Så nära!
Igår höll det på att gå riktigt tokigt! Hubbe lekte på vår bakgård alldeles vid skogbrynet. Och plötsligt börjar han skrika och gråta. Maken springer fram och en liten pinne sticker ut ur Hubbes ena ögonvrå. De får ut den men Hubbe fortsätter gråta, aj mitt öga och han säger att det känns som att pinnen ännu är kvar. Den känslan alltså. När ens barn skadar sej och man inte vet hur illa det är. Det gör fysiskt ont av oro i magen. Jag ringer snabbt till närmsta privata läkarstation men de har nästa lediga tid först om två timmar så Maken och Hubbe kör till närmsta jourande akutmottagning istället. Nu har Hubbe redan lugnat sej och ögat ser inte alls farligt ut. Som tur! Men vi ville absolut kolla upp det för säkerhetsskull.
Det var hemskt att vara hemma och inte vara med Hubbe! Men det skulle förstås ha varit helt idiotiskt att Lillasyster och jag åkt med. I två och en halv timme måste de vänta på att få komma till läkaren. Jag kunde inte koncentrera mej på något här hemma. Satt på golvet med Lillasyster och plockade duplon och bara tänkte på Hubbe. Huj! Som tur var allt bra med ögat. Inga hinnor som spruckit, bara ytlig skrapning. Vi fick antibiotika kur för säkerhetsskull ifall det kommit in några bobbor och ifall ögat börjar se infekterat ut så måste vi åka in igen. Väldigt nära ögat med andra ord, bokstavligen! Man vänjer sej nog aldrig. Att vara Mamma är att alltid gå omkring med en liten oro att något kan hända. Men man kan ju inte skydda dem mot allt. Men en busig liten kille och en våghalsig dotter så kommer det nog knyta sej i min orosmage många gånger ännu! Men hoppas på mer sällan och inte så kraftigt.
Det finaste jag har. Man kan inte ens tänka tanken till slut, att något skulle hända, för det skrämmer för mycket. Jag hoppas på tuuusen skyddsänglar och en stor dos tur livet ut.
Kommentarer
Sandra Neuman 29/03/2016 12:11pm (7 år sen)
Men hu! :(
Hanna Stigzelius 29/03/2016 10:15pm (7 år sen)
Ja det var helt hemskt! Huuu. Var så skakig att jag till råga på allt inte fick sömn till natten ens...
Fager Dam 29/03/2016 5:22pm (7 år sen)
Precis samma hände åt mig när jag var kanske tolv år eller så. Fick en gren i ögat när jag gick i skogen, riktigt inkörd i ögat. Konstigt nog tog det inte så ont och blev bara en skråma på ögat. Det jobbigaste var att väntani timtal på läkare i Bolarskogs jour!
Hanna Stigzelius 29/03/2016 10:17pm (7 år sen)
Ögon är nog märkliga! Att de inte ens kan bli några värre skador fastän en pinne sitter fast. Både du och Hubbe har tydligen haft himla tur. Skönt så!
Karin 31/03/2016 10:28am (7 år sen)
Alltså huu! Vi hade ju också en liknande situation för någon vecka sedan när Adde föll och fick hjärnskakning. Det absolut värsta var nog att bli kvar hemma själv med lillasyster och bara vänta att de skulle ringa och berätta hur det är. Vi har en sån vilding som dessutom är lite klumpig så har på känn att det kommer att bli många såna här hjärtat i halsgropen situationer ännu genom åren.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar