måndag 5 november 2018 - 09:20

Jag skulle ju fixa low key i år...

01halloweenparty5

Inför årets halloweenfest hade jag bestämt mej för att inte fixa så mycket i år. Se till att hålla det low key! Det viktiga är ju att umgås med vänner och ha det roligt. Inte att pyssla så mycket eller gå överstryr med pynt och mat. Mina energinivåer och tidsresurser är dessutom rätt så begränsade i nuvarande vardagen med 100% jobb och småbarnstillvaro. Jag skulle köra det enkelt. Bara gammalt pynt och glass till efterrätt. Nå tror ni att det blev så?! Svar nej. För jag kan ju bara inte låta bli. Även om jag halvt om halvt burnoutar mej på kuppen. 

Jag älskar att ordna fester. Att få bli typ barnkalas- och temafest-planerare skulle vara ett drömyrke. Pinterest är min bästa inspirationskälla och jag kan inte låta bli att förverkliga många av alla härliga idéer jag hittar. Det är därför det bara blir så. Att jag ändå går mer än all in. Jag kan inte servera bara glass. Jag vill ju testa ett recept jag råkar ramla över på lakritsbrownies som passar med glassen. Och chokospindelnät blir ju jättefint till, det är väl inte så svårt att spritsa lite sådana. Men problemet är bara att 15 "små" dylika 30 minutersprojekt tar minst sju timmar att fixa. Sju timmar jag egentligen inte har. Så då blir ju ekvationen lite svår. Och den enda som försatt mej i den kvistiga situationen är jag själv. Bara för att jag inte tänker efter ordentligt. 

Men men, jag överlevde festfixandet också denna gång. Och har väl kanske lärt mej någonting. I alla fall om mej själv. Att ibland måste man få förverkliga sej själv lite, även om man egentligen inte har tid för det. Så ännu har jag inte lärt mej att bli low key festfixare. Men kanske jag lyckas lite bättre varje år i alla fall. Blir bättre på tidsallokering och effektivitet åtminstone... Och nån gång skall jag väl få till en fest utan att fixa för mycket också. Bara för att spara energi! För roligt tycker jag ju sannerligen att det är. Men kanske inte alltid helt värt allt stressande i det långa loppet?! 

01halloweenpartyjag

onsdag 17 oktober 2018 - 21:07

Ett inlägg om boobs

Sevendays uppmärksammar den rosa månaden och bröstcancerforskning med kampanjen #ärdumed. Jag är med genom att fylla i blogglistan. 

rosa ardumed 1

Min relation till bröstcancer är: Som tur nästan obefintlig. Eller det är klart, jag känner ju minst en handfull personer som drabbats. Men ingen i min närhet. Vilket jag förstås är oändligt tacksam för. Men samtidigt är bröstcancer så vanligt. Det är nästan konstigt att jag inte drabbats närmare. Men jag hoppas förstås innerligt att jag håller min relation distanserad. 

Under den rosa månaden kommer jag: gärna att stöda kampajnen genom att shoppa rosa. Det råkar ju ändå vara min favoritfärg. Och allt som är rosa piggar upp, så är det bara. Att man dessutom kan vara med och stöda en så viktig sak som bröstcancerforskning och -drabbade är en mycket bra bonus och rättfärdigar till och med något onödigt köp.

Så här ofta kontrollerar jag mina bröst: Inte alls tillräckligt ofta känner jag nu. Eller alltså nu kontrollerar och klämmer jag på dem lite nu som då, främst i duschen. Men inte är det alls så noggrant som det kanske borde vara?! När är det förresten man blir kallad på sin första mammografi? Först vid 40 vah? Men kanske det inte skulle vara en bra idé att kolla upp saken själv också innan dess. Man vet ju aldrig. Hu!

Därför är det viktigt att tala om bröstcancer: För att det är så vanligt. För att göra det mindre skrämmande. För att påminna kvinnor att checka sina bröst och få tag i cancern så tidigt som möjligt. För att på så sätt rädda liv. 

