headersevendayssvartvitrosa2

Jag är inte en vintermänniska

Skrivet av Hanna Stigzelius 01.02.2018

Kategorier:

Jag är så inte en vintermänniska. Så det faktum att det vräkt ner snö hela dagen har sannerligen inte glädjat mej det minsta. Vintern är bara för mycket fel. Den är ju aldrig så där man hoppas på. Nån minusgrad och sol med gnistrande snö och välplogade gator. Det händer liksom aldrig. Skulle det vara som vinterutopin kanske jag skulle älska vintern. Och i och med att jag har väldigt svårt med både vintern och snö så är väl kanske inte vintersport heller nåt jag är så där stormförtjust i. Men, visst gör lite skidåknig vintern bättre. Så här kommer veckans lista:

Vintersporter är: Kul i lagom doser på mina villkor. Jag åker både slalom, skridskor, pulka och långskidor. Men ett par gånger av var per vinter räcker. 
Min favoritaktivitet på vintern: Kanske flataskidning?! Motion som knappt känns som motion för det är så skönt. 
Det här gör jag helst inte: Går ut om det är mer än -10. Eller snowboardar! Jag testade en gång. Det var fruktansvärt att vara fastspänd med båda fötterna och jag fick helt panik. 
En vintersport jag skulle vilka testa: Jag har aldrig kört snöskoter! Räknas det som vintersport. Det tror jag skulle vara kul. 
Det här smakar bäst efter en dag ute i kylan: Nånting varmt skall det vara. Kakao kanske? Fast ett glas vin framför en brasa efter 10 km ute i spåret är nog inte så fel det heller... 
En perfekt aktivitet för en solig söndag: Förra söndagen var vi och åkte skinnskor hela familjen. Och det var ju ganska mysigt. En promenad och några åk i en pulkabacka kan jag också gilla. 
Så här klär jag mig utomhus: Så jag inte fryser. Jag hatar att frysa. Värme framom fashion alla gånger. 
En låt som får mig att vilja sporta: Tyvärr finns det nog inte någon sån låt, haha. Sport kräver nog alltid milt tvång från min sida för att det skall bli nåt...

ukkohallaAtt bygga snökoja tror jag hör till Hubbes favorit vintersporter. Den här bilden är från vår vintersemester i Ukkohalla för två år sedan. 

ukkohalla2Då testade också Hubbe att stå på slalomskidor första gången. I år skall det skidas igen. Skall bli så spännande att se om han kommer fatta galoppen i år. 


Det svarta hålet; eller vart försvinner all min tid?!

Skrivet av Hanna Stigzelius 18.01.2018

Kategorier:

I julklapp önskade jag mej en timme till per dygn. Så att jag skulle hinna med allt det som det känns som att jag inte hinner med nu. Jag fick förstås inte den där timmen. Kanske hade jag inte varit tillräckligt snäll eller nåt... Men den fick mej i alla fall att fundera lite på min tidsanvändning. Vilket ledde till att jag inser att jag har tillräckligt med "lösa" timmar, men att jag inte riktigt vet vart de försvinner!?

Jag sover i medeltal ca 7 timmar per natt. På jobbet är jag ungefär 7,5 timmar. Och det tar ungefär en timme för mej att ta mej till och från jobbet (kanske lite längre nu pga skitmetron men kör jag bil båda vägarna så tar det kortare tid så det väger upp). En timme ägnar jag åt morgonbestyr och cirka en timme lagar jag mat på kvällen och städar upp i köket. En halv timme kanske går åt till plockstädande eller klädtvätt eller annat hembestyr. En halv timme till bloggen. Men, då är vi bara uppe i 18,5 timmar. Och dygnet har ju 24!

Vart försvinner fem timmar av min dag?! På fem timmar hinner man ju göra hur mycket som helst! Och även om jag kanske somettar på telefonen lite för mycket, eller slappar på soffan en stund, så kan det väl omöjligt gå fem timmar till det. En del av det umgås jag väl med barnen. En stund om kvällen läser jag bok. Men FEM TIMMAR. Jag kan bara inte fatta vart min tid försvinner. Det måste vara ett svart hål som suger iväg min tid utan att jag ens har chansen att göra något. Så måste det vara. Någon annan förklaring finns inte! Eller?!

januarihemmaOkej, två minuter av min tid gick åt till att fota detta foto. Och två minuter till för att redigera det i Photoscape och förminska det så det passar till bloggen. Men resten av tiden?! Va?!


