headersevendayssvartvitrosa2

Jämställdhet i småbarnsfamiljen, hur kan det vara så svårt?!

Skrivet av Hanna Stigzelius 04.03.2018 | 9 kommentar(er)

Jag är uppvuxen i en familj där de vuxna delat väldigt rättvist på hemarbetet. Min Pappa har alltid dammsugit i mitt föräldrahem. Han har lagat mat och tagit hand om mej och mina systrar minst lika mycket (om inte mer) än min Mamma som ofta hade kvällsprogram och jobbade skiftesjobb. Men jag tror nog ändå att det var Mamma som var familjens projektledare och logistikansvarige. Men jag har faktiskt aldrig frågat dem. 

I min egen lilla familj är det här med jämlikhet tyvärr inte alltid så lätt. Vi gjorde ju så att jag var hemma betydligt längre med båda barnen än vad Maken var. Både av ekonomiska orsaker men också på grund av att vi kände att det var så vi ville göra. Om föräldraledigheterna skulle se annorlunda ut än de gör nu kan det mycket väl hända att vi valt annorlunda. Jag är förstås jätteglad för att jag fick vara hemma så pass länge, jag trivdes väldigt bra med det. Men så där särdeles bra ur en jämlikhetssynpunkt var det ju inte. Då den ena tjänar alla pengar och den andra bara får vårdbidrag så blir det lite skevt. Det blir liksom logiskt att den som är hemma sköter markservicen då den andra betalar för allt, för att göra jämna ut det någonstans. 

Nu då jag också jobbar 100% är det svårt att bryta de mönster vi haft redan i fem år. Jo jag betalar nu betydligt mer för familjen gemensamma utgifter än då jag var vårdledig (eller bara jobbade 60%, vilket jag också gjot i två repriser). Vi betalar inte riktigt 50-50 eftersom jag, pgå 3 år hemma och 2 år som deltidsvårdeldig, lite stagnerade i min karriär, så jag tycker det är mer än rättvist så här. Men det som stagnerat ännu mer är fördelningen av uppgifterna på hemmaplan. Vilket ju inte är så roligt. Jag gör fortfarande merparten av allt oavlönat hemarbete, för att inte tala om projekt- och logistikchefsuppgifterna och allt metaarbete som inte ens syns. 

Och det är så svårt att komma ur det här. Mina svärföräldrar har dessutom haft en helt annan fördelning än vad mina föräldrar haft, så Makens utgångspunkt är annan även här. Och jag förstår att det är svårt för honom att själv ta mer ansvar då det är så bekvämt när jag skött allt i fem år. Och jag vill ju inte gnälla, klaga och bli bitter. Men det är väldigt svårt kan jag tala om. Hur skall man liksom på ett konstruktivt sett få det hela mer jämlikt!? Vissa saker funkar nog bra som de är nu (t.ex. dagislämnigar/hämtningar och vabbandet ar gått rätt så smärtfritt hittills tack vare våra veckovisa logistikmöten). Medan andra knappt fungerar alls. 

Vi har en gemensam to-do-liste-app (Wunderlist) där vi försöker fördela en del grejer. Det funkar någotsånär. Men jag tycker det är bra att få nerskrivet saker och delegerat en del så jag åtminstone inte glömmer bort. Men de är väl de vardagliga löpande grejerna som är svårast. Jag är dessutom rätt så otålig, och speciellt med barnen gör jag bara själv då istället, om det inte händer nåt även fast vi fördelat eller kommit överens om annat. Typ läggningar, matlagning och sånt. Jag har liksom inte energi att stå och gnälla för att få saker att hända utan gör bara själv istället fast jag kanske inte borde?! Jag gör också merparten av de vardagliga städandet och plockandet, även om Maken nog också sopar och torkar ytor ibland. Handdiskande sköter jag 100%. Diskmaskinen och övrigt köksstäd lite jämnare, kanske 60-40!? Matlagning sköter jag ca 80%. Det är väl ganska naturligt att den som hämtar oftare på dagis också lagar mer mat (vilket alltså oftare är jag även om Maken nog också hämtar en eller ett par gånger i veckan), men jag lagar tyvärr också mer mat på veckosluten då vi båda är hemma. Det liksom bara blir så. 