Det här kan du göra, för att stöda kampen emot bröstcancer: Du kan skriva om dina upplevelser av bröstcancer genom att använda #ärdumed Köp Vasabladets supersnygga rosa college (eller kanske det tåget gick ren?!). Eller köp åtminstone årets fina rosa band som Anna Puu designat. Jag älskar det med den guldiga blixten. Snyggaste rosa bandet på flera år! 

söndag 14 oktober 2018 - 20:15

Men hur sänker man kraven då?!

Amanda skriver än en gång så klokt i sin blogg. Det gör hon ju alltid, men just den här gången träffade det mej lite extra. För just det här är vad det känns som att mitt liv går ut på just nu. Att försöka hinna med allt även om det inte går. Och att försöka lära mej att välja bort, att prioritera rätt och känna mej okej med det att jag inte kan göra allt jag vill. Men det är inte lätt. I ett drygt år har jag nu jobbat fulltid sedan barnen kom. Och jag kan nog inte ännu påstå att jag skulle ha hittat "balansen". I och med att barnen växer så blir det hela tiden lättare. Men lätt tror jag nog inte det någonsin blir.

Allra svårast har jag med min självkänsla. Att intala mej själv att jag duger när jag hela tiden har en känsla av att vara halv på allra fronter. Och även om min hjärna logiskt sett förstår att allt inte kan gå ihop, så räcker det liksom inte. Jag hackar ändå ner på mej själv för allt jag inte hinner med. Allt jag inte klarar av. Speciellt punkt tre och fyra på Amandas lista är det som jag själv måste jobba lite extra med. Men jag har bara så svårt att veta vad det är jag vill mest. Vad är det som jag behöver mest? Är det att träna? Är det kompistid? Är det bara hemmakvällar med barnen? Borde jag göra mer? Göra mindre? Och när skall jag hinna känna efter vad jag verkligen vill?! 

Men hur lär man sej att sänka kraven och behöva mindre?! För det låter ju onekligen som det är svaret på hur man får det att gå ihop med huvudet i behåll. Just nu är det mindfulness och yoga som jag försöker få in i min vardag. För att jag känner att det hjälper till att få stopp på alla snurrande tankar i huvudet. Men samtidigt känns det lite galet att det skall behövas en "aktivitet" för att jag skall kunna slappna av. Att jag inte bara kan slänga mej på soffan utan att få dåligt samvete direkt. 

DSC08293Att dricka kaffe är också en aktivitet som jag lyckats koppla till avslappning. Kanske det är därför som jag älskar att dricka en riktigt stoooor latte, så att jag på samma gång kan slappa med gott samvete lite extra lång stund. Jag menar en espresso skulle ju inte få varven över huvud taget....

 

fredag 28 september 2018 - 11:38

Mindfulness i bastun

Som småstressad heltidsarbetande småbarnsmor har jag insett att det lätt blir väldigt mycket som snurrar runt i mitt huvud. Kom ihåg att osa till kalaset, glöm inte att fixa övernattengröten klar innan du går och sova, blogginlägg som jag skriver utkast på i huvudet, listor på saker som skall köpas från butiken, veckoslutssplanerna, grejer jag inte får missa att göra på jobbet och så vidare och så vidare. Det tar liksom aldrig slut. Vilket kan vara väldigt tärande. Och det gör att jag emellanåt har svårt att komma ner i varv och verkligen slappna av.

Jag har försökt med hederlig mindfulness. Jag har laddat ner ett par olika appar som jag testat (calm, headspace och lumosity). Men nja, det är så svårt att tömma huvudet så där på kommande. Och det är sällan jag har möjligheten eller ron att sätta mej ner och bara andas utan att bli störd eller distraherad av någon eller något. Så det funkar inte riktigt för mej. Men det som jag tycker funkar, och som är betydligt roligare är kvällsyoga. En eller ett par kvällar i veckan har jag gjort youtube-yoga. För mej har det samma effekt som mindfulness. Jag stänger ute tankarna som snurrar och koncentrerar mej på min kropp och nuet. 

