Recept: Zuccinilasagne
Så gick det en vecka igen. Utan att jag bloggat ett endaste dyft. Men ni orkar säkert inte läsa om mina småstressiga dagar, familjens flunssor och jobbstress. Så därför tänkte jag ta och blogga ett recept istället. För det har jag inte gjort på länge. Kanske för att jag inte riktigt hinner testa nåt nytt eller laga nåt inspirerande. Men ja, jag skulle ju inte blogga om tidsbrist och inspirationsbrist. Gnäll leder ju ingen vart liksom! Och jag tänker att det är trevligare att hålla bloggen lite peppig och glad.
Så därför får ni här ett urenkelt, helt vegetariskt perfekt vardagsrecept att testa. Nämligen zuccinilasagne. Tyvärr är jag inte så där jätte noggrann när jag lagar mat så mängderna är lite höftade. Men det borde nog bli bra så här.
Du behöver:
typ 2-3 zuccinin (beroende på deras storlek!)
typ 500g tomatsås, gärna färdig med smak exempelvis vitlök-örter eller oliver
3-4 dl riven ost
Gör så här:
Hyvla zuccinin med osthyvel, lägg dem på hushållspapper och salta lätt. Låt zuccinin svettas ut lite vatten i typ fem minuter. Torka av med hushållspapper och salta andra sidan. Torka av den också efter några minuter. Lägg sedan zucciniplattor i bottnet på en form i lämplig storlek. Täck med tomatsås. Strö över lite riven ost. Bygg på ett lager till med zuccinin. Fyll på med sås och ost. Upprepa så du har tre eller fyra lager, vad du nu tycker är passligt och så mycket som ingredienserna räcker till. Överst kan du ösa på med lite extra mycket ost! Grädda i ugnen på 220 grader i ca. 35minuter, eller tills osten ovanpå fått fin färg. Voila! Supergott, nästan inga kolhydrater och helt vege!
Lasagneplattorna som jag hyvlat av zuccinin ligger och svettas. De måste de göra för att inte lasagnen skall bli allt för vattning!
Muttis tomatsås med örter var bra! Nästan två hela sådana här små burkar gick åt.
Typ min favoriträtt! Så gott. Och superenekelt att göra.
En ovanligt vanlig vardagskväll
Jag far efter barnen i värsta rusningstrafiken. Lillasyster har kissat på sej på dagisgården. Byten på henne som absolut vill ha klänning och inte alls de extra byxor som finns i dagisklädlådan. Via butiken för att köpa middag och några andra nödvändigheter. Barnen väntar i bilen medan jag kör pikashopping i s-market. Hem och steka spenatplättar. Barnens favorit! Alla är glada och äter massor. Sen får de titta på lite tv medan jag städar undan i köket och pustar ut i fem minuter.
Och så drar vi fram modelleran. Jag är också med och idag är det riktigt roligt. Jag modellerar en portion med spagetti och köttbullar med ketchup och gurka och allt. Just då kommer Maken också hem. Så jag erbjuder honom lekmaten till middag. Det tyckte barnen var kul. Sen hjälper Hubbe honom tömma diskmaskinen så att det skall gå snabbare att komma iväg till övre våningen för att bygga lite lego. På veckoslutet skall det tydligen vara lego-happening på mässcentret så nu är de båda ivrigare än vanligt på legobyggandet.
Efter att Lillasyster och jag modellerat klart går vi till köket och fixar en stekpannsgranola. Lilllasyster är jätteduktig och mäter alla ingredienser, rör om och provsmakar. Det enda småjobbiga är att man måste vänta tills granolan svalnar innan man kan äta kvällsmat. Hubbe vägrar smaka. Men Lillasyster äter en portion med nylagad granola. Yoghurten däremot smakar surt. Fastän den går ut fört om två veckor?! Mina nerver brukar ofta ta slut lagom till kvällsmaten. Det går ju såå långsamt! Och nu är alla lite lagom övertrötta. Varför börjar vi alltid lite lite för sent med kvällningsrutinerna?!