Mina rutiner och ovanor

Skrivet av Hanna Stigzelius 09.01.2018 | 1 kommentar(er)

Veckans sevendays-lista handlar om rutiner och ovanor. Väldans passande så här när jag försöker ändra på rutinerna och få bort alla ovanorna det nya året till ära. 

Det här året vill jag bryta denna ovana: Min värsta ovana är att inte gå ut och springa när jag tänkt göra det. Jag är expert på att fastna i soffan eller hitta på andra "viktiga" saker att göra just då... Sen är jag också dålig att låta bli att peta på svarta pormaskar, små finnar och kvisslor. Så dumt för då blir de bara röda och irriterade! Bita på naglarna har jag gjort tidigare men har lyckats sluta ganska bra. Och sen mitt eviga beroende: sockret! Jag kan inte äta socker med måtta. Så nu är det stopp. 
Mina frukostvanor ser ut så här: Just nu är jag inne i en äggröre-period. För när det kommer till frukost är jag väldigt periodig. Men att äta frukost är urviktigt för en bra start på dagen. Och te dricker jag varje morgon i min enorma mugg från Mateus. Hinner jag inte dricka upp alls så häller jag över det i en keepcup och dricker det på vägen till jobbet. Andra favoritfrukostar är quinoagröt, övernattengröt, avokadosmörgås eller smoothiebowls. Jag har ju till och med en katergori på bloggen för bara frukost. 

fusksmoothieb.JPGMmmm, frukost. Finns det något bättre?!

Min träningsrutin är: På väg att bli bra. Från att ha varit så gott som obefintlig hela halva hösten. 2018 är året jag skall kunna säga att jag har en träningsrutin. Vet inte riktigt om jag någonsin haft en?! Rutiner är min jumppa på måndagar och två löpturer, en i veckan (gärna morgonlenkki) och en på veckoslutet. 
En ovana jag har blivit av med: Att bita på naglarna! Och förhoppningsvis kan jag snart säga socker!
Den här rutinen vill jag få in i mitt liv: Träningen, att aldrig snooza på morgonen (det är det värsta jag vet!), mer hälsosam mat och att träning skall bli en del av min vardag. Att aktivt spara pengar skulle jag också gärna få in till en rutin. Fonder kanske?!
Min rutin när jag läser bloggar: Jag läser mina favoritbloggar via appen Feeddler och många av Sevendaysbloggar när jag själv skall blogga. Via facebookgruppen Finlandsvenska bloggare klickar jag också ofta in mej på inlägg som verkar intressanta. Ibland hittar jag också bloggar via instagram. På grund av lite småstressigt småbarnsliv hinner jag dock inte läsa lika mycket bloggar som en gång i tiden. Men kanske lika så bra det!?
En ovana jag inte gillar hos andra: Alltså rökning är ju bara äckligt. Och folk som smaskar är ju inte heller så där värst sexiga...
Mina matrutiner är: Jag äter oftast tre gånger om dagen. Frukost, lunch på jobbet och middag. För tillfället håller jag på att ändrar om kosten lite och har skurit bort allt socker, pasta och bröd. Jag tänker lchf men med lite mindre fett och kött ungefär?! Så det kommer säkert bli en del sallader, både på jobbet och hemma. Måste kolla in min lchf-kategori här på bloggen också för lite inspiration. 
Så kommer jag ur en ovana: Det finns ju inga genvägar. Det är bara att kämpa! På någon kurs nån gång sa föreläsaren att det krävs 17 upprepningar för att någonting skall bli en vana. Så för att bryta en ovana måste man väl göra något annat än det minst sjutton gånger. Och att halka in i gamla banor är ju tyvärr mycket enklare än att spåra ur av någon konstig anledning?!
En rutin alla borde ha: Tja, jag tycker inte alla behöver göra på något visst sätt, utan att alla skall göra som de tycker är bäst och mår bra av. Men motion, grönsaker och att gå i tid och lägga sej har väl inte varit dåligt för någon?!
Den här vanan vill jag fortsätta med i år: I december köpte jag två nagellack och sedan dess har jag faktiskt haft snyggt lackade naglar nästan hela tiden. Det vill jag gärna fortsätta med! 