Eftersom jag är morgonpigg är det också Maken som får 95% av alla sovmorgnar. För det mesta känns det okej men ibland kan jag  nog bli lite bitter över det också. Tvättrumban sköter jag också 100% av. Medan Maken sköter ca 80% av allt mathandlande. Men det är nog jag som håller koll på vad som skall köpas, skriver listor och planerar mat, i synnerhet om vi skall ha gäster eller kalas. Maken är i sin tur mycket aktivare med barnen på veckosluten, far till simhallen och hoplop och liknande. Men ofta är det så för att jag känner att jag inte har ro att komma med eftersom jag har en massa fix att sköta hemma (plus att jag inte gillar vare sej simhallen eller hoplop särdeles mycket heller). 

Jag vet inte ens riktigt hur jag ens vill ha det. Men jag vet att det inte känns jämlikt eller ens hållbart som det är nu. Jag blir ofta stressad över allt som snurrar i huvudet som jag måste komma ihåg att fixa. Vi försöker kommunicera och dela upp saker. Men det är ibland svårt att diskutera då man själv känner sej både bitter, överarbetad och ouppskattad. Och inte är det ju kul för Maken att bara få klagomål heller, det förstår jag ju också. Och han tycker ju förstås att han gör betydligt mer nu än då jag var hemma hela tiden. Vilket är sant, men det känns ändå inte rättvist. Så svårt det kan vara. Och jag gissar att vi inte är de enda som har svårt att fixa det här?! 

Hur delar ni andra på ansvar över barnen, uppgifter i hemmet och ekonomin?! Är det hårt 50-50 som gäller eller vem gör mer? Tror ni det skulle bli mer jämlikt om föräldraledigheterna också skulle tvinga oss till mer jämlik uppdelning i att stanna hemma? I synnerhet för mina barns skull tycker jag att det skulle vara så bra ifall vi skulle få det mer jämlikt fördelat, så att inte könsstereotypierna vi nu besitter skulle gå vidare. Men fasen så svårt det är att komma ur det hela. Hur skall man liksom ens hitta energin till det hela när man redan går på sparlåga som det är?!

1blommor2Ibland känns det som att jag har två heltidsjobb. Hur kan det vara så svårt att dela upp allt så att alla skulle vara nöjda?

 


Att avsluta februari på topp

Skrivet av Hanna Stigzelius 01.03.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Det är första mars idag. Det betyder att vintern långsamt börjar gå mot sitt slut! Äntligen säger jag. En annan bra sak är att jag fick avsluta februari på topp. Nämligen på afterwork med tre väninnor. Vi hade bokat bord på det populära stället Yes Yes Yes. Och jag måste säga att jag förstår hypen. Superfräscht ställe, snygg inredning, bra service och GOD mat. Att de dessutom hade en egen rosa signaturskumppa gjorde ju inte det hela sämre precis. Det perfekta stället för fyra småbarnsmammor att få känna sej lite hippa ens för en kväll. 

Eftersom vårt bords bokning gick ut efter två timmar och det skulle komma fler gäster, så måste vi avlängsna oss efter drygt två timmar. Men vi kände oss inte riktigt klara för att åka hem ännu. Man kan ju liksom inte komma hem mitt i nattningen av barnen. Så vi kände att det var mer ansvarsfullt att ännu gå till Teatteri på ett glas till. När jag sen åkte hem med metron så kände jag mej så glad i magen. Över att våren snart är här. Över att jag har så fina vänner som ger mej energi en iskall februarionsdag. Bra sätt att avsluta vintern. Kanske vi redan kan inviga terassäsongen på vår nästa aw?!

IMG 2240Så här glad blir man av att gå på afterwork mitt i veckan.

IMG 2242Blondinerna på ena sidan av bordet, och brunetterna på den andra. 

IMG 2249Maten var helt vegetarisk, men mycket god! Vi beställde åtta små rätter och såser som vi sen delade på. Här tandooribröd, halloumifries, brysselkål, blomkålsdip och kåldip. Och gissa om jag gillade nyansen på min tallrik?! 


