Corona-listan eller så här tänker jag om allt som händer just nu
Tack Karolina för listan. Den här är perfekt. Det känns ju helt malplacerat att blogga om nåt annat, och listan hjälper att strukturera mina tankar.
Vad är dina tankar om corona just nu?
Allt känns mer eller mindre surrealistiskt! Jag är inte rädd, men visst blir man lite orolig, så som det hela blåsts upp. Stänga hela världen för månader? Börsen som bara dyker? Man har inte hemskt mycketandra tankar än corona just nu.
Känner du någon coronaångest?
Lite grann faktiskt. Tänk om man hör till de få procenterna som får en allvarlig variant? Eller om någon närstående blir jättesjuk? Och om alla blir sjuka samtidigt ändå trots alla åtgärder. Vad händer då? För nu är det ju mer och mer en fråga om när man får smittan, inte om.
Påverkar corona dig på något konkret sätt?
Jag skall jobba mer distans än vanligt. Mina kommande jobbresor har avbokats. En del av veckoslutets planer ställdes in. Och jag gissar att det kommer påverka mer och mer ännu länge framöver.
Har du bunkrat upp med något?
Lite grann. De hade misstänkt smitta på Makens jobb så det finns ju nästan liten chans att han blivit exponerad. Och då kan vi ju hela familjen bli försatta i karantän om han skulle börja få symptom. Så det känns bra att ha lite mer hemma ifall det skulle hända. Å andra sidan var hyllorna ren tomma då vi handlade så vi borde nog komplettera bunkrandet lite ännu. Och inte har man ju lust att springa i butiken var och varannan dag heller för att själv undvika smittas.
Tankar om wc-pappershysterin?
Just wc-papper har vi inte bunkrat. Men jag förstår det. Man vill ju bara försöka skapa nån sorts trygghet i allt kaos. För mej hjälper det i alla fall att veta att jag inte behöver gå till butiken på ett par dar. Och utan wc-papper så är det troligen inte så roligt att vara i hemkarantän...
Vad ska du göra de kommande dagarna?
För barnens skull försöker vi ändå leva på som vanligt. Men visst känner man av begränsningarna. Utan corona skulle vi högst troligt fara till hoplop, spela badminton men hela Makens familj, gå på middag hos vänner och besöka närshoppingentret. Nu blir det inget av de ovan!
Några andra tankar om corona? Ordet är fritt!
När får jag det? Kan det smitta innan symptom? Kommer skolor och dagisar att stänga? Hur länge kommer undantagstillståndet råda? Frågorna är många svaren få. Jag försöker följa med nyhetsrapporteringen, men samtidigt känner jag att den i viss mån ger bara mer oroskänslor och fler frågor. Som kontroll- och planeringsfreak är det inte lätt att inte veta hur livet kommer se ut de kommande veckorna. Tiden får väl visa. Jag får väl bara försöka öva mig i mindfulness och att andas så länge
Om man nu måste hålla sej hemma, så är det väl trevligare med lite blommor på bordet.
Business och barn
Det är karriärvecka på sevendays den här veckan. Bra tema tycker jag. I min input tänker jag fundera lite över det här att kombinera karriär och småbarn. Går det ens? Och vad kan man göra för att få det att löpa så smooth som möjligt. Det passar ju förresten bra att jag skriver ner de här tankarna i luften på väg på jobbresa till Stockholm.
Själv upplever jag att jag ännu är rätt så i början av min karriär. Jag fick gradun klar först efter min mammaledighet med Hubbe. Och det var först efter att jag gick tillbaks till jobbet efter att ha varit hemma med Lillasyster som jag sökte och fick jobb motsvarande min utbildning. I våras bytte jag avdelning på jobbet igen och just nu trivs jag så bra. Utmanande arbetsuppgifter, passligt med ansvar, trevliga kollegor och en massa intressant förändringar som just jag får vara med och förverkliga. Sånt motiverar mej.
Maken är kanske ännu lite mer karriärsdriven än jag. Och speciellt under mina mammaledigheter var det lätt för honom att jobba rätt mycket. De senaste åren har han dessutom haft uppgifter som inneburit en del resande. Det är klart att det inte alltid är lätt att kombinera två små barn och två karriärer. Och att det ska vara så att den ideala tidpunkten för bägge att kickstarta karriären infaller just samtidigt som man brukar ha små barn, är ju samhälleligt helt galet, men det var nu inte det jag skulle skriva om nu, utan hur man får två barn och två karriärsdrivna vuxnas liv att gå ihop i en någorlunda fungerande vardag.
