Maratonläggningar, sjukhusbesök och att låta barnen leka ute ensamma

Skrivet av Hanna Stigzelius 04.02.2018 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Minst fem gånger detta veckoslut har jag tänkt sätta mej ner för att blogga. Men varje gång har något kommit emellan och jag har blivit avbruten innan jag hunnit fram till datorn. Men nu så! Nu sitter jag här. Och jag tänkte ta och summera veckoslutet så här långt. I alla fall hittills har det varit ett riktigt bra veckoslut. Månne inte sändagseftermiddagen också blir bra. Solen skiner ju, och vi har blivit inbjudan på överbliven kaka och kaffe till vänner.

På fredagen blev det försök till soffhäng. Lillasyster hade sovit på dagis så hon somnade inte förrän vid 23!!! Så det blev ju inte mycket egentid den kvällen precis. Hon är så känslig just nu med dagssömnen. Sover hon ens en minut är kvällskaos garanterat. Min nerver blir aningens ansträngda när man måste föra tillbaks henne till sägnen för tjugofemte gången. Igår somnade hon som tur på tio minuter. Skönt! Även om jag var supertrött efter att ha haft en Hubbe i vår säng halva natten från fredag till lördag. Så själv sov jag också lite efter tio.

Igår besökte jag också min Mormor som är inlagd på sjukhus. Det kändes fint att få besökt henne. Men knep i hjärtat över att hon ska måsta ligga där. Fram till för två veckor sedan har hon klarat sej hemma med hjälp av hemvården. Men nu har hon fått en hjärninfakt och har svårt med rörligheten på vänstersida. På grund av den, eller alzheimersen som hon också har, så är hon också lite råddig och helt dagvill. Men hon blev glad när mina systrar och jag kom på besök, även om hon inte orkade med besök mer än femton minuter. Jag hoppas innerligt att hon inte blir liggande så här så länge. Tänk att ligga i år på en anstalt/sjukhus utan ork eller glädje. Vad är det för liv?!

Maken är nu iväg och skidar. Han vill passa på när vi en gång har snö. Och jag kände att barnen borde få frisk luft i solskenet. Men att själv gå ut i minus tolv grader lockade sannerligen inte alls. Så jag lät dem gå ut själva. Vi kom överens om reglerna och Hubbe lovade dyrt och heligt hålla reda på Lillasyster. I lite på en timme lekte de på bakgården och vid sandlådan. Ja vågade nog inte göra något annat under tiden än att hålla koll på dem genom fönstret. Men bättre så här än att måsta så ute och frysa själv, haha. Årets mamma-prisen regnar sannerligen över mej känner jag....

Vy från soffan i fredags. Men hemskt länge kunde jag inte stanna där, Lillasyster var inte trött överhuvudtaget och det tog tre timmars kvällsrumba innan hon äntligen somnade!

Ibland satsar jag lite extra (kanske för att kompensera att jag inte orkar leka utelekar i snön med mina barn) och fixar pärongubbar till kvällsmat. Storsuccé!

Jag har ju slutat dricka kaffe i veckorna eftersom automatkaffet på jobbet smakar så illa. Men på veckosluten dricker jag gärna en kopp av hemlagad supergod nespressolatte.