headersevendayssvartvitrosa2

Vem älskar inte pengar?!

Skrivet av Hanna Stigzelius 26.03.2019

Kategorier:

Det är ekonomivecka på Sevendays. Den största delen av mitt vuxna liv har jag haft lite ont om pengar. Först som studerande, sedan som heltidsarbetande ett par år, men då måste jag spara till såväl bröllop som första bostaden så det blev inte mycket över och därefter som moderskaps- och vårdledig, och det blir man sannerligen inte rik på. Det är väl egentligen först nu under det senaste året, som jag börjat få lite ordning på ekonomin igen. Eller ordning och ordning, det var väl inte oordning innan heller, jag har ändå alltid klarat av att betala mina räkningar. Men nu har jag liksom så jag klarar mej och dessutom både kan spara, och unna mej nåt kul nu och då. Det känns ganska bra.

Nånting som jag däremot vill bli bättre på är att fundera mer på vart mina pengar går. Göra mer medvetna val och shoppa mindre onödigt. Ett sätt för det här är appen Tink som jag använder mej av. Den kategoriserar alla min kortköp och kontotransaktioner så jag ser vad det är jag sätter pengar på. Ganska ögonöppnande för en som vare sej budgeterar eller har vidare koll så där annars.

Sparande är också något jag strävar efter att bli bättre på. Jag lägger redan undan en del varje månad, men jag skulle vilja spara mer! Kanske spara till barnen också? Det har vi inte börjat med än. Och när det kommer till sparande finns egentligen bara en tumregel. Sätt undan sparet direkt då lönen kommer, vänta inte till månadens slut för att sätta undan det som finns kvar. Det funkar inte! I alla fall inte för mej. Jag använder alltid så mycket som jag har. Bra för Finlands ekonomi, mindre bra för min egen kanske....

Det som jag sätter mest pengar på är helt klart låneamorteringar, hyresvederlag, dagisavgifter och mat. Vi har i princip skilda ekonomier med Maken. Men vi har en excel (eller inte jag, utan han :)) där vi har delat ut gemensamma utgifter som boende, försäkringar, barnen, resor osv. Och vi har försökt dela upp det så att det känns någorlunda rättvist för oss båda. Men visst bråkar vi om pengar ibland. Det är så känsligt. I synnerhet om det känns orättvist. Eftersom jag gör mer här hemma och tar ett större ansvar över barnen, tycker jag ändå att det är rättvist att han ibland betalar lite mer. 

Sånt som jag gärna prioriterar mina pengar på är resor, god mat (som färska bär, kokosmjölk i kaffet, en biff eller räkor på fredagarna), en takeaway-latte efter gymmet, min ljudbokstjänst, afterworks med vänner och en ny accesoar nu som då.  Inte kanske alltid försvarligt eller nödvändigt, men jag upplever att det ger mitt liv mervärde och därför är värt varenda cent. Det som däremot känns surt att lägga slantar på är förseningsavgifter till bibban, dyra tråkiga saker i matbutiken (som typ diskmaskinstabletter, hönafilé och vanish), dyra säsongskläder till barnen som man vet att kommer vara för små om ett halvt år och bensin (kanske främst för att jag hatar att tanka överlag).

 
batch DSC09509En annan sak jag gärna sätter av min lön på är fredagsblommor. Nejlikor ger mycket valuta för pengarna. Nästan som ett spartips?!

 


Torsdagstankar

Skrivet av Hanna Stigzelius 17.01.2019 | 3 kommentar(er)

Kategorier:

Ska vi köra lite fulblogg ikväll?! Min hjärna är rätt så mosig, men jag känner att jag ändå vill blogga lite. Skriva av mej. Tänk att man på den gamla goda tiden kunde uppdatera bloggen flera gånger per dag. Nu är det liksom bra om jag lyckas uppdatera flera gånger per vecka. Bloggandet har och håller verkligen på att genomgå någon slags förändring känner jag. Det krävs mer och mer. Eller jag känner i alla fall att konkurrensen är helt galen. Folk är så sjukt ambitiösa och duktiga. Tar proffsiga bilder, skriver långa fiffiga inlägg utan ett enda språkfel, layoutar och programmerar hela sin blogg själv och har dessutom en egen youtube-kanal. Själv går jag väl mer bakåt än framåt i min bloggutveckling?!