Muminmammans tålamod långt borta denna måndag

Skrivet av Hanna Stigzelius 26.02.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

I vanliga fall gillar jag måndagar. Men idag morse blev allt bara fel. Det var väldigt långt ifrån Blondinbellas mysiga frukoststund minsann. Lillasyster hade sovit i bilen hem under söndagen och somnade därför först vid halv elva igår kväll. Så hon var väldigt trött och gnällig när jag väckte henne, helt förståeligt nog. Och att fylla fem år tog tydligen på krafterna. För Hubbe hade noll ork att klä på sej själv eller äta frukost. Det enda han ville var fortsätta bygga på sitt Ninjago lego. Själv var jag också trött eftersom Lillasyster hade krävt att få sova i min säng hela natten och jag själv legat och balanserat på ca 20 cm av kanten på vår säng. 

När vi väl kom fram till dagis var vi svettiga och ledsna alla tre. Inte bra start på veckan alls. Som tur hade jag inte bråttom till jobbet så jag kunde ta en långsam lämning och vi kramades lite extra med Hubbe och skildes åt som vänner. Men sen satt jag fast i den värst rusningen och det tog 45 minuter att komma till jobbet. Svårt att hålla sej på gott humör då. Men jobbdagen var åtminstone riktigt produktiv och bra. Men som alltid i slutet på månaden blir det rätt mycket och jag var hemma sent. Och så glömde jag bort att jag skulle gå på jumppa. Maken frågade lite efter åtta när jag skall fara. Och jumppan börjar åtta. Lyckat! Suck.

Ny dag nya tag imorgon. Och då jag slipper morgonrumban och behöver inte lämna på dagis. Så jag tänker smita iväg innan någon annan ens hunnit vakna. Jag älskar att komma tidigt till jobbet och få undan en massa ens innan någon annan kommit dit. Och övernattengröt med och frukost på jobbet! Det blir nog bra. Tisdag blir en bra dag. Det bestämmer jag nu. 

1blommorMan kan väl inte vara sitt bästa jag alla dagar, vare sej man är fem år eller 32...

1blommor1Vilken tur att det är en dag imorgon också. 

 


Barnfria mellandagar

Skrivet av Hanna Stigzelius 29.12.2017

Kategorier:

Det har varit ett par annorlunda mellandagar för oss. Barnen har nämligen varit hos sin Farmor och Farfar två hela nätter. Maken och jag har jobbat och vårt dagis har hållit julstängt. Vi tog vara på våra barnfria kvällar med två datenights. Inte så ofta det händer minsann! På onsdagen åt vi först sushi, gick lite på mellandagsrea i butiker och sedan på nya Star Wars på bio. Igår hade vi bara date här hemma. Men trevligt det med. Vi åt fondue, drack lite rödvin och pratade. Sen vill Maken spela Nintendo. Vilket kanske inte var den bästa idén eftersom jag inte är den bästa förloraren om vi spelar något tillsammans... Och eftersom han har ca 15års försprång när det kommer till tv-spel så har jag inte riktigt någon chans. Så det skall vi i alla fall inte göra på fler dejter!

Men fler dejter har vi tänkt att det skall bli. Minst en per månad är vårt mål för år 2018. Det borde gå att få till. Jag tänker dessutom att alla dejter inte behöver vara så avancerade så att de skulle kräva barnvakt eller så. Men bara något lite speciellt och att man gör något tillsammans. Varannan dejt skall jag planera och varannan faller på Maken. Efter några småtunga småbarnsår är det nog bäst att börja satsa lite på oss igen känner jag. Förhoppningsvis får det oss att orka bättre i vardagsrumban sen. För logistikmöten och bråk om vem som skall tömma diskmaskinen är ju inte speciellt romantiskt...

datenightIgår var det destu mer romantiskt. Candle light dinner hemma i vardagsrummet. Utan några barn som stör. Lyxigt!

datenight1Vi åt fondue. Perfekt datemat då det kräver väldigt lite lagande innan men tar destu längre att äta tillsammans. 


