Kvällsyoga
Egentligen orkade jag inte. Ikväll var jag nämligen så trött, så trött. När barnen somnat var det enda jag verkligen hade lust och ork att göra att bara lägga mej på sängen och scrolla på telefonen tills jag skulle somna. Men jag gjorde det inte, jag klarade av att motstå frestelsen. Istället rullade jag ut yogamattan och sökte upp en de-stress yoga session med Adriene. Och nu efteråt är jag förstås så glad för det beslutet. Kroppen är betydligt mer avslappnad. Huvudet har balanserats. Allt känns bara bättre. Och imorgon är det dessutom fredag. Jag har nästan överlevt YH-veckan. Halleluja och Namaste!
Man borde ju yoga varje dag. Jag vet att min kropp och knopp skulle älska det. Men en gång ibland är också bättre än ingen gång alls...
Puhuust! Är det bara tisdag?!
Det är bara tisdag och jag är redan helt färdig med den här veckan! Maken är borta på arbetsresor hela den här veckan så jag drar hela lasset själv. Och förstås är det samtidigt massvis på jobbet. Som bara inte går att göra klart då jag måste fara för att hämta kidsen. Som idag dessutom bara varit gnälliga, busiga och bråkiga. Så där som det brukar vara när man som Mamma är trött, stressad och bara inte skulle orka. Jag tror faktiskt att de två liksom lite hör ihop och beror på varandra. Mitt tålamod var i alla fall lite för kort ikväll. Vilket gör mej ännu tröttare. Så idag tänker jag bara gå i säng så fort också barnen somnat.
Eller nästan i alla fall. Först måste jag ju fylla i fyra olika blanketter från föris och dagis om julledigt och fotograferingar och understödsföreningen. Och så måste jag ta fram Mulle-ryggsäck så jag inte glömmer den. Och bastun skall tömmas på badkar och tvätt eftersom det kommer en bygggubbe och tittar på den imorgon klockan åtta på morgonen. Och så måste jag packa present eftersom Hubbe skall på Hoplop kalas imorgon kväll (tur jag i alla fall kom ihåg att köpa en på veckoslutet!). Och så måste jag tömma den våta tvätten och slänga den i tumlaren. Och diska baconfetts stekpannan. Men SEN, sen skall jag bara gå och lägga mej tidigt. Är det faktiskt bara tisdag ännu?!
Hur gör alla som är ensamma med barnen konstant?! Jag fattar verkligen inte det. Är deras barn alltid på dagis från 7-17 så att man får fulla timmar? Och hur peppar man sej psykiskt att orka dra hela lasset själv hela tiden?! Som tur kan morgondagen i alla fall inte bli sämre så... Det finns bara en väg att gå och den är uppåt. Tjohej!
Veckoslutsmorgnar hos oss
Finns det något bättre än veckoslutsmorgnar? Jag tror nästan inte det. Våra morgnar om lördagarna och söndagarna brukar se ut ungefär så här: Jag brukar oftast vara den som vaknar först, kanske där kring åtta. Senast halv nio brukar nog barnen också ha vaknat. Ofta brukar vi morgonmysa och kramar lite i vår säng innan vi stiger upp. Till frukost brukar vi ofta fixa något lite extra, våfflor, amerikanska pannkakor eller croissanter. Ibland äter vi hela familjen tillsammans, men oftast bara jag och barnen. Maken är varken morgonpigg eller frukostmänniska. När barnen stiger upp brukar jag ännu bli sittande med en stor kopp te och bara vara. Minst en halv timme vill jag njuta helgmorgonen. Tända ljus och lugn musik, helst jazz, är också standard morgonmys hos oss på veckosluten. Efter teet brukar vi klä på oss och sen dricker jag ännu kaffe och njuter lite till. Sen kan dagen börja!
Idag blev det amerikanska plättar, tillsammans med hallon och lönnsirap.
Eller jag åt faktiskt inte plättar, gillar inte sött på morgonen, utan tog istället grekisk yoghurt med hallon, kokos och lite mysli. 
Obligatorisk mega kopp med te. I lugn och ro. BÄSTA starten på dagen. Speciellt med min ljuvliga mugg från Spode som jag fick i födispresent av mina systrar.
Hej oktober!