På instagram känner jag att det är ännu större press. Jag har publicerat två bilder på min bloggs instagram under det senaste halvåret. Mest för att jag inte känner att jag kan fota tillräckligt bra bilder. Alla är ju bara så duktiga. Tar värsta proffstylade inredningmagasinbilder varje dag med perfekt ljus och välstrukna kläder. Det är inte riktigt vad jag lyckas få till i min vardag. Om jag mot för modan får taget ett foto av något som jag tycker ser vackert ut eller är inspirerande så blir det ändå inte så som jag hade tänkt det. Inga filter i världen kan liksom rädda det. Fast kanske det bara är i mitt huvud? Kanske jag bara borde strunta i de osynliga kraven och börja bli mer aktiv på insta? För det känns på nåt sätt mer in än bloggen? 

Men lugn bara lugn, jag tänker nog inte sluta blogga. Inte ännu i alla fall. Men vi får väl se vart det här året för en. Hur det känns. Hur bloggar överlag utvecklar sej. Det är väl på snap och tiktok man borde vara. Eller så inte, haha. En är ju över 30. #10yearchallenge har jag inte heller hunnit med. Fast min nuvarande fb-profilbild är ju ren nästan tio år gammal. Eller inte riktigt då den är från vårt bröllop, men tio år om man avrundar... Så det är väl inte så konstigt att skillnaden inte är så stor mellan min senaste och den första. Men istället för en gammla bild på mej så få ni en dagsfärsk istället.  Platsar inte ens i #10hourschallenge. 

IMG 6918Tog denna bild idag i hissen på väg hemåt. Hade en riktig snygg-dag idag, om man nu kan ha såna i mörkaste januari. Great hairday och glow på samma dag. Inte så illa! Dessutom har jag haft effektivitetsflow hela veckan på jobbet. Bra känsla! Och imorgon är det fredag, woop woop.


Den stora årsresumén för 2018

Skrivet av Hanna Stigzelius 04.01.2019

Kategorier:

Så här en vecka in i det nya året är det dags att se lite bakåt. 2018 var på det stora hela ett mycket bra år. Men samtidigt ett mycket intensivt och tungt år. Att heltidsjobba och ha två små barn tär på en själv och alla ens relationer, så är det bara. Men jag försöker lära mej att acceptera mina tillkortakommanden och att det bara är så, att i det skedet i livet jag är nu, kan man omöjligt hinna med allt. Om man nu någonsin kan det... 

januariJanuari: Jag inledde månaden med en tredagarsjuicedetox samt att hänga upp min julklappsljusstake på väggen. Vi åkte till Villmanstrand på vintersemester, jag älskade tulpaner och stickade sockor till barnen. Ibland var jag kreativ och gjorde roliga päronkvällsmatar till barnen eller byggde borgar av skolådor och hushållspappersrullar. Overnightoats på jobbet och stora koppar latte och eld på tv var också bra. 

1. Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Nja, förre året gick nog ganska så mycket i samma banor som de tidigare åren. En grej jag började med ifjol var att månadsspara i fonder. Det känns både vuxet och bra. Och även om det inte är några hiskeliga summor som jag lägger undan varje månad så har de ju nog vuxit till sej en del på ett år!  

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Absolut. Men inte alla dock... Jag ser dock mina nyårslöften mer som mål, något att sträva efter, inte något man absolut måste klara av. Dessutom är jag väl alltid lite för överambitiös och sätter upp alldeles för många mål som jag nästan redan på förhand vet att inte kommer gå. Men huvudsaken är att jag försöker sträva efter till att bli en bättre an människa än året innan och det har jag i alla fall uppnått. Eller om inte bättre så åtminstone inte sämre. Ett inlägg om årets mål är också på kommande bara jag hinner formulera ner dem. 

februariFebruari: Lillasyster gjorde sej fin med några spännen innan vi alla drabbades utav influensan och hade årets värsta vecka. Hubbe köpte en köttätande växt och vi gick på legoutställning i Iso Omena. Jag lunchade med denna bella donna och i slutet av månaden fyllde Hubbe fem år. Vi hade också rosettklubbslillajul på YesYesYes och besökte Hjortlandet för första gången. 

3. Fick någon du känner barn?
Ja! I våras fick en av mina väninnor en dotter. Och  i december blev jag trippel-Moster ♥ Fyra av mina kusiner fick också barn. Och nu har flera av mina vänner små bebisar på jäsning. Så nästa år borde också vara kirrat på babyfronten. Så härligt med mera babysar! Nästan så man blir sugen på en själv, men bara nästan...