Det första som krävs för att få allt att gå ihop är flexibilitet. Av såväl de båda vuxna som av arbetsgivaren. Vi gör oftast så att jag som är morgonpigg åker tidigt till jobbet, jag försöker vara på plats senast 7:30. Det är härligt lugnt på jobbet då och jag är dessutom effektivast om morgnarna. Maken för barnen och brukar väl vara på jobbet kring nio. För att hinna efter båda kidsen nu då de ska hämtas från två olika ställen (förskolan och dagis) måste jag starta från jobbet senast klockan fyra. Men har man kommit till jobbet strax efter sju så är det ju inga problem att åka då.
Distansjobb och att våra föräldrar som ställer upp hjälper till underlättar också vår vardag väldigt mycket. Just nu gör jag cirka en distansdag i veckan. Jag sparar då ca 45 minuter när jag slipper köra till och från jobbet i rusningstrafik. Dagarna på jobbet blir också lätt fyllda med möten och olika adhoc arbetsuppgifter. När jag jobbar hemma brukar jag blocka de flesta möten och verkligen jobba effektivt med de uppgifter som kräver mer koncentration och tankearbete. För de uppgifterna är inte det lättaste då man sitter i open office. Ett par-tre gånger i månaden brukar också barnens farföräldrar hämta på dagis och förskola. Win win för alla inblandade tänker jag. Speciellt då Maken är på jobbresor är distansjobbdagar och hämthjälp guld värt!
För att få barnen och businessen att gå ihop krävs också en satsning på logistikplanering och kommunikation. Vi har till exempel en traditionell papperskalender på kylskåpet där vi skriver in allt. Dessutom brukar vi båda skicka elektroniska kalenderinvites för särskilt viktiga happenings så att den andra säkert får in dem i sin jobbkalender. En bra synkad elektronisk familjekalender har stått på önskelistan redan en tid, men jag har inte riktigt hittat någon. Om någon har tips får ni väldigt gärna hojta till i kommentarsfältet! Att ge rum för att den andra också får både jobba eller ta kvällar borta hemifrån nu som då tror jag också är bra för balansen. Jag försöker få till en eller två afterworks med vänner i månaden, Maken likaså.
Jag har också en mycket viktigt princip som lyder att jag inte skall jobba på kvällarna. Datorn stannar på jobbet förutom om jag skall distansjobba följande dag. Jobb och karriär är viktigt. Men inte så viktigt att jag inte kan hålla mina kvällar jobbfria. Jobbet väntar nog till nästa dag. Jag vill hålla hårt på såväl familjetid som balansen i vardagen. För om jag skulle vilja skulle jag kunna jobba varje kväll och ändå ha att göra nästa dag. Men det blir inte hållbart i längden. För att kunna göra karriär och göra mitt bästa på jobbet, måste jag göra annat än att bara jobba.
Faktiskt så är jag glad att jag har små barn. För det tvingar mej att åka från jobbet klockan fyra och ger inte ens någon bra möjlighet att försöka jobba på kvällen då man inte riktigt kan koncentrera sej med småbarn hemma. För jag tror att det annars skulle vara lätt att jobba lite för mycket. Är man ambitiös och ivrig så blir det ju lätt så. Så tack barnen för att ni gör det lättare att inte jobba för mycket. Annars tror jag att föräldraskapet bara gjort mej mer effektiv, bättre på både att planera och fixa logistik. Bli mer stresstålig och att jag kan koncentrera mej bättre i stökiga miljöer. Bara bonus att anställa småbarnsföräldrar med andra ord! I år har jag inte ens behövt vabba en enda dag ännu (*peppar, peppar*).
Så ja, frågar man mej går det nog att kombinera två karriärer och två små barn. De gånger det kör ihop sej fixar det alltid sej tack vare vårt stödnätverk. Ett sådant är nog viktigt om det skall funka (eller inköpt hjälp om inte stödnätverk finns). Logistik, planering, felxibilitet och kommunikation. Med hjälp av de fyra orden kommer man också långt. Kanske ändå upp till toppen? Tiden får väl utvisa. Fast just nu känns det som att det viktigaste karriärsmålet är att ha en arbetsplats jag trivs på där jag känner mej motiverad och uppskattad. Toppen toppen!
