tisdag 19 juni 2018 - 09:45

Ja, vardag var det ju....

Ja efter semester kommer ju åter vardagen. Och den kom då med besked så där som den brukar. Efter halv dag på jobbet igår så ringdes det från dagis. Feber för Fröken. Väldans olägligt som det alltid är med VAB. Men vad kan man?! Nu får vi bara kryssa fingar och tår och hoppas ingen annan drabbas och att vi hinner bli friska till midsommaren. För trots att vädret ser ut att bli mer traditionell finsk sommar än vad det varit hittills i år, så vill jag ändå ut till skärgården med vänner! Så håll tummarna för oss nu. Midsommar i stan har jag firat en gång, och jag gör det ogärna igen. 

IMG 4082 1Efter feberkramperna hon fick i samband med influensan i februari är jag dessutom supernojig när hon har feber! Bli frisk snabbt nu Sötnosen. På sommaren ska man ju inte vara sjuk...

torsdag 14 juni 2018 - 20:43

Weekend getaway

För att få lite ordning på (o)balansen har jag tagit ledigt imorgon och bokat in en lite småspontan romantisk getaway med min Man. Egentligen beror ledigheten på att dagis har planeringsdag, och veckoslutsresan på att Maken ändå åkt på arbetsresa. Men det har väl ingen skillnad egentligen huvudsaken är väl att båda blir av. Så förmiddagen skall jag vara med kidsen. Lite efter halva dagen kommer Svärmor efter dem och jag kör iväg till flygfältet. Imorgon kväll landar jag i Riga där Maken alltså redan är. Det lovas 27 grader varmt och en liten weekendtrip är nog just vad vi behöver just nu. Hotellfrukostar, springtur längs med floden, lite shopping och dagstur till Jurmalas stränder är vad jag har planerat in. Låter ganska så bra tycker jag.  

Nånstans läste jag att man borde satsa på sitt förhållande enligt den regeln att man umgås minst 30 minuter per dag, en kväll i veckan, ett veckoslut i månaden och en vecka per år. Det låter ju kanske ganska mycket i mina öron. Men skulle säkert göra riktigt gott. Att bara diskutera logistik, barnuppfostran och veckohandel är ju inte speciellt romantiskt. Det är så lätt hänt att man inte orkar ta sej tid att verkligen pratprata med sin partner. I alla fall inte om annat än vardagliga ting. Men hur skall man då känna varandra och trivas om man inte pratar och umgås?! Så där påriktigt, inte bara bor tillsammans jämsides varandra. Tiden går så fort och energierna är begränsade. Så jag är verkligen glad att vi får tid till det här nu efter en lång vinter.  

wienblogg4.JPGFörra sommaren var vi på vår första tumis resa sedan barnen kom, då åkte vi till Wien! I år blir det Riga. Hoppas det här nu blir en tradition och att vi kommer oss iväg på tumis, minst en gång per år! Kanske till och med flera?! Jag vill inte glömma bort oss mitt i småbarnsåren. För även om barnen är prio ett så kommer nog vi och vårt förhållande också högt upp!

måndag 11 juni 2018 - 21:06

Balansen balansen, hur kan det vara så svårt?

Nu har jag jobbat heltid i snart ett år. I augusti förra året gick jag upp från att ha jobbat 60% till 100%. Vardagen rullar på i hujsig fart och jag kan nog inte riktigt påstå att jag ännu hittat den där perfekta balansen. Finns den ens? För allt som oftast känner jag mej lite efter på alla håll och kanter. Jag hinner liksom inte med allt jag borde och skulle vilja. Jag är inte tillräckligt presterande på jobbet, jag är inte en tillräckligt bra Mamma, hemmet är sannerligen inte i det skick jag skulle önska, jag ligger hela tiden efter med hushållsarbetet, äktenskapet hinner inte riktigt vårdas, vänner hinner man se allt för sällan och motionen under den gågna vintern har varit under all kritik. 

Jag känner mej konstant efter och som att jag borde hinna och orka med mer. Även om jag nog logiskt vet att jag gör mitt bästa och inte kan sätta till mer till mina listor och dagar som det är. Tänk att vårt samhälle är uppbyggt så att det skall vara så här!? Och samtidigt så är det liksom det som är felet. Att jag på något sätt tror att det går att få och ha allt. Utmanande karriär, super-Mamma, tiptop hus, var den bästa väninnan och frun samt samtidigt ha kondis för ett maraton. Men det går inte. Så vad skall man då lämna bort? När man vill ha allt!?

Det skall nog bli skönt med sommar. Maken och barnen blir lediga efter midsommar. Jag själv två veckor efter det. Sen skall jag verkligen försöka stressa ner. Åka ut till skärgården. Stänge ner some och försöka utöva mindfulness flera gånger om dagen. Och sen tar jag nytt försök att hitta balansen i höst igen sen. Om någon har några fantastiska tips på hur man får småbarnsvardagen och karriär att gå ihop med allt annat man dessutom vill hinna med så dela mer än gärna med er i kommentarsfältet!

hannafunderarHur lyckas man med allt när det känns som man inte är tillräcklig på någon front? Och då är jag, i alla fall i mitt eget tycke, ganska bra på att vara snäll mot mej själv och sänka kraven. Så hur mår då någon småbarnsmor som är typ perfektionist?! 

 

tisdag 29 maj 2018 - 21:09

Livet! Jag hinner liksom inte riktigt med just nu.

Jag har så många blogginlägg i huvudet. Det finns ju så mycket som jag skulle skriva om. Om Lillasyster som blev tre år igår. Och om vårt veckoslut i skärgården. Om hur det här vädret ger mej sån energi. Om skönhetsideal och komplex. Om att kemikaliebanta och hitta bra ekologisk hudvård. Om mina bästa brunchtips. Om att besöka sommar-Helsginfors med barn. Om vår kommande köksrenovering. Om balans i vardagen och hur sjukt svårt det är att räcka till. Om matkrångel och vårt besök till näringsterapeuten. Om 

Men istället för att blogga om allt det där, så tänker jag nu pusta ut lite. Vi hade ex tempore playdate idag efter dagis. Sju barn hos oss. Det gick så hårt att jag glömde halloumin på grillen så den blev svart. Så nu känner jag att min hjärna inte riktigt klarar av att formulera nåt mer än det här. Ett litet hej mitt i livet liksom. Kanske det lugnar ner sej så småningom?! Eller så fortsätter det så här hårt hela sommaren. Inte mej emot egentligen. Just nu känns det som att jag har all energi i världen! Skulle jag inte ha varit och sprungit ren imorse kanske jag skulle bege mej ut igen. Men bloggen blir kanske lite lidande. Vi kan väl kalla det sommartakt?!

8463b92b 6c61 4930 9eee 64ee905456daHubbe och jag på en klippa i söndags. Ni kan väl gissa att vi inte hade någon större lust att komma in till stan?! 

tisdag 22 maj 2018 - 21:07

En månad in i min löputmaning

Det är nu en månad sedan jag bestämde mej för att ta tag i springandet igen. Målet jag satt upp är att gå ut och springa minst en gång i veckan (men helst två). Hittills har det gått, tja kanske nu inte strålande, men riktigt bra ändå. Jag har absolut nått målet, här en vecka var jag till och med tre gånger och springa! Men jag vet inte riktigt om jag ännu njuter av det. Min kondis är verkligen usel. Så hittills har det inte heller blivit några längre turer. Mellan 3-5km per gång. Men kanske jag om några veckor skulle våga mej ut på nån lite längre. En åtta eller så?! 

Det enda jag njuter är av är naturen. Det är så otroligt underbart där ute just nu. Alla dofter, färger och ljud! Syrenerna och liljekonvaljerna håller på att slå ut, så det är mest som att springa i ett ljuvligt doftmoln. Och emellanåt kommer det puffar av nyklippt gräsdoft. Mmm! Fåglarna sjunger som aldrig förr, fast jag hör nu inte riktigt dem eftersom jag lyssnar på ljudbok, men ändå! Den här försommaren hörni! Skulle vädret alltid vara så här i Finland är jag säker på att jag inte haft några problem att tvinga mej själv ut på sprigtur året om. Det är liksom lite annat i november...

IMG 3620Första springturen denna vecka! Förhoppningsvis inte den sista.

IMG 3622Nöjd typ efter ca 2,5km. 

IMG 3625Fifty shades of green! Älskar att vi bor så nära naturen och att jag nästan oberoende vilken väg jag springer får spinga nästan i skog!

måndag 7 maj 2018 - 20:08

Måndagens i korthet

Måndagens bästa: Vädret, solen, värmen! Alltså jag är helt säker att jag skulle vara en annan människa än den jag är om jag bodde någonstans där det var sommar året runt. Man blir bara så mycket gladare och mer energisk när det är så här ute. Jag tänker bara på om man jämför med en slaskig måndag i november och nu! Det känns som ett annat liv.