Ibland badar jag också bastu efter yogan. Eller så går jag i bastun annars bara. Och där lyckas jag också med mindfulness-andningen. Jag vet inte om det är den fuktiga varma luften, att jag är helt ensam och inte störs av något eller någon. Men det är bara så lätt att stänga av snurret där. Efter att ha andats några minuter brukar jag dessutom köra spabastu. Min spabastu-ritual innehåller ansiktsmask, hårmask och kroppspeeling. Ni kan ju gissa att man nästan känner sej som en ny människa efter en sådan här kväll! Tips tips till er andra småstressiga småbarnsmorsor! Om ni känner att ni behöver lite mindfulness i ert liv, gör lite youtubeyoga och gå sen i bastun. Stressen kommer rinna av er och huvudet kommer tystna, åtminstone för en stund. Så skönt, och välbehövligt!

DSC07119Som tur (?!) har jag inga bilder på mej som badar bastu. Så ni får hålla till godo med pioner från i somras istället....

fredag 14 september 2018 - 21:51

Ett uns av nervositet

Idag är jag faktiskt lite nervös. I min mage dansar det omkring en fjäril eller kanske fem. Och jag är nervös både för min egen som för min yngsta systers skull. Imorgon är det en stor dag för henne nämligen. Dagen för deras bröllopsfest. Och ja, i vanliga fall är man ju inte nervös för någon annans bröllop. Men i det här fallet är jag det. Jag skall nämligen vara toastmaster. Och hålla tal! I och för sej brukar jag inte ha något emot att tala inför folk. Men ansvaret är lite skrämmande. Och visst blir också jag nervös när jag talar inför många, speciellt främmande personer. Då börjar jag lätt staka mej och stamma lätt, skämta obekväma skämt och flamsa till det. Så det skall jag försöka undvika imorgon. 

Jag hade tänkt att jag skulle ha skrivit fina kom-ihåg kort till mej själv. Små lappar klistrade på färgad kartong så där som programledare har på TV. Men ännu har jag inte hunnit. Jag har i alla fall tagit fram kort och papper. Så förhoppningsvis hinner jag plita ner några stolpar i alla fall. Så att jag nu inte glömmer något superviktigt. Och jag kommer ha toast-hjälp av Brudgummens kusin. Men honom har jag aldrig ännu träffat! Men månne det nu inte går bra. Jag känner ju ren drygt hälften av gästerna, de är ju min familj och syrrans vänner. Och eftersom syrrans blivande Man (eller faktiskt så är de redan officiellt gifta, imorgon är det bara party som gäller) är trevlig så antar jag att hans släkt också är det! Men lite nervös är jag i alla fall. Fast kanske det bara är bra. Då ser man väl till att sköta saken bra!

B6F57AE7 126F 44C8 B8AC 5CA526ADF32A

 Imorse hade jag inte hunnit bli nervös ännu! Men nu är jag... lite! 

 

söndag 19 augusti 2018 - 20:29

Laddade batterier och återvändande inspiration

Vi har haft ett veckoslut nästan utan planer. Mycket välbehövligt och skönt! Nästa obokade veckoslut är först i slutet på september. Under lediga veckoslut tycker jag  om att bara vara hemma. Det finns alltid så mycket som man inte hinner fixa på veckorna som känns bra att få undan. Vår städerska har dessutom brutit armen så jag har måsta dammsuga för första gången på evigheter. Men med ljudbok i öronen kändes det nästan okej. 

Jag har också målat en massa. Väggarna i köket blev nu äntligen vita. Så nu börjar det mesta av köksremppan vara fixat. Bara elmontören som måste komma och koppla in strömbrytaren till spottarna så är det klart. Sen skall ni få se hur det blivit! Det enda som är dåligt med att fixa en del av huset, är att man märker hur mycket mer man skulle vilja fixa. Det nya skär sej liksom med det gamla. Nu vill jag sätta upp väggar, måla mer, byta ut möbler och bygga ny terrass. Synd bara att varken budgeten eller tiden räcker till just nu. 

