tisdag 15 maj 2018 - 20:28

Jag hatar pollen

Pangväder där ute betyder tydligen också pangår för björkpollen. För andra gången på en vecka måste vi in till Pikkujätti (barnläkarstation) med Hubbe på grund av allergibesvär. Förra natten var riktigt hemsk. Stackarn fick nästan inte luft för allt dumma pollen som har gjort hans luftvägar infekterade. Men efter några timmar hos läkaren idag är vi nu armerade med en hel arsenal inahalatorer, nässpray och astmapuffar för att försöka lindra besvären. Vi försökte vara ute en stund efter middagen, men efter att Hubbe försökte ta några springsteg så började han hosta direkt. Stackarn! Och stackars hela vår familj som är halvt om halvt lamslagen på grund av det här. Det var ju bara att gå in direkt. 

Jag frågade på apoteket om siedätyshoito (hyposensibilisering heter det tydligen på svenska efter googling?!) och funderar nog starkt på att påbörja en sån för sonens del i höst. Maken borde absolut också, men det kostar minimi 1000€ och resultaten brukar vara goda, men är ändå inte garanterade. Så tja... utan försäkring vet jag inte om det är värt det?! Tur ändå att det inte är så här extrema pollensäsonger varje vår utan typ bara var fjärde. Få se om Lillasyster också kommer börja utveckla symptom. Hittills har hon klarat sej, men eftersom det här troligen är första våren då hon allergenieras och utsätts så kan det ännu hända att hon börjar få symptom först senare eller tom först om ett år. Kanske jag är den enda i familjen som orkar nåt och kan vistas utomhus nästa vår. Kul! Blä för pollen alltså. 

AA99D7DD 9C88 4058 8775 4BB6CE954BE4Läkaren var försenad och vi måste vänta över 30 minuter. Tur det fanns bilar, böcker, ritpapper och annat att underhålla sej med.

IMG 3450Sötnosen var SÅ duktig. Inget krångel alls fastän man måste vänta, få skrämmande medeciner och vara med om flera undersökningar. Har jag nämt att jag inte gillar pollen?!

IMG 3451 När man varit så duktig blir man belönad med sushi efteråt. Spännade att ha utsikt över en byggarbetsplats dessutom.

söndag 13 maj 2018 - 18:55

Uppfylld av energi och glädje

Vilket veckoslut! Vilket väder! Och vilken härlig tjejmiddag det blev igår. Hela dagen idag har jag bara kännt mej glad och uppfylld av ny energi. De här fyra dagarna ensam hemma har gjort gott. Middagen igår blev just så som jag hade föreställt mej. Massa härligt prat, god mat (om man nu får säga så om man lagat den själv?!), eurovision, skumppa och drinks. Vi hann diskutera förlossningar (mitt favoritämne) litteratur, husdrömmar och var man skall bo, skönhetskomplex och våndan av att bli äldre och mycket mer!

Och jag älskar nog att vara värdinna. Få fixa och laga och planera. Se till att alla trivs och göra lite extra. Jag lyckades till och med sova ganska länge i morse så har varit pigg och kry idag. Vaknade först efter nio, vilket är lite av en bedrift för någon som inte är så bra på det här med att sova länge på morgnarna! Här kommer några bilder från igår:

1tjejmiddagMojitos som aperitives! Kul att blanda drinks. Men jag halverade mängden rom, drinkar blir lätt lite farliga annars. Det smakar ju så gott.

1tjejmiddag1Och lite plockmat till drinkarna. Jag hade tänkt laga melon-feta pinnar, men melonen mådde inte så bra... Så jag måste improvisera med jordgubbefetapinnar istället!

1tjejmiddag2Varmt i kvällssolen. Vi satt ute nästan hela kvällen. Så ljuvligt med full sommar i maj. 

1tjejmiddag3Fast vi åt inne, jag hade ju dukat klart redan tidigare på dagen. Men linneservetter, ljus och färska blommor. Hade ännu tänkt stryka en bordduk men sen orkade jag bara inte!

1tjejmiddag4

Tjejer kan också grilla! Lax och grönsaker. Jag rekommenderar verkligen en sån här grönsakskorg för alla som har grill. Det blir så gott! Skär grönsaker (tex broccoli, morot, zuccini och rödlök) blanda med olja, salt och lite vitlökspulver. Låt dra nån timme. Grilla i ca 20 minuter på medelvärme och rör om emellanåt.