Måndagens sämsta: En idiot som tutade åt mig i morgonrusningen då jag bytte fil på motorvägen. Det fanns hur mycket plats som helst, jag såg honom hur bra som helst och morgonrusning är morgonrusning. Men det sämsta var att det påverkade mej negativt. Jag hatar när jag låter sånt påverka mej. Som tur glömde jag det nog cirka en timme senare, men i kanske en timme var min morgon lite sämre på grund av tutaren!

Måndagens godaste: Ett glas cocacola utan bubblor. Maken och barnen hade öppnat den i fredags och det fanns lite kvar. Cocis är helt klart godast när den är så där nån dag öppnad och bara har lite lite kolsyra kvar. Mmm! Annars är jag inte ens så förtjust i drycken. 

Måndagens äckligaste: Lillasyster lekte i sandlådan på vår gård ikväll. Och plötsligt var hennes händer helt insmetade i kattbajs! Det bor flera katter i grannskapet och jag blir så fly förbannad på att deras ägare inte kan se till att inte frassarna bajsar i barnens sandlåda. Det är nämligen inte första gången det hänt. Fy f*n!!

Måndagens funderare: Jag har lenkkikläder på. Men klockan närmar sej halv nio. Orkar jag ännu gå ut och springa?! Äää. Sån funderare... Jag skall försöka uppbära all min willpower och bara do it. Men vi får se om det lyckas...

Måndagens typiska: Jahas, så kom den då. Björkpollenallergivågen som gör min man till en rödögd zombie i några veckor. Jag vet ju så där rationellt att han inget kan göra åt saken. Och att det så klart är värst för honom själv. Men inte är det särskilt kul för mej heller. Därav orsaken att jag inte sprungit iväg på lenken tidigare. Zombien klarade inte av barnläggningen påstod han. 

1solenAh hörni! Måndagar blir bra så mycket bättre av lite solgass på bakgården efter jobbet. Det kändes helt som sommar. 

tisdag 24 april 2018 - 20:09

Tillbaks i ekorrhjulet

Sen igår är jag tillbaks på jobb. Det går men visst känns handen ännu, och ont gör det lite emellanåt. Fast det är säkert bra att använda handen så den inte blir helt styv och försvagad. Såret är nu helt läkt, men har ännu några hudflikar kvar som fastnar i kläder och dylikt så jag har ännu använt plåsterlapp på dagarna. Det är förstås helt kul att vara back in business. Men mindre kul med allt annat runt omkring som genast hopar sej. Tvättberg som växer och funderingar över när man ens skall hinna till butiken?! Dessutom drabbas förstås vårt dagis av utmarchen imorgon. Som tur har Maken flexibelt jobb och kan jobba hemifrån. Så verkligen ekorrhjul och realitycheck direkt. Inga fler långsamma hemmadagar eller kaffe i solen på bakgården. Tänk så skönt det skulle vara att vinna på lotto och få vara hemmadrichande lyxhemmafru för alltid. 

IMG 3269Klassisk hisselfie påväg till jobbet! Den rosa kappan fyndade jag på FB-loppis för 15€.

torsdag 22 mars 2018 - 21:31

Torsdag som känns som fredag

Torsdag dag, visst?! Men för mej känns det som fredag. Jag fixade klart så långt jag kunde på jobbet och checkade ut för två veckor. Imorgon bär det av till sjukhuset för operation. Karpaltunnelsyndromet skall fixas till nu även på den vänstra handen. Och eftersom jag redan opererade högerhand i oktober så känner jag mej ganska lugn. Jag vet hur det går till och hur det känns. Klockan tio imorgon skall jag vara på dagskirurgiska polikliniken. Och förhoppningvis är jag klar för att fara hem ungefär två timmar efter det. 

Av förklarliga skäl blir det därför ett väldigt lugnt veckoslut för min del. Men jag skall försöka få fram nåt påskpynt med en hand och lite hjälp av maken. Påskris skulle jag också vilja ha! Men det kan nog bli lite svårt att gå ut i skogen och knixa av kvistar med bara en hand. Hade tänkt göra det idag men kvällen bara rann iväg. Jag måste nämligen åtgärda tvättberget som tvättats efter semestern. Det känns nästan som jag inte gjort något annat än satt på och tömt tvättmaskiner den här veckan. Och nu då vikt in kläder i en dryg timme... Pust! Som tur slipper jag det i åtminstone två veckor nu. Nåt bra med operation och sjukledigt med andra ord!

paskmiddag1Så här såg påsken ut ifjol. Jag vill nog ha ett ris med fjädrar och ägg i år igen. Och kanin-girlangen är ju supersöt. Den hade jag helt glömt bort!

stillebenpaskMer påskpynt. Inte så mycket med lite grann så man kommer i rätt chokladäggsätarstämning....

onsdag 7 mars 2018 - 20:05

Mitt i veckan mitt i livet

Idag har jag äntligen kännt mej lite piggare i huvudet. Har haft en mycket effektiv dag på jobbet och fått undan massor. Det känns så bra. Nu kommer jag kunna slappa på semestern nästa vecka. Svärmor hämtade barnen på dagis, som hon brukar göra nästan alla onsdagar. Det är en så stor hjälp i vardagsrumban, att ens en dag, inte behöva stressa med hämtandet. Jag kan inte ens tänka mej hur det är för familjer som inte har något stödnätverk nära. Vi har turen att ha bådas föräldrar och alla våra syskon nära. Det betyder en massa mostrar och farbröder samt mor-och farföräldrar som har lätt att vara närvarande i barnens liv och rycka ut om vi behöver det. Det finns alltid barnvakter som kan ställa upp. 

Med på semestern nästa vecka kommer också två av makens bröder plus en flickvän och mina svärföräldrar. Så vi blir sju vuxna på två barn. Sån lyx! Och eftersom jag tror att Lillasyster inte ännu är mogen för slalombacken, så känns det extra bra att vi kan turas om så alla hinner skida. Skulle vi fara bara vi lilla familjen skulle det inte på nära håll bli lika mycket skidat. Bara två dagar kvar nu. Lillasyster väntar såå på att få åka med Silja båten. Jag skall ta kvällen i akt och börja skriva packningslistor. Jag blir lätt stressad när det kommer till att åka iväg nånstans. Men att skriva listor i god tid känns som att det hjälper. Och så har jag ännu två dagar på mej att fylla på med allt jag glömmer i första omgången....

IMG 2316Dagens soffbord. Jag älskar att det är ljust när man kommer hem från jobbet numera. Men ändå är det härligt att ljusen tänds så fort det börjar skymma. 

söndag 4 mars 2018 - 20:27

Jämställdhet i småbarnsfamiljen, hur kan det vara så svårt?!

Jag är uppvuxen i en familj där de vuxna delat väldigt rättvist på hemarbetet. Min Pappa har alltid dammsugit i mitt föräldrahem. Han har lagat mat och tagit hand om mej och mina systrar minst lika mycket (om inte mer) än min Mamma som ofta hade kvällsprogram och jobbade skiftesjobb. Men jag tror nog ändå att det var Mamma som var familjens projektledare och logistikansvarige. Men jag har faktiskt aldrig frågat dem. 

I min egen lilla familj är det här med jämlikhet tyvärr inte alltid så lätt. Vi gjorde ju så att jag var hemma betydligt längre med båda barnen än vad Maken var. Både av ekonomiska orsaker men också på grund av att vi kände att det var så vi ville göra. Om föräldraledigheterna skulle se annorlunda ut än de gör nu kan det mycket väl hända att vi valt annorlunda. Jag är förstås jätteglad för att jag fick vara hemma så pass länge, jag trivdes väldigt bra med det. Men så där särdeles bra ur en jämlikhetssynpunkt var det ju inte. Då den ena tjänar alla pengar och den andra bara får vårdbidrag så blir det lite skevt. Det blir liksom logiskt att den som är hemma sköter markservicen då den andra betalar för allt, för att göra jämna ut det någonstans. 

Nu då jag också jobbar 100% är det svårt att bryta de mönster vi haft redan i fem år. Jo jag betalar nu betydligt mer för familjen gemensamma utgifter än då jag var vårdledig (eller bara jobbade 60%, vilket jag också gjot i två repriser). Vi betalar inte riktigt 50-50 eftersom jag, pgå 3 år hemma och 2 år som deltidsvårdeldig, lite stagnerade i min karriär, så jag tycker det är mer än rättvist så här. Men det som stagnerat ännu mer är fördelningen av uppgifterna på hemmaplan. Vilket ju inte är så roligt. Jag gör fortfarande merparten av allt oavlönat hemarbete, för att inte tala om projekt- och logistikchefsuppgifterna och allt metaarbete som inte ens syns. 

Och det är så svårt att komma ur det här. Mina svärföräldrar har dessutom haft en helt annan fördelning än vad mina föräldrar haft, så Makens utgångspunkt är annan även här. Och jag förstår att det är svårt för honom att själv ta mer ansvar då det är så bekvämt när jag skött allt i fem år. Och jag vill ju inte gnälla, klaga och bli bitter. Men det är väldigt svårt kan jag tala om. Hur skall man liksom på ett konstruktivt sett få det hela mer jämlikt!? Vissa saker funkar nog bra som de är nu (t.ex. dagislämnigar/hämtningar och vabbandet ar gått rätt så smärtfritt hittills tack vare våra veckovisa logistikmöten). Medan andra knappt fungerar alls. 

Vi har en gemensam to-do-liste-app (Wunderlist) där vi försöker fördela en del grejer. Det funkar någotsånär. Men jag tycker det är bra att få nerskrivet saker och delegerat en del så jag åtminstone inte glömmer bort. Men de är väl de vardagliga löpande grejerna som är svårast. Jag är dessutom rätt så otålig, och speciellt med barnen gör jag bara själv då istället, om det inte händer nåt även fast vi fördelat eller kommit överens om annat. Typ läggningar, matlagning och sånt. Jag har liksom inte energi att stå och gnälla för att få saker att hända utan gör bara själv istället fast jag kanske inte borde?! Jag gör också merparten av de vardagliga städandet och plockandet, även om Maken nog också sopar och torkar ytor ibland. Handdiskande sköter jag 100%. Diskmaskinen och övrigt köksstäd lite jämnare, kanske 60-40!? Matlagning sköter jag ca 80%. Det är väl ganska naturligt att den som hämtar oftare på dagis också lagar mer mat (vilket alltså oftare är jag även om Maken nog också hämtar en eller ett par gånger i veckan), men jag lagar tyvärr också mer mat på veckosluten då vi båda är hemma. Det liksom bara blir så. 

Eftersom jag är morgonpigg är det också Maken som får 95% av alla sovmorgnar. För det mesta känns det okej men ibland kan jag  nog bli lite bitter över det också. Tvättrumban sköter jag också 100% av. Medan Maken sköter ca 80% av allt mathandlande. Men det är nog jag som håller koll på vad som skall köpas, skriver listor och planerar mat, i synnerhet om vi skall ha gäster eller kalas. Maken är i sin tur mycket aktivare med barnen på veckosluten, far till simhallen och hoplop och liknande. Men ofta är det så för att jag känner att jag inte har ro att komma med eftersom jag har en massa fix att sköta hemma (plus att jag inte gillar vare sej simhallen eller hoplop särdeles mycket heller). 

Jag vet inte ens riktigt hur jag ens vill ha det. Men jag vet att det inte känns jämlikt eller ens hållbart som det är nu. Jag blir ofta stressad över allt som snurrar i huvudet som jag måste komma ihåg att fixa. Vi försöker kommunicera och dela upp saker. Men det är ibland svårt att diskutera då man själv känner sej både bitter, överarbetad och ouppskattad. Och inte är det ju kul för Maken att bara få klagomål heller, det förstår jag ju också. Och han tycker ju förstås att han gör betydligt mer nu än då jag var hemma hela tiden. Vilket är sant, men det känns ändå inte rättvist. Så svårt det kan vara. Och jag gissar att vi inte är de enda som har svårt att fixa det här?! 

Hur delar ni andra på ansvar över barnen, uppgifter i hemmet och ekonomin?! Är det hårt 50-50 som gäller eller vem gör mer? Tror ni det skulle bli mer jämlikt om föräldraledigheterna också skulle tvinga oss till mer jämlik uppdelning i att stanna hemma? I synnerhet för mina barns skull tycker jag att det skulle vara så bra ifall vi skulle få det mer jämlikt fördelat, så att inte könsstereotypierna vi nu besitter skulle gå vidare. Men fasen så svårt det är att komma ur det hela. Hur skall man liksom ens hitta energin till det hela när man redan går på sparlåga som det är?!

1blommor2Ibland känns det som att jag har två heltidsjobb. Hur kan det vara så svårt att dela upp allt så att alla skulle vara nöjda?