Måndagens i korthet
Måndagens bästa: Vädret, solen, värmen! Alltså jag är helt säker att jag skulle vara en annan människa än den jag är om jag bodde någonstans där det var sommar året runt. Man blir bara så mycket gladare och mer energisk när det är så här ute. Jag tänker bara på om man jämför med en slaskig måndag i november och nu! Det känns som ett annat liv.
Måndagens sämsta: En idiot som tutade åt mig i morgonrusningen då jag bytte fil på motorvägen. Det fanns hur mycket plats som helst, jag såg honom hur bra som helst och morgonrusning är morgonrusning. Men det sämsta var att det påverkade mej negativt. Jag hatar när jag låter sånt påverka mej. Som tur glömde jag det nog cirka en timme senare, men i kanske en timme var min morgon lite sämre på grund av tutaren!
Måndagens godaste: Ett glas cocacola utan bubblor. Maken och barnen hade öppnat den i fredags och det fanns lite kvar. Cocis är helt klart godast när den är så där nån dag öppnad och bara har lite lite kolsyra kvar. Mmm! Annars är jag inte ens så förtjust i drycken.
Måndagens äckligaste: Lillasyster lekte i sandlådan på vår gård ikväll. Och plötsligt var hennes händer helt insmetade i kattbajs! Det bor flera katter i grannskapet och jag blir så fly förbannad på att deras ägare inte kan se till att inte frassarna bajsar i barnens sandlåda. Det är nämligen inte första gången det hänt. Fy f*n!!
Måndagens funderare: Jag har lenkkikläder på. Men klockan närmar sej halv nio. Orkar jag ännu gå ut och springa?! Äää. Sån funderare... Jag skall försöka uppbära all min willpower och bara do it. Men vi får se om det lyckas...
Måndagens typiska: Jahas, så kom den då. Björkpollenallergivågen som gör min man till en rödögd zombie i några veckor. Jag vet ju så där rationellt att han inget kan göra åt saken. Och att det så klart är värst för honom själv. Men inte är det särskilt kul för mej heller. Därav orsaken att jag inte sprungit iväg på lenken tidigare. Zombien klarade inte av barnläggningen påstod han.
Ah hörni! Måndagar blir bra så mycket bättre av lite solgass på bakgården efter jobbet. Det kändes helt som sommar.
Kommentarer
Jill 07/05/2018 10:02pm (5 år sen)
Den där sista meningen är så guld, jag känner så igen min man där. För en tid sedan hade jag feber, mannen hade tennisträning vid läggdags men jag tänkte att det går nog bra. Att natta två galna barn med feber är inte kul, sen lät jag ännu Luna vara en stund utan blöja och hon kakkade på golvet, två gånger! Jon steg i det och sen blev det att städa. Håhå jaja, men man tar tag i en sak i gången och till slut fick jag barnen i säng och mig själv med. Men det jag skulle säga är att det sku aldrig gå för mannen, det finns inte en risk i världen att han sku gå med på att bli ensam med barnen om han själv ens är lite sjuk. Varför är det så? Varför går vi med på det? Jag vill nu inte klandra mannen din, pollenallergi kan vara förjävligt, men jag ser ett mönster här. Tack för din blogg! Den gör min vardag lite bättre.
Hanna Stigzelius 08/05/2018 8:19pm (5 år sen)
Och TACK för din kommentar! Den gjorde hela min dag lite bättre :) Och jaa, du. Varför låter man dem komma undan med så mycket?! De där jäkla strukturerna är det väl som spökar. Och så vill man ju inte att det skall gå ut över barnen heller... Men jo, pollenallergin är nog lika jäklig för mej. Och idag har vi varit hos läkaren med Hubbe också, och fått konstaterat samma åkomma hos honom!
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar