Ensam hemma
Förra veckan var den sämsta sen undantagstillståndet inleddes. Snö varenda morgon, sura miner och lättirriterade familjemedlemmar, dåliga nyheter och svårt att koncentrera sej på nånting alls. Det enda positiva ljusglimtarna har varit min röra på sej utmaning som gjort att jag motionerat varje dag den gångna veckan (med undantag för igår). Hela fyra springturer har det blivit, och sen ännu youtube-träning, styrka och yoga på det. Det känns åtminstone väldigt bra!
Och det som gjort ännu mer gott, är att jag varit ensam hemma nu de senaste 27 timmarna. Väldigt välbehövligt det också. Linda skriver exakt om hur det är just nu om man är någon som behöver lite mer egentid. Och jag är exakt likadan. De senaste dygnet har jag njutit för fullt av min ensamhet. Målat, sytt, städat, haft skumppadejter mer vänner virtuellt och motionerat. Helt i min egen takt. Utan att någon ropar på mej, kräver nåt av mej, eller har synpunkter på vad jag gör. Jag känner mej nästan pånyttfödd.
Vårblommor och Dalgona-kaffe. 
Måla och skumppa.
Sy och bli som ny igen. Gissa vad jag syr förresten? I nästa inlägg skall ni få veta...
Mina mål för 2020
Okej, år tjugotjugo, här kommer mina mål för dej. Förra året hann jag aldrig blogga om mina nyårslöften, men jag hade nog sådana. Och faktiskt så har mina löften sett ganska lika ut de senaste åren. Men i år har jag en del nytt på listan. Jag har ändrat approach lite. Kanske är det åldern. Eller bara tidens anda. Men istället för att bara kruxa av en massa som skall uppnås, så skall också själva processen och syftet ha en mening. Och mitt eget tema för 2020 är ganska långt lycka, hållbarhet och kreativitet. Det är de ledord som jag vill försöka få till. Och hur? Nå genom att försöka sträva efter och uppnå följande följande:
1) Shopstop fram till midsommar. Det innebär att jag inte får köpa något till mej själv bara för att jag villhöver det. Äkta behov så som att min mascara tar slut eller mina skor går sönder är okej. Men allt annat ströshopperi är förbjudet. Hemgrejs och loppis är inte heller okej. Jag har för mycket grejer, jag behöver inte mer. Snarare tvärtom. Att köpa presenter till folk som har födelsedag är okej. Men inte heller till barnen får jag shoppa något som inte är absolut måsta på.
2) Fortsätta motionera regelbundet, minst 2-3ggr i veckan. Under hösten blev det bara springturer, men nu har jag som mål att också få till lite muskelträning via mina program som jag fick av PT:n just innan jul. 1 gång youtube yoga i veckan skulle också vara idealt. Men det är okej om det blir lite mer sällan då Lillasyster för tillfället somnar sååå sent om kvällarna. Men jag har det ändå med som ett litet delmål att inte glömma yogan helt i alla fall.
3) Att bli av med mitt sockerberoende. Vilket är så svårt. Men jag har ju ändå drygt 11 månader på mej, så månne det inte skall gå i något skede. Hellre förr än senare.
4) Läsa/lyssna på minst 40 böcker. Förra året hade jag 30 som mål. Slutade på 38 så 40 borde vara realistiskt.
5) Att satsa på vardagen. Inte bara gå och längta till veckoslutet och semester (även om de också förstås alltid är ljuvliga). Utan att vara nöjd, lycklig och tillfreds varje dag. Jag har redan ett jobb som jag trivs på. En familj jag älskar. Nu vill jag ännu fokusera på att verkligen uppskatta allt jag har också när jag är mitt uppe i det och inte riktigt hinner med. Små mindfulnesstunder varje dag. Ta mej tid att umgås med barnen varje kväll (15 min räcker till och med!). Varje dag få till också avkoppling och något jag njuter av. Inte bara städa, stressa och fixa hela tiden. Mycket är mindset och hur man ser på saker och ting. Men en del aktiva val i vardagen hjälper också till att se till att den är mer balanserad. Lite flummigt mål kanske. Men jag hoppas att det kristalliserar sej mer och mer allt eftersom året går.