Igår var vi också på picknick och skogspromenad. Det tycker jag också om att göra på oplanerade veckoslut. Jag borde oftare försöka komma ihåg hur mycket jag älskar att vara ute i naturen. Att det är som terapi. Gör mej mer zen. Vi bor så bra när det kommer till natur. Nu hoppade vi i bilen och körde 5 km och gick en ljuvlig liten naturstig som ledde ner till havet. Där på klipporna åt vi lite medhavd godis och drack sugrörssaft och tittade på båtar som körde förbi. 

Idag har vi brunchat hos vänner, plockat äppel och så har Hubbe lärt sej cykla utan stödhjul. Så där bara! Han fick ju en ny trampcykel i maj. Men efter det har vi inte cyklat hemskt många gånger med den. Pukyn har vunnit då hann fått välja. Men nu så hade alla grannpojkarna lärt sej cykla utan stödhjul under sommaren. Så han ville också pröva. Och så gick det bara. Jag är sjukt imponerad! Och tänk så mycket nya färdigheter sitter i viljan. 

Och vet ni?! Blogginspirationen känns som att den är tillbaka. Hurra! Jag har minst fem nya inlägg jag vill skriva! Så det blev bara en tillfällig svacka. Precis som jag lite anade. Men man kan aldrig veta.

IMG 5351Naturen! Du är bäst.

IMG 5356Två solblekta blondiner. Den ena som har nyklippt kalufs. Hennes far har klippt hennes hår med nagelsax. Ni kan ju gissa vem av oss två det är!

IMG 5360Se så höstligt det var! Som tur är vädret ännu sommar. 

IMG 5363En av fyra av familjens livsnjutare. 

onsdag 15 augusti 2018 - 20:38

Bloggen, det är inte du, det är jag!

Kära bloggen! Jag vill bara att du skall veta att det inte är du. Det är jag som bara inte velat prioritera dej just nu. Vilket är konstigt. För i åtta år har jag bloggat, och aldrig förr känt att jag inte orkar eller vill blogga. Tiden har väl varit lika knapp som den är nu, men jag har ändå sett till att blogga. För att jag har velat. Nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Eller jag vill nog ännu blogga. Tror jag?! Men jag har liksom bara inte haft någon inspis.

Vanligen halvt om halvt tänker jag i blogginlägg. En hel dag kan jag gå omkring och fundera och formulera mej i huvudet, så att jag sedan då barnen är i säng på kvällen, snabbt kommer igång och får bloggat. Jag har blogginläggsplaneringslistor i mobilen och brukar aldrig ha svårt att komma på något att skriva om. Bloggen har aldrig tidigare känts som ett måste. Men nu, nu gör den nästan det. Och att komma på något inspirerande att skriva om är svårt det med. 

Så vi får lite se hur det blir nu då. För pressa fram inlägg tror jag inte på. Kanske det blir en lite lugnare blogghöst. Jag menar, om jag skall hinna med ens hälften av vad jag planerar i mitt förra inlägg, så måste jag kanske prioritera bort något annat. Men antagligen ångrar jag mej om en vecka och får svårt att förstå vad jag riktigt svamlade om i det här inlägget. Vi hoppas på det! Annars blir det troligen lite glesare med inlägg här framöver. 

blogghanna2

 

torsdag 9 augusti 2018 - 20:04

Hur kommer min höst se ut?

Hösten hösten. Förr älskade jag hösten. Min tid för nystart. Mycket bättre än nyåret eftersom, i alla fall jag, brukar ha mycket mer energi efter sommaren än vad man har i mörkaste kallaste januari. Men i år känns hösten, hittills i alla fall, lite motig. Kanske det var för att jag bara hade tre veckor semster? Och efter en tung vinter och vår så räckte det inte riktigt? Men lite nystartsiver känner jag ändå. Jag har börjat skissa på lite mål jag vill uppnå. Och så har jag lyssnat på peppiga podcasts och beställt en bok om mental träning. Alltid något i alla fall.

