headersevendayssvartvitrosa2

Små vardagsglimtar av lycka

Skrivet av Hanna Stigzelius 12.09.2019 | 1 Kommentarer

Ruuhkavuodet, allt som oftast känns det som att man springer från ett ställe till ett annat. Ständigt ligger man lite efter och är småstressad. Hundra saker i huvudet som man skall komma ihåg. Vardagsmåsten på todo-listorna så de understa ruttnar. Man är aldrig riktigt i fatt på nåt håll. Inte på jobbet, inte som mamma, inte som fru, inte som väninna, inte mot sej själv, inte med hemmet och inte med träningen. Man presterar liksom lite halvdant på alla fronter. Och även om jag sannerligen inte är någon perfektionist så känns det ju inte alltid så roligt. Och inte tror jag att man vänjer sej heller.

I två år har jag nu jobbat heltid med småbarn samtidigt, och den där balansen jag tänkte att jag skulle försöka hitta, den finns nog inte. Balansen kommer nog först senare om någonsin. Balansen under ruuhkavuodet är mer att försöka balansera på yttersta ändan och akta sej för att trilla av. Att klamra sej fast och göra sitt bästa från underläget. Och ändå är det så underbart. Jag skulle inte byta bort min vardag för någonting i världen.

Att stiga upp tidigt på morgonen när alla ännu sover, vara först på jobbet och dricka kaffe där i lugn och ro. En lugn stund när barnen leker fint tillsammans samtidigt som jag lagar mat och mjuk jazzmusik flödar i köket. Stunden då Lillasyster somnar efter många långa minuter då jag kliat henne på ryggen efter kvällssagan. Eller att sjunka ner i Makens famn i soffan då båda barnen somnar och sätta på ett avsnitt Game of Thrones. Till och med att vika kläder med ljudbok i öronen kan jag njuta av. Vardagen, så fin den är trots saknaden av fullkomlighet och perfektion. Fast kanske det är just det som är fullkomlighet ändå!? Livets små guldkorn, de finns överallt. Inte hela tiden, men nog varje dag. Ser du dem i ditt liv?

batch DSC01345Lek efter dagis medan jag lagar mat. Plusplus -bitarna är en favorit. batch DSC01355En teckning som ritats på dagis föreställande vår familj. Man kan inte annat än att bli lycklig av att se den hänga på kylskåpet. För fastän det ligger smulor på köksbänken, så är mitt liv mest bara så bra. 

Kommentarer

  • Jii 16/09/2019 5:44pm (2 månader sen)

    Hejssan
    Du tangerade lite ämnet, så jag tänkte ställa frågan o se hur andra tänker kring det hela. Jag tror vi jobbar delvis inom samma bransch, så kanske du har värdefulla synvinklar.
    Är det att du (eller varför inte maken) som småbarnsförälder jobbar heltid främst ett val av ekenomiska skäl? Eller är det mer ett val ur karriärens synvinkel?
    Jag har funderat mycket på detta med tanke på framtiden. Inga barn ännu, men snart kanske aktuellt. Ekonomiskt skulle jag kanske ha möjlighet att vara mycket hemma med barnen och jag skulle gärna ge barnen all tid i världen om jag har lyckan att få några. Men jag har en hög utbildning och är även något karriärdriven... Dilemma...

    • Hanna Stigzelius 25/09/2019 9:55pm (54 dagar sen)

      Jag var hemma med bägge barnen i 1,5år per barn. Totalt tre år. Mellan barnen och det första halvåret då Lillasyster började på dagis jobbade jag bara 60%. Innan barnen hann jag inte påbörja någon mer karriär att tala om. Så ja, då kände jag absolut att jag vill satsa lite på den fronten också. Fick ett nytt jobb inom banken som krävde att jag jobbar 100% , så då blev det så. Och nu i våras bytte jag uppgifter igen. Känner mej både inspirerad och motiverad på jobbet, men visst är det energikrävande att rulla vardag med allt på en gång. Och klart ekonomin också spelar in. Även om jag kanske skulle ha möjligheten att gå ner i timmar så vill vi ju helst inte tumma på vår livsstandard. resande etc... Men ibland funderar jag nog på det! Man hinner ju nog jobba... Och Maken var väldigt karriärsdriven redan innan vi hade barn, så det var liksom klart redan innan att han tycker det är viktigt att satsa också på jobbet. Stanna hemma lite längre om det känns så. För mej blev det ju då nästan 2år per barn, så det kändes länge. Och efter det var iaf jag SÅ klar att gå tillbaks på jobb! Men kanske du inte alls trivs hemma? Eller tvärtom inte alls saknar jobbet?! Tror inte det finns rätt eller fel, och tror inte heller man riktigt kan veta innan man själv är i den sitsen.

Skriv en kommentar