Efter pjamispåklädning, kvällstvätt och två sagor ligger nu de små sötnosarna i sängen. Hubbe tror jag just har somnat, men Lillasyster hör jag ännu nynna på nån sång. En väldigt vanlig torsdagskväll i vårt liv. Säkert ganska lik torsdagskvällar i de flesta småbarnsfamiljer. Torktumlaren rumlar runt där nere hör jag. Och jag hängde just upp lite tvätt. Annars är det lite småstökigt i alla hörn. Imorgon har jag tänkt plockstäda upp det värsta. Så man får lite helgkänsla. Vårt dagis är stängt imorgon så Maken jobbar hemifrån och barnen får ha fridag. Lyxigt också för mej som slipper dagisrumba och får köra till och från jobbet i den takt jag själv vill. Det känns i kroppen och knoppen att det börjar vara klart för veckoslut snart. Så skönt med fredag imorgon!
Jag älskar de här små tallrikarna som jag fått av min Fammo. När jag var liten åt jag glass från dem hos henne. Nu äter mina barn kvällsmat från dem.
Vi gjorde granolan i stekpannan eftersom det går tio gånger snabbare än i ugnen (RECEPT HITTAR DU HÄR!). Men för att få den att svalna snabbare spred vi ut den på en plåt. Lillasyster fick välja ingredienserna och det blev havregryn, kokos, chiafrön, solrosfrön och aprikosbitar i dagens version.
Vardagsselfie inklusive suddighet, småbusigt barn, ringar under ögonen på vissa och modellera på blusen på andra.
3 x Party
Oj vilket festfyllt veckoslut det varit. Men ändå har det blivit noll droppar alkohol för mej. Skönt så ibland som omväxling. Fast jag i vanliga fall inte direkt är den som spottar i glaset... utan att jag nu för den delen är nån suput heller haha!
Nå i fredags var det ju inte ens jag som skulle på fest. Utan syrran som skulle på kräftkalas och behövde barnvakt. Det var riktigt kul att umgås med min systerson. Eftersom jag för det mesta har fullt upp med mina egna barn är det sällan jag verkligen får möjlighet att umgåsumgås med mina syskonbarn. Och så mycket som mina systrar hjälpt till och umgåtts med, speciellt Hubbe, i början av hans liv. Det ger det mej nästan lite dåligt samvete att jag inte hjälpt dem mer! Även om jag vet att det inte sku gå ihop logistiskt. Men kiva att kunna hjälpa nu i alla fall.
Igår var det sen dags för den årliga maskeraden som vår vän Mösse alltid ordnar vid sin födelsedag. Den elfte maskeraden i ordningen. Tidigare år har jag bland annat klätt ut mej till sushi, flugsvamp och fjäril! I år var jag en giraff. Kom på iden då jag hittade örondiademet vi köpte på Kålmorden förra sommaren i barnens utklädningslåda. Sen tänkte jag att det är lite kul att vara giraff.... lång, smal och girafflik är ju kanske inte det man tänker på då man ser mej...
Idag har vi ännu varit på Makens brorsons 2-års kalas. De har flyttat nu under sommaren till sitt nyrenoverade radhus. Och min blivande svägerska har verkligen öga för stil! Allt var så snyggt. Men nu är man lite mör. Lagom till en småstressig arbetsvecka med både utbildningsdagar och annars bråda dagar inför semester. Jepp en vecka kvar till sista delen av sommarsemestern. Woow woop, om en vecka denna tid är vi i Italien! Skall ha det i bakhuvudet så fort det blir lite tungt den här veckan.
Giraffen Hanna med sin familj bestående av en rysk maffiagangster, en prinsessa och en drakdinosaurie. Födelsedagsbarnets outfit var sydd av fyra ikeapåsar. Väldigt finurligt.