4. Dog någon som stod dig nära?
Som tur inte. Jag hoppas det hålls så även nästa år. 

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Riga, Italien och Grekland. Ganska bra resår minsann! Vi hann med vinterresa till svenska fjällen, tumisveckoslut för Maken och mej i Riga i juni, sistaminute familjeresa till Grekland och fira svärföräldrarna 60-år resa till Italien i september. Till Sverige åkte jag också en gång till på mitt livs första utlandsjobbresa. 

mars

Mars: Jag stickade klart min Marygenser (men har inte ännu heller fäst alla trådarna...) och så åkte vi på vintersemester till Lofsdalen. Det började lite dumt då vår bil fick problem med oljan utanför Uppsala och vi fick åka bärgningsbil, men fram till stugan och enorma mängder snö kom vi sent på kvällen i hyrbil. Hubbe gick i skidskola och vi testade för första gången att åka hela familjen i backen. Sen hem igen via Happy Lobster och så var det dags för operation av andra handen. 

6. Är det något du saknade 2018 som du vill ha 2019?
Fler datenights med Maken. Det hade jag redan som mål för förra året, men tydligen är det svårt att få till i all vardagsrumba. Men jag tror det skulle vara så viktigt och få oss att orka bättre med allt småbarnskaos runt om. 

7. Vilket datum kommer du alltid att minnas?
17.12 när syrrans andra son föddes. Det var inte lätt att somna efter att fått veta att vattnet gått och de åkt in till BB. Men på nåt sätt slumrade jag ändå till lite efter tolv, men vaknade nåt tag vid fem och fick då läsa att allt gått bra och de fått en son. 

8. Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Äää, jag kommer inte på någon enstaka grej. Det som jag är mest stolt över är iaf att jag börjat gå på gym. De två sista månaderna av året gick jag två gånger i veckan. För att vara jag i min livssituation är det fantastiskt. 

aprilApril: Jag var till största delen sjukledig och hade ont i handen. Men passade på att vinluncha med vänner och plattpermanenta mitt hår. På påsken besökte vi Mäklins i Ingå och jag hade fixat påskägg till alla barnen. Vi gick också på zoologiska museet och jag fixade en tavelvägg i barnens rum. På gården smälte äntligen all snö och det blev ett tu tre vår. 

9. Vilket var ditt största misstag?
Säkert nån av alla gånger mina nerver inte höll i någon konfliktsituation med barnen. Misstag vet jag inte om det nu är direkt, men mänskligt i allra högsta grad. Och klart jag hellre skulle vara mer zen i alla situationer då mina nerver sätts på press, men det är väl bara inte jag?!

10. Vilket var ditt bästa inköp?
Jag har shoppat väldans lite förra året känner jag. Bra så förstås! Det enda jag typ kommer på att jag köpt är olika sminkprodukter och skönhetskrämer. Eller räknas en rakpermanent som ett inköp!? För den har jag i alla fall varit otroligt nöjd över. Jag lade den i april och håret är fortfarande mestadels rakt, så härligt för en som sett ut som en blandning av lejon och troll de senaste tio åren. 

majMaj: Vi ordnade återigen vappenfest och Hubbe lärde sej cykla. Under kristiflygare helgen blev jag ensam kvar i stan då familjen åkte ut till skärgården för att öppna upp holmen. Då passade jag på att ordna tjejmiddag. Mina syrror och jag besökte Åbo under ett veckoslut och hade det så bra. Lillasyster fyllde 3år och jag bakade en Elsa-kaka som höll på att bli en total kakastrof. Hubbe och jag var ute på lenkki-cykeltur och det var redan sommarväder. 

11. Vad spenderade du mest pengar på?
Låneamorteringar, hyresvederlag, dagisavgifter och mat?! Herrejess så tråkigt och vuxet det med.

12. Vad gjorde dig riktigt glad?
Barnen. Vi skrattar också mycket på jobbet, mina kollegor får mej glad varje dag. Det är härligt. Maken är också bra att få mej att skratta om han är på det humöret.

13. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag opererade den andra handen i slutet på mars. Och så hade vi influensa i februari. Det var inte kul! I somras blev jag matförgiftad och så har jag haft ett par migränanfall och småbobbor nu som då. Men på det stora hela rätt så friska och krya.

juniJuni: Jag åt frukost med denna pingla och reste sedan till Riga för romantisk getaway med Maken. Jag sade hejdå åt gamla köket medan barnen byggde superhöga duplotorn. Midsommar spenderades ute på holmen med vänner under sommarens enda kalla veckoslut. Outfiten var blommig klänning, strumpisar och crocs. En flugsnapparpar hade byggt bo på bastuns terrass och jag lämnade barnen och Maken på holmen för en jobb och remppavecka i stan. Det nya köket fixades på tre dagar och sen började också jag min semester. 

14. Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på 2018?
Elastinens Supervoimii. Orden går rakt in i hjärtat. Även om jag kanske så där annars inte precis är något fan av suomirap...

15. Mådde du bättre eller sämre under 2018 än vad du gjort tidigare år?
Jag lever mitt i livets intensivaste period. Det syns och känns. Men jag gör mitt bästa för att orka, ser till att umgås med vänner, försöker få till egentid och bara nollar huvudet ibland genom att inte göra något alls. Men visst har året varit stundvis tungt. 

16. Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Jag har inte hunnit med så mycket kreativa projekt som jag önskat. Pyssel och kreativitet får mej att må bra. Bloggen har jag inte heller hunnit med riktigt i den utsträckning jag skulle ha velat. Men det är väl bara att acceptera. Eller försöka prioritera bort något annat?! Vad det skulle vara vet jag dock inte riktigt...

juliJuli: Vi bokade en spontan sista minuten resa  till Grekland som var alldeles underbar. Sen åkte vi ut till holmen och sommarvädret var alldeles perfekt. Solvarma klippor och rosevin. Havsrufsiga hår och solkrämsdoftande barn...

17. Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Här svarar jag exakt samma som ifjol: Slö surfandet på mobilen. I synnerhet där just innan jag skall gå och sova. Så otroligt onödigt att surfa runt på hela internätet i 45 minuter, istället för att läsa eller bara släcka lampan. 

18. Hur var din julafton?
Väldigt lyckad, vi var hemma hos oss tillsammans med mina föräldrar och systrar med familj. Julgubben kom på besök och maten var god som sej bör. Barnen var så där passligt ivriga på klapparna och ifall våra barn skulle ha somnat lite tidigare så skulle jag nästan ha velat påstå att kvällen skulle ha varit perfekt. 

20. Vilket program har varit det bästa på tv?
Jag har sett väldans lite på tv under förra året. Marcella på Netflix gillade jag! Och årets julkalender Snöfall, haha. 

augustiAugusti: Sommaren fortsatte, vi åt en del kräftor och även om det sakta blev höstligare så fortsatte värmen. Jag målade väggarna i köket vita och en vägg i sovrummet blå. Vi gick på maskerad och jag var utklädd till giraff. Makens brorson fyllde 2 år och de hade typ världens finaste kaka på kalaset 

21. Hatar du någon som du inte hatade förut?
Jag hatar inte. Jag försöker fokusera på positiva grejer istället.  

22. Vilken var den bästa boken du läst under året?
Jag älskade Michelle Obamas självbiografi. Och Neapelkvartetten! 

23. Vilken var din största musikaliska upptäckt?
Jag älskar Spotifys färdiga listor för olika moods. Typ "Afternoon acoustics" till exempel. Ofast kommer det en hel del bra som man inte annars skulle lyssna på. Radiofunktionen med liknande artister är också bra, men den finns inte då vi lyssnar på Spotify via Sonos systemet här hemma, eller i alla fall har jag inte hittat den. 

septemberSeptember: Vi reste till Italien med Makens familj för att  fira att båda hans föräldrar fyllde 60 år. Veckan var härlig och perfekt avslut på en megalång sommar. Jag köpte hem lite keramik som fick komma upp i stringhyllan. Jag fyndade också en rosa kappa på fb-loppis och min syster gifte sej. Min väninna öppnade också smoothiebaren Bärbar på Fredriksgatan i stan och jag blev bjuden på frukost. 

24. Önskade du dig något som du fick?
Ja, det viktigaste var förstås att min familj och mina vänner fått vara friska och glada och det var de. 

25. Önskade du dig något som du inte fick?
Jag väntar fortfarande på den där lottovinsten...

26. Vilken var årets bästa film?
Wonders med Julia Roberts som vi såg på Viaplay för några veckor sedan var i alla fall bra! Men som sagt, tv-timmarna har blivit väldigt få i år. Om jag ser film är det mest med kidsen.

oktoberOktober: Lillasyster och jag åkte ut till svampskogen och hittade en del trattisar. Hemma började jag höstmysa på allvar. Vi hade ett barnfritt veckoslut då min väninna Emma blev doktor och firade med karonka och vi var bjudna på kräftskiva i skärgården. En söndagskväll såg vi norrsken från balkongen och mina systrar kom över på brunch. Jag och Lillasyster hade mamma-dotter-dag deluxe med sushi och shopping i närshoppingcentret. Och vi besökte Borgbackens Ljuskarneval.

27. Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag flög hem från Italien på min födelsedag. Fick skumppa til frukost och lunch, så det var sannerligen en bättre dag än genomsnittet. 

28. Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Den tredje familjen som var med oss nu i Vuokatti hade vi bara träffat ett par gånger innan, men våra första intryck visade sej vara rätt och de var alla härliga och vi funkade fint ihop, speciellt barnen. 

29. Hur skulle du beskriva din klädstil?
Det måste vara bekvämt. Eftersom jag tyvärr gått upp ett par kilon under året så är det flera av mina kläder som inte längre sitter som jag vill eller känns bra. Kanske därför jag shoppat så lite också?! Omotiverande att shoppa när man inte direkt känner sej tiptop. 

30. Vad fick dig att må bra?
Mindfullnesbastu med djupandning. Gymträning, att vara ute i naturen, luncher och bruncher med vänner. Att kramas med barnen och Maken. Att bara få vara ensam hemma ibland. 

novemberNovember: För att bota novemberangsten och mörkret så halloweenpysslade vi och ordnade fest. Men vissa kvällar var bara hela golvet fullt med leksaker... Jag försökte ta julkort på barnen och hade bloggsamarbete med Halpahalli. Syrran och jag drog till skogs och grillade korv med kidsen när barnens dagis hade planeringsdag. Hubbe och jag hade en tumisdag då vi bla gick på teater och kollade in Stockmanns julfönster. 

31. Vem saknade du?
Jag hinner inte riktigt känna efter vad jag saknar. Så kanske det, att hinna känna efter lite mer vad eller vem som saknas?! 

32. Vilken var din bästa månad?
Hm, juli?! Sommaren var ju bara kanon, vädret, semester, havet, familjen, allt! 

33. Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Så klart, man är väl inte perfekt heller. Men jag tycker nog jag räcker till och gör tillräckligt bra under de rådande omständigheterna. 

34. Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Jag hoppas på mer balans. Mer egentid.  Mer kommunikation och logistik här hemma, så vardagen rullar på ännu smidigare. Men också mer romantik så man orkar med logistiken... I höst börjar också Hubbe förskolan, så då blir det till att föra till två olika ställen på morgnar och eftermiddagar! Jaiks. Både för hur det skall funka rent praktiskt och jaiks att han redan hunnit bli så stor?!

december

December: Jag pysslade som en dåre till bloggens julkalender. Hela familjen klädde sej i matchande julpjamisar. Systrarna och vi gick på Arne Alligator koncert på självständighetsdagen. Det lussades och bakades pepparkakor som sej bör i december. Julgubben hittade hem till oss på julafton. Och sedan avslutades året på topp i Vuokatti med ett härligt gäng stora och små. Lillasyster lärde sej bromsa och svänga och Hubbe testade på flataskidor. 


Jag skulle ju fixa low key i år...

Skrivet av Hanna Stigzelius 05.11.2018

Kategorier:

01halloweenparty5

Inför årets halloweenfest hade jag bestämt mej för att inte fixa så mycket i år. Se till att hålla det low key! Det viktiga är ju att umgås med vänner och ha det roligt. Inte att pyssla så mycket eller gå överstryr med pynt och mat. Mina energinivåer och tidsresurser är dessutom rätt så begränsade i nuvarande vardagen med 100% jobb och småbarnstillvaro. Jag skulle köra det enkelt. Bara gammalt pynt och glass till efterrätt. Nå tror ni att det blev så?! Svar nej. För jag kan ju bara inte låta bli. Även om jag halvt om halvt burnoutar mej på kuppen. 

Jag älskar att ordna fester. Att få bli typ barnkalas- och temafest-planerare skulle vara ett drömyrke. Pinterest är min bästa inspirationskälla och jag kan inte låta bli att förverkliga många av alla härliga idéer jag hittar. Det är därför det bara blir så. Att jag ändå går mer än all in. Jag kan inte servera bara glass. Jag vill ju testa ett recept jag råkar ramla över på lakritsbrownies som passar med glassen. Och chokospindelnät blir ju jättefint till, det är väl inte så svårt att spritsa lite sådana. Men problemet är bara att 15 "små" dylika 30 minutersprojekt tar minst sju timmar att fixa. Sju timmar jag egentligen inte har. Så då blir ju ekvationen lite svår. Och den enda som försatt mej i den kvistiga situationen är jag själv. Bara för att jag inte tänker efter ordentligt. 

