Sakta börjar livet återvända
Jag börjar sakta känna mej mer levande än död. Men ännu är vi inte helt friska. Varken barnen eller jag. Jag var till läkaren igår och är nu sjukledig till och med onsdag. Bara besöket till läkaren kändes som ett halvt maratonlopp och efter det måste jag sen vila resten av dagen på soffan. Och bägge barnen har sovit minst en eller två dagssömner såväl igår som idag. Och vanligen sover de inte alls på dagarna längre, så helt friska är vi nog inte ännu. Men det tar i alla fall inte ont när jag sitter uppe och jag har inte behövt äta värkmedecin nu på två dagar. Så helt kart åt det bättre hållet i alla fall. Att barnen dessutom orkat leka lite idag är också ett bra tecken. I synnherhet Lillasyster har inte alls orkat med nåt sånt nu på flera dagar, i alla fall inte utan massvis med gnällattacker.
Jag har försökt komma på något positivt med vår sjukstuga, helhjärtad optimist som jag är, men det har inte varit så lätt. Men en bra grej är i alla fall att barnen somnat som ljus nu om kvällarna. Förra natten vågade jag redan ha Lillasyster i sin egen säng, hon sov några nätter med mej här emellan. Det har bara varit att säga godnatt och så har de sovit. Under normala omständigheter kan ju Lillasyster sätta i med en minst 2 timmar lång springrumba när hon skall sova, så det har det åtminstone varit skönt att slippa. Idag har vi också haft det nästan lite mysigt med os-kisastudio och popcorn. Men där tror jag nog de positiva tog slut... Nu längtar jag tills vi alla är friska och oss själva igen.
Medan Lillasyster sov dagssömn nummer ett inventerade Hubbe och jag hans småbilar. Det vankas nämligen HotWheels-kalas hos oss om två veckor!
Tre halvkrassliga typer, som ändå orkade leka lite grann.
Jag ändrade förresten om i barnrummet för några veckor sedan, flyttade bokhyllan dit till hörnen och satt fram tältet som inte rymats framme på en stund. Omväxling förnöjer. Även om tavlor och sånt ännu inte följt med ändringen....
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar