headersevendayssvartvitrosa2

Sömnproblem

Skrivet av Hanna Stigzelius 30.05.2017 | 3 Kommentarer

Kategorier:

Våra barn har alltid sovit relativt bra. Ända sedan de varit några veckor gamla har jag varit noga med sömnrutiner och att de skall somna själv. Jag har själv rätt stort sömnbehov, och får inte jag min minimisömn så lider vi alla... Tur att vi inte haft hemskt mycket skrikfester om nätterna med vare sej spädbarn eller toddlers hittills då. Den senaste månaden har dock Lillasyster lidit av sömnproblem om kvällarna. Hon kommer helt enkelt inte till ro på flera timmar. Hon bökar omkring, kastar bort täcket och alla mjukisar. Gömmer sej under madrassen, vill ha mer vatten, måste gå på pottan och så vidare. I timmar! Jag börjar bli rätt så utled. Så pass utled att jag bestämde mej för att lämna bort hennes dagssömn för att se ifall det skulle hjälpa. Det har kanske hjälpt en aning, men hon sover nog inte ännu i alla fall.....

Problemen började då vi tog bort tuttisarna. Så jag gissar att det främst är någon trygghetsrubbning som nu lett till nya dåliga vanor. Men hur får man liksom bort busbetéendet om kvällarna?! Man kan ju liksom inte riktigt låta bli att gå in till henne när hon slänger bort allt från sängen och sitter under madrassen med fötterna genom spjälorna och gallskriker! Jag märker med mej själv att jag också blir såå irriterad när jag inte får min egentid om kvällarna. Att måsta springa upp minst 10 gånger per kväll gör mej galen. En kväll testade vi till och med att ta fröken i vår säng, men det hjälpte inte heller. Nu hoppas jag att det här med dagar utan dagssömn skall hjälpa. Tyvärr så sover hon nog på dagis! Tidigare har jag också väckt henne hemma efter en halvtimme, men redan den halvtimmen gör att hon orkar härja till tio om kvällen. Vi får väl börja be att de håller henne vaken på dagis också eller nåt, om det ens funkar.

För oss är det här en helt ny situtation. Hubbe somnar alltid som ett ljus om kvällen och har alltid gjort det. Han kan till och med be att få gå och sova på kvällen när han känner att han är trött. Han har helt klart ärvt min kvällströtthet och mitt sömnbehov. Lillasyster är mer än nattuggla som Maken som inte behöver lika mycket sömn. Jag menar, hon fyllde två i förrgår  och sover inte ens dagssömn längre! Hubbe slutade sova om dagen först för ett år sedan då han var nästan 3½år. Tänk att det kan vara så olika med samma genförutsättningar?!

Nåja, nu tystnade det från barnkammaren (klockan är 20:12). Så att lämna bort dagssömnen funkar, jess. För de maratonläggningar vi haft på sistone har inte helt fallit mej i smaken minsann. Om någon annan har liknande erfarenheter eller tips angående två-åringar och läggningsrutiner så kommentera gärna! Men att börja sitta bredvid tills hon sömnar så det vägrar jag....

12somnproblemTur hon är så söt som hon är. Annars skulle kvällarna vara ännu värre...

Kommentarer

  • Johanna 30/05/2017 10:11pm (2 år sen)

    Tusan så jobbigt. Vi har också varit noga med rutiner från början. Kvällarna för oss är väldigt heliga. Minns att vår flicka hade nån sovrumba i samma ålder. Hon sku inte plötsligt sova på kvällarna utan yrade på i sängen och hade femtioelva ärenden, kunde börja springa ut från rummet och härja, sådant så vi var SÅ ovana med. Vi provade också vår säng men där var samma sak, det kändes som om hon testade oss.
    Vi (den som skötte nattningen) började sedan sätta sig på en stol i dörröppningen (herregud jag låter som värsta monstermamman). Efter ungefär en vecka somnade hon galant igen.
    Hoppas hon somnar bra snart igen! Jag tyckte det var jobbigt med den där "icke sova perioden", det var helt annat än man varit van vid o plötsligt kändes det som om vi sku omkullkasta alla våra rutiner.
    Kämpekram!