1tjejmiddag5

Jasmiina♥ som jag hinner träffa alldeles för sällan nu för tiden! Hoppas det blir fler middagar inom snar framtid.

1tjejmiddag7Groupie-time! Tack vänner för en fin kväll♥♥♥

tisdag 8 maj 2018 - 20:30

Är jag en infuencer?!

Ofta då jag träffar andra bloggare, börjar jag fundera lite mer på mitt eget bloggande och allt runt omkring det hela. Och de senaste dagarna har det snurrat en del i huvudet angånde bloggen och mitt bloggande. Sen råkade jag ännu läsa att Ebba Von Sydow är i Helsingfors på någon supercool konferens om sociala medier och influencers där hon skall föreläsa. Och jag började fundera varför inte jag är där?! För jag är väl en influencer jag också?! Om ens blogg är top 20 på bloggtoppen.fi så måste det väl räknas som något.

Men jag tycker det är så svårt att veta sitt eget värde. Att se bloggen utifrån. För mej är den ju min vardag. Något jag bara gör. Visst jag lägger ner rätt mycket tid på att fota, redigera, skriva och fundera fram blogginlägg. Men det är ändå bara en liten hobby. Hur skulle min lilla hobby kunna ha någon skillnad?! Men kanske den ändå har det. Kanske det jag skriver har en liten betydelse i alla fall. Kanske jag inspirerar och influerar någon?!

Eftersom jag ju studerat juridik är jag inte speciellt insatt i vare sej marknadsföring eller branding. Men jag tycker det är jätte intressant. Att bygga upp ett varumärke, att ha en strategi i bloggen. Att verkligen fundera lite extra för att nå dit man vill nå. Det skulle jag vilja lära mej mer om! För tänk så coolt det är ändå, att folk läser vad man skriver. Även om ni nu inte är sååå många. Så har min statistik ändå stigit sakta men säkert under hela tiden jag bloggat. Så man får väl åtminstone hoppas att trenden håller i sej. 

Men att satsa mer på bloggen än vad jag gör idag är tyvärr lite svårt. Tidsmässigt är det nog en omöjlighet. Mitt dygn har bara 24 timmar. Att vara mamma och jobba full tid gör att jag inte kan prioritera mer tid för bloggen just nu. Även om jag verkligen skulle vilja läsa mej in på social media branding och varumärkesbyggande. Men kanske det att jag ens skriver ner det omedvetet gör att jag ändå satsar lite mer. Få se var bloggen är om ett år. Framåt går det väl alltid. 

legokalas3.JPGÄr jag en influencer? Hur definierar man en sån? Har det med antal följare/läsare och göra? Eller får man bara bestämma själv att man är det?!

fredag 13 april 2018 - 15:18

Att göra det bästa av situationen

Forfarande sjukskriven. Och skall vara det också hela nästa vecka. Otålig som jag är, har jag liksom svårt att fatta och acceptera, att en hand inte läker och blir bra så där bara. Det tar faktiskt tid. Och man måste väl låta det ta tid. Sakta blir den lite bättre. Men bra är den då inte ännu. Jag försöker dock göra det bästa av situationen. Se positivt på mina extra lediga dagar även om det här nu inte är vad jag ville och önskade. Så igår blev det sushi och skumppa mitt på dagen med ex-Grannen. Vi skålade in våren och njöt solen. Jag har promenerat hem med barnen. Och rensat och gått igenom några skåp. Att vika kläder, bära tungt och stuva funkar inte. Och det går låångsamt med en hand. Men det känns ändå skönt att få gjort. Att kunna göra någon nytta, jag kan ju knappt göra något annat vettigt här hemma. Ljudböcker har jag också lyssnat på. Är inne på min tredje bok på två veckor. Så det känns också effektivt och skönt! 

IMG 3051Gårdagens lunch! Inte så illa för en torsdag minsann. Man måste väl bara göra det bästa av situationen...

IMG 3055Härligt att sitta här hela eftermiddagen och sörpla rosa skumppa och prata livets viktigheter med fin vän!

IMG 3063Sedan tillbaks till verkligheten och efter barnen... Måste säga till dagisfröknarna att jag druckit skumppa så de inte skulle börja undra haha. Barnen var iaf glada över att få gå/kickboarda sej hem istället för att ta bilen. Att ta det här fotot var förresten inte så smart. Det tog ONT i handen. Jaja, allt för bloggen ni vet.

onsdag 11 april 2018 - 10:39

Feministlistan

På den senaste tiden känns det som jag tänkt mer på feminism än tidigare. Kanske det började med #metoo och #dammenbrister. Eller så är det bara jag som ännu mer fått ögonen upp för strukturer och ojämlikhet runt om mej. Jag skrev ju också ett inlägg om jämlikhet i småbarnsvardagen, och hur svårt jag tycker det är att få det att gå ihop. Att dessutom ha både en son och en dotter, gör kanske också att jag blir mer uppmärksam på "genusbehandling" och tänker på hur det blir sedan då de är större. Hur vi som föräldrar kan påverka men också vad som kommer utifrån. 

Det är är feminism för mig: Feminism för mej är strävan efter att alla skall behandlas lika oberoende av kön. För så är det nämligen inte nu. Jo, vi har kommit en bit på vägen, men nej vi är inte ännu där. 
Jag kallar mig/kallar mig inte feminist, eftersom: Jag är stolt över att kalla mej feminist. Även om jag tycker det är superstörande att folk kan bli provocerade bara av ordet. För mej är det en självklarhet att också kalla mej feminist. Och ju mer jag läser om feminism och samhälleliga strukturer destu mer övertygad blir jag. Jag tror att de flesta kvinnor är feminister, obereonde om de kallar sej så eller inte. Även om jag inte riktigt fattar varför man inte skulle kunna stå för det? Det finns väl lika många olika feminister som det finns människor. Att kalla sej för feminist betyder inte att man är på något visst sätt eller att alla feminister tänker lika. Även om jag tror att målet för alla feminister är det samma. En mer jämlik värld. Mer möjligheter för alla.
Det här är den viktigaste feministiska frågan: Hur skall vi få även männen att se att feminism gagnar dem? För utan att alla strävar mot samma mål så kommer vi inte komma framåt. Jag tror föräldraledigheter och större jämlikhet i barnfamiljer är en väldigt bra start för att komma framåt i Finland. Men för att här skall hända något måste också Papporna börja kräva mer tid med sina barn och större del av ledigheterna. Jag känner i alla fall att jag som jobbande småbarnsmamma vill kämpa för jämställdheten men att jag inte har energin kvar efter att jag skött allt jag måste.
En förebild inom feminismen: Lady Dahmer, Peppe Öhman och Michelle Obama tycker jag alla tre är viktiga för min egen feministiska upplysning. Starka kloka kvinnor som är bra på att uttrycka sej! 
Så här syns feminismen i min vardag: Allt för lite, tyvärr! Jag känner att min energi inte räcker till kampen. Men jag försöker med små medel. Försöker att själv vara uppmärksam på strukturer, hemma, på jobbet och som Mamma. Jag läser en del feministiska bloggar, artiklar och bloggar och försöker lära mej mer så jag kan ge svar på tal och åtminstone orka upplysa folk lite nu som då. Men så mycket oförståelse och skit som man får så är det inte lätt. 
Ett motargument jag stöter på (eller själv har) mot feminismen: Ja men män och kvinnor är ju olika! Bah säger jag. Individer är olika, men det mesta beror inte på vårt kön. Och jag skulle nog vilja påstå att män och kvinnor idag klarar samma uppgifter om man så vill. Samhället har ju förändrats. De är ytterst få jobb som nuförtiden kräver en superstark fysik och ännu färre som kräver att man skall kunna amma.  Olika betéenden tror jag mer beror på samhälleliga stukturer och personlighet. Inte på grund av våra kön. 