Träningsrutinen! Jag är redo för dej.


Årets mål: 2018

Skrivet av Hanna Stigzelius 08.01.2018 | 2 kommentar(er)

Så har jag fått årets mål nerskrivna. I år blev det fem mål. En del mer konkreta än andra. Och ganska samma linje som tidigare år. Jag vill fortsätta läsa, försöka hitta vardagsbalans, ta upp löpandet igen och inte glömma bort vare sej bloggen eller kreativiteten i vardagsrumban. Så här ser målen för tvåtusenaderton ut:

nyarsmal2018

1. För det första tänker jag att 2018 blir året då jag börjar satsa lite mer på mej själv igen. Eftersom jag nu varit småbarnsmor i nästan fem år, är det andra som kommit först den senaste tiden. Så hela jag har fått lida, men så skall det ju vara under småbarnsperioden. Nu då Lillasyster närmar sej 3 år känner jag att jag har lite mer frihet igen. Efter några torftiga år med vårdpenning så jobbar jag också nu 100%. Det ger också andra möjligheter än tidigare. Med satsa på mej själv tänker jag frissabesök (jag brukar gå typ en gång per år... kanske typ tre skulle vara på sin plats?!). Andra behandlingar på salong (vaxning, massage, ansiktsbehandling). Köpa mer och bättre skönhetsvård (det har jag faktiskt ren börjat med, skall blogga mer om det senare). Och se till att få min kropp i lite bättre kondition!

2. Att läsa är som balsam för själen. Jag älskar det. Jag kan inte fatta att jag nästan slutade läsa annat än studielitteratur där i ett skede i slutet av studierna!? Det finns ju så mycket fantastiska böcker. Så många som jag ännu inte hunnit läsa! Som Evas Frantz nyaste deckare, Själarnas Ö av Johanna Holmlund och de tre böckerna jag har kvar av Neapelkvartetten! För att inte tala om böcker om hur man bli effektiv eller ger sina barn bättre självkänsla. Jag vill läsa allt i år. Eller lyssna på hälften via bookbeat. Det enda som gör den förlänga (pga skit-metron) arbetsvägen lite bättre, är att man får lyssna på ljudbok 20 min längre nu. 

3. I en småstressig småbarnsvardag är det lätt hänt att mina kreativa projekt skjuts på framtiden. Symaskinen var inte framme en enda gång i höst. Och stickorna har varit ganska bortglömda de också. Målat har jag inte heller gjort. Men jag älskar ju att vara kreativ och skapande. Så minst ett projekt per månad skall jag nog få till! Jag har redan börjat sticka yllesockor åt barnen som januari-projekt. De fick själva välja färg på garnen i butiken så nu är de väldigt ivriga på sina strumpor och frågar stup i kvarten om de är klara... 

4. Bloggen ger mej också så mycket glädje. Och den är också ett bra litet uppehåll i vardagsrumban. En liten kreativ skrivoas som är bara min. Så den vill jag fortsätta med. Fortsätta försöka blogga aktivt med minst 3-4 inlägg i veckan, helst ett varje dag. Fotande borde jag skärpa mej med, det är alldeles för lätt att bara fota med mobilen... Men det blir ju inte riktigt samma sak. Top tio på bloggtoppen.fi är fortfarande mitt mål, och jag börjar ju vara rätt nära nu! Att försöka få in en bild i veckan på bloggens insta skulle också vara bra. Men det är inte lika viktigt som själva bloggen i sej.

5. Jag vill så börja springa igen. Få det till en rutin. Två rundor i veckan skulle vara det ultimata, men eftersom jag är realist så är målet minst en. Något lopp vill jag också få till. Men vet inte riktigt vilket det skulle vara. Jag känner att loppen i maj kommer allt för snabbt på, och i september har vi typ alla veckoslut redan upptagna?! Men, huvudsaken i år är inte något lopp, utan att jag springer. Årets första vecka räknas inte eftersom jag skrev målen först under den andra... krhm....