Ja, vardag var det ju....
Ja efter semester kommer ju åter vardagen. Och den kom då med besked så där som den brukar. Efter halv dag på jobbet igår så ringdes det från dagis. Feber för Fröken. Väldans olägligt som det alltid är med VAB. Men vad kan man?! Nu får vi bara kryssa fingar och tår och hoppas ingen annan drabbas och att vi hinner bli friska till midsommaren. För trots att vädret ser ut att bli mer traditionell finsk sommar än vad det varit hittills i år, så vill jag ändå ut till skärgården med vänner! Så håll tummarna för oss nu. Midsommar i stan har jag firat en gång, och jag gör det ogärna igen.
Efter feberkramperna hon fick i samband med influensan i februari är jag dessutom supernojig när hon har feber! Bli frisk snabbt nu Sötnosen. På sommaren ska man ju inte vara sjuk...
Weekend getaway
För att få lite ordning på (o)balansen har jag tagit ledigt imorgon och bokat in en lite småspontan romantisk getaway med min Man. Egentligen beror ledigheten på att dagis har planeringsdag, och veckoslutsresan på att Maken ändå åkt på arbetsresa. Men det har väl ingen skillnad egentligen huvudsaken är väl att båda blir av. Så förmiddagen skall jag vara med kidsen. Lite efter halva dagen kommer Svärmor efter dem och jag kör iväg till flygfältet. Imorgon kväll landar jag i Riga där Maken alltså redan är. Det lovas 27 grader varmt och en liten weekendtrip är nog just vad vi behöver just nu. Hotellfrukostar, springtur längs med floden, lite shopping och dagstur till Jurmalas stränder är vad jag har planerat in. Låter ganska så bra tycker jag.
Nånstans läste jag att man borde satsa på sitt förhållande enligt den regeln att man umgås minst 30 minuter per dag, en kväll i veckan, ett veckoslut i månaden och en vecka per år. Det låter ju kanske ganska mycket i mina öron. Men skulle säkert göra riktigt gott. Att bara diskutera logistik, barnuppfostran och veckohandel är ju inte speciellt romantiskt. Det är så lätt hänt att man inte orkar ta sej tid att verkligen pratprata med sin partner. I alla fall inte om annat än vardagliga ting. Men hur skall man då känna varandra och trivas om man inte pratar och umgås?! Så där påriktigt, inte bara bor tillsammans jämsides varandra. Tiden går så fort och energierna är begränsade. Så jag är verkligen glad att vi får tid till det här nu efter en lång vinter.
Förra sommaren var vi på vår första tumis resa sedan barnen kom, då åkte vi till Wien! I år blir det Riga. Hoppas det här nu blir en tradition och att vi kommer oss iväg på tumis, minst en gång per år! Kanske till och med flera?! Jag vill inte glömma bort oss mitt i småbarnsåren. För även om barnen är prio ett så kommer nog vi och vårt förhållande också högt upp!
Balansen balansen, hur kan det vara så svårt?
Nu har jag jobbat heltid i snart ett år. I augusti förra året gick jag upp från att ha jobbat 60% till 100%. Vardagen rullar på i hujsig fart och jag kan nog inte riktigt påstå att jag ännu hittat den där perfekta balansen. Finns den ens? För allt som oftast känner jag mej lite efter på alla håll och kanter. Jag hinner liksom inte med allt jag borde och skulle vilja. Jag är inte tillräckligt presterande på jobbet, jag är inte en tillräckligt bra Mamma, hemmet är sannerligen inte i det skick jag skulle önska, jag ligger hela tiden efter med hushållsarbetet, äktenskapet hinner inte riktigt vårdas, vänner hinner man se allt för sällan och motionen under den gågna vintern har varit under all kritik.