Det var det. Mitt tjugotjugo i fem mål. Lyckas jag med det här så vet jag att mitt år kommer bli härligt. Och lyckas jag inte så är det inte så farligt det heller. Men att skriva ner målen så här gör dem mer konkreta och gör att jag, också under medvetet strävar efter dem. Genom att skriva ner eller uttala något så gör man det mer verkligt! Snart kommer jag vara både rikare, starkare, hälsosammare, mer allmänbildad och mer balanserad. Inte så illa!
Tjugotjugo bring it on!
Så skönt det är att rensa ordentligt!
Gott nytt år du negligerade blogg och bloggis! Denna bloggerska har, som ni kanske märkt (eller nu är självupptagen, troligen har ingen märkt det eller saknat denna blogg! Det har ju varit jul och nyår juh!) haft lite semester. Två mycket efterlängtade och ljuvliga veckor faktiskt. Två veckor kändes hur långt som helst och jag har verkligen lyckats koppla bort allt. Först jul, med passligt mycket presenter, mat, släktingar och hemmaslappande. Sedan skidresa (som skall få eget inlägg bara jag kommer till skott) med massa utevistelse och familjetid. Och därefter ännu några sköna hemmadagar.
Dagar som jag bland annat ägnat åt att rensa här hemma. Hela sju plastsäckar fulla med kläder, skor, barnkläder, leksaker och hemmastuff har åkt ner. Både från min och barnens garderober. Ikväll gjorde jag ännu ett ryck och rensade säkert fem lådor i källaren. Allt kommer imorgon skänkas till välgörenhet. En del av det som nu ryker har jag tänkt att jag skall sälja på loppis i typ två år. Nu orkar jag inte mer. Så härligt att bara bli av med allt. Jag känner mej nästan fem kilo lättare av bara tanken på att bli av med allt. Aaaah!
Och en perfekt start på det nya året att bli av med massa skräp som vi inte använder. Helt i linje med mina nyårsmål för detta år. Men mer om dem skall det också bli i ett skilt inlägg. Jag älskar nytt år! Nystart! Nyårslöften och målsättningar. Kan absolut inte fatta folk som "inte ger några nyårslöften", än mindre folk som riktigt skryter om det. Jag är helt tvärtom. I love it. Om jag nu sen når alla målen och uppfyller alla mina lyften till hundra procent är liksom inte hela världen. Huvudsaken är att jag funderar och reflekterar lite, och att jag vill något med livet. Allra helst att det blir ännu bättre än det redan är. Att jag blir ännu bättre! 2020 verkar mycket lovande hittills. 
Bye Bye alla gamla vinterjackor jag inte använt på fem år, och alla småslitna skor som jag tror jag kanske skall använda på landet, och alla sjalar som jag inte använt sen studietiden, och alla babykläder som jag av nån outgrundlig anledning ännu sparat! Jag kommer inte sakna er. Hoppas någon blir glad för att få er.
Tacksamheten och perspektivet efter några dagar på sjukhus
Jag är också vanligtvis noga med min tacksamhet. Jag gör tacksamhetsövningar varje kväll och tror det gör mycket för min lycka och mitt välbefinnande. Men de senaste dagarna har jag varit ännu mer tacksam än vanligt. Vi har varit inlagda med ett av barnen på barnkliniken några dagar. En planlagd operation. Inget destu allvarligare. Men ändå, det är ju milt sagt ångesframkallande. Och så sätter det hela saker i perspektiv.