    • Hanna Stigzelius 31/05/2017 8:53am (2 år sen)

      Lillasyster har ännu spjälsäng, men vi har nog i planerna att uppdatera den under/efter sommaren. Jag är bara så rädd att det sen blir galen springrumba då! Hade liksom tänkt vänta tills det här är över och hon somnar bättre och sen byta säng.

      • Johanna 31/05/2017 10:03am (2 år sen)

        Ingen brådska med att byta bort spjälsängen så länge de hålls i den tycker jag :)

        • Hanna Stigzelius 31/05/2017 11:10am (2 år sen)

          Ja fast just nu känns det som att det kanske kunde hjälpa?! I alla fall skulle hon inte kasta bort alla sina grejer och ropa på oss då.... Vi har pratat om "stora-barns-säng" och båda barnen väntar på den. Så kanske det kan hjälpa... Jag vet inte...

  • Helena_ess 31/05/2017 7:13am (2 år sen)

    Först grattis! Till att ha fått sova. Jobbigt att friden störts, känner igen det med störd egentid, haha. Har hon nåt gosedjur eller snuttefilt att trösta sig med? Ljudsaga? Mörkläggningsgardin? Hon är i en ålder då mycket förändras och då reagerar hon men tröttnar säkert snart! Att sova är så skönt, ibland önskar jag att jag skulle ha äldre barn redan bara så att jag skulle få sova ostört, Lycka till!

    • Hanna Stigzelius 31/05/2017 8:52am (2 år sen)

      Haha, tack! Är nog väldigt tacksam. Men man blir väl så bekväm att det liksom känns ännu värre när det sen plötsligt inte funkar...

      Mörkläggningsgardin, check! Puppe har hon gånger två. Men han "tappar" hon fem gånger varje kväll så måste man gå och ge honom tillbaka. Kanske det skulle hjälpa med en "stora-barns-säng", för då kan hon iaf plocka upp grejerna själv. Men å andra sidan hålls hon högst antagligen inte i sängen sen längre....

      Och som tur så sover hon sen hela natten och länge om morgonen bara hon får tag i sömnen. Hubbe igen är morgonpigg och vaknar där kring sju. Även om det nu inte heller är såå tidigt mot andra barn! Men jo, i väntan på äldre barn :)

  • AK 31/05/2017 1:27pm (2 år sen)

    Det är nog helt normalt att det kommer en sån period vid ca 2 år..det är deras sätt att testa att styra över något, sömn och mat är ju sånt man kan vägra ;)... Trotset, om än jobbigt,övar upp självkänslan, "jaget" och den egna viljan. Håll ut, det blir bättre! Vi har också en 2 årig tös som endel kvällar testar till max och hittar på hundra orsaker att gå ur sängen! Hos oss hjälper dock att börja läggningsrutinen tidigare och läsa mååånga sagor i lugn och ro i soffan, sen i säng och sjunga lite. Ropar hon på oss går vi genast in för att visa att vi finns där, vilket gör att hon snabbare kommer till ro. Skyndar man på med nattningen blir det bråk och skrik och springa iväg och hon har svårt att komma till ro. Kan tilläggas att då vi bytte säng var det en period hon kände sig osäker och ville man sku sitta bredvid tills somnade men nu efter nån månad trivs hon bra i vanlig säng. Hoppas ni hittar nåt som funkar!

    • Hanna Stigzelius 31/05/2017 3:51pm (2 år sen)

      Tack :) Skall försöka tänka att det är bra för hennes självkänsla när det känns jobbigt heh...

      Månne det inte går över så småningom. Det mesta brukar ju bara vara faser. Som tur!

Skriv en kommentar