Mör i huvudet

Skrivet av Hanna Stigzelius 20.09.2017 | 1 Kommentarer

En två dagars kurs på jobbet är avklarad. Och herrejess så mosig man blir i huvudet av att sitta och lyssna på föreläsningar i 8 timmar med lite socialt mingel emellan i kaffepauserna. Hur orkade man i gymnasiet med det här varje dag? Jag är helt slut. Skall bli skönt med vanlig jobbdag imorgon. Har dessutom bokat in sushidejt med en vän för lunchpausen. Pefekt att få till sånt mitt i veckan, mitt under dagen. Också en dryg halvtimme är bättre än att inte hinnas se alls. Jag är dessutom ganska bra på att prata snabbt.... 

September är redan över halvvägs förbi. Jag hinner inte med. Men ändå tycker jag vår nya vardag rullar på rätt bra. Barnen har inte heller alls reagerat på att nu gå fem dagar på dagis istället för tre som innan sommaren. Jag var lite rädd för att i synnherhet Hubbe, som är känsligare och äldre, skulle märka av och reagera på att vara mer och längre dagar på dagis. Men nej. Inga problem. Världens bästa dagis och världens bästa barn. Tvärtom tycker jag nästan att det går lättare nu då vi har ännu mer rutin på veckorna. Barnen vet när det är dagis och när det inte är det, är vi båda vuxna hemma. Enkelt och tydligt. Tydligen är mina barn lika förtjusta i rutiner och vardag som jag.

Efter den där vab-måndagen hemma, känner jag också att jag valt helt rätt i och med att jag valt karriär nu fram om hemmalivet. Nästan fem år mer eller mindre hemma räckte nog. För den här gången i alla fall... Just nu känner jag att jag är gladare när jag får vara på jobb. Min hjärna behövde det här. Jaget, bara jag, inte Mamma-Hanna, behöver det här. Och hittills känner jag att kvällar och veckoslut, även om de går fort och är korta räcker till. Inte till allt. Men till det jag prioriterar. Men få se om kamos drar ner på vår energi, om det ännu kommer något bakslag. Men min magkänsla säger att det inte kommer göra det. Jag förbereder mej liksom alltid för det värsta. När det inte händer så känns det som att livet är lätt mellan varven. 

Men sååå lätt är det förstås inte. Nu måste jag gå ner och städa inför städerskan som kommer imorgon. Och sen skall jag gå tidigt i säng. Min bok väntar, även om jag inte kommer orka läsa många sidor är jag rädd....

Jaaa, den här bilden är inte tagen idag... Men imorgon kommer det se ut så här igen!  Förutom mitt nya jobb är städerskabeslutet det jag är mest glad över den här hösten.