Så vad tror ni?! Är mina mål realistiska? Har ni några mål eller nyårslöften? Eller tycker ni kanske det bara är onödigt att lova grejer som man knappt kan hålla innan januari ens är slut....


Förra årets mål: så gick det

Skrivet av Hanna Stigzelius 04.01.2018 | 1 kommentar(er)

Jag brukar varje år sätta några mål som jag hoppas kunna nå innan året är slut. Det skall jag göra även i år. Men innan jag slår fast några nya mål, tänkte jag ta en titt på hur det gick med de gamla. Så här såg min lista ut ifjol. 

nyarsloften17.jpgDet gick ju så där, kan jag väl konstatera. Jag skulle säga att jag lyckades bra med 50%, men inte lika bra med andra hälften. Mitt tredje mål, att läsa minst 20 böcker gick åtminstone strålande! Det blev totalt 30 böcker under 2017. Alla har jag inte läst på traditionellt sätt, utan en stor del har jag faktiskt konsumerat som ljudbok, men jag räknar det lika mycket som att läsa bok det med. Mitt andra mål var att påbörja en Bullet Journal. Och det gjorde jag ju. Men... Jag slutade också. Efter sommaren har jag inte öppnat min Bujo en enda gång! Men jag känner mej lite sugen att börja igen. Fast det blir nog inte något mål för i år... Men vi får se?! Kanske jag tar fram den lite ibland i alla fall. Den främsta orsaken till att jag inte har skrivit något är att jag tycker det tar lite för mycket tid, med tanke på utdelningen just nu. Min tid är det mest värdefulla jag har. 

Det första målet, att springa ett 10km lopp blev ju inte av... Men ett 5km lopp blev det i maj då jag sprang Colour Run. Men nu i höst har mitt springande varit så gott som obefintligt. Vi får hoppas att nästa år blir bättre. Min kondis skulle absolut behöva några turer... Det fjärde målet, att rensa och sälja på loppis måste jag nog också säga at jag kan bocka av. Men inte ändå riktigt fullt ut. Jess, jag sålde bort en massa både på loppisbord och via facebook. Men ändå har vi allt för mycket kvar! KonMari verkar liksom inte funka hos mej. Fastän jag rensar och säljer bort så har vi ändå kaos och prylar överallt...

Bloggen går det ju dock ganska bra för. Men inte vet jag riktigt om jag kan säga att har satsat 2017. Men blogga gör jag och stigit på bloggtoppen.fi har jag också. Så jag är nog nöjd. Och med tanke på mina begränsade tidsresurser just nu så är jag nog stolt och nöjd över att jag ens lyckas producera mer än ett inlägg i veckan. Det hör väl kanske lite ihop med nästa mål; balansen i vardagen. Den är väl inte helt nådd. Den senaste hösten har nog mina stressnivåer emellanåt varit lite förhöjda. Det känns som att det hela tiden snurrar to-does och kom-ihåg listor i mitt huvud som aldrig riktigt verkar ta slut. Och så vill jag ju inte att det skall vara. Så det här får jag nog ta och fortsätta jobba på känner jag! Hur man når balans, är sen en annan fråga...

Den sista och sjunde punkten har det inte heller blivit något av. Jag tror faktiskt att jag kan räkna de gånger som symaskinen varit framme på ena handen.  Tiden räcker bara inte till. Fast det skulle vara så roligt att sy mer! Kläder till barnen! Leksaker! Kläder till mej själv! Mössor. Kreativt skapande är ju något jag älskar och mår bra av. Under året modifierade jag faktiskt det här målet för mej själv till att sticka en tröja till mej själv, men inte heller den är klar. Här skyller jag på handoperationen. Utan den tror jag nog tröjan skulle vara färdig. Och jag har faktiskt inte så många varv kvar... Så kanske den åtminstone blir klar innan sommaren?!