Vad är det som på riktigt riktigt är viktigt? Vad är det som gör skillnad i mitt liv? Inte är det något struntgnabb hemma i alla fall. Eller någon julklapp som jag glömt beställa i tid. Eller att det är lite stökigt i våra skåp och att jag ännu inte ens hunnit städa bort sommarskorna. Det är bara struntsaker när allt kommer omkring. Kärleken och barnen och hälsan är det som spelar någon roll. Att vi har de tre. Att alla jag älskar mår bra. Att vi är friska. Får bo i Finland med den toppvård som vi har här.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det här med sjukhusvistelser är många familjers vardag. Med långtidssjuka barn. Våra några nätter är ingenting mot att vara inlagd i veckor. Med betydligt allvarligare åkommor dessutom. Oron och ångesten, jag kan inte ens föreställa mej. Så orättvist det är ändå. Och hur otroligt bra jag har det. Hur lyckligt lyckligt lottad jag är. Som är frisk. Som har två friska barn och en frisk man. Ett härligt stökigt hem och en massa vänner och familj som också är friska. Tack universum! Varje dag är jag tacksam för allt det jag har!
Vackra Helsingforsnatten sett från Barnklinikens åttonde våning. Sånt kan man vara tacksam för även om det förstås inte är det roligaste som finns att sova på sjukhus. Ikväll är jag extra glad då vi alla fyra sover hemma i egna sängar igen.
Kvällsyoga
Egentligen orkade jag inte. Ikväll var jag nämligen så trött, så trött. När barnen somnat var det enda jag verkligen hade lust och ork att göra att bara lägga mej på sängen och scrolla på telefonen tills jag skulle somna. Men jag gjorde det inte, jag klarade av att motstå frestelsen. Istället rullade jag ut yogamattan och sökte upp en de-stress yoga session med Adriene. Och nu efteråt är jag förstås så glad för det beslutet. Kroppen är betydligt mer avslappnad. Huvudet har balanserats. Allt känns bara bättre. Och imorgon är det dessutom fredag. Jag har nästan överlevt YH-veckan. Halleluja och Namaste!
Man borde ju yoga varje dag. Jag vet att min kropp och knopp skulle älska det. Men en gång ibland är också bättre än ingen gång alls...
Hösten, min tid för nystart
Jag har alltid varit en höstmänniska. Och även om jag nog brukar försöka förnya mej vid nyår, ger nyårslöften och funderar på vad som skall komma under året och vad jag vill uppnå, så är det ändå hösten som är min tid för nystart. Det är nu, fulladdad efter sommaren, som jag har energi att omstarta. Nya mål, nya rutiner, nytt liv. Nå inte nu riktigt så drastiskt kanske, men nästan. Efter sommarens alla glassar, roséluncher och slappande i hängmattan känns det faktiskt ganska härligt att ta tag i sej själv igen.
Därför har jag nu inlett det nya hälsosamma livet, "Hälsohösten vol. 10000". För det känns som att jag haft hälsohöst de senaste fem-tio höstarna.... hehe. Men denna gång är det på allvar! Och början har i alla fall varit mycket bra. Minst tre gånger per vecka skall jag springa lenkki (uppnåddes förra veckan redan, jeij! och sprang igår också). Målet med springande är främst att få upp flåset och få upp hastigheten lite grann. Min syrra har nämligen börjat springa, och hon springer så jäkla snabbt och långt att jag blir riktigt sur på mej själv som är så långsam och inte orkar mer än max 6 km. Beroende på höstens semesterplaner och sånt, så kanske vi också skall springa ett lopp i slutet på september, så jag måste ju träna för det också, ifall det blir av!
Gymmet skall jag nog återuppta också, men än så länge känns det så bra att springa då det är varmt och ljust att jag nog fortsätter med det ännu några veckor till. Sen blir det nog att boka träff med PT:n igen och nya tag och mål på gymmet. Men hälsohösten innebär inte bara nya tag på träningsfronten. Utan också på matfronten. Jag är ju en sockerråtta av rang. En sockerråtta med noll självdisciplin dessutom. Så det enda som funkar för mej är detox och total sockeravhållsamhet. Idag fuskade jag lite med en minibit kaka på jobbet men annars har jag lyckats vara ganska så strikt.