Hej oktober! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dej?! Kanske du är en ganska neutral månad för mej. Som liksom alltid bara rusar förbi utan att man liksom hinner reflektera över den så där värst mycket. Det jag hunnit reflektera över de senaste dagarna är dock höstfärgerna som fullkomligt exploderat där ute nu. Såå vackert. På veckoslutet hoppas jag att vi skall hinna ut i skogen. Jag kan nästan känna doften i näsborrarna redan. Fuktiga löv och höstskog, det doftar ju så gott!
Vad annat kommer denna månad föra med sej då månntro? Tja, same old same old busy vardag mest har jag på känn. Men kanske också lite halloweenpyssel? Jag hoppas också komma igång med gymträningen igen efter min sommarpaus. På jobbet fortsätter det med full rulle, men det borde i alla fall lite lugna ner sej om nån vecka eller så, då de mest akuta deadlinerna fixats. En höstlovsdag med Hubbe skall det också bli då förskolan har planeringsdag och jag skall vara ledig.
Skall vi titta lite bakåt också? September kom och for ju ren (här kan du läsa mitt inlägg 10 tankar om september). I början av månaden kändes det som att jag hade massor energi och var så ivrig för allt. Men sen nånstans där i mitten var det som att energin började tryta, och nu kan jag nog nästan påstå att jag drabbats av lite hösttrötthet. För fastän jag sover 8 timmar per natt så är jag ändå trött?! Balansmässigt var ändå månaden ganska bra, i alla fall när jag ser på den så här i efterhand. Lite väl mycket jobb mot slutet, men annars riktigt bra.
Under september hann jag träffa väninnor på födelsedagsbrunch och så var jag på teater med en väninna en kväll efter jobbet. Maken och jag hade också en dateweekend med tumisresa till Tallinn förra veckoslutet. Men jag har också hunnit umgås en hel del med barnen. Vi har till exempel pysslat en massa igen, allt från vanliga färgläggningsbilder till glassar i softclay och tic tac toe spel. Jag har lyssnat på två ljudböcker (Nadia Murads: Den sista flickan och Emma Hambergs: Resten av allt är vårt, båda två väldigt bra och får HHHH+ av mej i betyg). Jag sprang Strandtian på under min måltid och har annars också sprungit flitigt.
Oktober får gärna fortsätta i lite samma stil. Men utöver det ovan som september levererade önskar jag mej ett par AW:s med vänner. Några bruncher eller middagar här hemma med härliga gäster. Några youtube-yoga pass. Något långkok någon söndag och en lång skogstur med mycket hittad svamp (men noll älgflugor). Det låter väl bra?!
Poff dit for september, Hej oktober! 
Ännu finns det lite dagsljus kvar och naturen har fullkomligt exploderat. Jag vill inte tänka på att det snart säger poff och så är vi i den värsta månaden på året... gråa, mörka, kalla, deppiga november....
Lite för överambitiöst
Tre blogginlägg i veckan, hahahhahah! Det gick ju inte riktigt så inte. Vad trodde jag riktigt? Att jag har en outgrundlig energiarsenal och 27h per dygn? Ibland tänker jag att det nog är lite av ett under att denna blogg inte dött ännu. Men seg är den, liksom sin skribent. Det har återigen varit intensiva veckor. Mycket på jobbet som verkligen får en att bli slut om kvällarna. Men då måste man ju orka med kids, matlagning, tvättberg och plockstädande. Hittills har dock allt funkat och jag har orkat med allt, utom bloggen då. Men nu borde det lugna ner sej nästa vecka, på jobbet i alla fall.
Tio kilometers loppet i söndags gick också bra! Den officiella tiden blev 1:04, så jag är nog mycket nöjd. (Också fast syrran sprang nästan hela fyra minuter snabbare). Nu måste jag bara se till att inte sluta springa bara för att det blir kallt och mörkt. För det är ingen godtagbar orsak egentligen. Och springande är ju bara för härligt, i synnerhet efteråt då. Och om man skall orka med heltidsjobb och småbarn så måste man bara röra på sej, så enkelt är det. Så därför är väckarklockan ställd på 5:55 imorgon. Det skall bli morgonlenk innan jobbet! Heja mej!
Jag tror jag sänker ambitionsnivån. Minst ett inlägg i månaden lovar jag, det skall jag väl kunna hålla i alla fall...
Kräftor, tumisdag och dop
Jag hade tänkt gå ut och springa. Men det började öööösregna. Så nu sitter jag här och bloggar istället. Kanske likaså bra det också?! För blogga har jag också tänkt att jag skall göra redan i några dagar men bara inte kommit mej för. Fast å andra sidan så har jag varit rätt så busy också. Vi har haft en mycket bra sista sommarveckoslut. Passligt med program och passligt med slappande.
I fredags åt vi kräftor. Maken var efter dem levande från vår kräftkontakt och kokade dem själv. Mmm, kräftor är ju bara så gott. Och ännu har vi kvar en hel del i frysen. Få se om det blir mini-kräftis ännu i höst, eller om vi bara äter dem på tumis när lusten faller på?! På lördag sov vi sedan till klockan halv nio hela familjen varefter vi fixade croissanter till helgfrukost. Därefter tog Hubbe och jag buss och metro till stan för vår tumisdag! Det var länge sedan vi gjort något bara vi två, och det var så kiva att umgås bara med honom.
Vi besökte mitt absoluta favoritmuseum, naturhistoriska museet i Hfors. Att bara vara där med ett stort barn var också perfekt. VI hann ju på riktigt läsa om djuren och lära oss något. Det som fascinerade mest var alla olika stenar och mineraler. Så nu har jag lärt mej en hel del om kvartser och bergarter. Därefter åt vi sushibuffé och hoppade sen på metron hem igen. Om några veckor blir det sedan dags för tumisdag med Lillasyster. Få se vad vi skall hitta på då?!
Igår var vi på dop. Maken och jag hade den stora äran att få bli Gudföräldrar till världens sötaste lilla Ella. Mitt fjärde Gudbarn. Och jag älskar att få bli Gudmor till vänners barn (är det också till min systerson och det är förstås fantastiskt det med) för då blir man liksom familj med sina vänner. Lite starkare band än att bara vara familjebekanta. Och vårt första Gudbarn fyller faktiskt redan 7 år nu i september! Vänner, familj som man väljer. Det är fint det. Och gårdagen var också så fin. Våra barn råkade dessutom sitta fint just under dopceremonin. Därutöver gick det nog lite vilt till både före och efter.... Men barn är barn och enligt prästen har vi mycket att lära oss av dem så...
Jag älskar att ha tumistid med bara ett av barnen. Att verkligen kunna koncentrera sej på dess tankar och vara helt närvarande utan att bli avbruten av det andra barnet.
Mitt favoritmuseum och min favorifilur. 
Dopbuffé på Ekberg Extra. Inte så illa minsann.
En storebror och en som just blivit storasyster.
Slutet av en era
Hej och hå vad det går. Poff så var midsommaren över och imorgon är det dags för barnen att ta sommarlov. Imorgon är faktiskt Hubbes sista dag på dagis någonsin! Hur har 5 år redan gått sedan han satte sin fot för första gången på vårt ljuvliga lilla dagis?! Jag kan faktiskt inte förstå det. Det kommer absolut kännas vemodigt imorgon. Också för honom tror jag. Som tur väntas det ivrigt på förskolan, och efter besöket för några veckor sedan känner vi nog alla oss lugna inför höstens nya vindar.
Maken har vi återigen på jobbresa, han har varit borta sen i tisdags, men kommer hem imorgon. Sen blir det åtminstone inte fler jobbresor innan semestern... Och på den egna jobbfronten börjar det lugna ner sej lite och en stor del av "mitt projekt" som jag sysslat med de senaste veckorna publicerades idag. Imorgon har vi blivit utlovade bubblor av chefen! Så nu är jag extra ivrig över att gå på jobb, haha. Både Maken och jag jobbar ännu nästa vecka, men eftersom barnen är borta kommer det kännas nästan avkopplande ändå!
Vi har inte tidigare år gett pedagogerna på dagis några egna presenter, eftersom vi alltid deltagit i den gemensamma från föräldraföreningen. Men i år ville jag tacka lite extra! Hubbes dagisera tar slut, och även för Lillasyster blev det ett avslut då hon flyttar upp från lilla sidan.
Blommor, smycken och choklad, det vill väl alla ha?! Och självklart måste jag se till att det finns något pyssligt med i presenten. Denna gång satte jag dock barnen i arbete istället för mej själv och de fick pyssla namnarmband till sina "tanter".
Ett kort hej
Jag hade just skrivit ett långt blogginlägg om balansen i vardagen och hur svårt det är att hinna med bloggen. Men det bara försvann helt plötsligt. Så typiskt när jag äntligen hade lite ork att sätta mej ner och blogga lite. Nu är ju förstås orken slut. Nytt försök imorgon! Och mina legoland-inlägg måste jag ju få skrivet också. Reseskildringen är ju ännu på hälft! Och så har jag bakat blöjkaka också. Och på söndag vankas det 4-årskalas hos oss. Men det får bli till senare inlägg. Nu tänker jag hoppa i pjamisen och lyssna på ljudbok i sängen (lyssnar för tillfället på GoT, andra boken, så jag inte skall få allt för stor abstinens nu då serien tog slut!). Adios!
Hittade en passande bok på bibban. Synd bara att jag inte haft tid eller ork att hinna läsa den. Och nu går lånet ut imorgon. Story of my life känns det som...
Årets sämsta bloggare?!
Mars var en riktigt usel månad bloggmässigt. Bara tio inlägg, fastän jag själv hade tänkt blogga en massa. Nå, april skulle bli bättre, tänkte jag. Men tja, det är redan den sjunde april och här kommer månadens första inlägg. Hela bloggen ser förresten annorlunda ut nu, sedan Foodly och Sevendays slog ihop sej för en vecka sedan. Och det här är första gången jag ens loggar in i bloggen på en hel vecka. Snart kan jag väl inte ens kalla mej bloggare längre. Men det är väl så här mitt liv är just nu. Jag blinkar, och poff har det gått en vecka, och 75% av allt jag tänkt är ännu ogjort. Idag har jag en riktig fixar söndag där jag försöker ta tag i allt som är på hälft. Vinterkläder bort. vårklädsinventarie av det vi har, rensa bort lite leksaker och sälja lite på fb-loppis. Känslan att kunna pricka av på to-do-listan är bäst! Barnen och Maken skickade jag till Hoplop. Superskönt att få vara bara jag en stund. Nytt jobb och ny årstid tär tydligen på krafterna... Och nästa vecka åker Maken igen iväg på jobbresa. Som tur är det snart påsk. Då skall jag maxa avslappning som bara den. 
Vardagsrummet just nu. Snart blir det nog till att ta fram påskpyntet! Älskar när påsken är sent, så det hinner bli vår ordentligt först, och så man hinner pynta och pyssla innan också.
Torkade eukalyptysblad är så vackra!
Måndagsmos efter för mycket självreflektion
Gla' måndagskväll på er! Här sitter jag och är helt slut och kaputt. Känns som hjärnan är mos. Så där som det brukar på måndagarna. Maken är dessutom igen på arbetsresa och jag roadar hela showen själv. Idag var det barnens jumppa och imorgon är det kalas ett av två denna vecka. Utöver det postpaketupphämtning, middagsfix, lite tvätt som måste redas upp, allmänt plockstädande, två räkningar som ren var försenade, blanketter från dagis som skulle fyllas i och nu då bloggandet. Inte undra på att man blir lite mör i knopp och kropp.
Idag medan barnen jumppade, så tog jag tillfället i akt och fyllde i lite självreflektion och några dagar som jag låg efter i Fornis Self Love Challenge. I mitt hektiska småbarnsrumabliv så är tiden för självreflektion och självutveckling , något begränsad, vilket tyvärr påverkar mej negativt, då jag ju ÄLSKAR sånt här. Så de senaste veckorna har jag verkligen försökt hitta tid att läsa, reflektera och fundera på mej själv och vad jag är, hur jag fungerar och vad jag vill vara. Self Love Challengen är en perfekt kickstart. Och jag har redan kommit halvvägs. Perfekt win-win att ta de 45 minuterna till de här då de jumppade. Den tiden är alldeles för kort för att hinna hem, och butiken var jag till ren igår. Och att slösurfa på mobilen gör jag alldeles för mycket av redan färdigt, det här kändes betydligt bättre.
Imorgonkväll kommer som tur Maken hem igen. Men före det skall jag fixa både dagislämning, -hämtning, kalasskjutsande, frissatid med Fröken och förberedelse av viktigt möte på jobbet. Kanske jag hinner reflektera lite igen på typ fredag nästa gång?! För imorgon hinns det nog inte med i alla fall...
Kommer ihåg gör jag nog, men ger mej/tar mej tiden, tyvärr lite för sällan. Den här lilla tavlan påminner mej dock om att det är viktigt att drömma också lite mellan varven. Och vem vet, om man verkligen drömmer om något riktigt mycket, kanske det en dag blir sant!