Så där annars kommer hösten troligen se väldigt lika ut som den gjorde ifjol. Full fart med heltidsjobb, förhoppningsvis mindre vab än förra året, en semesterresa i september, några kräftisar och andra kalas. Och så skall min yngsta syster gifta sig i mitten på september! Det ser jag framemot, fastän jag lite spänner mej eftersom jag skall fungera som toastmadame. Jag skall göra mitt yttersta för att orka med allt. För fastän jag trivs på jobbet, älskar mina barn och har inbokat bara kul grejer för veckosluten, så kan det bli för mycket av det goda om jag inte kommer ihåg att stanna upp emellanåt, och bara nollställa hjärnan och kroppen.

Men målen då? Jag vill fortsätta med att läsa så mycket böcker jag bara hinner. Jag har redan kommit upp till mitt årsmål (25 böcker!). Så vem vet, kanske jag till och med kan hinna med dubbelt fler? Femtio böcker?! Det skulle var nåt det. Mina kreativa projekt har lite kommit på efterkälken den här sommaren. Har inte pysslat, målat eller fixat nåt alls. Så nåt sånt vill jag nog få igång igen. Kanske ett nytt stickprojekt? Nåt till barnen? Kanske testa lite nya recept?

För att orka med allt skulle det också vara sååå viktigt att jag skulle få träning till en rutin. Två till tre gånger i veckan. Det måste gå! Hittills har jag inte lyckat med det sedan barnen kom. Men kanske detta blir hösten där det vänder?! Att springa är det som jag tycker känns enklast. Men så fort det blir mörkt på morgnar och kvällar så vet jag att det blir så mycket svårare att komma sej ut. Som tur hittade jag mina smartum-sedlar! Så de skall jag använda. Kanske gym? Eller pilateskurs? 

Hm, heltidsjobb, att var Mamma, träning 2-3/veckan, kreativa projekt, läsa en massa böcker, kalas och fest var och varannat veckoslut, hinna blogga och att samtidigt också nollställa hjärnan emellanåt och bara vara?! Kommer det gå ihop? Det känns inte som någon lätt ekvation. Men jag skall göra mitt bästa.... Kanske jag borde försöka få in lite mindfulness och meditation också!

DSC07114Jag skriver in mina mål i min Bullet Journal. 

tisdag 3 juli 2018 - 19:47

Vad jag har gjort och vad jag gör

Efter att ha överlevt matförgiftningen körde jag i lördags ut till skärgården för att återförenas med familjen. Barnen var så söta. Tävlade om vem som fick sitta bredvid mej i båten och krama mej turvis, sa att de hade saknat mej och älskar mej. Gullisarna! Väl framme på holmen var doch det kära återseendet snart glömt och det var full rulle vravat med syskonbråk som vanligt. Kort besök i skärgården för mej denna gång eftersom vi måste tillbaka till stan för min sista arbetsvecka innan semestern.

Familjen följde med till stan men stannade hemma bara en natt. Nu är de ute på svärisarnas holme denna vecka. Och det är så obeskrivligt skönt att vara ensam hemma igen. Här är så städigt. Det är så lugnt och jag älskar friheten att kunna göra vad jag vill, äta vad jag vill, titta på tv på vad jag vill, när jag vill. Att vara Mamma är det bästa jag vet. Men att få bara vara Hanna emellanåt är också så välbehövligt. Vintern och våren var lång och tung. Det här är just vad jag behöver för att vila upp mej inför semestern(haha). För tre kommande veckor tätt inpå varandra 24/7 kommer nog sätta nerverna på prov har jag på känn.