Men men, jag överlevde festfixandet också denna gång. Och har väl kanske lärt mej någonting. I alla fall om mej själv. Att ibland måste man få förverkliga sej själv lite, även om man egentligen inte har tid för det. Så ännu har jag inte lärt mej att bli low key festfixare. Men kanske jag lyckas lite bättre varje år i alla fall. Blir bättre på tidsallokering och effektivitet åtminstone... Och nån gång skall jag väl få till en fest utan att fixa för mycket också. Bara för att spara energi! För roligt tycker jag ju sannerligen att det är. Men kanske inte alltid helt värt allt stressande i det långa loppet?! 

01halloweenpartyjag


Ett inlägg om boobs

Skrivet av Hanna Stigzelius 17.10.2018

Kategorier:

Sevendays uppmärksammar den rosa månaden och bröstcancerforskning med kampanjen #ärdumed. Jag är med genom att fylla i blogglistan. 

rosa ardumed 1

Min relation till bröstcancer är: Som tur nästan obefintlig. Eller det är klart, jag känner ju minst en handfull personer som drabbats. Men ingen i min närhet. Vilket jag förstås är oändligt tacksam för. Men samtidigt är bröstcancer så vanligt. Det är nästan konstigt att jag inte drabbats närmare. Men jag hoppas förstås innerligt att jag håller min relation distanserad. 

Under den rosa månaden kommer jag: gärna att stöda kampajnen genom att shoppa rosa. Det råkar ju ändå vara min favoritfärg. Och allt som är rosa piggar upp, så är det bara. Att man dessutom kan vara med och stöda en så viktig sak som bröstcancerforskning och -drabbade är en mycket bra bonus och rättfärdigar till och med något onödigt köp.

Så här ofta kontrollerar jag mina bröst: Inte alls tillräckligt ofta känner jag nu. Eller alltså nu kontrollerar och klämmer jag på dem lite nu som då, främst i duschen. Men inte är det alls så noggrant som det kanske borde vara?! När är det förresten man blir kallad på sin första mammografi? Först vid 40 vah? Men kanske det inte skulle vara en bra idé att kolla upp saken själv också innan dess. Man vet ju aldrig. Hu!

Därför är det viktigt att tala om bröstcancer: För att det är så vanligt. För att göra det mindre skrämmande. För att påminna kvinnor att checka sina bröst och få tag i cancern så tidigt som möjligt. För att på så sätt rädda liv. 

Det här kan du göra, för att stöda kampen emot bröstcancer: Du kan skriva om dina upplevelser av bröstcancer genom att använda #ärdumed Köp Vasabladets supersnygga rosa college (eller kanske det tåget gick ren?!). Eller köp åtminstone årets fina rosa band som Anna Puu designat. Jag älskar det med den guldiga blixten. Snyggaste rosa bandet på flera år! 


Men hur sänker man kraven då?!

Skrivet av Hanna Stigzelius 14.10.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Amanda skriver än en gång så klokt i sin blogg. Det gör hon ju alltid, men just den här gången träffade det mej lite extra. För just det här är vad det känns som att mitt liv går ut på just nu. Att försöka hinna med allt även om det inte går. Och att försöka lära mej att välja bort, att prioritera rätt och känna mej okej med det att jag inte kan göra allt jag vill. Men det är inte lätt. I ett drygt år har jag nu jobbat fulltid sedan barnen kom. Och jag kan nog inte ännu påstå att jag skulle ha hittat "balansen". I och med att barnen växer så blir det hela tiden lättare. Men lätt tror jag nog inte det någonsin blir.

Allra svårast har jag med min självkänsla. Att intala mej själv att jag duger när jag hela tiden har en känsla av att vara halv på allra fronter. Och även om min hjärna logiskt sett förstår att allt inte kan gå ihop, så räcker det liksom inte. Jag hackar ändå ner på mej själv för allt jag inte hinner med. Allt jag inte klarar av. Speciellt punkt tre och fyra på Amandas lista är det som jag själv måste jobba lite extra med. Men jag har bara så svårt att veta vad det är jag vill mest. Vad är det som jag behöver mest? Är det att träna? Är det kompistid? Är det bara hemmakvällar med barnen? Borde jag göra mer? Göra mindre? Och när skall jag hinna känna efter vad jag verkligen vill?! 

Men hur lär man sej att sänka kraven och behöva mindre?! För det låter ju onekligen som det är svaret på hur man får det att gå ihop med huvudet i behåll. Just nu är det mindfulness och yoga som jag försöker få in i min vardag. För att jag känner att det hjälper till att få stopp på alla snurrande tankar i huvudet. Men samtidigt känns det lite galet att det skall behövas en "aktivitet" för att jag skall kunna slappna av. Att jag inte bara kan slänga mej på soffan utan att få dåligt samvete direkt. 