Tanken är att jag i vardagen skall sträva efter att inte äta snabba kolhydrater alls. Och socker är big no no i alla former. Målet är att hålla det någorlunda strikt ända fram till jul faktiskt. Ända undantagen är typ om man går ut på restaurang eller eventuellt nåt minisött på nåt kalas. Men kanske inte ens på alla kalas?! För det är ju så mycket enklare att falla tillbaka till sockret än att komma ur det. Och oftast är det inte ens värt det. Förhoppningen är det nu skall börja verka på allvar. Och att riktningen på vågen skall vända och gå neråt, minst en si sådär 5-7kg. Det borde väl gå?! Hejar ni på mej? Visst?! Och hakar nån på?
(Liten disclaimer: jag vill förstås inte hetsa till nåt ouppnåeligt här eller öka på sjuka ideal. Men JAG känner mej inte i form och JAG mår inte bra av socker och den linje jag varit inne på den sista tiden. Vad man väger är egentligen oviktigt, men det är bara ett så lätt sätt att mäta att man kommer nånvart. Och så är det skönare då inte alla byxor spänner i magen....)
Mina kom iväg dej tips: sätt fram kläder direkt på kvällen och stig upp direkt då väckarklockan ringer, du hinner liksom fatta vad som händer först när du redan är påväg. Och då man väl har hunnit med springtur INNAN jobbet så klarar man vad som helst! En hel drös med middagstips hittar du under min kategori "vardagsmiddag". Tex dessa zuccinibiffar som jag åt förra veckan.
Det går fortfarande sååå långsamt att jag blir nästan arg på mig själv. Men igår sprang jag samm runda som här ovan och då var tiden redan 7:30 min/km så det går i alla fall åt rätt håll. Men jag skulle redan villa springa klart under 7... Grr! Har nån tips på hur man bäst kommer upp i fart?
Mindfulness i bastun
Som småstressad heltidsarbetande småbarnsmor har jag insett att det lätt blir väldigt mycket som snurrar runt i mitt huvud. Kom ihåg att osa till kalaset, glöm inte att fixa övernattengröten klar innan du går och sova, blogginlägg som jag skriver utkast på i huvudet, listor på saker som skall köpas från butiken, veckoslutssplanerna, grejer jag inte får missa att göra på jobbet och så vidare och så vidare. Det tar liksom aldrig slut. Vilket kan vara väldigt tärande. Och det gör att jag emellanåt har svårt att komma ner i varv och verkligen slappna av.
Jag har försökt med hederlig mindfulness. Jag har laddat ner ett par olika appar som jag testat (calm, headspace och lumosity). Men nja, det är så svårt att tömma huvudet så där på kommande. Och det är sällan jag har möjligheten eller ron att sätta mej ner och bara andas utan att bli störd eller distraherad av någon eller något. Så det funkar inte riktigt för mej. Men det som jag tycker funkar, och som är betydligt roligare är kvällsyoga. En eller ett par kvällar i veckan har jag gjort youtube-yoga. För mej har det samma effekt som mindfulness. Jag stänger ute tankarna som snurrar och koncentrerar mej på min kropp och nuet.
Ibland badar jag också bastu efter yogan. Eller så går jag i bastun annars bara. Och där lyckas jag också med mindfulness-andningen. Jag vet inte om det är den fuktiga varma luften, att jag är helt ensam och inte störs av något eller någon. Men det är bara så lätt att stänga av snurret där. Efter att ha andats några minuter brukar jag dessutom köra spabastu. Min spabastu-ritual innehåller ansiktsmask, hårmask och kroppspeeling. Ni kan ju gissa att man nästan känner sej som en ny människa efter en sådan här kväll! Tips tips till er andra småstressiga småbarnsmorsor! Om ni känner att ni behöver lite mindfulness i ert liv, gör lite youtubeyoga och gå sen i bastun. Stressen kommer rinna av er och huvudet kommer tystna, åtminstone för en stund. Så skönt, och välbehövligt!
Som tur (?!) har jag inga bilder på mej som badar bastu. Så ni får hålla till godo med pioner från i somras istället....
Hur kommer min höst se ut?