Distansjobb; en verklig barn och karriärs-höjdare. Exempelvis då Maken är på arbetsresa och jag måste både föra och hämta barnen till dagis och förskolan. Tack vare att jag slipper köra i rusningstrafiken till jobbet sparar jag ca 40 minuter tid som istället kan sättas på jobb. Så bra!
Mina mål för 2020
Okej, år tjugotjugo, här kommer mina mål för dej. Förra året hann jag aldrig blogga om mina nyårslöften, men jag hade nog sådana. Och faktiskt så har mina löften sett ganska lika ut de senaste åren. Men i år har jag en del nytt på listan. Jag har ändrat approach lite. Kanske är det åldern. Eller bara tidens anda. Men istället för att bara kruxa av en massa som skall uppnås, så skall också själva processen och syftet ha en mening. Och mitt eget tema för 2020 är ganska långt lycka, hållbarhet och kreativitet. Det är de ledord som jag vill försöka få till. Och hur? Nå genom att försöka sträva efter och uppnå följande följande:
1) Shopstop fram till midsommar. Det innebär att jag inte får köpa något till mej själv bara för att jag villhöver det. Äkta behov så som att min mascara tar slut eller mina skor går sönder är okej. Men allt annat ströshopperi är förbjudet. Hemgrejs och loppis är inte heller okej. Jag har för mycket grejer, jag behöver inte mer. Snarare tvärtom. Att köpa presenter till folk som har födelsedag är okej. Men inte heller till barnen får jag shoppa något som inte är absolut måsta på.
2) Fortsätta motionera regelbundet, minst 2-3ggr i veckan. Under hösten blev det bara springturer, men nu har jag som mål att också få till lite muskelträning via mina program som jag fick av PT:n just innan jul. 1 gång youtube yoga i veckan skulle också vara idealt. Men det är okej om det blir lite mer sällan då Lillasyster för tillfället somnar sååå sent om kvällarna. Men jag har det ändå med som ett litet delmål att inte glömma yogan helt i alla fall.
3) Att bli av med mitt sockerberoende. Vilket är så svårt. Men jag har ju ändå drygt 11 månader på mej, så månne det inte skall gå i något skede. Hellre förr än senare.
4) Läsa/lyssna på minst 40 böcker. Förra året hade jag 30 som mål. Slutade på 38 så 40 borde vara realistiskt.
5) Att satsa på vardagen. Inte bara gå och längta till veckoslutet och semester (även om de också förstås alltid är ljuvliga). Utan att vara nöjd, lycklig och tillfreds varje dag. Jag har redan ett jobb som jag trivs på. En familj jag älskar. Nu vill jag ännu fokusera på att verkligen uppskatta allt jag har också när jag är mitt uppe i det och inte riktigt hinner med. Små mindfulnesstunder varje dag. Ta mej tid att umgås med barnen varje kväll (15 min räcker till och med!). Varje dag få till också avkoppling och något jag njuter av. Inte bara städa, stressa och fixa hela tiden. Mycket är mindset och hur man ser på saker och ting. Men en del aktiva val i vardagen hjälper också till att se till att den är mer balanserad. Lite flummigt mål kanske. Men jag hoppas att det kristalliserar sej mer och mer allt eftersom året går.
Det var det. Mitt tjugotjugo i fem mål. Lyckas jag med det här så vet jag att mitt år kommer bli härligt. Och lyckas jag inte så är det inte så farligt det heller. Men att skriva ner målen så här gör dem mer konkreta och gör att jag, också under medvetet strävar efter dem. Genom att skriva ner eller uttala något så gör man det mer verkligt! Snart kommer jag vara både rikare, starkare, hälsosammare, mer allmänbildad och mer balanserad. Inte så illa!
Tjugotjugo bring it on!
Så skönt det är att rensa ordentligt!
Gott nytt år du negligerade blogg och bloggis! Denna bloggerska har, som ni kanske märkt (eller nu är självupptagen, troligen har ingen märkt det eller saknat denna blogg! Det har ju varit jul och nyår juh!) haft lite semester. Två mycket efterlängtade och ljuvliga veckor faktiskt. Två veckor kändes hur långt som helst och jag har verkligen lyckats koppla bort allt. Först jul, med passligt mycket presenter, mat, släktingar och hemmaslappande. Sedan skidresa (som skall få eget inlägg bara jag kommer till skott) med massa utevistelse och familjetid. Och därefter ännu några sköna hemmadagar.
Dagar som jag bland annat ägnat åt att rensa här hemma. Hela sju plastsäckar fulla med kläder, skor, barnkläder, leksaker och hemmastuff har åkt ner. Både från min och barnens garderober. Ikväll gjorde jag ännu ett ryck och rensade säkert fem lådor i källaren. Allt kommer imorgon skänkas till välgörenhet. En del av det som nu ryker har jag tänkt att jag skall sälja på loppis i typ två år. Nu orkar jag inte mer. Så härligt att bara bli av med allt. Jag känner mej nästan fem kilo lättare av bara tanken på att bli av med allt. Aaaah!
Och en perfekt start på det nya året att bli av med massa skräp som vi inte använder. Helt i linje med mina nyårsmål för detta år. Men mer om dem skall det också bli i ett skilt inlägg. Jag älskar nytt år! Nystart! Nyårslöften och målsättningar. Kan absolut inte fatta folk som "inte ger några nyårslöften", än mindre folk som riktigt skryter om det. Jag är helt tvärtom. I love it. Om jag nu sen når alla målen och uppfyller alla mina lyften till hundra procent är liksom inte hela världen. Huvudsaken är att jag funderar och reflekterar lite, och att jag vill något med livet. Allra helst att det blir ännu bättre än det redan är. Att jag blir ännu bättre! 2020 verkar mycket lovande hittills. 
Bye Bye alla gamla vinterjackor jag inte använt på fem år, och alla småslitna skor som jag tror jag kanske skall använda på landet, och alla sjalar som jag inte använt sen studietiden, och alla babykläder som jag av nån outgrundlig anledning ännu sparat! Jag kommer inte sakna er. Hoppas någon blir glad för att få er.
Tacksamheten och perspektivet efter några dagar på sjukhus
Jag är också vanligtvis noga med min tacksamhet. Jag gör tacksamhetsövningar varje kväll och tror det gör mycket för min lycka och mitt välbefinnande. Men de senaste dagarna har jag varit ännu mer tacksam än vanligt. Vi har varit inlagda med ett av barnen på barnkliniken några dagar. En planlagd operation. Inget destu allvarligare. Men ändå, det är ju milt sagt ångesframkallande. Och så sätter det hela saker i perspektiv.
Vad är det som på riktigt riktigt är viktigt? Vad är det som gör skillnad i mitt liv? Inte är det något struntgnabb hemma i alla fall. Eller någon julklapp som jag glömt beställa i tid. Eller att det är lite stökigt i våra skåp och att jag ännu inte ens hunnit städa bort sommarskorna. Det är bara struntsaker när allt kommer omkring. Kärleken och barnen och hälsan är det som spelar någon roll. Att vi har de tre. Att alla jag älskar mår bra. Att vi är friska. Får bo i Finland med den toppvård som vi har här.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det här med sjukhusvistelser är många familjers vardag. Med långtidssjuka barn. Våra några nätter är ingenting mot att vara inlagd i veckor. Med betydligt allvarligare åkommor dessutom. Oron och ångesten, jag kan inte ens föreställa mej. Så orättvist det är ändå. Och hur otroligt bra jag har det. Hur lyckligt lyckligt lottad jag är. Som är frisk. Som har två friska barn och en frisk man. Ett härligt stökigt hem och en massa vänner och familj som också är friska. Tack universum! Varje dag är jag tacksam för allt det jag har!
Vackra Helsingforsnatten sett från Barnklinikens åttonde våning. Sånt kan man vara tacksam för även om det förstås inte är det roligaste som finns att sova på sjukhus. Ikväll är jag extra glad då vi alla fyra sover hemma i egna sängar igen.
Höst-tröttheten
Det är samma sak varje år den här tiden om hösten. Mörkret tar mej. Eller alltså inte tar mej, tar mej, men påverkar mej. Oerhört. Just i mitten på oktober blir jag bara så trött. Och det hjälper inte ens att sova. Man är trött ändå. Men sen när det närmar sej december och juligheter igen så brukar det bli bättre. Då har liksom kroppen hunnit vänja sej vid konstant mörker, regn och rusk. Det skall bli så skönt med ledig fredag och mini höstlovsbreak!