Morgonen from hell

Skrivet av Hanna Stigzelius 19.12.2017

Kategorier:

Fy fasen vilken morgon. Inget, jag menar verkligen INGET har gått min väg. Allt känns faktiskt riktigt skit och jag är alldeles bedrövad. Nu kan det liksom bara bli bättre, allt som kan gå fel har redan gjort det. . Det är väl alltid trevligt att läsa om andras elände så här kommer då min tisdagmorgon, denna 19 december:

Väckarklockan ringde 20 över 6. Och jag som aldrig brukar trycka på snooze-knappen känner att det är ett måste idag. Hubbe har vaknat minst fem gånger i natt och varit olycklig (mardrömmar?!). Jag är inte van vid hackiga nätter och det känns! Så redan starten kunde varit bättre. När jag duchat och fått på mej kläder (ny puderrosa blus) så går jag ner och sminkar mej. Och spiller en stor klick foundation på min nya blus. I det här skede var jag ännu vi rätt gott mod och bytte bara till en annan (lite skruttig blus eftersom jag inte längre hinner stryka). 

Jag väcker den supertrötta gnälliga Lillasyster och tvingar en skrikande lite tjej att gå på pottan. Där tycker hon lampan är för ljus så hon får ont i ögonen så vi måste sitta där i mörkret en stund.  Hubbe, som vanligen brukar vara på gott humör om morgnarna är dock inte det idag. Allt är fel och han vägrar äta frukost. I det här skede är vi redan 15 minuter efter i tidtabellen men jag försöker att inte stressa och bli arg. Det går sådär. Till slut inser jag att Hubbe dessutom är varm. Febertermometern fram och 30 sekunder senare inser jag att han har feber.

Maken har redan hunnit fara iväg till sitt morgonmöte. Så även om jag har 300 saker att göra på jobbet, med deadline imorgon så är det jag som måste bli hemma. Det här var den enda morgonen den veckan som jag skulle föra barnen till dagis. Förstås! Nå, jag tänker att vi kör Lillasyster till dagis och far via mitt jobb efter min dator så kan jag jobba undan det mest akuta hemifrån medan Hubbe underhålls av Netflix. Men eftersom det är den värsta rusnignen just då, och vi nu inte har bråttom egentligen så stäger jag av den fjärrstyrda värmen, Webaston, i bilen (tror jag i alla fall) och bestämmer att vi startar först om 45 minuter. 

När vi kommer till bilen är den varm och skön. Vilket är lite konstigt eftersom jag stängt av värmen för 45 minuter sedan och den då bara var på i typ tre minuter.... Jag spänner fast barnen. Lillasyster gallskriker eftersom hon har trötta ben och jag just vägrat bära henne till bilen. När jag sätter mej i bilen och vrider om nyckeln händer dock inget. Den blinkar lite lite men motorn är tyst som i graven. Maken svarar förstås inte på mina paniksamtal och efter tio minuters panikerande ger jag upp. Bilen är död. Troligen akkun slut tack vare den fina fjärrstyrda bilvärmen?! Bara att gå in med barnen igen och försöka låta bli att få nervöst nervsammanbrott. Vilket inte var lätt. 

Men nu då jag skrivit ner eländet i ett blogginlägg känns det lite bättre. Jag måste försöka att inte lägga energi på det jag inte kan påverka. Bilen startar förhoppningsvis imorgon. Vi håller tummarna att det inte är något annat än akkun som kan sättas igång med startkablar. Och jag får väl jobba övertid imorgon så jag får det jag skall göra. Suck! Vilken morgon alltså.

tisdagDe två största delorsakerna till mina motgångar idag. 


Den perfekta kvällen

Skrivet av Hanna Stigzelius 18.11.2017 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Även om mina barn är det finaste som finns i mitt liv, så var det sååå skönt att vara utan dem i ett dygn. Min kväll igår var nära nog perfekt. Jag kände inte ett dugg för att laga någon mat till bara mej själv, så istället köpte jag en massa goda tapas och ostar. Och så dukade jag upp charkis-middag med ett glas rött framför tv:n. Med barnen hemma är det strängt förbjudet att äta vid soffbordet, men är katten borta så....

Jag såg också två fimer. Tog prövotid på Cmore (för jag trodde man kanske kunde se svenska tv4:s utbud via dem men det kunde man inte, hur skall jag kunna se svenska Bachelor eller nyaste Paradise Hotel?!). Jag såg Bad Moms och Me Before You. Båda filmerna var sevärda. Men gillade den senare mer. Jag är väldigt svag för snyftiga romantiska filmer. Boken har jag också läst, så jag visste ju hela tiden hur det skulle gå, men den var bra ändå. Även om jag lite väntade att Danaryes drakar skulle komma flygande när som helst... 