Hösten hösten. Förr älskade jag hösten. Min tid för nystart. Mycket bättre än nyåret eftersom, i alla fall jag, brukar ha mycket mer energi efter sommaren än vad man har i mörkaste kallaste januari. Men i år känns hösten, hittills i alla fall, lite motig. Kanske det var för att jag bara hade tre veckor semster? Och efter en tung vinter och vår så räckte det inte riktigt? Men lite nystartsiver känner jag ändå. Jag har börjat skissa på lite mål jag vill uppnå. Och så har jag lyssnat på peppiga podcasts och beställt en bok om mental träning. Alltid något i alla fall.
Så där annars kommer hösten troligen se väldigt lika ut som den gjorde ifjol. Full fart med heltidsjobb, förhoppningsvis mindre vab än förra året, en semesterresa i september, några kräftisar och andra kalas. Och så skall min yngsta syster gifta sig i mitten på september! Det ser jag framemot, fastän jag lite spänner mej eftersom jag skall fungera som toastmadame. Jag skall göra mitt yttersta för att orka med allt. För fastän jag trivs på jobbet, älskar mina barn och har inbokat bara kul grejer för veckosluten, så kan det bli för mycket av det goda om jag inte kommer ihåg att stanna upp emellanåt, och bara nollställa hjärnan och kroppen.
Men målen då? Jag vill fortsätta med att läsa så mycket böcker jag bara hinner. Jag har redan kommit upp till mitt årsmål (25 böcker!). Så vem vet, kanske jag till och med kan hinna med dubbelt fler? Femtio böcker?! Det skulle var nåt det. Mina kreativa projekt har lite kommit på efterkälken den här sommaren. Har inte pysslat, målat eller fixat nåt alls. Så nåt sånt vill jag nog få igång igen. Kanske ett nytt stickprojekt? Nåt till barnen? Kanske testa lite nya recept?
För att orka med allt skulle det också vara sååå viktigt att jag skulle få träning till en rutin. Två till tre gånger i veckan. Det måste gå! Hittills har jag inte lyckat med det sedan barnen kom. Men kanske detta blir hösten där det vänder?! Att springa är det som jag tycker känns enklast. Men så fort det blir mörkt på morgnar och kvällar så vet jag att det blir så mycket svårare att komma sej ut. Som tur hittade jag mina smartum-sedlar! Så de skall jag använda. Kanske gym? Eller pilateskurs?
Hm, heltidsjobb, att var Mamma, träning 2-3/veckan, kreativa projekt, läsa en massa böcker, kalas och fest var och varannat veckoslut, hinna blogga och att samtidigt också nollställa hjärnan emellanåt och bara vara?! Kommer det gå ihop? Det känns inte som någon lätt ekvation. Men jag skall göra mitt bästa.... Kanske jag borde försöka få in lite mindfulness och meditation också!
Jag skriver in mina mål i min Bullet Journal.
Är jag en infuencer?!
Ofta då jag träffar andra bloggare, börjar jag fundera lite mer på mitt eget bloggande och allt runt omkring det hela. Och de senaste dagarna har det snurrat en del i huvudet angånde bloggen och mitt bloggande. Sen råkade jag ännu läsa att Ebba Von Sydow är i Helsingfors på någon supercool konferens om sociala medier och influencers där hon skall föreläsa. Och jag började fundera varför inte jag är där?! För jag är väl en influencer jag också?! Om ens blogg är top 20 på bloggtoppen.fi så måste det väl räknas som något.
Men jag tycker det är så svårt att veta sitt eget värde. Att se bloggen utifrån. För mej är den ju min vardag. Något jag bara gör. Visst jag lägger ner rätt mycket tid på att fota, redigera, skriva och fundera fram blogginlägg. Men det är ändå bara en liten hobby. Hur skulle min lilla hobby kunna ha någon skillnad?! Men kanske den ändå har det. Kanske det jag skriver har en liten betydelse i alla fall. Kanske jag inspirerar och influerar någon?!