I år blir det nog en liiite mindre ambitiös lista. Sju mål är för många. Max fem stycken känner jag att kan vara lagom. Läsandet fortsätter jag gärna med, så det tror jag får vara kvar. Jag måste få in lite mer motion i min vardag, så det måste vara med på nåt sätt. Jag måste bara komma på ett bra konkret mål som är realistiskt?! Balansen är också viktig. Nästan ännu viktigare nu då jag jobbar 100%. Hm, vi skall se vad jag kommer på. Jag återkommer med resultate om ett par dagar!


Vardagen och mörkret

Skrivet av Hanna Stigzelius 13.12.2017

Här kommer nu ett litet vardagsinlägg mellan allt bloggpyssel. Dagarna rusar och ute är det så mörkt och blött. Igår var det första december och idag är det bara en dryg vecka till julafton!? Hur gick det så?! Som tur är så gott som alla julklappar inköpta och de flesta till och med inpackade redan. Nästa vecka skall jag fixa julgodis och det sista. Men jag känner ingen stress över julen i år, skönt nog. Allt går enligt plan. 

På jobbet är det ganska mycket. Det märks att jag var borta flera veckor. Så om kvällarna har jag varit rätt så slut. Men så har jag ändå haft svårt att somna. Men inte lika svårt som Lillasyster... Jag tror att hon inte borde sova dagssömn alls. Nu sover hon max 30minuter på dagis och sen väcker de henne. Men ändå somnar hon först närmare klockan tio om kvällarna.... Tungt då egentiden blir nästan lika med noll. 

Vad annat? Vardagsrumba vardagsrumba. Slask ute som tränger in i skorna, sand i hallen fastän man sopar, morgontrötta barn och svarta ringar under ögonen på en själv. Igår köpte jag en ansiktsmask i hopp om att man skulle se lite frächare ut. Men det är nog svårt så här i decembermörkret. Mitt hår har också gått och blivit så mörkt. Men när skall jag ha tid att sitta flera timmar hos frissan och slinga?! För att inte tala om att det ju kostar en mindre förmögenhet. Jag får väl köra zombielooken tills det blir sommar igen...

bloggif 5a317cb03f9de

Zombielooken live! Tydligen ser jag ut så här när jag skall ta en selfie....


Drömlistan

Skrivet av Hanna Stigzelius 27.11.2017

Kategorier:

Jag är en riktig drömmare. Så gott som varje dag drömmer jag mej bort, när jag sitter på bussen, när jag står i duschen eller när jag dricker min kaffekopp. Jag funderar på hur mitt liv ser ut om fem år. Om vi skulle bo där. Eller vad jag skulle göra om jag vann på lotto. Att drömmar är dessutom bra tror jag. För genom att drömma så kan det fakstiskt slå in. Kanske inte lottovinsten då... Men många av mina dagdrömmar blir sanna. För genom att drömma så börjar jag sedan aktivt eller undermedvetet jobba mot drömmen. Och poff så har det hänt! Så jag tänker sannerligen inte sluta. 

Här kommer mina svar på Sevendays drömlista:

Bo här: Ultimata drömmen är nog stor sekelskiftesvåning mitt i stan. Och ett sommarhus max en timme bort. I något skede av livet skulle jag också kunna tänka mej bo en kortare tid (1-2år) utomlands. I Hongkong eller Singapore till exempel?!
Resa hit: Just nu drömmer jag såå om Malediverna eller Seyshellerna. Lyxiga paradisöar som inte är belamrade med turister, det kan väl inte bli bättre?! New York vill jag också verkligen se. 
Se den här artisten: Hm, jag är inte sååå mycket för koncerter. Det är helt kul att gå ibland, men ofast är det lite för hypat tycker jag. Och dyrt! Men om Spice Girls återuppstår, som det ryktas om, så skulle jag nog gå och se dem om de kom till Finland!
Jobba med det här: Alltså bloggande som yrke! Det är drömmen. Få gå på lyxiga små events och showrooms hela dagarna, och sen fota och fixa stilleben. Och få betalt för det! Ja tack. 
Klä mig så här: Beror ju helt på vad jag skall göra. Hemma drömmer jag om mjukisset från Lexington. På afterworken har jag gärna MosMosh jeans och en silkesblus. Cashmere är också alltid härligt drömmigt. Och så drömmer jag om en Greta-klänning. Och ett par Louboutins!
Träffa den här personen: Kronprinsessan Victoria blir jag gärna kompis med i mina drömmar. Hon verkar både jordnära, rolig och klok. 
Vakna upp så här varje morgon: Med platt snyggt hår istället för mitt rufsiga självlockiga skatbo. Gärna lite bränna på huden istället för den gråvita nyansen jag har nu. Och solsken och sommar utanför! Novembergrått börjar vara aningen tröttsamt...
Tjäna det här: Passligt så man inte behöver fundera över utgifterna. Det verkar dock som att utgifterna ganska snabbt anpassar sej till det man tjänar... 
Ge bort det här: Allt onödigt krafs vi har i skåpen! För att inte tala om källaren. Förra veckan sorterade jag faktiskt bort en hel Ikeakass med grejer som Maken får föra till Fida. Det är så skönt att rensa!
Må så här: Glad, harmonisk och pigg. Det är mitt ultimata mående. Just nu är jag däremot lättretlig, trött och frustrerad på min hand. Sannerligen inte något drömmående.
Klara den här utmaningen: Hm. Ett maraton? Eller nja det är nog för mycket. Jag säger ett halvmaraton. Och så skulle jag vilja klara av att vara utan socker i en månad. Jag har börjat sockerstrejka säkert femtio gånger denna höst men misslyckats varje gång. 