Efter tio timmars nattsömn och en lång frukost i lugn och ro hämtade vi sedan hem två nöjda barn från sin Farmor och Farfar. Ibland behöver man bara en kväll för sej själv och lite vanlig hederlig lugn och ro (som Hanna Norrena skulle säga). I synnerhet så här i mörkaste november när man dessutom varit sjukskriven alldeles för länge för vad som är bra för ens rastlösa pyske. Tack svärisarna!

IMG 1231Dinner for one, fast jag orkade inte äta allt. Perfekt eftersom det nu finns leftovers som snacks för ikväll!

IMG 1234Rågciabatta, minitomater, buffelmozzarella, parmaskinka, salami, oliver och ostar. Och så ett (eller tre) glas rött till det. Perfekt kväll i min ensamhet!


Farsdagsutfärd

Skrivet av Hanna Stigzelius 12.11.2017

Kategorier:

Glad Farsdag alla Pappor! Speciellt då min egen och till Pappan till mina barn. Honom har vi förstås firat lite extra idag. Skämt bort med några små presenter och en farsdagsutfärd. Vi besökte nämligen Sealife idag. Akvarier är nog alltid lika fint.  Jag älskar att titta på alla fiskar och koraller. Barnen gillade också. Fast i gift-shoppen blev det förstås meltdown när vi inte köpte någon leksak.... Men fram till det var alla nöjda och glada. 

Imorgon borde jag gå tillbaks på jobb. Men såret i handen känns inte alls bra utan är ännu öppet till en del. Så jag bokade just läkartid för imorgon på morgonen. Så ser vi vad de säger där sen. Skulle sannerligen inte orka vara enarmad nu mer. Men viktigt att det läker och blir bra förstås. Inte kul känsla när man känner hur såret öppnar sej varje gång jag gör någon lite större rörelse med handen! Så skall det väl inte vara nu mer?!

sealifDen finaste Pappan man kan tänka sej. Som är tålmodig och alltid ställer upp och leker med barnen. Åker på äventyr med dem och hittar på egna sånger och sagor! Jag valde nog rätt som fick barn med just honom ♥ 

sealifeSealife är inte så stort, men så fint! Och perfekt göra en regnig söndag.

sealife1Vi hittade Nemo!

sealife2Typiskt att det inte simmar förbi en enda haj just då jag fotar. 

sealife3Barnens bästa ... Här var vi klart längst. Tur det fanns sköna stolar bredvid där Mamman kunde scrolla instagram!

 


Puppe i tvätten

Skrivet av Hanna Stigzelius 22.09.2017 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Allt sedan Lillasyster var tio månader gammal har hon inte gått många steg utan sin älskade Puppe. Han är så viktig, så viktig. Han är med varje dag på dagis. Och det första hon säger när man kommer för att hämta henne är att vi måste gå in efter Puppe. Hon kan inte sova utan honom och helst inte heller vara i annan våning hemma än han är. Bäst är om han är i samma rum hela tiden. 

När man lever så här tätt inpå sin Puppe dygnet runt i nästan två års tid så blir den lilla Puppen oundvikligen smutsig. Och inte bara lite så där smådaskig utan riktigt riktigt skitig. Igår kom då dagen då det måste hända. Puppe måste åka in i tvättmaskinen. Han var så äcklig (förutom enligt Lillasyster då) och luktade så illa att det inte fanns några andra alternativ. Själv var jag inte hemma, men Maken ringde och berättade vad som måste ske.

Först hade det varit spännande, lite kul till och med. Men det roliga varade i cirka fem minuter. Sen tyckte Fröken att Puppe snurrat färdigt. Då var det ännu 1:05h kvar av tvättprogrammet... Lillasyster var så ledsen. Efter en mycket lång timme hängdes det sedan en våt Puppe på tork i badrummet. När jag kom hem vid halv niotiden hade inte Lillasyster lyckats somna än. Det första hon berättade åt mej när jag gick upp för att stoppa om henne var att Puppe hänger på tork och att han varit i tvättmaskinen.  