Nåh, vad gör jag då när jag är ensam hemma?! Jo igår städade jag in alla köksaker i de nya köksskåpen till sent på kvällen. Ännu saknas lite finlir och några skåpdörrar och så, men det mesta är klart. Sen när allt är helt klart så skall jag visa hur det blev. Idag har jag tittat på fotbollsmatchen (heja Sverige!), ätit lite nötter (resten av familjen är allergiska!), lagat zuccinilasagne (bara jag som älskar dylik mat!) och nu skall jag blogga och sen se på min nya favoserie Marcella (finns på Netflix!). Imorgon tänkte jag gå och klippa håret efter jobbet (om jag hittar lämplig tid) och ta en shoppingrunda på stan. Så skönt att inte ha dagistider att passa eller spenatplättar att värma eller legolekar att städa undan! 

IMG 42601Återförenade i lördags efter fem dagar från varandra! Bara två dagar senare så är jag nu ensam i stan igen. Men snart får jag spendera tre veckor med filurerna så jag känner faktiskt noll saknad just nu. 

IMG 4286

Veckoslutets program bestod bland annat av att klättra i träd. En av Hubbes favortisysselsättningar. 

IMG 4295

 

Och så gick vi på picnic till grannholmen (man kan vada över sundet!). Med oss hade vi bland annat skumppa och jordgubbar. Lillasyster sa när hon satt just här: Åh mamma, här är så underbart. Jag kunde bara hålla med.

 

IMG 4311

 

 

 

Super-Pappan som håller ställningarna när jag jobbar och njuter frihet och ensamhet.

IMG 4319Puppe med som assisterande kapten. Stackars Puppe hade varit med om så mycket äventyr under veckan (bl.a. bastubadande!) att han luktade värre än en våt hund blandat med dött djur. Som tur hjälpte ett snurr i tvättmaskinen på 60 grader....  

 

måndag 11 juni 2018 - 21:06

Balansen balansen, hur kan det vara så svårt?

Nu har jag jobbat heltid i snart ett år. I augusti förra året gick jag upp från att ha jobbat 60% till 100%. Vardagen rullar på i hujsig fart och jag kan nog inte riktigt påstå att jag ännu hittat den där perfekta balansen. Finns den ens? För allt som oftast känner jag mej lite efter på alla håll och kanter. Jag hinner liksom inte med allt jag borde och skulle vilja. Jag är inte tillräckligt presterande på jobbet, jag är inte en tillräckligt bra Mamma, hemmet är sannerligen inte i det skick jag skulle önska, jag ligger hela tiden efter med hushållsarbetet, äktenskapet hinner inte riktigt vårdas, vänner hinner man se allt för sällan och motionen under den gågna vintern har varit under all kritik. 

Jag känner mej konstant efter och som att jag borde hinna och orka med mer. Även om jag nog logiskt vet att jag gör mitt bästa och inte kan sätta till mer till mina listor och dagar som det är. Tänk att vårt samhälle är uppbyggt så att det skall vara så här!? Och samtidigt så är det liksom det som är felet. Att jag på något sätt tror att det går att få och ha allt. Utmanande karriär, super-Mamma, tiptop hus, var den bästa väninnan och frun samt samtidigt ha kondis för ett maraton. Men det går inte. Så vad skall man då lämna bort? När man vill ha allt!?

Det skall nog bli skönt med sommar. Maken och barnen blir lediga efter midsommar. Jag själv två veckor efter det. Sen skall jag verkligen försöka stressa ner. Åka ut till skärgården. Stänge ner some och försöka utöva mindfulness flera gånger om dagen. Och sen tar jag nytt försök att hitta balansen i höst igen sen. Om någon har några fantastiska tips på hur man får småbarnsvardagen och karriär att gå ihop med allt annat man dessutom vill hinna med så dela mer än gärna med er i kommentarsfältet!

hannafunderarHur lyckas man med allt när det känns som man inte är tillräcklig på någon front? Och då är jag, i alla fall i mitt eget tycke, ganska bra på att vara snäll mot mej själv och sänka kraven. Så hur mår då någon småbarnsmor som är typ perfektionist?!