thailandblogg2Hit drömmer jag mej gärna just nu...


Stygn kvar i handen!

Skrivet av Hanna Stigzelius 24.11.2017

Kategorier:

Inte undra på att min hand inte velat blir bra! Jag gick till läkaren igen imorse då handen bara dunkade och värkte igår kväll. Jag var alldeles säker på att jag har en infektion. Dessutom misstänkte jag att det blivit kvar stygn i handen. Och jag hade rätt. Två långa trådstumpar hittades inne i ärret. Ajaj! Dessutom är ärret rejält infekterat och de skrapade bort var och död hud. Nu fick jag en antibiotika kur och ännu en vecka sjukledigt. Men jag tycker faktiskt redan att handen är mindre sjuk, wihuu! Det senaste dygnet har bara att röra fingrarna tagit så ont. Hoppas verkligen det här nu var sista gången jag behövde gå till läkare för den här skrutthanden. 

IMG 1272Unnade mej en tröstlatte på café efter läkarbesöket. Skyddslappen ville inte alls hållas kvar. Nu skall jag skölja handen två gånger dagligen i minst 15 minuter under rinnande vatten. Hoppas den blir bra nu! Orkar inte vara enarmad längre..


Ännu också sjukskriven....

Skrivet av Hanna Stigzelius 22.11.2017

Kategorier:

Jag är ännu också hemma och dräller. Mitt ärr blir inte bra. Det blir faktiskt bara värre. Igår tog jag i lite för mycket tydligen i något skede, för på kvällen märkte jag att så gått som hela äret gått upp igen. På måndagen sa läkaren hos arbetshälsovården att jag skall använda handen, jumppa och strecha. Också om det tar lite ont. Nå tydligen borde jag inte alls ha gjort det. För nu är det bara värre igen. Ett är som är öppet flera centimeter och som värker mer än innan. Sårruptur kallas det tydligen efter lite googling.

Jag blir galen. Tror jag ringer läkaren igen imorgon och frågar vad jag riktigt skall göra. Hur länge skall det liksom ta? Ja har också smörjt ärret med lotion, främst doftfri handkräm från apoteket och så med bephanten. Det gör i alla fall att det känns lite mjukare men tydligen har det inte heller hjälpt. Hoppas det inte är krämerna som gjort att såret öppnat sej? Men det tror jag inte... På sjukhuset sa de redan att det är viktigt att smörja ärret så det inte bildas hård ärrvävnad. 

Min hand återhämtar sej då sannerligen inte som på Strömsö. Och vet ni hur tråkigt  och frustrerande det är att gå hemma utan att riktigt kunna göra det man skulle vilja eller borde?! Jag vill ju sticka, plantera blommor, bära grejer till källaren och baka. Men inget av det går att fixa med en hand!! För att inte tala om hur dåligt samvete jag har för att lämnar kollegorna på jobbet i sticket så här. Jag vet att det inte är "mitt fel" men det känns ändå som ett misslyckande. Hur kan handen nu inte bara läka och bli bra?! Grrrrr....