Ibland funderar jag på hurudan jag skulle vara om jag bodde i ett land med ett klimat som var mer lämpat för mej. Typ Kalifornien eller Florida. Varmt och soligt typ varje dag året runt. Så skönt det skulle vara. Jag tror faktiskt att jag skulle vara mer energisk. Vara mer ute. Men sen, ibland är det ju så mysigt med våra fyra årstider. Alla har de ju sin charm. Även om jag ju nog inte riktigt ser fram emot största delen av klimatet för de kommande fem månaderna....
När hösten är så här så gillar jag den. Och barnen på bilden gillar jag ännu mer!
Men trött är jag, trots den friska luften... Påsarna under ögonen vill liksom inte ge med sej?!
Älskade höstbarn. De ångar på som vanligt utan att bry sej om att energidepåerna hos deras mor kanske är mer begränsade än vanligt...
Att bli ett år äldre
I söndags fyllde jag år. Trettiofyra år närmare bestämt. Om ett år är jag närmare fyrtio än trettio. Det känns helt galet. Trettio är ännu helt okej. Men fyrtio?! Inte kan jag väl börja närma mej fyrtio?! Och ändå, tycker jag mest bara om att bli äldre. Jag tycker om att lära känna mej själv bättre, att bli säkrare på vem jag är och vad jag vill. Jag tycker om den medvetenhet och säkerhet som man får med åldern. Att man liksom lär sej att inte bry sej så mycket om vad andra tycker. Men sen å andra sidan så är det nästan skrämmande att märka hur fort tiden går. Och hur den snurrar fortare och fortare för varje år. Det tycker jag inte om!
Lyckligt födelsedagsbarn på brunch i söndags. Att fira sin födelsedag med vänner är verkligen ett bra koncept. Det får en att i alla fall känna att man tar vara på några värdefulla timmar av livet som rusas allt snabbare...
Tio tankar om september
Jaa, Kugge! Jag hakar på. Här kommer mina tio tankar om september:
Första tanken under månadens första morgon: Hm, troligen "Vad är klockan". Det är oftast det första jag tänker på veckosluten då jag vaknar utan väckarklocka. Och den var lite efter åtta. Barnen sov ännu.
Den här boken ska jag läsa: På mitt nattygsbord ligger för tillfället boken "Hjärnstark" av Anders Hansen. Så förhoppningsvis den?! Å andra sidan har den legat där redan i typ fyra månader så det kan ju nog hända att den inte läses denna månad heller... Inne i lådan ligger också Aki Hintsas "Voittamisen Anatomia" som jag också har på att-läsa-listan. Men så här i icke-semester-tider blir det ju mest ljudböcker då det bara är så mycket enklare att få in dem i vardagsrutinerna.
Jag ska jobba med: På grund av mitt jobbs natur kan jag inte öppna upp allt för mycket om det här på bloggen. Men jag har en hel del på gång på jobbet. I slutet av månaden skall jag hålla en intern utbildning per skype som också skall bandas in! Det känns som en liten utmaning. Men månne det inte skall gå bra. En massa andra projekt skall också komma vidare eller sparkas igång av mej under den här månaden. Så det måste bli fokus och effektivitet för att inte bli stress och för långa to-do-listor...
Jag ska skriva: Tre blogginlägg i veckan är min målsättning! Det borde vara mycket realistiskt om än passligt ambitiöst. Och hittills denna vecka är jag "on schedule".
Maträtt jag vill testa: Jag skulle vilja testa göra pizza med lchf-blomkålsbotten! Pizza är en så mysig fredagsmiddag, men nu då jag försöker vara lite striktare med kosten så funkar inte vanligt pizzabotten riktigt. Zoodles har jag också tänkt fixa flera gånger, men så har vi inte haft zuccini hemma. Zoodles med ungsfeta!? Det tror jag skulle kunna passa jätte bra.
Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas: Mitt springande kulminerar den 22.9 i ett 10-kilometers lopp som jag skall springa tillsammans med min syster. Jaiks! Är inte riktigt säker på att jag är redo för det. Det kommer så snabbt på. Och jag vill ju dessutom klara det på en någorlunda tid. Men bara jag överlever så är det väl okej. Och att nu inte syrran springer iväg från mej redan under de första kilometrarna...