DSC08293Att dricka kaffe är också en aktivitet som jag lyckats koppla till avslappning. Kanske det är därför som jag älskar att dricka en riktigt stoooor latte, så att jag på samma gång kan slappa med gott samvete lite extra lång stund. Jag menar en espresso skulle ju inte få varven över huvud taget....

 


Mindfulness i bastun

Skrivet av Hanna Stigzelius 28.09.2018 | 2 kommentar(er)

Som småstressad heltidsarbetande småbarnsmor har jag insett att det lätt blir väldigt mycket som snurrar runt i mitt huvud. Kom ihåg att osa till kalaset, glöm inte att fixa övernattengröten klar innan du går och sova, blogginlägg som jag skriver utkast på i huvudet, listor på saker som skall köpas från butiken, veckoslutssplanerna, grejer jag inte får missa att göra på jobbet och så vidare och så vidare. Det tar liksom aldrig slut. Vilket kan vara väldigt tärande. Och det gör att jag emellanåt har svårt att komma ner i varv och verkligen slappna av.

Jag har försökt med hederlig mindfulness. Jag har laddat ner ett par olika appar som jag testat (calm, headspace och lumosity). Men nja, det är så svårt att tömma huvudet så där på kommande. Och det är sällan jag har möjligheten eller ron att sätta mej ner och bara andas utan att bli störd eller distraherad av någon eller något. Så det funkar inte riktigt för mej. Men det som jag tycker funkar, och som är betydligt roligare är kvällsyoga. En eller ett par kvällar i veckan har jag gjort youtube-yoga. För mej har det samma effekt som mindfulness. Jag stänger ute tankarna som snurrar och koncentrerar mej på min kropp och nuet. 

Ibland badar jag också bastu efter yogan. Eller så går jag i bastun annars bara. Och där lyckas jag också med mindfulness-andningen. Jag vet inte om det är den fuktiga varma luften, att jag är helt ensam och inte störs av något eller någon. Men det är bara så lätt att stänga av snurret där. Efter att ha andats några minuter brukar jag dessutom köra spabastu. Min spabastu-ritual innehåller ansiktsmask, hårmask och kroppspeeling. Ni kan ju gissa att man nästan känner sej som en ny människa efter en sådan här kväll! Tips tips till er andra småstressiga småbarnsmorsor! Om ni känner att ni behöver lite mindfulness i ert liv, gör lite youtubeyoga och gå sen i bastun. Stressen kommer rinna av er och huvudet kommer tystna, åtminstone för en stund. Så skönt, och välbehövligt!

DSC07119Som tur (?!) har jag inga bilder på mej som badar bastu. Så ni får hålla till godo med pioner från i somras istället....


Ett uns av nervositet

Skrivet av Hanna Stigzelius 14.09.2018

Kategorier:

Idag är jag faktiskt lite nervös. I min mage dansar det omkring en fjäril eller kanske fem. Och jag är nervös både för min egen som för min yngsta systers skull. Imorgon är det en stor dag för henne nämligen. Dagen för deras bröllopsfest. Och ja, i vanliga fall är man ju inte nervös för någon annans bröllop. Men i det här fallet är jag det. Jag skall nämligen vara toastmaster. Och hålla tal! I och för sej brukar jag inte ha något emot att tala inför folk. Men ansvaret är lite skrämmande. Och visst blir också jag nervös när jag talar inför många, speciellt främmande personer. Då börjar jag lätt staka mej och stamma lätt, skämta obekväma skämt och flamsa till det. Så det skall jag försöka undvika imorgon. 

Jag hade tänkt att jag skulle ha skrivit fina kom-ihåg kort till mej själv. Små lappar klistrade på färgad kartong så där som programledare har på TV. Men ännu har jag inte hunnit. Jag har i alla fall tagit fram kort och papper. Så förhoppningsvis hinner jag plita ner några stolpar i alla fall. Så att jag nu inte glömmer något superviktigt. Och jag kommer ha toast-hjälp av Brudgummens kusin. Men honom har jag aldrig ännu träffat! Men månne det nu inte går bra. Jag känner ju ren drygt hälften av gästerna, de är ju min familj och syrrans vänner. Och eftersom syrrans blivande Man (eller faktiskt så är de redan officiellt gifta, imorgon är det bara party som gäller) är trevlig så antar jag att hans släkt också är det! Men lite nervös är jag i alla fall. Fast kanske det bara är bra. Då ser man väl till att sköta saken bra!