1kaffeblogg2Att dricka kaffe och kolla Netflix är mitt liv just nu. Tjohoo... Tur min syrra kommer hit och piggar upp mej imorgon. Nåt att se framemot åtminstone. För handen verkar i alla fall inte bli bättre....


Kroppslistan

Skrivet av Hanna Stigzelius 19.11.2017

Kategorier:

Kroppstema på sevanlistan denna vecka. Ett ämne som knappast är helt friktionsfritt för nästan vem som helst!? Jag försöker vara vän med min kropp. Och är det för det mesta. Men det är inte lätt. Speciellt inte när man skall gå på beachen och sannerligen inte ser ut som en Victorias ängel. Men men. Jag har väl annat som de inte har?! Kanske?!

Jag tycker min kropp är: Rätt så fin och fungerande. Jag är frisk. Men kunde vara starkare och ha bättre kondition. Och sen tycker jag att min kropp skulle vara finare med lite mindre put på magen och lite mindre darr på låren. Även om det är hemskt, så är det precis så det är. Jag inbillar mej att jag skulle känna mej finare och snyggare om jag skulle väga 5-6 kg mindre. 
Min relation till kroppen har varit: Tja inte är det alltid lätt. Speciellt inte om man skall vara mer avklädd. Då känner jag mig oftast inte alls bekväm. Men egentligen är det väl kanske min relation till mat om är krångligare än till själva kroppen. Även om de två förstås hänger ihop. Men jag försöker vara snäll med mej själv. Och att inte bry mej om att jag inte är size 0. Men lätt är det inte. 
Det bästa med min kropp: Är att den burit fram två fantastiska barn! Tänk att den klarat det!? Wow. 
Så ser jag på andras kroppar: Jag försöker väl att inte se och jämföra så mycket. Kroppen har ju egentligen inte så stor skillnad. Man är inte sin kropp. Och en smal elle tjock kropp betyder inget för personlighet eller lycka. Men ibland är det svårt att komma ihåg det. Man är så påverkad av hur medierna tutar ut att man skall se ut för att vara "rätt".
Såhär ger jag min kropp energi: Åh, jag är nog inte så bra på att ge mej själv kroppslig energi just nu. Under oktober månad gick jag inte en enda gång på jumppa och jag var och sprang bara en gång! Uselt. Det jag gör är väl att jag åtminstone sover tillräckligt för det mesta. Och jag äter inte sååå ohälsosamt. Även om jag kunde äta mindre bröd och pasta som jag inte egentligen mår bra av men som jag äter eftersom jag är lat och inte orkar fixa dubbel middag. 
Det här har min kropp klarat av: Två födslar, ena med snitt och en naturlig. Jag har bestigit sydostasiens högsta berg, Mt. Kinabalu i Malesien och så har jag sprungit Länsiväyläjuoksu 17,5 km. Inte så pjåkigt med andra ord! Tack kroppen.  
Min kropp mår bra av: Regelbunden motion, 7-8 timmar sömn varje natt. Lågkolhydratskost. Mycket kramar och närhet av familjen. Usch så jag inte ger min kropp det vad den vill ha just nu. Eller sömn och kramar får den, men det andra alldeles för lite...
Min kropp mår dåligt av: Att bara vara stilla. Mörker och kyla. Socker och vetemjöl. 
Så gör jag för att älska min kropp: Jag försöker tänka snälla tankar. Att jag är snygg och feminin trots några kilon för mycket. För mej är det viktigt att visa en sund kroppsuppfattning till mina barn. De skall aldrig få veta att jag vill gå ner i vikt! Aldrig. Det bästa sättet är väl att på riktigt försöka börja älska hela kroppen och alla deras skavanker. Barn är liksom för smarta för att luras...

thailandblogg3Även om jag älskar att vara på stranden är det inte alltid lätt för mej att slappna av och känna mej bekväm just där. Det känns som att också alla andra ser på mej och alla mina fel och brister. Fast de andra är väl högst troligen mest upptagna av att tänka på sina egna magar istället för min...