En målsättning som är möjlig att nå: Jag vet nog inte om det är riktigt möjligt att springa loppet på under en timme?! Det skulle vara mitt mål. Men med den träning som det hunnits med och min nuvarande kondis så är det nog inte möjligt. Så istället måste jag väl säga sockerstoppet då?! Enda tillåtna undantagen är om man äter ute på stan eller är på kalas. Det borde vara en möjlig målsättning!
Jag är mest kluven till: Hösten överlag. Sommaren gick så fort?! Speciellt mörkret är jag SÅ inte redo för ännu. Och varje kväll märker man hur det blir mörkt tidigare och tidigare. Samtidigt så gillar jag vår vardag. Krispig höstluft och utfärder till svampskogen är också hösthöjdpunkter. Och min födis är om bara några dagar!
Det här ger mig energi just nu: Mina springturer. Och att få in tid med väninnor nu som då i form av luncher, frukostträffar eller afterworks. Att kramas med barnen är också sånt som alltid funkar om man känner sej lite nere och trött. Då känner jag bara tacksamhet istället. Snart skall jag också börja gå på gymmet igen, det ger också alltid sådan härlig känsla.
Det här ser jag mest fram emot: Just nu ser jag mest fram emot min födelsedagsbrunch på söndag med alla mina väninnor. Det är alltför sällan jag hinner träffa dem alla. Men annars har vi faktiskt alldeles för lite kul program inbokat?! Ingen semester, inga resor?! Det måste åtgärdas snarast känner jag...
Vår farstutrapp är i alla fall redo för hösten. Jag bytte ut blomman direkt då vi kom tillbaks från holmen för en månad sedan.
Hösten, min tid för nystart
Jag har alltid varit en höstmänniska. Och även om jag nog brukar försöka förnya mej vid nyår, ger nyårslöften och funderar på vad som skall komma under året och vad jag vill uppnå, så är det ändå hösten som är min tid för nystart. Det är nu, fulladdad efter sommaren, som jag har energi att omstarta. Nya mål, nya rutiner, nytt liv. Nå inte nu riktigt så drastiskt kanske, men nästan. Efter sommarens alla glassar, roséluncher och slappande i hängmattan känns det faktiskt ganska härligt att ta tag i sej själv igen.
Därför har jag nu inlett det nya hälsosamma livet, "Hälsohösten vol. 10000". För det känns som att jag haft hälsohöst de senaste fem-tio höstarna.... hehe. Men denna gång är det på allvar! Och början har i alla fall varit mycket bra. Minst tre gånger per vecka skall jag springa lenkki (uppnåddes förra veckan redan, jeij! och sprang igår också). Målet med springande är främst att få upp flåset och få upp hastigheten lite grann. Min syrra har nämligen börjat springa, och hon springer så jäkla snabbt och långt att jag blir riktigt sur på mej själv som är så långsam och inte orkar mer än max 6 km. Beroende på höstens semesterplaner och sånt, så kanske vi också skall springa ett lopp i slutet på september, så jag måste ju träna för det också, ifall det blir av!
Gymmet skall jag nog återuppta också, men än så länge känns det så bra att springa då det är varmt och ljust att jag nog fortsätter med det ännu några veckor till. Sen blir det nog att boka träff med PT:n igen och nya tag och mål på gymmet. Men hälsohösten innebär inte bara nya tag på träningsfronten. Utan också på matfronten. Jag är ju en sockerråtta av rang. En sockerråtta med noll självdisciplin dessutom. Så det enda som funkar för mej är detox och total sockeravhållsamhet. Idag fuskade jag lite med en minibit kaka på jobbet men annars har jag lyckats vara ganska så strikt.
Tanken är att jag i vardagen skall sträva efter att inte äta snabba kolhydrater alls. Och socker är big no no i alla former. Målet är att hålla det någorlunda strikt ända fram till jul faktiskt. Ända undantagen är typ om man går ut på restaurang eller eventuellt nåt minisött på nåt kalas. Men kanske inte ens på alla kalas?! För det är ju så mycket enklare att falla tillbaka till sockret än att komma ur det. Och oftast är det inte ens värt det. Förhoppningen är det nu skall börja verka på allvar. Och att riktningen på vågen skall vända och gå neråt, minst en si sådär 5-7kg. Det borde väl gå?! Hejar ni på mej? Visst?! Och hakar nån på?