Ett motargument jag själv har är väl kanske att jag känner att jag inte vet HUR jag skall göra för att komma framåt. Jag går ju själv i otaliga kvinnofällor hela tiden. Och är inte alls genusneutral i min uppfostran heller, jag kör dem ju i rosa och blott, köper dockor till min dotter och bilar till min son. Så jag formar och upprätthåller ju också strukturer, fastän jag inte ens vill det! Men jag vet bara inte hur man ändrar ett samhälle, jag känner mej liksom maktlös. I alla fall vet jag inte hur förändrar utan revolution och massa energi, som jag känner att jag inte har eller liksom orkar med. Jag vill ha en konkret handbok med tips på hur man blir en god feminist i vardagen. Vilka frågor som är de viktigaste och vad man absolut måste komma ihåg och vad som inte är lika noga. Finns det en sån?!
Då insåg jag att jag var/inte var feminism: Jag har nog alltid varit feminist. Båda mina föräldrar är feminister. Mamma var ordförande för SFP:s kvinnorförbund i många år och Pappa är väl en av de som var med och grundade Suomen Feministimiehet r.y, om jag minns rätt. Så vi har diskuterar rätt mycket feminism hemma vid köksbordet. Att själv vara en stark kvinna gör ju att man också ifrågasätts lite, vilket jag tyckt varit svårt emellanåt. Men samtidigt ger det en lite fananamma och gör att man börjar fundera på hur man tex hade blivit behandlad om man varit man och betett sej på samma sätt. Sen villl jag förstås kämpa för att min dotter skall ha lika många möjligheter som min son.
Ett tips på ett feministiskt verk: Peppe Öhmans Livet och Patriarkatet tycker jag var väldigt tydlig och bra. Hon förklarar samhälleliga strukturer, vad det hela liksom handlar om så enkelt så att alla håller med och förstår. Den borde alla tvingas läsa i typ hägstadiet! Bitterfittan av Maria Svedland är ju också en riktig feministklassiker som jag minns att jag tyckte var rätt spännande då jag läste den. Borde säkert läsa den på nytt nu då man själv är inne i småbarnsåren med allt vad det innebär och håller på att bli lite bitter själv...

Bild lånad, klicka på bilden för källa.

måndag 9 april 2018 - 09:41

Inte helt som på Strömsö

Ja, inte är jag på jobbet inte. Som jag ju hoppades och trodde att jag skulle kunna vara. Igår då jag tog bort plåstret och hoppade i duschen insåg jag att ärret inte alls längre är fast. I bägge ändornda hade det öppnat sej. På nästan samma sätt som i höstas, men nu på två ställen och fastän jag varit försiktig och knapppt använt handen alls. Ändan mot vristen är dessutom djupt öppen och man kan se rakt in i handen, det är liksom inte bara det yttersta skiktet som är lite öppet. Uuj och aaj. Varje gång jag rör mer på fingrarna, speciellt tummen så sticker det till i handen och jag riktigt känner hur skinnet rör på sej. Varför skall det ta så länge för just mitt skinn att läka och gå ihop?

Så jag var till läkaren igår igen. Börjar ju bli rätt så stammis där nuförtiden. Och är nu hemma minst tre dagar till. Själv misstänker jag att det blir hela veckan, men läkaren på plats var bara allmänläkare och kunde ge max tre dagar. Men om man inte kan använda handen och den värker hela tiden, och såret bara går upp så fort man rör tummen, så kan jag omöjligt sitta 8 timmar på jobb, även om mitt jobb är lätt jobb på en dator. Så är det bara! Redan att skriva det här blogginlägget går trögt och känns i handen. Jag är dessutom livrädd för infektion som förra gången! Eftersom det är fuktigt och öppet så ökar det väl risken? Men läkaren menade att jag bara skall försöka vara som vanligt, men utan att anstränga handen.  Och skölja med varmt vatten ett par gånger per dag. Samt skydda ärret med plåster när jag går ut. Så hoppas det räcker. 

IMG 2982Handen som inte vill läka. Men hej, jag har åtminstone fint hår!

 

torsdag 29 mars 2018 - 15:04

Mammalistan 2.0

Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?
Jag har två. När jag var gravid med Lillasyster så tänkte jag att om det blir en flicka kanske två barn får räcka. En av varje liksom. När hon föddes så tänkte jag ändå att jag att jag nog ändå vill ha ett trejde i alla fall. Men inte ännu. Och än idag så vet jag inte riktigt. Jag vet att jag absolut inte skulle vilja ha en trea nu. Det känns fortfarande svårt emellanåt att balansera bara två barn och två heltidsjobb, även fast det blir lättare hela tiden i och med att barnen blir större. Men hur skulle det liksom funka med ännu ett barn till? Så jag vet inte riktigt vad vi planerar. Inga bebisar just nu i alla fall!? Sen vet man ju aldrig hur snabbt eller om det alls vill sej när man väl bestämt sej för en bebis. Vi har haft den otroliga turen att bli gravida båda gångerna väldigt snabbt och enkelt. Men det finns inget som säger att om det skulle bli en tredje gång att det skulle gå lika lätt då...

Något du älskar att göra med ditt/dina barn?
Pyssla och läsa. Leka är däremot inte riktigt min grej. Men pyssel och kreativs skapande älskar jag att uppmuntra dem till. När det kommer till läsandet så riktigt längtar jag tills de är ännu lite äldre så vi kan börja läsa riktigt tjocka kapitelböcker! Typ Harry Potter och Roald Dahl.

Trivdes du som gravid?
Ja, det gjorde jag nog. Även om jag i båda graviditetena mådde illa typ hälften av tiden. Men jag kände mej ändå lycklig och harmonisk. Och fin med magen. Eftersom jag inte är så där jättekompis med min mage vanligtvis så kändes det härligt att tycka att den var fin för en gångs skull då man var gravid. Klart jag hade lite småkrämpor som halvsbränna, karpltunnelsyndrom och under andra graviditeten en hel del foglossning. Men jag gillade det ändå.

magen4dagarkvarSå här såg jag ut fem dagar innan Hubbe föddes. Hur fin och fräsch som helst.

Har ditt liv förändrats sedan du fick barn?
Ja men klart det har gjort det! Som tur kommer förändringen långsamt så man nästan inte märker den. Men mitt liv nu mot hur det var för 6 år sedan är ju enormt annorlunda. Friheten man har då man inte har barn är ju något helt annat än nu. Två personer är ju helt beroende av mej och kräver enormt av min energi (men ger förstås ännu mer tillbaka i form av kärlek och underbarhet). Men att vara spontan idag är ju kanske inte så lätt. Samtidigt tycker jag att vi varit duktiga på att fortätta leva fastän vi har barn. Vi brunchar ute på stan, ordnar fester och middagar, reser och är aktiva. Men det sker ju nog på lite andra villkor nuförtiden än innan barnen...

Det bästa som finns med att vara mamma?
Kärleken. Ibland går jag in till barnen när de har somnat och bara tittar på dem. Hur fina de är. Att se dem utvecklas, växa och lära sej nytt är ju fantastiskt. Och det är den bästa känslan som finns. 

IMG 6896 Edit2Bild av Björn Fagerholm. Här är Hubbe typ en månad gammal och jag väldigt ny som Mamma. Och här tycker jag hans ansikte kan få synas eftersom han inte ser ut så där längre...

Något mindre roligt med att vara mamma?
Ja de kan ju vara lite väl intensivt ibland. Båda mina älsklingar är rätt så temperamentsfulla och envisa, nåt de tagit efter sina föräldrar. Så de skär sej ju lite ibland. Våra nattningar av Lillasyster är också för tillfället lite mindre roliga. Eftersom hon sover på dagis så somnar hon inte om kvällarna och vi har en rumba på upp till två-tre timmar varje kväll...

Ditt bästa tips för en ny mamma?
Gör som det känns bäst för dej. Läs på, lyssna på andra, men gör ändå på ditt eget sätt och inte så bara för att någon annan säger att det är rätt. För alla sätt är rätt bara det känns rätt. Alla är olika, såväl barn som föräldrar och det finns lika många rätt som det finns familjer. Att vara Mamma är ibland skitsvårt. Men om man är snäll mot sej själv och kommer ihåg att en Mamma inte behöver vara perfekt så blir det nog bra.

Något du inte hade förväntat dig att skulle komma med mammarollen?
Jag hade nog inte förväntat mej att jag skulle ha ett så stor behov av att ibland få vara själv. Att det kan kännas ganska kvävande att vara med någon (även om det är dina underbaraste barn) hela tiden. Och att ordet intensivt är ganska beskrivande över vissa faser.

lillasysterojagLiten nyfödd Lillasyster och själv är jag nybliven tvåbarnmor. Två barn är ju nog verkligen dubbelt fler än ett. Men också dubbelt mer kärlek. 