Det gick en timme till, men Lillasyster lyckades inte somna. Vid halv tio började hon ropa efter sin Puppe. Hon har nog en exakt likadan reservpuppe, men han dög inte. Inte heller alla de 20 andra mjukisar hon fått välja som kompensation vid läggdags var till någon hjälp. "Jag vill ha min Puppe" grät hon. Så jag gick efter en något fuktig Puppe, vars öron var speciellt våta. Men det hade ingen skillnad. Lillasyster blev så glad. Hon kramade den våta Puppen och liksom bara lyste av kärlek. Tre minuter senare sov hon. 

Få se när vi får tvätta Puppen nästa gång... Det kan nog vara att det dröjer ett tag innan hon går med på det igen. 

IMG 0762Där inne snurrar hennes älskade Puppe. Roligt först, men sen efter en stund, lite mindre roligt.....


Vab-måndag

Skrivet av Hanna Stigzelius 18.09.2017 | 4 kommentar(er)

Vård av sjuk Lillasyster hos oss denna måndag. Hon var alldeles för snorig och gnällig imorse för att kunna gå till dagis. Och hon som inte sovit dagssömn på flera månader har nu snart sovit en timme. Hubbe ville också bli hemma. Så det känns nästan som på gamla goda vårdledighetstiden. Jag försöker förstås också vara effektiv när man en gång är hemma. Vilket har lett till att jag nu känner mej helt slut fastän klockan bara är halv två. Att vara på jobb är ju hundra gånger enklare än att vara hemma. 

Det här med vem som skall vara hemma när barnen blir sjuka är också en ny grej för oss. I mitt tidigare jobb hade jag inte så specifika uppgifter att jag var oumbärlig. Var jag inte på plats så kunde någon annan göra mitt. Maken som jobbar som projektledare har varje dag uppgifter bara han är den enda som kan göra. Så då blev det ganska naturligt att det var jag som stannade hemma om barnen var sjuka. Vi hade kommit överens det så.

Nu är det inte lika lätt längre. Mina uppgifter kan inte skötas av någon annan. Vi har också möten så gott som dagligen som jag borde vara på. Idag råkade det passa relativt bra för mej att stanna hemma. Men imorgon eller nästa gång passar det kanske inte alls? Hur bestämmer man då? Kanske jag bara måste hoppas att barnen håller sej friska nu i fortsättningen. Eller så får vi börja bestämma på förhand på söndagarna vem som stannar hemma även fastän barnen inte skulle vara minsta sjuka då. Hur gör ni andra?!

vaLite halvvissen bukett och helvissen Lillasyster. 

vabDagens tema: näsdukar, febertermometern (denna är förresten super, mäter klart på under 10sek!) och kaffe. 


Färglek för toddlers

Skrivet av Hanna Stigzelius 02.08.2017

Kategorier:

Jag tror det var på något instagramkonto jag såg tipsas om denna färglek först. Så jag kan inte ta åt mej äran helt och hållet... Men jag kan i alla fall tipsa vidare. Mina barn gillade i alla fall leken och jag som annars inte är den där lekmamman kände mej förstås himla duktig och pedagogisk. Mammapoängen bara rasade in! Det som behövs är papper i olika färger. Jag hade färdiga kortbottnar som jag tog fram i alla de färger som finns. Sedan får barnen i uppgift att hitta leksaker i alla de olika färgerna och placera dem invid rätt kort. Jag var lite fundersam ifall Lillasyster skulle vara för liten, men hon hajade direkt och placerade rätt på korten hon med. Hubbe tyckte det var viktigt med ordning och reda och ville inte ha mer än en pryl per färg. Men man kan förstås göra som man vill. Kul övning var det i alla fall. Och lätt att fixa! Rekommenderas för andra som vill införa lite pedagogiska färglekar hemma. 

farglekFärgerna är utplacerade. Först ville Lillasyster bara leka med korten. Men sen då Hubbe visade hur man skulle göra så fattade hon med.

farglek1Vilken tur att vi har småbilar i så gott som alla regnbågens färger...

farglek2Rosa var den svåraste färgen att hitta bland leksakerna!

farglek3Bläckfisken godkändes inte som rosa. OCh den rymdes inte på det orange kortet enligt Hubbe så den gick bort. 

farglek4Till slut hittade de en rosa väska. Det här tänker vi nog leka på nytt! Nästa gång med leksakerna i nedre våningen!