B6F57AE7 126F 44C8 B8AC 5CA526ADF32A

 Imorse hade jag inte hunnit bli nervös ännu! Men nu är jag... lite! 

 


Laddade batterier och återvändande inspiration

Skrivet av Hanna Stigzelius 19.08.2018

Kategorier:

Vi har haft ett veckoslut nästan utan planer. Mycket välbehövligt och skönt! Nästa obokade veckoslut är först i slutet på september. Under lediga veckoslut tycker jag  om att bara vara hemma. Det finns alltid så mycket som man inte hinner fixa på veckorna som känns bra att få undan. Vår städerska har dessutom brutit armen så jag har måsta dammsuga för första gången på evigheter. Men med ljudbok i öronen kändes det nästan okej. 

Jag har också målat en massa. Väggarna i köket blev nu äntligen vita. Så nu börjar det mesta av köksremppan vara fixat. Bara elmontören som måste komma och koppla in strömbrytaren till spottarna så är det klart. Sen skall ni få se hur det blivit! Det enda som är dåligt med att fixa en del av huset, är att man märker hur mycket mer man skulle vilja fixa. Det nya skär sej liksom med det gamla. Nu vill jag sätta upp väggar, måla mer, byta ut möbler och bygga ny terrass. Synd bara att varken budgeten eller tiden räcker till just nu. 

Igår var vi också på picknick och skogspromenad. Det tycker jag också om att göra på oplanerade veckoslut. Jag borde oftare försöka komma ihåg hur mycket jag älskar att vara ute i naturen. Att det är som terapi. Gör mej mer zen. Vi bor så bra när det kommer till natur. Nu hoppade vi i bilen och körde 5 km och gick en ljuvlig liten naturstig som ledde ner till havet. Där på klipporna åt vi lite medhavd godis och drack sugrörssaft och tittade på båtar som körde förbi. 

Idag har vi brunchat hos vänner, plockat äppel och så har Hubbe lärt sej cykla utan stödhjul. Så där bara! Han fick ju en ny trampcykel i maj. Men efter det har vi inte cyklat hemskt många gånger med den. Pukyn har vunnit då hann fått välja. Men nu så hade alla grannpojkarna lärt sej cykla utan stödhjul under sommaren. Så han ville också pröva. Och så gick det bara. Jag är sjukt imponerad! Och tänk så mycket nya färdigheter sitter i viljan. 

Och vet ni?! Blogginspirationen känns som att den är tillbaka. Hurra! Jag har minst fem nya inlägg jag vill skriva! Så det blev bara en tillfällig svacka. Precis som jag lite anade. Men man kan aldrig veta.

IMG 5351Naturen! Du är bäst.

IMG 5356Två solblekta blondiner. Den ena som har nyklippt kalufs. Hennes far har klippt hennes hår med nagelsax. Ni kan ju gissa vem av oss två det är!

IMG 5360Se så höstligt det var! Som tur är vädret ännu sommar. 

IMG 5363En av fyra av familjens livsnjutare. 


Bloggen, det är inte du, det är jag!

Skrivet av Hanna Stigzelius 15.08.2018 | 1 kommentar(er)

Kategorier:

Kära bloggen! Jag vill bara att du skall veta att det inte är du. Det är jag som bara inte velat prioritera dej just nu. Vilket är konstigt. För i åtta år har jag bloggat, och aldrig förr känt att jag inte orkar eller vill blogga. Tiden har väl varit lika knapp som den är nu, men jag har ändå sett till att blogga. För att jag har velat. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Eller jag vill nog ännu blogga. Tror jag?! Men jag har liksom bara inte haft någon inspis.

Vanligen halvt om halvt tänker jag i blogginlägg. En hel dag kan jag gå omkring och fundera och formulera mej i huvudet, så att jag sedan då barnen är i säng på kvällen, snabbt kommer igång och får bloggat. Jag har blogginläggsplaneringslistor i mobilen och brukar aldrig ha svårt att komma på något att skriva om. Bloggen har aldrig tidigare känts som ett måste. Men nu, nu gör den nästan det. Och att komma på något inspirerande att skriva om är svårt det med. 

Så vi får lite se hur det blir nu då. För pressa fram inlägg tror jag inte på. Kanske det blir en lite lugnare blogghöst. Jag menar, om jag skall hinna med ens hälften av vad jag planerar i mitt förra inlägg, så måste jag kanske prioritera bort något annat. Men antagligen ångrar jag mej om en vecka och får svårt att förstå vad jag riktigt svamlade om i det här inlägget. Vi hoppas på det! Annars blir det troligen lite glesare med inlägg här framöver. 

blogghanna2