Känner du dig bekväm med att visa bilder och skriva om dina barn på sociala medier?
Tja. Jag visar inte bilder på barnen på min öppna insta eller här på bloggen. Jag skriver inte heller ut deras riktiga namn. Men jag skriver ju nog om dem. Dock allt mindre ju äldre de blir. Det är väl någon form av skydd för deras integritet som är min baktanke. Även om den inte varit såå genomtänkt utan det bara utformat sej alltefter. 

Topp 3 vardagsrätter du gör till till barn/barnen?
Alltså Hubbe är ju extremt selektiv i sitt ätande. Sp vi har typ tre rätter totalt som alla i familjen går med på att äta. Det är ungefär pasta med korvsås, spenatplättar och hotdogs. Kanske inte helt vad jag hade föreställt mej att jag skulle laga om mor till mina barn. Jag hade nog mer tänkt mej hälsosamma woker och vegetarisk fullkornslasagne.

bloggsyskon2

Ger du ditt barn/dina barn sötsaker?
Jamen jo. Med Hubbe var vi väl lite mer strikta i början. Och han fick nog inte mycket socker innan han var kring 1,5år. Men med Lillasyster var det svårare, eller så orkade vi bara inte på samma sätt. Så det blir ju nog en del socker. Båda i form av godis på veckoslut och kalas. Glass till efterrätt ibland. Och limonad när man äter ute. Jag skulle gärna vara striktare medan Maken har en mer liberal sockersyn. 

Hur mycket ensamtid tar du och din partner för varandra sen ni fick barn?
Vi försöker få till dejtnights nu som då. Även om jag känner att det nog skulle kunna vara fler. Jag hade ju en tanke om att vi skulle ha dejtnights en gång i månaden detta år. Det är nu slutet på mars och vi har bara haft en dejtnight än så länge. Det är svårt att hitta orsak och planera in, konstigt nog. Vi har ju ändå turen och lyckan att ha närvarande far- och morföräldrar som gärna hjälper till och umgås med sina barnbarn. Plus farbröder och mostrar som också kan ställa upp om det kniper. Förra sommaren var vi också på vår första tumisresa sen barnen kom, tre nätter i Wien. En väldigt lyckad resa som jag hoppas blir en årlig tradition?!

wienblogg4Tumisresa till Wien förra sommaren!

Umgås du ofta med andra mammor + barn?
Ja! Nästan alla av mina väninnor har barn. I rätt så samma ålder som mina egna dessutom. Sådan rikedom och det var speciellt härligt då vi alla var mammalediga. Nu jobbar ju jag igen och har inte riktigt tiden för playdejts längre på samma sätt. Men visst ses vi fortfarande.

Känner du en press att du borde vara på ett visst sätt som mamma?
Nja, inte direkt. Mer som kvinna överlag med alla mina roller (mamma, fru, karriärist, feminist, inredare, husfru, självutvecklare osv) Hur jag sen skall hinna med allt och få nån sorts balans mellan alla de olika rollerna tycker jag är ursvårt. Men som Mamma känner jag mej väl nog ganska stark och självsäker, om man lämnar bort de andra. Lite mer tålamod kunde jag kanske ha. Men jag jobbar på det...

Listan hittade jag i Carola Ekmans blogg! Tack Carola för den :)

 

 

 

lördag 24 mars 2018 - 13:44

Inte lika kaxig

OBS! Inlägget innehåller adlinks!

Okej, idag är jag inte lika kaxig som igår. Trots maxdoser av paracet och ibuprofen har jag nog ont. Hela tiden. Men speciellt om jag rör handen. Vilket förstås leder till att jag spänner hela mig i onaturliga poser och får ännu mer ont. I min "kipuohje" som jag fick med från sjukhuset står det att det kan lindra smärta att lyssna på musik. Så spotify försöker lindra med hjälp av "Chill Hits", det går sådär. Barnen och Maken har också förstånd att hålla sej på avstånd så efter en förmiddag ute, åkte de just iväg till ett lekland. Snart får jag ta mer medecin. Jee! Månne skumppa ikväll kan hjälpa?! Skumppa brukar ju hjälpa mot det mesta...