(Liten disclaimer: jag vill förstås inte hetsa till nåt ouppnåeligt här eller öka på sjuka ideal. Men JAG känner mej inte i form och JAG mår inte bra av socker och den linje jag varit inne på den sista tiden. Vad man väger är egentligen oviktigt, men det är bara ett så lätt sätt att mäta att man kommer nånvart. Och så är det skönare då inte alla byxor spänner i magen....)
Mina kom iväg dej tips: sätt fram kläder direkt på kvällen och stig upp direkt då väckarklockan ringer, du hinner liksom fatta vad som händer först när du redan är påväg. Och då man väl har hunnit med springtur INNAN jobbet så klarar man vad som helst! En hel drös med middagstips hittar du under min kategori "vardagsmiddag". Tex dessa zuccinibiffar som jag åt förra veckan.
Det går fortfarande sååå långsamt att jag blir nästan arg på mig själv. Men igår sprang jag samm runda som här ovan och då var tiden redan 7:30 min/km så det går i alla fall åt rätt håll. Men jag skulle redan villa springa klart under 7... Grr! Har nån tips på hur man bäst kommer upp i fart?
Vem älskar inte pengar?!
Det är ekonomivecka på Sevendays. Den största delen av mitt vuxna liv har jag haft lite ont om pengar. Först som studerande, sedan som heltidsarbetande ett par år, men då måste jag spara till såväl bröllop som första bostaden så det blev inte mycket över och därefter som moderskaps- och vårdledig, och det blir man sannerligen inte rik på. Det är väl egentligen först nu under det senaste året, som jag börjat få lite ordning på ekonomin igen. Eller ordning och ordning, det var väl inte oordning innan heller, jag har ändå alltid klarat av att betala mina räkningar. Men nu har jag liksom så jag klarar mej och dessutom både kan spara, och unna mej nåt kul nu och då. Det känns ganska bra.
Nånting som jag däremot vill bli bättre på är att fundera mer på vart mina pengar går. Göra mer medvetna val och shoppa mindre onödigt. Ett sätt för det här är appen Tink som jag använder mej av. Den kategoriserar alla min kortköp och kontotransaktioner så jag ser vad det är jag sätter pengar på. Ganska ögonöppnande för en som vare sej budgeterar eller har vidare koll så där annars.
Sparande är också något jag strävar efter att bli bättre på. Jag lägger redan undan en del varje månad, men jag skulle vilja spara mer! Kanske spara till barnen också? Det har vi inte börjat med än. Och när det kommer till sparande finns egentligen bara en tumregel. Sätt undan sparet direkt då lönen kommer, vänta inte till månadens slut för att sätta undan det som finns kvar. Det funkar inte! I alla fall inte för mej. Jag använder alltid så mycket som jag har. Bra för Finlands ekonomi, mindre bra för min egen kanske....
Det som jag sätter mest pengar på är helt klart låneamorteringar, hyresvederlag, dagisavgifter och mat. Vi har i princip skilda ekonomier med Maken. Men vi har en excel (eller inte jag, utan han :)) där vi har delat ut gemensamma utgifter som boende, försäkringar, barnen, resor osv. Och vi har försökt dela upp det så att det känns någorlunda rättvist för oss båda. Men visst bråkar vi om pengar ibland. Det är så känsligt. I synnerhet om det känns orättvist. Eftersom jag gör mer här hemma och tar ett större ansvar över barnen, tycker jag ändå att det är rättvist att han ibland betalar lite mer.
Sånt som jag gärna prioriterar mina pengar på är resor, god mat (som färska bär, kokosmjölk i kaffet, en biff eller räkor på fredagarna), en takeaway-latte efter gymmet, min ljudbokstjänst, afterworks med vänner och en ny accesoar nu som då. Inte kanske alltid försvarligt eller nödvändigt, men jag upplever att det ger mitt liv mervärde och därför är värt varenda cent. Det som däremot känns surt att lägga slantar på är förseningsavgifter till bibban, dyra tråkiga saker i matbutiken (som typ diskmaskinstabletter, hönafilé och vanish), dyra säsongskläder till barnen som man vet att kommer vara för små om ett halvt år och bensin (kanske främst för att jag hatar att tanka överlag).
En annan sak jag gärna sätter av min lön på är fredagsblommor. Nejlikor ger mycket valuta för pengarna. Nästan som ett spartips?!