godast när den är så där nån dag öppnad och bara har lite lite kolsyra kvar. Mmm! Annars är jag inte ens så förtjust i drycken. 

Måndagens äckligaste: Lillasyster lekte i sandlådan på vår gård ikväll. Och plötsligt var hennes händer helt insmetade i kattbajs! Det bor flera katter i grannskapet och jag blir så fly förbannad på att deras ägare inte kan se till att inte frassarna bajsar i barnens sandlåda. Det är nämligen inte första gången det hänt. Fy f*n!!

Måndagens funderare: Jag har lenkkikläder på. Men klockan närmar sej halv nio. Orkar jag ännu gå ut och springa?! Äää. Sån funderare... Jag skall försöka uppbära all min willpower och bara do it. Men vi får se om det lyckas...

Måndagens typiska: Jahas, så kom den då. Björkpollenallergivågen som gör min man till en rödögd zombie i några veckor. Jag vet ju så där rationellt att han inget kan göra åt saken. Och att det så klart är värst för honom själv. Men inte är det särskilt kul för mej heller. Därav orsaken att jag inte sprungit iväg på lenken tidigare. Zombien klarade inte av barnläggningen påstod han. 

1solenAh hörni! Måndagar blir bra så mycket bättre av lite solgass på bakgården efter jobbet. Det kändes helt som sommar.