1asjukBlommorna piggar också upp. Och tänk; de här köpte jag en vecka INNAN vår semester. Så de är inne på sin tredje vecka! Inte så illa. 

1asjuk1Och igår kom nyaste Kotivinkki (adlink). Har en halvårsprenumeration på den just nu och gillar mixen. Fast lite typiskt med massa härlig påskinspis när man inte kan kocka, baka eller pyssla så bra just nu....

fredag 23 mars 2018 - 17:21

Jag överlevde operationen!

Wihuu! Jag överlevde operationen av min andra hand. Men det var nog lika obehagligt som förra gången. Dessutom hade inte bedövningen helt tagit överallt, så jag måste be om lite mer när det plötsligt kändes. Och överlag är nog känslan när någon gräver inne i ens hand under lokalbedövning väldigt konstig. För man känner ju, men det tar inte alls ont. Jag var också dagens sista i operationskön, så måste igen sitta ganska länge och vänta på min tur. 

Handen är ännu också bedövad och har inte börjat värka ännu. Men vad jag nu kommer ihåg från förra gången så värkte den inte så farligt, mer än att det lite kändes de första dagarna. Så hoppas det känns på samma sätt också den här gången. Herrejess, så det ät trögt att skriva med bara en hand förresten. Dessutom skriver jag fel hela tiden. Så nu skall jag nog ta ovh avrunda. Och slå mej ner i soffan med familjen för lite fredagsfilmmys istället. Nyaste Blixten Mc Queen har tydligen kommit till Viaplay. 

IMG 2661Jag är nog tacksam över vårt sjukvårdssystem. Tänk så bra det funkar! 

IMG 2664Och de här gourmetsmörgåsarna blir man serverad när man väl överlevt.

IMG 2666 1 Skönt att det är över. I tre dagar skall nu det handkirurgiska bandaget vara på. Och i två veckor är jag sjukledig. 

söndag 4 mars 2018 - 20:27

Jämställdhet i småbarnsfamiljen, hur kan det vara så svårt?!

Jag är uppvuxen i en familj där de vuxna delat väldigt rättvist på hemarbetet. Min Pappa har alltid dammsugit i mitt föräldrahem. Han har lagat mat och tagit hand om mej och mina systrar minst lika mycket (om inte mer) än min Mamma som ofta hade kvällsprogram och jobbade skiftesjobb. Men jag tror nog ändå att det var Mamma som var familjens projektledare och logistikansvarige. Men jag har faktiskt aldrig frågat dem. 

I min egen lilla familj är det här med jämlikhet tyvärr inte alltid så lätt. Vi gjorde ju så att jag var hemma betydligt längre med båda barnen än vad Maken var. Både av ekonomiska orsaker men också på grund av att vi kände att det var så vi ville göra. Om föräldraledigheterna skulle se annorlunda ut än de gör nu kan det mycket väl hända att vi valt annorlunda. Jag är förstås jätteglad för att jag fick vara hemma så pass länge, jag trivdes väldigt bra med det. Men så där särdeles bra ur en jämlikhetssynpunkt var det ju inte. Då den ena tjänar alla pengar och den andra bara får vårdbidrag så blir det lite skevt. Det blir liksom logiskt att den som är hemma sköter markservicen då den andra betalar för allt, för att göra jämna ut det någonstans. 

Nu då jag också jobbar 100% är det svårt att bryta de mönster vi haft redan i fem år. Jo jag betalar nu betydligt mer för familjen gemensamma utgifter än då jag var vårdledig (eller bara jobbade 60%, vilket jag också gjot i två repriser). Vi betalar inte riktigt 50-50 eftersom jag, pgå 3 år hemma och 2 år som deltidsvårdeldig, lite stagnerade i min karriär, så jag tycker det är mer än rättvist så här. Men det som stagnerat ännu mer är fördelningen av uppgifterna på hemmaplan. Vilket ju inte är så roligt. Jag gör fortfarande merparten av allt oavlönat hemarbete, för att inte tala om projekt- och logistikchefsuppgifterna och allt metaarbete som inte ens syns. 