Jag känner mej konstant efter och som att jag borde hinna och orka med mer. Även om jag nog logiskt vet att jag gör mitt bästa och inte kan sätta till mer till mina listor och dagar som det är. Tänk att vårt samhälle är uppbyggt så att det skall vara så här!? Och samtidigt så är det liksom det som är felet. Att jag på något sätt tror att det går att få och ha allt. Utmanande karriär, super-Mamma, tiptop hus, var den bästa väninnan och frun samt samtidigt ha kondis för ett maraton. Men det går inte. Så vad skall man då lämna bort? När man vill ha allt!?
Det skall nog bli skönt med sommar. Maken och barnen blir lediga efter midsommar. Jag själv två veckor efter det. Sen skall jag verkligen försöka stressa ner. Åka ut till skärgården. Stänge ner some och försöka utöva mindfulness flera gånger om dagen. Och sen tar jag nytt försök att hitta balansen i höst igen sen. Om någon har några fantastiska tips på hur man får småbarnsvardagen och karriär att gå ihop med allt annat man dessutom vill hinna med så dela mer än gärna med er i kommentarsfältet!
Hur lyckas man med allt när det känns som man inte är tillräcklig på någon front? Och då är jag, i alla fall i mitt eget tycke, ganska bra på att vara snäll mot mej själv och sänka kraven. Så hur mår då någon småbarnsmor som är typ perfektionist?!
Livet! Jag hinner liksom inte riktigt med just nu.
Jag har så många blogginlägg i huvudet. Det finns ju så mycket som jag skulle skriva om. Om Lillasyster som blev tre år igår. Och om vårt veckoslut i skärgården. Om hur det här vädret ger mej sån energi. Om skönhetsideal och komplex. Om att kemikaliebanta och hitta bra ekologisk hudvård. Om mina bästa brunchtips. Om att besöka sommar-Helsginfors med barn. Om vår kommande köksrenovering. Om balans i vardagen och hur sjukt svårt det är att räcka till. Om matkrångel och vårt besök till näringsterapeuten. Om
Men istället för att blogga om allt det där, så tänker jag nu pusta ut lite. Vi hade ex tempore playdate idag efter dagis. Sju barn hos oss. Det gick så hårt att jag glömde halloumin på grillen så den blev svart. Så nu känner jag att min hjärna inte riktigt klarar av att formulera nåt mer än det här. Ett litet hej mitt i livet liksom. Kanske det lugnar ner sej så småningom?! Eller så fortsätter det så här hårt hela sommaren. Inte mej emot egentligen. Just nu känns det som att jag har all energi i världen! Skulle jag inte ha varit och sprungit ren imorse kanske jag skulle bege mej ut igen. Men bloggen blir kanske lite lidande. Vi kan väl kalla det sommartakt?!
Hubbe och jag på en klippa i söndags. Ni kan väl gissa att vi inte hade någon större lust att komma in till stan?!
En månad in i min löputmaning
Det är nu en månad sedan jag bestämde mej för att ta tag i springandet igen. Målet jag satt upp är att gå ut och springa minst en gång i veckan (men helst två). Hittills har det gått, tja kanske nu inte strålande, men riktigt bra ändå. Jag har absolut nått målet, här en vecka var jag till och med tre gånger och springa! Men jag vet inte riktigt om jag ännu njuter av det. Min kondis är verkligen usel. Så hittills har det inte heller blivit några längre turer. Mellan 3-5km per gång. Men kanske jag om några veckor skulle våga mej ut på nån lite längre. En åtta eller så?!
Det enda jag njuter är av är naturen. Det är så otroligt underbart där ute just nu. Alla dofter, färger och ljud! Syrenerna och liljekonvaljerna håller på att slå ut, så det är mest som att springa i ett ljuvligt doftmoln. Och emellanåt kommer det puffar av nyklippt gräsdoft. Mmm! Fåglarna sjunger som aldrig förr, fast jag hör nu inte riktigt dem eftersom jag lyssnar på ljudbok, men ändå! Den här försommaren hörni! Skulle vädret alltid vara så här i Finland är jag säker på att jag inte haft några problem att tvinga mej själv ut på sprigtur året om. Det är liksom lite annat i november...
Första springturen denna vecka! Förhoppningsvis inte den sista.
Nöjd typ efter ca 2,5km.
Fifty shades of green! Älskar att vi bor så nära naturen och att jag nästan oberoende vilken väg jag springer får spinga nästan i skog!
Måndagens i korthet
Måndagens bästa: Vädret, solen, värmen! Alltså jag är helt säker att jag skulle vara en annan människa än den jag är om jag bodde någonstans där det var sommar året runt. Man blir bara så mycket gladare och mer energisk när det är så här ute. Jag tänker bara på om man jämför med en slaskig måndag i november och nu! Det känns som ett annat liv.
Måndagens sämsta: En idiot som tutade åt mig i morgonrusningen då jag bytte fil på motorvägen. Det fanns hur mycket plats som helst, jag såg honom hur bra som helst och morgonrusning är morgonrusning. Men det sämsta var att det påverkade mej negativt. Jag hatar när jag låter sånt påverka mej. Som tur glömde jag det nog cirka en timme senare, men i kanske en timme var min morgon lite sämre på grund av tutaren!
Måndagens godaste: Ett glas cocacola utan bubblor. Maken och barnen hade öppnat den i fredags och det fanns lite kvar. Cocis är helt klart godast när den är så där nån dag öppnad och bara har lite lite kolsyra kvar. Mmm! Annars är jag inte ens så förtjust i drycken.
Måndagens äckligaste: Lillasyster lekte i sandlådan på vår gård ikväll. Och plötsligt var hennes händer helt insmetade i kattbajs! Det bor flera katter i grannskapet och jag blir så fly förbannad på att deras ägare inte kan se till att inte frassarna bajsar i barnens sandlåda. Det är nämligen inte första gången det hänt. Fy f*n!!
Måndagens funderare: Jag har lenkkikläder på. Men klockan närmar sej halv nio. Orkar jag ännu gå ut och springa?! Äää. Sån funderare... Jag skall försöka uppbära all min willpower och bara do it. Men vi får se om det lyckas...
Måndagens typiska: Jahas, så kom den då. Björkpollenallergivågen som gör min man till en rödögd zombie i några veckor. Jag vet ju så där rationellt att han inget kan göra åt saken. Och att det så klart är värst för honom själv. Men inte är det särskilt kul för mej heller. Därav orsaken att jag inte sprungit iväg på lenken tidigare. Zombien klarade inte av barnläggningen påstod han.
Ah hörni! Måndagar blir bra så mycket bättre av lite solgass på bakgården efter jobbet. Det kändes helt som sommar.
Tillbaks i ekorrhjulet
Sen igår är jag tillbaks på jobb. Det går men visst känns handen ännu, och ont gör det lite emellanåt. Fast det är säkert bra att använda handen så den inte blir helt styv och försvagad. Såret är nu helt läkt, men har ännu några hudflikar kvar som fastnar i kläder och dylikt så jag har ännu använt plåsterlapp på dagarna. Det är förstås helt kul att vara back in business. Men mindre kul med allt annat runt omkring som genast hopar sej. Tvättberg som växer och funderingar över när man ens skall hinna till butiken?! Dessutom drabbas förstås vårt dagis av utmarchen imorgon. Som tur har Maken flexibelt jobb och kan jobba hemifrån. Så verkligen ekorrhjul och realitycheck direkt. Inga fler långsamma hemmadagar eller kaffe i solen på bakgården. Tänk så skönt det skulle vara att vinna på lotto och få vara hemmadrichande lyxhemmafru för alltid.
Klassisk hisselfie påväg till jobbet! Den rosa kappan fyndade jag på FB-loppis för 15€.