Eftersom jag ju studerat juridik är jag inte speciellt insatt i vare sej marknadsföring eller branding. Men jag tycker det är jätte intressant. Att bygga upp ett varumärke, att ha en strategi i bloggen. Att verkligen fundera lite extra för att nå dit man vill nå. Det skulle jag vilja lära mej mer om! För tänk så coolt det är ändå, att folk läser vad man skriver. Även om ni nu inte är sååå många. Så har min statistik ändå stigit sakta men säkert under hela tiden jag bloggat. Så man får väl åtminstone hoppas att trenden håller i sej.
Men att satsa mer på bloggen än vad jag gör idag är tyvärr lite svårt. Tidsmässigt är det nog en omöjlighet. Mitt dygn har bara 24 timmar. Att vara mamma och jobba full tid gör att jag inte kan prioritera mer tid för bloggen just nu. Även om jag verkligen skulle vilja läsa mej in på social media branding och varumärkesbyggande. Men kanske det att jag ens skriver ner det omedvetet gör att jag ändå satsar lite mer. Få se var bloggen är om ett år. Framåt går det väl alltid.
Är jag en influencer? Hur definierar man en sån? Har det med antal följare/läsare och göra? Eller får man bara bestämma själv att man är det?!
Vart försvinner mina pengar då?
Det är inte bara min tid som verkar försvinna in i ett svart hål utan att jag har någon koll på vart minutrarna går. Jag har märkt samma fenomen med mina pengar. Enligt min uppställda, i mitt tycke, mycket realistiska budget, borde jag har 200-300€ överlopps varje månad. Det har dock inte hänt en enda gång att det skulle finnas flera hundringar överlopps i slutet av månaden. Och då tycker jag verkligen inte att jag varken shoppar mycket eller annars heller gör av med pengar oansvarigt. I budgeten har jag dessutom satt in bland annat nödvändig shopping, afterworks, uteluncher och fredagsblommor, utgiftsposter som kanske man inte annars tänker på. Men ändå försvinner mina pengar. Så konstigt!? Är det samma svarta hål som också tar några timmar av varje dag eller?!
Jag har aldrig varit den som varit särdeles sparsam eller ordningssam då det kommer till min egen ekonomi. Men jag lever inte heller över mina egna tillgångar. Går liksom varken på plus eller minus. Fram till nu då. För nu har jag bestämt mej att det skall bli lite mer ordning på torpet. Pengar är ändå så pass viktigt i mitt liv. Jag kan inte bara låta det gå som det går. Det måste bli ordning. Budgeten skall följas upp! En app som automatiskt skulle berätta för mej vart mina pengar går skulle ju vara det bästa (men Pivo funkar väl bara för OP:s kunder, och nån annan lika smidig har jag inte hört om?!).
I år skall jag också för första gången i mitt liv månatligen börja spara. Det känns ansvarsfullt och vuxet. En viss summa kommer varje månad automatiskt gå till en fond. Och min tanke är att de här är pengar som jag inte skall röra på tiotals år. Om det nu inte skulle bli någon superkris förstås. Men för resor, större hus eller annat så hoppas jag kunna ha annat sparande. De här är sparande på lång sikt. Få se hur det kommer gå. Det är nämligen så inte jag. Men, alla kan väl ändra sej?!
Någon liten shopstop- eller sparsamhetsutmaning skulle också vara kul att testa på. Men nu i februari funkar det inte, för Hubbe har födelsedag. Man kan ju inte låta bli att köpa födelsedagspresenter eller ordna kalas precis... Men kanske i mars!? Fast då skall vi nog på semester. Och på semestern är det ju inte heller kul att snåla eller ha shoppingförbud. Kanske i april!? Då skulle jag ha lite tid på mej tills dess, att mentalt förbereda mej på att börja snåla. Och hitta på en massa bra idéer hur jag kan bli mer ekonomisk. Som typ att ha mer lunchlådor till jobbet, konkurrensutsätta våra försäkringar och laga kaffe i termosmugg och ta med istället för att köpa take-aways. Vad finns det för andra tips för att vara med ekonomisk?
Att fixa egen latte kostar betydligt mindre än att köpa en på stan. Men hur kan man spara på andra sätt i vardagen?