Och det är så svårt att komma ur det här. Mina svärföräldrar har dessutom haft en helt annan fördelning än vad mina föräldrar haft, så Makens utgångspunkt är annan även här. Och jag förstår att det är svårt för honom att själv ta mer ansvar då det är så bekvämt när jag skött allt i fem år. Och jag vill ju inte gnälla, klaga och bli bitter. Men det är väldigt svårt kan jag tala om. Hur skall man liksom på ett konstruktivt sett få det hela mer jämlikt!? Vissa saker funkar nog bra som de är nu (t.ex. dagislämnigar/hämtningar och vabbandet ar gått rätt så smärtfritt hittills tack vare våra veckovisa logistikmöten). Medan andra knappt fungerar alls. 

Vi har en gemensam to-do-liste-app (Wunderlist) där vi försöker fördela en del grejer. Det funkar någotsånär. Men jag tycker det är bra att få nerskrivet saker och delegerat en del så jag åtminstone inte glömmer bort. Men de är väl de vardagliga löpande grejerna som är svårast. Jag är dessutom rätt så otålig, och speciellt med barnen gör jag bara själv då istället, om det inte händer nåt även fast vi fördelat eller kommit överens om annat. Typ läggningar, matlagning och sånt. Jag har liksom inte energi att stå och gnälla för att få saker att hända utan gör bara själv istället fast jag kanske inte borde?! Jag gör också merparten av de vardagliga städandet och plockandet, även om Maken nog också sopar och torkar ytor ibland. Handdiskande sköter jag 100%. Diskmaskinen och övrigt köksstäd lite jämnare, kanske 60-40!? Matlagning sköter jag ca 80%. Det är väl ganska naturligt att den som hämtar oftare på dagis också lagar mer mat (vilket alltså oftare är jag även om Maken nog också hämtar en eller ett par gånger i veckan), men jag lagar tyvärr också mer mat på veckosluten då vi båda är hemma. Det liksom bara blir så. 

Eftersom jag är morgonpigg är det också Maken som får 95% av alla sovmorgnar. För det mesta känns det okej men ibland kan jag  nog bli lite bitter över det också. Tvättrumban sköter jag också 100% av. Medan Maken sköter ca 80% av allt mathandlande. Men det är nog jag som håller koll på vad som skall köpas, skriver listor och planerar mat, i synnerhet om vi skall ha gäster eller kalas. Maken är i sin tur mycket aktivare med barnen på veckosluten, far till simhallen och hoplop och liknande. Men ofta är det så för att jag känner att jag inte har ro att komma med eftersom jag har en massa fix att sköta hemma (plus att jag inte gillar vare sej simhallen eller hoplop särdeles mycket heller). 

Jag vet inte ens riktigt hur jag ens vill ha det. Men jag vet att det inte känns jämlikt eller ens hållbart som det är nu. Jag blir ofta stressad över allt som snurrar i huvudet som jag måste komma ihåg att fixa. Vi försöker kommunicera och dela upp saker. Men det är ibland svårt att diskutera då man själv känner sej både bitter, överarbetad och ouppskattad. Och inte är det ju kul för Maken att bara få klagomål heller, det förstår jag ju också. Och han tycker ju förstås att han gör betydligt mer nu än då jag var hemma hela tiden. Vilket är sant, men det känns ändå inte rättvist. Så svårt det kan vara. Och jag gissar att vi inte är de enda som har svårt att fixa det här?! 

Hur delar ni andra på ansvar över barnen, uppgifter i hemmet och ekonomin?! Är det hårt 50-50 som gäller eller vem gör mer? Tror ni det skulle bli mer jämlikt om föräldraledigheterna också skulle tvinga oss till mer jämlik uppdelning i att stanna hemma? I synnerhet för mina barns skull tycker jag att det skulle vara så bra ifall vi skulle få det mer jämlikt fördelat, så att inte könsstereotypierna vi nu besitter skulle gå vidare. Men fasen så svårt det är att komma ur det hela. Hur skall man liksom ens hitta energin till det hela när man redan går på sparlåga som det är?!

1blommor2Ibland känns det som att jag har två heltidsjobb. Hur kan det vara så svårt att dela upp allt så att alla skulle vara nöjda?